Månad: februari 2016

Vanhanen calls for closer co-operation between Finland and Sweden, Helsinki Times

av

Ex-Prime Minister Matti Vanhanen (Centre) envisions in his new, self-published book Ulkopolitiikka (Eng. Foreign Policy) that the increasing co-operation between Finland and Sweden will eventually evolve into a bilateral union.

“I represent the school of thought that one should be very precise in regards to questions of war and peace,” he writes.

Finland can according to him never be sure whether or not the resources of its neighbour are at its disposal in time of need if the co-operation is based on voluntariness. “A bilateral agreement on a defence union would solve this problem and establish the automation required for the use of joint resources,” he explains.

He acknowledges that a defence union between two countries is not functional or even possible without a joint foreign policy. “The union should therefore be a genuine union between two nation states,” he argues. Läs artikel

Ex-statsministern: Finland bör välja Gripen, Matti Vanhanen på corren.se

av

Finland bör överväga att skaffa Gripenplan. Det anser landets tidigare statsminister Matti Vanhanen. Centerpolitikern Matti Vanhanen var statsminister i Finland mellan 2003 och 2010 och har tidigare även varit försvarsminister. I en nyutkommen bok skriver Vanhanen att Finland bör överväga att ersätta landets föråldrade 62 stridsflygplan av typ F/A-18 Hornet med svenska Jas Gripen-plan.

– Om de svensktillverkade planen motsvarar våra behov kan säkert alla inse hurdana positiva framtidsutsikter en affär kan öppna för samarbetet mellan våra flygvapen, säger Vanhanan till den finländska nyhetsbyrån FNB.

Under senare år, i takt med att Ryssland har påbörjat en kraftig upprustning och ökat den militära närvaron i Östersjöområdet, har Finland och Sverige intensifierat försvarssamarbetet. Bägge länderna står utanför Nato.

– Ju bättre och tätare samarbete våra försvarsmakter kan uppnå och ju bättre deras handlingskulturer överlappar varandra, desto säkrare skulle vårt politiska och militära samarbete vara vid en kris, säger Vanhanen enligt Österbottens Tidning. Läs artikel

Ett militärt försvar kan knappast fungera om det civila samhället är i totalt kaos, Lars Gyllenhaal på Världen idag

av

Nyligen skrev Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg artikeln ”Nato större hot än Putin”. Artikelns många halvsanningar och rena felaktigheter blev offentligt granskade av Patrik Oksanen, politisk redaktör på Hudiksvalls tidning (C). Granskningen kan lätt hittas på nätet genom att söka Oksanen Linderborg. Men jag vill här lägga till en del om Linderborgs påståenden om ”inringningen av Ryssland”.

Som Patrik Oksanen korrekt påpekar har Ryssland landgräns med inte mindre än 14 stater och bara fem av dessa är med i Nato, nämligen Norge, Estland, Lettland, Litauen och Polen. Dessutom: före Kremls beslut att invadera Ukraina var den permanenta närvaron av andra Natoländers trupp i dessa länder nästan mikroskopisk, det handlade om några hundra personer. Någon ”inringning” går det på grund av dessa länder inte att tala om eftersom Ryssland har över tjugotusen kilometer landgräns och faktiskt bara lite över tusen av dessa kilometrar är med Nato-stater. Läs artikel

Utredning och lättläst om försvarspolitik , Östra Småland

av

Celanders förlag ger ut två försvarspolitiska skrifter. Natoutredningen är på sitt den roligaste för det är så fräckt att det blir roligt när ett antal personer tillsätter sig själva som en utredning, som kan uppfattas vara officiell.

Utredningen är magneten som nu järnfilspånen får gruppera sig kring. De små stegen tas, menar författarna och när riksdagen i vår ska anta ett värdlandsavtal mellan Sverige och Nato är det just ett sådant litet steg som kan visa sig ha varit avgörande viktigt.

Att Sverige under åren haft västrelationer, vet alla. Vid risk för krig skulle chefen för marinen ta sig till London och kanske Washington för någon skulle vara ansvarig för den svenska militärmakten också om Sverige ockuperats. Det svenska flygbassystemet kunde enkelt användas av Nato men ­alliansfritt skulle Sverige vara och det var en alliansfrihet som syftade till neutralitet i krig. Natoutredningen ger material för den bredare och mer alternativrika diskussion som nu behövs.

