Reflektioner över svensk utrikespolitik

Sven Hirdman, före detta statssekreterare och ambassadör

Hur skall man definiera utrikespolitik? Enkelt uttryckt avser det hur en stat sköter sina relationer med omvärlden. För att vara trovärdig måste en utrikespolitik baseras på reala resurser och tillgodose ett lands långsiktiga intressen. Politiken utgör ett budskap till omvärlden men också till den egna nationen. De utrikespolitiska åtgärder som vidtas måste stämma överens med syftet.

Man kan tala om paradigmskiften i ett lands utrikespolitik, det vill säga då man på grund av förändrade omständigheter eller av andra skäl har övergått från en utrikespolitisk linje till en annan. Det har Sverige gjort till exempel 1572, då vi gav oss in i stormaktsstriden om herraväldet i Östersjöområdet; 1630 då vi inträdde i Trettioåriga kriget; 1812 då Karl Johan Bernadotte genomdrev ett skifte i den svenska utrikespolitiken från krigföring på den europeiska kontinenten till koncentration på fredlig samexistens och utveckling i Norden.

2022–2024 har återigen ett sådant dramatiskt skifte skett. Vi har övergett en genomtänkt politik som vi haft i 200 år och gett oss in i USA:s militärallians mot Ryssland, vilket innebär stora risker för vårt land. I spannet mellan avspänning och avskräckning har vi hamnat på en högre risknivå än tidigare. Det är endast rationellt, om man är övertygad om att Ryssland oprovocerat kommer att gå till anfall mot vårt land eller mot andra medlemsstater i Nato och EU.

Läs mer

Paludan får fängelse – men svårt att se att domen står sig, aftonbladet.se

Oisín Cantwell, nyhetskolumnist

[…] Vid en rastplats i Malmö i april 2022 lade Paludan bacon i en koran som han sedan först snöt sig i och sedan tände eld på. Därefter plockade han fram megafonen och skrek saker i stil med att muslimer gillar våld och att koranen är en ”horbok”. Förfinad och elegant retorik visade politikern även prov på några dagar före riksdagsvalet 2022, då han vid en manifestation även talade om ”afrikaner” och araber” som kriminella och mindre intelligenta.

Malmö tingsrätt går grundligt till väga i sitt resonemang.

Den inleds med en lika försiktig som pedagogisk förklaring om att domstolens uppgift inte är att bedöma om det bör vara olagligt att agera som Paludan gjorde utan om han passerade juridikens gränser i dessa fall. […]

Att han har skrikit diverse saker är inte mycket att tvista om. Manifestationerna spelades in av medhjälpare till honom, lades ut på nätet och spelades några år senare upp i en rättssal. Det konstateras sedan att han sökt sig till invandrartäta områden för att på ett ”smädande och direkt stötande sätt” smutskasta islam.

Att häda en religion är dock inte olagligt, vilket vi har anledning att vara tacksamma för.

Tingsrätten konstaterar dock att flera av Paludans uttalanden inte handlar om islam utan om utövare av religionen, det vill säga muslimer. Och det är ju strängt taget en helt annan sak. I bestämmelsen om hets mot folkgrupp räknas nämligen trosbekännelse som just folkgrupp. […]

Malmö tingsrätts dom är välskriven och genomtänkt. Men kommer den att stå sig i nästa instans? Jag är allt annat än säker. Historien lär oss att domstolarna har en vidsträckt tolerans gentemot hätskt språkbruk i politiska sammanhang. Läs artikel

Finland ska avhålla sig från Natos kärnvapenövningar, demokraatti.fi

Finlands Svenska Socialdemokrater har traditionellt betonat betydelsen av både kärnvapenfrihet och aktivt fredsarbete. Därför inger den senaste tidens utveckling djup oro.

När Finland anslöts till Nato hette det att debatt om Natopolitiken skulle föras. Den har dock nästan helt uteblivit. Inga reella alternativ har framkommit.

