Månad: mars 2016

…Jag måste säga att jag tycker att det så kallade värdlandsavtalet med Nato verkar gå för långt. Att man övar tillsammans med Natoländer är en sak, men om man drar in diverse militär bråte i Sverige är det en annan sak. Den amerikanske befälhavaren Ben Hodges vill kunna ta in vapensystemet Patriot på svensk mark. Det låter inte som en bra idé. Vi ska inte ha vapen på svensk mark som inte Sverige har kontroll över. Och jag är rätt säker på att amerikanerna inte tänker låta svenskar ha fingret på avtryckaren på deras vapen.

Som vanligt ser allianspartierna inga komplikationer. Man har intrycket av att om vi erbjudits att bli den 51:a staten i Förenta Staterna hade de borgerliga partiledarna skrivit på utan att tveka ett ögonblick. Deras säkerhetspolitisk tänkande saknar all långsiktighet. I det här fallet behöver regeringen också vara mer återhållsam. Det finns ingen anledning att förmedla känslan till omvärlden att Sverige låtit sig reduceras till en avskjutningsramp för Nato.

Dessutom: ironin i att vilja släppa in ett annat lands vapensystem som heter Patriot i Sverige får huvudet att snurra… Läs ledaren

…Men i grunden ska försvaret skydda Sveriges territorium. Jag ser visserligen ingen risk i dag för ett isolerat angrepp mot Sverige. Men det nya kalla kriget kan förstås bli värre. Alla måste veta att ett angrepp mot Sverige kostar. Det är vad vi har ett försvar till. En annan sak är att om vi ska bistå andra så ska vi själva avgöra när, var och hur.

Ur den synvinkeln är den ensidiga svenska så kallade solidaritetsförklaringen märklig. Försvarsdebattörerna Anders Björnsson och Kent Zetterberg, som i stället förordar en kraftig ökning av försvarsbudgeten, kallar den rent av huvudlös och kvalificerat snömos (SvD 5 mars-16). De menar att den kan tolkas som en bön om att bli indraget i krigsföretag på ett tidigt stadium och få medverka till att de eskalerar.

Jag fruktar att de har rätt. Det är allt annat än att använda vår alliansfrihet till dialog. Den unilaterala svenska solidaritetsförklaringen med EU, Norge och Island, ses som ett svenskt komplement till EU:s solidaritetsklausul, som dock inte innebär krav på militärt stöd. Läs artikel

USA har ambitioner att markant öka sin militära­ närvaro i Norden. Dels ska Finland och USA som bekant genom­föra gemensamma ­miltära ­övningarna på finländsk mark senare i vår. Dels vill nu befäl­havaren för USA:s styrkor i Europa,­ ­generallöjtnant Ben Hodges, öva att flytta ett ­Patriot-missilsystem från amerikanska baser i ­Europa till Sverige och tillbaka över havet.

Sveriges försvarsminister Peter Hultqvist, som på tisdagen besökte Finland, avböjde dock att kommentera förslaget med hänvisning till att ingen ­beredning i ärendet ännu föreligger. Hultqvist vill heller inte spekulera i möjligheten att Finlands och Sveriges försvarssamarbete, som också gäller i kristider, kunde övergå i en försvarsallians. Det är en fråga för framtiden. Som icke-Natoland håller Sverige åter på att förbättra sin försvarsförmåga. Man satsar bland ­annat på att förstärka territorialförsvaret, åter­införa värnplikten och fördjupa samarbetet med USA. Läs artikel

Finland och Sveriges försvarsministrar har klart olika uppfattning om man ska komma Baltikum till undsättning i en krissituation. Sveriges upprustning på Gotland handlar delvis om att kunna bidra till Baltikums försvar, medan beskedet från Finland lyder: Ty er till Nato, vi sköter enbart oss själva. Det allt intensivare finsk-svenska försvarssamarbetet märks genom att det är tätt mellan de finsk-svenska försvarsministerträffarna.  Läs artikel

Krister Andrén talar lugnande om värdlandsavtalet i UNT den 5 mars. Men för att läsarna ska bli riktigt lugnade utelämnar han en del. Det viktigaste han utelämnar är vad som händer om Sverige vill aktivera avtalet, det vill säga inbjuder Nato att bedriva verksamhet på svenskt territorium. Nato har ingen skyldighet att acceptera en på avtalet grundad begäran från Sverige att inleda operationer på svenskt territorium utan har full frihet att tacka nej. Om sådan verksamhet som Sverige önskar inte passar in i Natos planer i stort kan man anta att Nato kommer att ställa sig kallsinnigt.

Men om Nato går med på en begäran om gemensamma aktiviteter – som kan äga rum även i fredstid – framgår det av avtalets tredje kapitel att dessa kommer att vara Nato-ledda.Då tar Nato helt enkelt över. Natos policy och rutiner kommer att gälla. Det slutliga målet för en inledd operation bestäms inte heller av Sverige. Det fastställs i ett särskilt tilläggsdokument som ska grundas på ”operationsplaner”. Hur dessa planer ska upprättas framgår inte av den avtalstext som föreligger. En ”styrkommitté” för operationen ska inrättas men hur stort det svenska inflytandet blir i denna är oklart. Sveriges möjligheter att påverka är avgjort mindre med avtalet på plats än de annars skulle vara. Läs artikel

Nu har signal- och avskräckningstaktiken mellan USA, Nato och Ryssland nått en ny nivå. Den amerikanske befälhavaren över USA:s arméstyrkor i Europa vill gärna placera de amerikanska luftvärnsrobotarna Patriot i Sverige. Och kanske på Gotland. För att kunna skydda Natoländerna Estland, Lettland och Litauen mot rysk aggression.

Patriotrobotarna blev kända under Irakkriget 2003, då de i princip sköt ner alla irakiska Scudmissiler som avfyrades mot amerikanska mål. Patriotroboten är ett luftvärnsförsvar som är mycket avancerat och tillsammans med radar och andra digitala tillbehör kan robotar pricka det flesta av fientliga robotarna.

Även om Sverige har ett övningsavtal med Nato, så är det frågan om det är tillåtet och politiskt och militärt klokt att flytta Patriotrobotar till Gotland och öva med dem i ett tänkt mottangrepp mot en rysk aggression mot de baltiska Nato-länderna. Bara att denne amerikanske general uttrycker en sådan åsikt, är ett led i den psykologiska signalkrigföring som förs mellan Ryssland och USA-Nato. Läs artikel