Månad: februari 2016

Utrikesminister Margot Wallström om svenska stödet till Frankrike:

”Det vi erbjuder är efterfrågat, folkrättsenligt och ändamålsenligt. Vårt bidrag har välkomnats av Frankrike, såsom jag har fört fram tidigare i denna kammare. Det är helt riktigt att det görs en helhetsbedömning som innefattar allt från vad vi gör bäst till vad vi rent praktiskt kan bidra med genom att titta på säkerhet och ekonomi. Man tar in alla olika faktorer för att slutligen bedöma detta.

Sverige vill alltid i första hand att våra militära insatser stöds av ett uttryckligt kapitel VII-mandat från FN:s säkerhetsråd. I det här fallet har säkerhetsrådet inte gett något sådant mandat, och då måste man luta sig på en annan folkrättslig grund innan man agerar. En sådan grund kan vara att man på inbjudan bistår en annan stat.

Så är fallet med engagemanget i Irak, där vi i dag har en svensk väpnad styrka som deltar i en utbildningsinsats inom ramen för koalitionen mot Daish. Den svenska styrkans huvuduppgift är att hjälpa till med att utbilda det irakiska försvaret och de kurdiska peshmergastyrkorna i syfte att de ska kunna stå emot Daishs framryckning.” Läs riksdagsdebatten

Migrantströmmarna från Ryssland är det mest akuta säkerhetshotet för Finland just nu, konstaterar försvarsminister Jussi Niinistö (Sannf).Han uppger sig ha tagit upp frågan på ett Natomöte på onsdag kväll.

Finland var för första gången inbjudet i egenskap av medlem i det som Nato kallar för Enhanced Opportunity Program. Sverige, Finland, Australien, Georgien och Jordanien är med i detta fördjupade samarbete med Nato.

De fem länderna deltog inte i onsdagens dagsprogram, men var med på kvällen. Läs artikel

Vi kan vara i krig om några år! I intervjun säger arméchef Anders Brännström också: Man kan dra paralleller till 1930-talet. En stor osäkerhet och en stor dynamik som sedan ledde till att det blev ett stort krig. Den gången lyckades vi hålla oss utanför. Det är inte alls säkert att vi lyckas den här gången. Det bästa vore alltså att lyckas hålla oss utanför. Kommentaren från Allan Widman (L), ordförande i riksdagens försvarsutskott blev: Vi kommer att få en debatt om hur vi ska stärka det svenska försvaret. Hur kan en förstärkning av försvarsmakten någonsin bli en fredshandling och hur ska vi kunna hålla oss utanför ett eventuellt krig om vi går med i Nato? Läs artikel

Citat ur talet:

Vi lever sannerligen inte längre i någon idyll. Vi måste vara ännu mer alerta och föra en ännu aktivare utrikespolitik.

Vi måste komma ihåg vilka som är våra närmaste vänner: de nordiska länderna och det nordiska samarbetet. I år är vi ordförandeland i Nordiska ministerrådet. Vi leder detta samarbete med utgångspunkt i den starka grund som byggts upp under årtionden och svarar aktivt på aktuella utmaningar.

Regeringen anser att också de bilaterala relationerna till Ryssland är ytterst viktiga. Samtidigt vet vi att vi beslutsamt står bakom EU:s gemensamma utrikespolitik, inklusive besluten om sanktioner. Läs hela talet

Bo Hugemark har skrivit en intressant och välavvägd artikel som bl.a. kommenterar mina och Mats Bergquists synpunkter i vårt inlägg i Sydsvenska Dagbladet om Sverige, Finland och Nato. Som Hugemark skriver så var vår huvudpoäng: ”I en så grundläggande fråga som en eventuell Natoansökan bör Sverige och Finland agera gemensamt.”