Under presidentvalskampanjen och även under perioden efter valet har det förekommit olika uppgifter om planer på att ändra den lag som förbjuder kärnvapen på finländskt territorium.

Under hösten har det också framkommit att Finland utan offentlig diskussion har deltagit i Natos kärnvapenövning.

FSD:s kongress anser att Finland bör hålla fast vid förbudet mot kärnvapen och aktivt på det internationella planet verka för kärnvapennedrustning.

Finland bör i likhet med Norge avhålla sig från deltagande i Natos kärnvapenövningar. Läs resolutionen

Finlands stöd till Ukraina och prioriteringarna för underrättelseinhämtningen 2025, valtioneuvosto.fi

Tisdagen den 5 november diskuterade republikens president och statsrådets utrikes- och säkerhetspolitiska ministerutskott gränsläget vid östgränsen och i havsområdet, prioriteringarna för den civila och militära underrättelseinhämtningen 2025 och Finlands mål inför FN:s klimatmöte (COP29).

Presidenten och ministerutskottet fastställde att Finland deltar i Natos säkerhets- och utbildningsstöd till Ukraina med högst sex soldater, som ett led i den helhet av stöd till Ukraina som man enades om vid Natos toppmöte i Washington. Finland framhåller vikten av de allierades kontinuerliga och långsiktiga internationella stöd för Ukrainas försvarsförmåga. Läs pressmeddelande

 

Regeringen avslår vindkraftsplaner: ”Rikets säkerhet”, regeringen.se

Enligt klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) har prövningen vägt in synpunkter från både expertmyndigheter och enskilda, men försvarsintresset har i dessa fall haft högsta prioritet. ”Regeringen gör, baserat på Försvarsmaktens underlag, bedömningen att det skulle leda till oacceptabla konsekvenser för Sveriges militära försvar att bygga de aktuella projekten,” säger försvarsminister Pål Jonson i pressmeddelandet.

I en Twitter-tråd förklarar Jonson att vindkraftparkerna riskerar att påverka reaktionstiden vid ett robotangrepp från Ryssland, som skulle kunna minska från två minuter till en minut.

Han tar också upp vikten av att Försvarsmakten har full operativ kapacitet i Östersjön, särskilt nära den ryska exklaven Kaliningrad. Vindkraftverken skulle enligt Försvarsmaktens bedömning även kunna försvåra underrättelseinhämtning och störa sensorer för ubåtsdetektering, vilket ytterligare bidragit till beslutet att avslå tillstånden. Läs pressmeddelande

Om ambivalens och tydlighet i processen som ledde till medlemskap i Nato

Rolf Andersson

Två nyligen utkomna böcker berör kort den svenska processen mot medlemskap i Nato. Båda böckerna handlar huvudsakligen om andra saker.

Den ena, I fem statsministrars tjänst (Bonniers), är en memoarbok författad av socialdemokraten Hans Dahlgren, som troget tjänat partiet och landet under decennier på många ledande befattningar i maktens centrum. Nu senast under de här aktuella åren 2019 – 2022 var han EU-minister. Han har framstått som välorganiserad, administrativt duglig, ytterst lojal, och försiktig i politiska frågor. Han arbetar för närvarande åt det Socialdemokratiska partiet med programfrågor. Detta kan ha lagt band på hans frispråkighet i memoarerna.

Den andra boken, Till ambivalensens försvar (Glänta), är en essäsamling författad av Sven Anders Johansson, professor i litteraturvetenskap och litteraturkritiker i Aftonbladet. Han är en skarp och självständig iakttagare av vår samtid. Boken spänner över vida fält (inklusive fotboll). Hans ansats i boken att analysera olika nutida fenomen och skeenden, inte sällan med utgångspunkt från ordvändningar och språkliga förskjutningar, ger ofta tänkvärda och upplysande resultat.

