USA ber Sverige om hjälp i kampen mot IS.Amerikanska försvarsministern Ashton Carter har skickat en hemlig förfrågan till Sveriges försvarsminister Peter Hultqvist, – Det är ett beslut för den svenska regeringen, säger Laura Seal, talesperson vid USA:s utrikesdepartement. Kampen mot terrororganisation IS har intensifierats efter attentaten i Paris.USA:s president Barack Obama sa i ett tal i söndags att målet är att ”förgöra IS”.Nu vill USA att Sverige hjälper dem i kampen. Den amerikanska försvarsministern Ashton Carter skickade nyligen ett brev till sin svenske kollega försvarsminister Peter Hultqvist där han bad om stöd i kampen.Sverige överväger nu om man ska bistå USA.– Brevet kom för inte särskilt länge sedan och det bereds just nu, säger Marinette Nyh Radebo. Hon vill inte gå in på närmare detaljer:– I och med att hela brevet är hemligstämplat och det även råder utrikes- och försvarssekretess kan vi inte gå in i detaljer, säger Marinette Nyh Radebo. Läs artikel
Månad: december 2015
Till bröders hjälp – en besynnerlig bok som pläderar för krigsinsatser, Rolf Andersson
Först vill jag framhäva en bok som bör vara obligatorisk läsning för genuina försvarsvänner. Den står i stark kontrast till den rubricerade boken som det är svårt att ta på allvar.
Carl Björemans bok, Försvarets förfall, gavs ut 2011. Denna klassiska skildring av Konsten att lägga ned försvaret utan att någon bryr sig – som undertiteln lyder – är nödvändig läsning för den som vill förstå bakgrunden till vårt nuvarande utsatta läge. Det präglas ju alltjämt av den största svenska nedrustningen genom tiderna. Folkförsvaret underminerades genom att den allmänna värnplikten avskaffades. Istället satsades det på expeditionskårer för offensiva insatser i fjärran länder. Björeman summerar träffande desorienteringen i ett par pricksäkra meningar: ”Den interoperabilitet som byggts in i det svenska militära försvaret innebär att det måste underordna sig stormaktsalliansernas militära kultur. Det finns risk för att försvarsmakten tenderar att bli en stat i staten, styrd av den kultur som råder i stormakternas offensiva krigsmakter, inte av nationella värderingar.” Där står vi än idag med trupp i Irak och Afghanistan och risk för att regeringen tillmötesgår franska krav på ytterligare insatser.
Försvaret främst – en antologi och dess bakgrund
Sveriges säkerhetspolitiska ambition måste vara att stå utanför varje krig, nära eller fjärran. Bryter det ut kommer vi inte att delta, förutsatt att vi inte blir angripna. Den av några debattörer förordade ”solidaritetspolitiken” innebär raka motsatsen. Enligt dessa kan Sverige aldrig stå utanför krig som utkämpas av våra grannar (eller unionspartner), och vi bör heller inte avstå från krigsinsatser på avlägsna platser.
Det är en trist utveckling att den senare linjen öppet torgförs av personer som har eller har haft ansvar för svensk säkerhetspolitik. Bevisligen har landet kunnat upprätthålla sitt oberoende trots krigsföretag i vår nära omvärld. Det är ingen slump att vi inte har dragits in i krigshändelserna, lika litet som det har varit någon slump att krig har brutit ut. Denna politik av oberoende och neutralitet i stormaktkonfrontationerna har haft en djup folkförankring.