Egentligen har jag inte några invändningar mot flertalet av Hugemarks påpekanden. Det är i avvägningen av för- och nackdelar med olika politiska beslut där vi kan skilja oss. Avsikten med detta inlägg i diskussionen (alltså inte ”debatten”) är att betona den strategiska bakgrund mot vilken Natofrågan rör sig. Mats B som nu medverkar i en finländsk officiell studie kring frågan om Finland och Nato kan då inte delta i denna diskussion.

Ett svenskt och finskt Natomedlemskap skulle innebära att Östersjön helt omgavs av Natostater (med undantag för två korta ryska landsträckor). Rysslands väsentliga varu- och energiexport skulle transitera härigenom. Läs hela svaret

Nyligen varnade arméchefen Anders Brännström för att ”Sverige kan vara i krig om några år”. Nu kommenterar ÖB Micael Bydén formuleringen.– Jag undviker det uttrycket. Hotmiljön är helt annorlunda mot förr, säger ÖB till Sydsvenskan.

Inför Markstridsdagarna i januari varnade Sveriges arméchef, generalmajor Anders Brännström, för att Sverige ”kan vara i krig inom några år” – något som väckte stor uppmärksamhet.Till Sydsvenskan säger ÖB Micael Bydén att han inte skulle använda den formuleringen själv.– Jag undviker det uttrycket. Hotmiljön är helt annorlunda mot förr, säger Micael Bydén till Sydsvenskan och fortsätter: – Det finns i dag inget överhängande militärt angreppshot mot vårt land. Det vi ser är en komplex hybridkrigföring där man försöker utnyttja våra svagheter, där man försöker ge sig på oss inte bara med militära medel, utan med andra verktyg. Läs artikeln i Sydsvenskan

Ett starkare svenskt försvar – vision och verklighet
Överbefälhavare Helge Ljung gästade studentafton 1949. Det var en period som präglades av världskrigen, inte minst det andra. Han pratade under rubriken frihetens värde och frihetens väl. Reflektera ett ögonblick över detta, det är en tidlös rubrik. Med denna tillbakablick inleder Micael Bydén kvällens Studentafton inför en fullsatt Universitetsaula.I bakgrunden visar Micael Bydén en bild på attentaten mot World Trade Center. Alla generationer står inför olika utmaningar och hanterar olika rädslor. Varje generation präglas av olika händelser i sin omvärld, det kan vara attacken av World Trade Center, attentaten i Beirut eller i Paris. För Michael Bydén är denna viktigaste och mest tongivande händelsen det kalla kriget, en kapprustning utan konventionellt krig. Han menar att det var en tid då det var normalt att leva med tanken på att kriget skulle kunna komma. Denna period tog slut i samband med Berlinmurens fall, försvar började monteras ner och flera länder övergick från nationellt försvar till internationella insatser. Först på senare tid har denna trend ännu en gång vänt. För två år sedan annekterade Ryssland, i strid med folkrättsliga regler, Krim. Ännu en gång har fokus skiftat, denna gång till att stärka det nationella försvaret. Bydén ställer frågan rakt ut i luften, vad kan vi lära oss av detta? Läs referat av talet

Ett fullt medlemskap i Nato skulle i konfliktfall jämna vägen för USA till Rysslands nordvästliga områden.Finlands och Sveriges försvarsministrar är inbjudna att delta i en arbetsmiddag på ministernivå i dag i Bryssel, för att diskutera säkerhetssituationen i regionen (HBL 6.2). I skönskrivning för att ”vårda ländernas Natopartnerskap” – i brutal prosa för att planera gemensamma militära åtgärder i en väpnad konflikt med Ryssland.

