Månad: februari 2016

Herr/fru talman, ärade ledamöter,

Sveriges säkerhetspolitiska linje ligger fast. Vår militära alliansfrihet tjänar oss väl och bidrar till stabilitet och säkerhet i norra Europa. Den förutsätter en aktiv, bred och ansvarsfull utrikes- och säkerhetspolitik i kombination med en trovärdig nationell försvarsförmåga.

Hot mot freden och vår säkerhet avvärjs bäst i gemenskap och samverkan med andra länder och organisationer. Sveriges utrikes- och säkerhetspolitik bygger på sammanhållning i EU och på ökat samarbete på bred front: I Norden och Östersjöområdet, tillsammans med Finland, i FN och i OSSE, med Nato och genom en förstärkt transatlantisk länk. Dialog och förtroendeskapande åtgärder är viktiga instrument för stabilitet och avspänning.

Sverige kommer inte att förhålla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett annat EU-land eller ett nordiskt land. Vi förväntar oss att dessa länder agerar på samma sätt om Sverige drabbas. Vårt land ska därför kunna ge och ta emot stöd, såväl civilt som militärt.

Den försvarspolitiska överenskommelse som slöts förra året är mycket betydelsefull. Den visar det breda politiska stödet för behovet av att stärka vår nationella försvarsförmåga.. Läs utrikespolitiska deklarationen

Statsminister Juha Sipilä (C) vill inte rangordna Försvarsmaktens viktigaste partner. Finansminister Alexander Stubb (Saml) skrev i sin blogg i går att USA är Försvarsmaktens viktigaste bilaterala partner. Sipilä betonar att Finland vill ha ett fördjupat försvarssamarbete speciellt med Sverige, vilket också syns i övningsverksamheten.

Sipilä tycker inte att det borde vara någon överraskning att Finland övar med USA eftersom också de tidigare regeringarnas program innehåller skrivningar om en fördjupning av det transatlantiska samarbetet.

-USA är en viktig partner eftersom landet är den viktigaste leverantören av våra vapensystem, säger Sipilä. Också Stubb skrev i sin blogg att det fördjupade internationella samarbetet inte borde vara någon överraskning för SDP:s ordförande Antti Rinne som ända fram till det senaste valet satt i det utrikes- och säkerhetspolitiska ministerutskottet. Läs artikel

Fortsatt oklarhet föreligger i Försvarsmaktens inriktning och materielanskaffning. Det senare framgår i intervju med försvarsministern i SvD 4/2. Pengarna räcker inte för bl.a. Jas-flygplan och ubåt A26. Problemet Jas har experter återkommande berört. Sakligt och ingående av generallöjtnant Carl Björeman i flera böcker t.ex. År av uppgång år av nedgång. Nu behövs försvarspengar! Den inre och yttre säkerheten visar på trängande behov för markterritoriets trygghet.

Sverige är världsledande avseende viss teknisk/militär spetskompetens. Vi medborgare kan vara stolta. Nu behövs tekniken för markförsvar i krigsavhållande syfte! Avskräckningspolitiken utövas av kärnvapenmakterna i luftrummet och på haven och i den bör Sverige inte delta. Sveriges militära alliansfria politik ska stödjas av ett folkförsvar. Läs artikel

Ett fördjupat försvarssamarbete är förmodligen den rätta vägen, men måste föregås av en öppen diskussion.

President Urho Kekkonens eftermäle delar känslorna. För många framstår UKK som förrädaren och personifikationen av vårt ömkliga förhållande till Sovjetunionen. I juli 1978 gick han sin ändå sista kända strid och visade sitt mästerskap som diplomat och försvarare av fosterlandet då han i en historia som är för lång att återges här, när han lyckades mota den sovjetiske försvarsministern Dmitrij Ustinovs påtryckningar om gemensamma försvarsövningar för Finland och Sovjetunionen. Gemensamma manövrar hade inte varit förenliga med Finlands neutralitetspolitik. Läs artikel