I boken Försvaret främst finns lättlästa artiklar om försvarspolitik. Det är skillnad på den värnpliktsarmé som kunde ställa 800 000 man under vapen och det vi nu har, lätt oklart hur det ska definieras. Hur tänker vi nytt och bevarar gamla lärdomar, undrar författarna. Det kan man undra. Ingen svensk officer i tjänst nu har väl någonsin lett en brigad eller en fördelning? Och hur införs på ett vettigt sätt ett nytt värnpliktsförsvar? Finns ens byggnaderna? Läs artikel

Ingen eftergiftspolitik!

av

I ett inlägg på sin blogspot driver generalmajor Karlis Neretnieks vidare sin tes om att Nato bör få tillgång till svenskt territorium för att vid behov kunna ingripa militärt i Baltikum. (Vi har tidigare kommenterat det i olika inlägg på den här sajten, Sverige som bas för Nato och   De som vill kriga i österled). Neretnieks skriver: ”Ur svensk synvinkel är en Natoanslutning en tämligen uppenbar lösning för att öka såväl Sveriges som grannländernas säkerhet och för att bidra till ökad stabilitet i regionen. Såväl Nato som Ryssland har klara behov av att kunna utnyttja svenskt territorium vid en eventuell konflikt i Östersjöområdet. Nato behöver utnyttja svenskt luftrum och sjöterritorium för att kunna försvara Baltikum.”

Utgångspunkten för Neretnieks är inte Sveriges försvar och Sveriges säkerhet. Istället är det hur Sverige skall pusslas in som en bricka i stormaktspelet mellan Ryssland och Nato i Östersjöområdet. ”Ett svenskt medlemskap i alliansen skulle bidra till att minska Rysslands möjligheter att billigt och enkelt ’låna’ svenskt territorium och också öka Natos möjligheter att ingripa till stöd för sina baltiska medlemmar. Rysslands möjligheter, och därmed också förhoppningsvis vilja, att använda, eller hota med, militära maktmedel gentemot de baltiska staterna skulle minska.”

Läs mer

Speech by Minister Soini at the Center for Strategic and International Studies

av

Ur talet:

The Arctic has been depicted as a region with a particularly low risk of military confrontation. This is still true and will hopefully be the case also in the future.

However, the overall security policy situation has changed. East–West tensions in Europe have returned as a result of Russia’s illegal annexation of the Crimean Peninsula and use of military force in and around Ukraine. The changes may have repercussions also on the High North, even if the uncertainties were caused by factors outside the Arctic region. The discussions have been shifting towards hard security and more attention is paid to the security policy and military dimension in the Arctic.

Another issue is that Russia has increased its military presence in its Arctic territory. Understandably, there is concern about both the motivations behind this development and the possible consequences. All the Member States of the Arctic Council and those with an observer status should collaborate closely in order to avoid unnecessary tension over Arctic issues. Hela talet

TT-Inrikes. Hultqvist: Allvarligt med rysk övning

av

I en skriftlig kommentar säger Hultqvist: ”Jag varken motsäger eller dementerar uppgifterna i Natos årsrapport”.

”Sverige ser allvarligt på den ökade ryska militära aktiviteten i Sveriges närområde. Sedan några år tillbaka och sedan den ryska annekteringen av Krim och aggressionen mot Ukraina ser vi ett försämrat omvärldsläge, med mer utmanande ryskt uppträdande och ökad övningsunderrättelseverksamhet”, säger han bland annat vidare. Läs artikel

Två röster från Finland, kommentar till uttalanden av Gustav Hägglund och Matti Vanhanen

av

Både förre kommendören för Finlands försvarsmakt, general Gustav Hägglund, och Finlands förutvarande statsminister Matti Vanhanen, Centern, har uttalat sig mot ett finskt Nato-medlemskap i dagsläget – Hägglund efter att tidigare ha varit inne på tanken men sedemera förkastat den, Vanhanen med tillägget att ett förändrat säkerhetsläge kan öppna för medlemskap. ( se artikel om  Vanhanen nedan)

Hägglund har utvecklat sitt resonemang i antologin Försvaret främst (Celanders 2015). Vanhanens försvar för den militära alliansfriheten är tyvärr något förvanskat genom skruvad rubriksättning – såväl i Finland som i Sverige driver pressen politik på nyhetsplats. Vad båda rekommenderar för Finlands och Sveriges del är bevarad handlingsfrihet och ett försvarsförbund mellan länderna.

Vanhanen pläderar för förutsägbarheten och tålamod. Hägglund varnar för alarmism.

Läs mer

Svar på fråga 2015/16:691 av Hans Wallmark (M) Medlemskap i Stratcom, riksdagen.se

av

Hans Wallmark har frågat mig om målet med den beredning som nu pågår är att Sverige ska bli medlem av Stratcom.