Dahlgren tar avstamp i Socialdemokraternas partikongress i november 2021, då dåvarande försvarsministern Peter Hultqvist deklarerade: ”Det blir inga ansökningar om något medlemskap så länge vi har en socialdemokratisk regering. Jag kommer definitivt aldrig, så länge jag är försvarsminister, att medverka i en sådan process. Det kan jag garantera alla.” Dahlgren markerar viss skepsis mot det kategoriska i den proklamationen.

Dahlgren vill så här i efterhand datera början på omsvängningen av Sveriges säkerhetspolitik till den 17 december 2021, då Ryssland ställde krav som gick ut på att Sverige inte fritt skulle få avgöra sina säkerhetspolitiska val. Det är ingen obegåvad utgångspunkt. Det ryska utspelet var onekligen provokativt. Men det fick då inget starkt genomslag i den svenska opinionsbildningen, och den fullskaliga ryska invasionen hade ännu inte inletts.

Läs mer

Alt befal skal kjempe dersom Norge utsettes for et væpnet angrep. Nå er denne ordren truet, aftenposten.no

Johannes KibsgaardKrigsskolen, yrkesoffiser og doktorgradsstudent i ledelse Sigmund SimonsenHøgskulen på Vestlandet, utskrevet befal og professor i rettsvitenskap Ole Jørgen MaaøLuftkrigsskolen, reserveoffiser og førsteamanuensis i historie

«Plakaten på veggen» er en stående ordre om at alt befal skal kjempe dersom Norge utsettes for et væpnet angrep. Den handler om vilje til forsvar i en kaotisk fase i møte med det verst tenkelige – et overraskende angrep på landet.

Nylig har imidlertid forsvarsminister Bjørn Arild Gram (Sp) presisert at Plakaten ikke er en forpliktelse for alt befal (noe som har vært gjengs forståelse). Med Grams presisering er landets forsvarsevne ved et overraskende angrep potensielt blitt betydelig redusert.

Det synes lite gjennomtenkt i en usikker tid hvor landets forsvarsevne bygges opp. […]

Grams presisering angår ikke hva den krever, men hvem den krever det av.

«Plakaten på veggen» gjelder ikke lenger alt befal, mener Gram, kun de som inngår i styrkestrukturen. Läs artikel

Förre ministern: ”Självklart att Israel begått folkrättsbrott”, dn.se

[…] Från forskare och andra experter på folkrätt och internationell lag ökar nu också trycket på att Sverige ska arbeta för sanktioner mot Israel, motsvarande dem som finns mot Ryssland.

– Ordet dubbelmoral används ofta när man jämför västvärldens agerande i förhållande till Gaza, med hur man agerat mot Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina, säger Pål Wrange, professor i folkrätt vid Stockholms universitet.

Skulle du använda det ordet?

– Absolut. Situationerna är olika, men här finns också relevanta likheter och den viktigaste är att både Israel och Ryssland gör sig skyldiga till allvarliga överträdelser av folkrätten. […]

Nyligen skrev förre utrikesministern Carl Bildt (M) på plattformen X att: ”Det börjar sannerligen luta åt en situation som stora delar av världen kommer att betrakta som folkmord”. […]

– Vi menar att det finns större möjligheter för regeringen att faktiskt påverka om vi har en dialog och en relation med Israel, som handeln också innebär, sa Maria Malmer Stenergard (M).

En av hennes företrädare på posten är socialdemokraten och tidigare vice generalsekreteraren i FN, Jan Eliasson.

– Det är fullständigt självklart att Israel begått folkrättsbrott genom bombningarna av civila, men också genom utsvältningen av människor och fördrivningen av människor. EU bör absolut överväga att genomföra sanktioner och framför allt inte leverera krigsmateriel till Israel. Det finns ingen anledning att vänta på domslut här eftersom det är helt uppenbart att proportionalitetsprincipen är bruten, säger Eliasson. Läs artikel