När Brysselpaktens tvingande kollektiva försvarsgemenskap upphörde i och med att den Västeuropeiska unionen 2010 upplöstes, sögs Nato upp av USA. Reglerna för Nato anpassades givetvis för att passa USA:s behov. Brysselpakten ersattes av Washingtonpakten – utan tvingande kollektivt försvar. USA förbehöll sig rättigheten att i egen kompetens avgöra sina militära ingripanden. Strategiskt är Finland med Finska viken och Sverige med sina stora kust- och landområden av utomordentligt stor betydelse för USA. I kampen om hegemonin i världen står USA och Ryssland mot varandra. Ett fullt medlemskap i Nato skulle i konfliktfall jämna vägen för USA till Rysslands nordvästliga neuralgiska områden med storstäder och Ishavsförbindelse. Därför vill USA med lock och pock få in Finland och Sverige som fullvärdiga medlemmar i Nato.
Finland och Sverige är militärt neutrala länder, som torde ha all orsak att hålla fast vid sin deklarerade militära neutralitet. Läs artikel

En ny militär verklighet håller på att byggas upp vid gränsen mellan öst och väst. Ryssland rustar upp med tre nya divisioner i de västra delarna av landet. Nato räds en rysk invasion av Baltikum och i dag och i morgon när Natos försvarsministrar möts i Bryssel blir Baltikums och Polens försvar en av huvudfrågorna. I förra veckan presenterade den inflytelserika amerikanska tankesmedjan Rand ett krigsscenario som fick rubriker. Det visade sig att Nato var närmast chanslöst vid en rysk attack mot Natoländerna Lettland och Estland. Ryska förband skulle inom 36 timmar nå Rigas förorter och Tallinns inom 60 timmar.

Men vad som inte uppmärksammats är att Natos försvarsstrid förutsatte att svenska flygbaser och svenskt luftrum utnyttjades för Natos försvar. Detta trots att Sverige inte är medlem i Nato. Slutsatsen att Sverige skulle öppna sina flygplatser bygger Rands forskare på ”informella samtal med svenska försvarstjänstemän”.

– Det är ingenting som jag känner till eller kan ta ställning till. Svenskt territorium är svensk försvarsmakts ansvar. Sedan hur vi gör i en krissituation är någonting som man får avgöra då. Det beror på vilka scenarier som gäller, säger försvarsminister Peter Hultqvist (S). Läs artikel

För det första, Winnerstig har en politisk agenda och inga akademiska titlar i världen kan dölja det:

1. Winnerstig inleder med att hävda att själv är han ”inte politiskt aktiv”, något som knappast är sant. Alla vi som har följt, läst, lyssnat och varit delaktiga i svensk säkerhetspolitisk debatt vet att Winnerstig i många år har agiterat för en svensk Natoanslutning. En snabb googling visar ett typiskt Winnerstigcitat nära tio år gammalt: ”Det finns inget annat alternativ än att gå med” (”Sverige allt närmare en Nato-anslutning”, Realtid.se, 2007).
2. Säkerhetspolitik är just politik, närmare bestämt en del av utrikespolitiken. Den militära alliansfriheten är ett politiskt Jag har själv min examen från Försvarshögskolan och har där arbetat som analytiker vid forskningscentret Crismart. Varje hederlig statsvetare vet att det inte finns någon exakt vetenskap kring politiska spörsmål. Att försöka framställa sig som ”inte politiskt aktiv” när man i många år propagerat ensidigt i en politisk fråga är inget annat än ohederligt.
3. Det är denna typ av ytterst politisk argumentation i illasittande så kallad ”vetenskaplig” och ”opartisk” klädsel som inte sällan ger akademin dåligt rykte. Vi ser det ofta inom den ekonomiska diskursen liksom i den förvaltningsmässiga, och allt oftare i den säkerhetspolitiska. Där experter utger sig för att veta den ”objektiva” sanningen. Det är en farlig utveckling. Statsvetenskapen är inte som naturvetenskapen, naturlagar existerar inte inom politik. Det är långt mer komplext. Det vet vi socialdemokrater. Det borde också Winnerstig naturligtvis veta (även om han på sociala medier själv skriver att han inte är socialdemokrat).

Sammanfattningsvis: Inom säkerhetspolitik finns inga ”opolitiska” experter. Att försöka framställa sig så är snarare ett tecken på bristande pålitlighet. Läs artikel