Just nu tar Nato-frågan allt syre i den säkerhetspolitiska debatten. Det är trist av många skäl. Den energi som går åt till att diskutera Nato skulle i stället kunna läggas på hur en modernt utformad värnplikt kan se ut. Eller på hur vi ska finansiera en försvarsmakt som kan möta de nya hot som representeras av den så kallade hybridkrigföring Ryssland ägnar sig åt i Ukraina. Om fem år kommer Sverige inte att vara med i Nato, det är nog alla överens om. Men hur det svenska försvaret ska se ut om fem år avgör vi nu och då är Nato­debatten mest i vägen. Läs ledaren

Sedan hösten 2014 har Sverige ett värdlandsavtal med militäralliansen Nato. Avtalet ska behandlas i riksdagen under våren och träda i kraft den 1 juli. En proposition från regeringen med de lagändringar som krävs kommer att presenteras inom kort. Avtalet ska ge Nato rätt att placera trupp och att genomföra övningar i Sverige, både i fredstid och i krig. Förutsättningen är att Sverige först gett sitt godkännande.

Men i Miljöpartiet är Sveriges relation till Nato omstridd. Partiet har i regeringen ställt sig bakom avtalet men i dag kräver de fyra miljöpartistiska riksdagsledamöterna Jabar Amin, Annika Lillemets, Valter Mutt och Carl Schlyter samt de två före detta språkrören Per Gahrton och Lotta Hedström att Sveriges avtal med Nato omförhandlas. De vill ha ett uttryckligt förbud mot att föra in kärnvapen i Sverige. Läs artikel

Under våren ska riksdagen ta ställning till värdlandsavtalet med Nato. Regeringen har ställt sig bakom avtalet – men inom Miljöpartiet finns hård kritik. Om inte avtalet förändras står det i strid med Miljöpartiets valmanifest och partiprogram, skriver debattörerna. Steg för steg har Sverige under många år närmat sig kärnvapenalliansen Det senaste och mest definitiva steget hittills mot fullt medlemskap är det så kallade värdlandsavtalet, som Alliansregeringen lät ÖB underteckna blott tio dagar innan valet 2014. Riksdagen måste, emellertid, godkänna avtalet innan det kan börja gälla.Vi menar att det nuvarande utkastet till värdlandsavtal brister på minst fyra punkter: Läs artikel

Försvarsminister Peter Hultqvist har vid flera tillfällen den senaste tiden känt sig tvungen att kommentera olika uppgifter angående Nato och det värdlandsavtal som riksdagen ska ta ställning till i vår. Vid närmare granskning framgår dock att svaren från försvarsministern skiljer sig åt beroende på vem som lyft frågan till dagordningen.

Vid Peter Hultqvists tal på Folk och Försvars rikskonferens i Sälen den 11 januari i år framhöll han att det konsekvent fördes fram ”myter, felaktigheter och desinformation om vad värdlandsavtalet innebär” och ställde sig frågan ”vem tjänar på det?”. Utspelet kom i ett läge där kritiken och frågorna börjat växa såväl inom det egna partiet som i samhällsdebatten rörande ett antal rimliga frågor om Sveriges försvars- och säkerhetspolitik. Hur påverkar avtalet landets militära alliansfrihet? Hur hanteras kärnvapenfrågan? Kommer Nato-baser att upprättas i Sverige? Läs artikel

Planeringen inför Cold Response 2016 har pågått länge och de senaste veckorna har de svenska förbanden förberett sig genom vinterutbildning och övning Vintersol i Bodenområdet. Under helgen skeppades 250 svenska militärfordon från hamnen i Luleå med destination Norge och PT var på plats i söndags när bandvagnar, stridsfordon, stridsvagnar och artilleripjäser lastades.

Norrbottens regemente, I 19, har planeringsansvaret för det svenska deltagandet i den norska vinterövningen med cirka 15 000 deltagare från 15 nationer. 2 000 svenska soldater och officerare, varav 800 från Norrbotten, kommer att finnas på plats i Nord Trondelag från den 25 februari till 10 mars. Det fiktiva övningsscenariot baserar sig på en internationell krissituation där FN:s säkerhetsråd ger en Nato-ledd styrka rätten att med våld återupprätta de internationellt erkända gränserna.Läs artikel