Nato: Inga markstyrkor mot IS USA avvisar också tanken på att bekämpa IS med marktrupper. Göteborgs-Posten
Nato utesluter att försvarsalliansen ska sända markstyrkor för att bekämpa Islamiska staten i Syrien och Irak.- Det finns inte på vår dagordning, säger Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg till den schweiziska tidningen Tages-Anzeiger.Flera Natoländer ingår i den USA-ledda allians som satt in stridsflyg mot IS. Men Nato tänker inte delta i kriget på marken.- USA har ett begränsat antal specialstyrkor som bistår lokala grupper. Det är inte lätt men det är det enda valet, säger den tidigare norske statsministern.Stoltenberg understryker att det inte är ett krig mellan väst och den muslimska världen utan att är en kamp mot extremism och terrorism.- Det är muslimer som finns i frontlinjen. De flesta offer (för IS) är muslimer och de flesta som bekämpar IS är muslimer. Vi kan inte genomföra den kampen åt dem, säger han. Läs artikel
Försvara alliansfriheten! Lars Danielsson i Östra Småland
Även om en majoritet av den svenska befolkningen fortfarande stöder denna vår säkerhetspolitiska linje, ökar Nato-anhängarnas skara enligt de senaste opinionsundersökningarna. Vår militära alliansfrihet beskrivs av en del som en närmast feg och självisk politik där vi både undandrar oss ansvar och inte vill acceptera ett förment nödvändigt stöd från ”väst” i händelse av en konflikt.
Visst är vår militära alliansfrihet till viss del självisk, vilket enligt min mening är helt ok. Vi vill och skall ta ansvar för vår egen säkerhet. Men Sverige har också i decennier visat att vi tar ett stort ansvar för både den globala och regionala säkerheten och inte bara ser om vårt eget hus. Vi deltar aktivt i en rad fredsbevarande insatser runt om i världen.Vi visar genom vår utrikes-, bistånds- och handelspolitik att vi förstår att säkerhet i dag handlar om så mycket mer än militär styrka.
Vi är också redan medlemmar i en politisk allians, EU. Medlemskapet i det mest framgångsrika regionala samarbetet i världen innebär också krav på vår solidaritet, men det är vi själva som bestämmer hur vi skall visa solidariteten. Läs artikel
”Fredliga men inte naiva”, Försvarsminister Peter Hultqvist på Finlands självständighetsdag
Om två år kan Finland fira 100-årsjubileet av sin självständighetsdag som stat. På årets självständighetsdagen, den 6 december 2015, är den finska ekonomin visserligen i sämre kondition än på länge, men politiskt hävdar landet under president Sauli Niinistö sin självständighetsprofil starkare än kanske någonsin. Med Sverige är samarbetet traditionellt gott – vårens regeringsskifte i Helsingfors markerade i det hänseendet närmast kontinuitet. Och även om de båda länderna har valt olika försvarspolitiska lösningar, fördjupar de sitt samarbete också på detta område. Den tidigare kommendören för Finlands försvarsmakt, general Gustav Hägglund, förespråkar rentav ett finsk-svenskt försvarsförbund i en antologi, Försvaret främst, som utkommer den 14 december. I den boken intervjuas också Sveriges försvarsminister Peter Hultqvist.
Den tredje vägen, Johan Westerholm , Ledarsidorna.se
Wolfgang Hansson, Aftonbladet, skriver idag om huruvida västvärlden kommer göra om misstagen från Han skriver, helt korrekt, att västvärlden har en övertro på militära lösningar. Irak är ett exempel, men Hansson borde fångat det exempel som ligger ännu närmare till hands. Libyen. När jag träffade en av Libyens ambassadörer i ett europeiskt land sammanfattade han västs oförmåga med”You simply can not get the job done properly”.Uttalandet var naturligtvis ”off the record”. Men. Irritationen över västs interventionspolitik, som aldrig lett till någon långsiktigt hållbar lösning, var påtaglig. Libyen har idag två regeringar, två arméer, 1 200 milisgrupper samt är identifierat som IS andra front. NATO och EU satte in attackflyg men gick aldrig in med marktrupp. Och även om vi gått in med marktrupp är frågan om det hade kunnat fungera ändå. Senast FN-systemet gick in med marktrupp i en sammanfallande stat var i samband med Balkankonflikten. Där hela rest-Jugoslavien kollapsade in i en spiral av våld. Lösningen som EU och FN bakade fram byggde sedan på konceptet ”state-building”, att bygga nya stater kring etniska och religiösa minoriteter. Balkan präglas idag av något som bäst kan kallas för väntan. Väntan på den dag det internationella stödet till alla dessa småstater upphör. Läs artikel
Ingen anti-amerikanism! Ingen russofobi! Anders Björnsson
Bland dem som motsätter sig en svensk Nato-anslutning finns personer med minnen och erfarenheter från den tid för fyrtio-femtio år sedan när det fanns en ganska stor rörelse i Sverige som tog ställning för Vietnams folk och andra folk i Sydostasien i deras kamp mot en utländsk invasionsarmé. Det är en stor styrka. Deras energi och aktivism kan sporra inte minst en yngre generation svenskar, som inte var med då, att slå vakt om det svenska nationella självbestämmandet, konkretiserat i den militära alliansfriheten och vårt lands strävan att stå utanför alla krigiska konflikter.