Som partnerland finns det flera sätt att samarbeta med Natos center för strategisk kommunikation, Stratcom. Svenska myndigheter har under 2014 och 2015 deltagit i flera aktiviteter som centret erbjudit. Målsättningen är att Sverige även framöver ska samarbeta med Stratcom. Frågan om formerna för ett formellt svenskt samarbete med centret bereds dock för närvarande i Regeringskansliet. Noterbart är att Sverige sedan tidigare avtalat om status som bidragande deltagare i Cybercentret i Tallinn, som har likvärdig status som Stratcom i förhållande till Nato, samt att Sverige på Livgardet ansvarar för Nordic Centre for Gender in Military Operations (NCGM).

Stockholm den 3 februari 2016

Peter Hultqvist           Läs informationen

Finsk general: Sveriges våldsamma nedskärningar av försvarskostnader ett misstag , Katri Nisula/Sveriges Radio 2 februari

av

Finlands förra överbefälhavare av försvarsmakten, general Gustav Hägglund varnar Sverige för nedkörning av försvaret. Frågan om värnplikt borde enligt honom tänkas om.

Sverige reagerade starkt senaste vecka till det dystra utlåtandet om den globala politiska situationen som gavs av befälhavaren för den svenska armén . I sitt inlägg som läcktes för allmänheten jämför arméchefen nuläget med 1930-talet och varnade att Sverige kan vara i krig inom två år. Den numera pensionerade Gustav Hägglund som var länge överbefälhavare för den finska försvarsmakten anser svenska arméchefen ha rätt.

– Jag tror inte på ett världskrig men det är klart att det säkerhetspolitiska läget har ändrats. Inget kan uteslutas. Kosacken tar det som inte är fast. Om Sverige helt negligerar sitt försvar, kan det bli lockande att t.ex. nappa Gotland åt sig, bara för att demonstrera sin makt.

Läs mer

Underlätta för Nato att ingripa i Baltikum, Lars-Gunnar Liljestrand

av

Hans Lindblad, tidigare mångårig fp-riksdagsman och ledarskribent i Gefle Dagblad, anser att den ensidigt utfärdade svenska solidaritetsförklaringen är viktig för Nato vid insatser i Baltikum:

”Vid en allvarlig händelseutveckling kring Baltikum kunde vi göra ganska mycket till följd av den geografiska närheten. Vi kunde bidra med signalspaning (där vi hade utbyte med Natostater redan på 50-talet), radar- och flygspaning, havsövervakning och insatser från svenska ubåtar. Redan tillgång till svenskt luftrum, sjö- och landterritorium, då inte minst Gotland, skulle rejält underlätta för Nato att tillföra resurser. Vi kunde erbjuda jaktskydd vid passage genom svenskt område. Kanske vore det a av värde att bistå med bränsle vid svenska flyg- och marinbaser. Naturligtvis kunde sådant leda till hot mot Sverige. För att minska riskerna vore det därför önskvärt att den allvarliga svenska bristen på långräckviddigt luftvärn kunde kompenseras så att sådana system på marken eller på fartyg placerades så att de kunde bidra till skyddet också av svenskt område.”

Den solidaritetsförklaring, som Lindblad hänvisar till, formulerades av regeringen Reinfeldt, närmast som en bakgrundsbeskrivning av säkerhetsläget, i en försvarsproposition (2008/2009:140). Propositionens huvudsakliga innehåll var annars avskaffandet av den allmänna värnplikten.

Läs mer

Arméchefen saboterar försvarsförmågan, Carl Björeman

av

Arméchefen Anders Brännström lät sig  nyligen intervjuas. Hans budskap var alarmerande: Sverige kan inom några år vara i krig. Ett utdrag av intervjun sändes i STV den 26 januari. Försvarsminister Peter Hultqvist tog direkt, i tv, avstånd från arméchefens bedömning. Arméchefen har, enligt min mening, saboterat möjligheterna att inom rimlig tid skapa de starkt förbättrade markstridskrafter som erfordras för att det nationella försvaret skall få substans av betydelse.

Skadan ligger på tre plan.

  1. Utspelet är av säkerhetspolitisk art och så illa underbyggt att det kan avfärdas av rent formella skäl, utan avseende till sakinnehåll – något som försvarsministern begagnat sig av. Detta minskar förtroendet för både den politiska och den militära ledningen av försvarsmakten. Arméchefen har vare sig uppdrag eller kompetens att göra trovärdiga säkerhetspolitiska bedömningar.

Läs mer