Talmannens tal vid lagtingets högtidliga öppnande 2024, lagtinget.ax

Det högtidliga öppnandet av det parlamentariska arbetsåret är en ceremoni som inte bara markerar början på en ny session, den påminner oss också om det arv vi förvaltar. Vi står på en grund som våra företrädare lagt och i vårt uppdrag ingår att fortsätta förädla det landskap vi blev den 9 juni 1922. Det har gått bra, trots en gropig start. På Fredens öar är det nära till allt och vi är trygga att leva och fria att vara. […]

Tack vare internationella avtal som sträcker sig tillbaka till är 1856 är självstyrda Åland demilitariserat och senare neutraliserat. Detta har sedan dess bekräftats av såväl EU-inträdet som NATO-medlemskapet, för att nämna något. Ålandslösningen hör till de allra främsta exemplen i världen på Rule of Law, rättsstatsprincipen. Denna internationella rättsordning ska vi försvara och dela med oss av, där det är lämpligt. Detta arbete som Åland ständigt utvecklar inkluderar hela samhället, alla ålänningar och starka institutioner vilka utgör basen för en motståndskraftig och självförsörjande civil beredskap. Läs talet

 

USA-general vill använda Esrange: ”Underbar plats”, svd.se

I skogarna cirka fyra mil öster om Kiruna ligger Sveriges rymdbas sedan 60 år, Esrange. Området omfattar en yta som är ungefär dubbelt så stort som Luxemburg.

Här vill regeringen se satsningar, och en miljard kronor har öronmärkts för att bygga ut infrastrukturen och möjliggöra för Försvarsmakten att skjuta upp olika satelliter i omloppsbana runt jorden. […]

Men redan nästa år är den första satellituppskjutningen planerad. Swedish Space Corporation, som driver Esrange, har slutit avtal med den sydkoreanska rakettillverkaren Perigee och amerikanska Firefly aerospace kommer att leverera den 29,5 meter höga raketen.

– Först och främst är det en underbar plats, som du vet 68 grader norr. Den har ett unikt perspektiv, säger generalen Chance Saltzman efter att ha besökt rymdbasen. Läs artikel

Påminn mig – varför övergav vi alliansfriheten? dagensarena.se

Sven Hirdman

[… ]Vi har övergett en genomtänkt politik som vi haft i 200 år och gett oss in i USA:s militärallians mot Ryssland, vilket innebär stora risker för vårt land. I spannet mellan avspänning och avskräckning har vi hamnat på en högre risknivå än tidigare. Det är endast rationellt, om man är övertygad om att Ryssland oprovocerat kommer att gå till anfall mot vårt land eller mot andra medlemsstater i Nato och EU.

Ryssland är sedan åtminstone 1500-talet konstanten i svensk säkerhetspolitik. Vi måste alltid förhålla oss till Ryssland och verka för att inte bli indragna i krig med detta land. Med den långa erfarenhet jag har av Ryssland, varav 12 års diplomatisk tjänstgöring i Moskva, är jag övertygad om att:

– Sverige sedan 1709 inte är en säkerhetspolitisk prioritet för Ryssland. Under 1930-talet till och med 1945 var det Tyskland. Sedan 1946 är det USA. Den ryska försvars- och krigsplaneringen är inriktad på ett krig med USA och ett av USA dominerat Nato.

– Ryssland kommer inte att oprovocerat anfalla en stat som är medlem av Nato eller EU. Konsekvenserna för Ryssland skulle bli förfärliga på grund av västmakternas övermakt. Ryssland har inte heller territoriella anspråk eller behov av dessa staters territorium.

– En annan sak är att om Ryssland upplever att dess existens är hotad till följd av ett förestående angrepp från västmakterna, kommer man att slå till hårt i förväg mot hela fronten, varifrån ett angrepp kan komma. Då skyddar varken Nato- eller EU-medlemskap.

– Det brottsliga ryska anfallet på Ukraina har sina särskilda skäl, till vilka jag återkommer. I korthet är huvudorsaken den långvariga militära konfrontationen mellan Ryssland och västmakterna, men därtill kommer en oenighet i många frågor mellan två befolkningar som i århundraden varit förenade i samma stat. Läs artikel