Regeringen föreslår i en proposition framlagd den 21 mars 2017 att Sverige utökar den militära insatsen i Irak från 35 till 70 man i den USA-ledda koalitionen mot Isil/Daesh till och med den 31 december 2017. Den svenska insatsen skall bestå i ”utbildning och rådgivning till de irakiska försvarsstyrkorna i Irak i syfte att bidra till deras förmåga att stå emot och besegra Daesh”. (Proposition 2016/17:127)
Det utökade bidraget skall placeras vid Al Asad-basen i centrala Irak. Det redan befintliga bidraget förblir placerat i Erbil i norra Irak med uppgiften att träna och utbilda enligt nuvarande mandat.
Med utökningen och placering vid ytterligare en bas dras Sverige alltmer in i kriget.
Sverige stöder den kurdiska militära styrkan peshmerga som är en av parterna i konflikten och som har ett eget mål: att upprätta autonomi eller till och med självständighet för en kurdisk stat.
USA leder koalitionen mot Isil/Daesh och har sina egna stormaktsintressen i Irak i och i regionen i övrigt.
Turkiet har gjort anspråk på delar av Mosulregionen och står i skarp motsättning till de kurdiska styrkorna.
Iran stöder shiitiska miliser som har angripit sunnimuslimer i olika delar av Irak.
Saudiarabien och Gulfstaterna stöder sunnimuslimer i Irak i kampen mot sin värsta rival Iran.
Även om Isil/Daesh besegras finns risken att Sverige med sin militära närvaro kommer att bli del i en stomaktskonflikt i regionen i framtiden.
Regeringen beskriver läget i Irak som svårt och komplext och karaktäriserat av fler sammanfallande kriser. Regeringen ser också risken att den nuvarande koalitionen spricker och att medlemmarna istället vänder sig mot varandra i en ny konflikt, ”genom ett möjligt politiskt sönderfall och en tilltagande våldsspiral efter det att grupper som nu samarbetar i kampen mot Daesh potentiellt förlorar sitt gemensamma mål”.
Den USA-ledda koalitionen saknar FN-mandat att använda militärt våld. Istället hänvisar USA (och Sverige) till att man är i landet på inbjudan av Iraks regering och att den militära insatsen därmed har folkrättsligt stöd. Det är dock inte oproblematiskt.
Utomstående har inte rätt att ingripa i ett annat land om där pågår ett inbördeskrig. I Irak kompliceras det av att Isil/Daesh åtminstone till en del består av utländska styrkor som Iraks regering har rätt att bekämpa. Situationen är därmed så oklar att ett land som Sverige som måste slå vakt om folkrätten inte borde delta.
Målet för den svenska insatsen är otydligt. Vi skall delta för att bekämpa och besegra Isil/Daesh. När ett sådant mål skall anses vara uppfyllt, framgår inte av propositionen. Organisationer som Isil/Daesh har visat sig kunna agera även efter ett militärt nederlag i ett visst område. Risken finns att insatsen blir i en konflikt utan slut.
Överordnat enligt FN-stadgan gäller staters rätt till självbestämmande, vilken kan komma att kränkas av de stater med egna intressen som nu krigar i landet. Även i Sverige finns de som vill lägga sig i Iraks inre angelägenheter. Sverigedemokraterna skriver i sin motion till propositionen att Sverige skall verka för att Iraks konstitution ändras så att utökat självstyre ges till landets minoriteter särskilt assyrier/syrianer/kaldéer.
Detta sammantaget visar att det inte kan ligga i vårt intresse som alliansfri stat som skall slå vakt om FN-stadgans principer att delta i kriget.
Det finns alternativ till att delta militärt. Sverige borde engagera sig mot Isil/Daesh genom att uppfylla FN:s säkerhetsråds resolution 2249 från den 20 november 2015 som syftar till en bred samling mot Isil/Daesh med tonvikten på att stoppa vapenleveranser, hindra rekrytering, stoppa IS oljeförsäljning med mera.