Niinistö played mediator between Russia and Turkey, Finland Times
President Sauli Niinistö said he played the role of a mediator between Russia and Turkey in autumn – The revelation came when the president answered audience’s questions on a programme aired by the Finnish national broadcaster Yle on Saturday. Concerning a query about the role of a small country like Finland in the international politics, Niinistö said he had helped pass on messages between Russian President Vladimir Putin and Turkish President Recep Tayyip Erdogan, after meeting them one after another. Läs artikel
Niinistö förmedlat budskap mellan Turkiet och Ryssland, Hufvudstadsbladet
President Sauli Niinistö säger att han förmedlat budskap mellan Turkiets president Recep Tayyip Erdogan och Rysslands president Vladimir Putin sedan han träffat dem turvis i höst. Enligt Niinistö hade både Erdogan och Putin budskap att förmedla. President Sauli Niinistö svarade på radiolyssnarnas frågor under en frågestund som sändes av Yle på lördagen. Många hade frågor om Finlands roll internationellt och mer specifikt inom EU.
– Jag vill inte höja mig själv till en fredsmäklare men jag anser att vi spelat en roll – i den mån ett land av vår storlek kan – och uttryckligen i att bygga upp en relation mellan öst och väst, sade Niinistö.
Niinistö sade att Finland fått självständighetsgratulationer av bland annat USA:s president Barack Obama och president Vladimir Putin.
– Det som värmde mig var att båda presidenterna betonade, och även tackade, Finland för att aktivt ha jobbat för att upprätthålla fred i världen och även upprätthålla de internationella kontakterna. Läs artikel
Efter nedskjutningen: Nato rustar i Turkiet och Medelhavet, svt.se
Efter nedskjutningen av det ryska attackflygplanet planerar Nato att utöka sitt militära stöd till Turkiet. Men Natochefen Jens Stoltenberg säger att planerna inte har något samband med flygplansincidenten.
Fortfarande är det oklart vad åtgärderna från Natos medlemsländer blir. De ska vara färdiga om några veckor, enligt Natos utrikesministrar nu i veckan. Danmark vill skicka marina stridskrafter till Medelhavet och Storbritannien vill skicka stridsflyg till flygbasen Incirlik i Turkiet. Men Natochefen Jens Stoltenberg har tonat ner att åtgärderna har samband med nedskjutningen av det ryska planet. Läs artikel
Ryska vägval, Anders Björnsson
Den ryska utrikespolitiken gjorde två fundamentala misstag under 1900-talet.
Inför första världskriget stödde den slavisk nationalism i Sydösteuropa och uppträdde som skyddsmakt för denna. Därmed hamnade Ryssland i oundviklig konflikt med Österrike-Ungern som hyste många slaviska folkslag inom sitt imperium. Alliansen med Frankrike 1894 hade medfört ovänskap med Tyskland, ett utfall som den då avgångne kanslern Bismarck hade velat förhindra med sin återförsäkringspolitik österut.
Efter andra världskriget lade Ryssland, åter en stormakt, under sig flera europeiska länder och folk genom sin lydstatspolitik. Detta gjorde storkonflikten mellan USA och Västmakterna oundviklig, och Sovjetunionen å sin sida kom att allokera alltför mycket kompetens och alltför stora resurser till den militära sektorn. För att hålla ryssar och sovjetmänniskor på någorlunda gott humör subventionerade staten nödvändighetskonsumtionen (priset på bröd sattes extremt lågt), och därmed hämmades tekniska och ekonomiska moderniseringsprocesser.