Örlogskaptenen Niklas Wiklund bloggar under signaturen Skipper. Han kommenterade i ett inlägg 2011 på sin sajt vissa frågeställningar som rör internationella insatser och övningar. Vi länkar här till detta initierade och sakliga inlägg med rubriken ”Försvarsminister Tolgfors har nog inte allt klart för sig”. Konkret analys av detta slag är vad som behövs i dessa tider.

För att nästan citera Försvarsministern själv – Tolgfors har HELT FEL i sin beskrivning av svenska militära förbands förmåga.
I ett inlägg på sin blogg så svarar ministern på Wilhelm Agrells mycket läsvärda inlägg i debatten angående försvaret av konungariket Sverige. Han skriver bland annat följande”Försvarsförmåga styrs av användbara, tillgängliga och rörliga förband av hög kvalitet.” ”Det finns inte längre en uppdelning mellan en nationell insatsorganisation för Sverige och en särskild utlandsstyrka för internationella insatser, eller någon uppdelning mellan nationell och internationell förmåga. Reformen syftar till att stärka förmågan i båda perspektiven.” ”Detta illustreras av att de tunga systemen och förbanden för försvaret av Sverige som Gripen, korvetter och markförband också används i insatser internationellt. De gör stor nytta och de utvecklar sin kvalitet.” 

Det är framförallt Tolgfors budskap i det sista fetmarkerade stycket här ovan som jag vänder mig mot. Här verkar Tolgfors inte ha saker och ting klara för sig. Det finns nämligen inget som är så förödande för svenska enheters förmåga att hantera kvalificerad väpnad strid , som att under en längre tid deltaga i en internationell insats. Till och med större internationella övningar har liknande påverkan på förbanden. Läs blogginlägget

USA vill flytta högteknologiska vapnen fram och tillbaka till Sverige, som en del av en militär övning, det berättade TV4 Nyheterna i dag.

Men om det blir så, är för tidigt att säga, säger Socialdemokraten Åsa Lindestam, vice ordförande i försvarsutskottet.

– I vårt försvarsbeslut som vi fattat gemensamt med en väldigt stor majoritet i riksdagen, så har vi sagt att vi ska samarbeta och öva med andra länder. Men däremot vilka framtida planerade övningar vi har, det är ju en fråga för försvarsmakten. Den amerikanska arméns högsta chef i Europa Ben Hodges säger i en intervju i TV4 att han gärna vill flytta luftvärnssystemet Patriot från amerikanska baser i Europa till Sverige under de kommande två åren. Läs artikel

Inför en växande rysk aggression och ökande terrorhot uppstod en bred insikt om att bantandet hade nått till vägs ände. Regeringspartierna och de fyra allianspartierna satte sig tillsammans för att förhandla fram ett femårigt försvarsbeslut med den uttalade målsättningen att börja bygga upp kapaciteten igen. Innan en överenskommelse låg färdig att klubbas i riksdagen hoppade Liberalerna av med motiveringen att pengarna som skulle skjutas till långtifrån motsvarade behoven. I sitt underlag hade Försvarsmakten föreslagit en minimiökning om 16 miljarder under fyra år för att kompensera de värsta bristerna. Den ökning som riksdagen beslutade beräknades ge bara sex miljarder över fem år. De som stod kvar i uppgörelsen presenterade den som en framgång och ett ansvarstagande inför de ökande säkerhetshoten.

Nu har ett år gått och oroande tecken finns på att inte ens de lägst ställda ambitionerna kan infrias med försvarsbeslutet för perioden 2016 – 2020. Försvarsminister Peter Hultqvist har hörts uttrycka varningar för förseningar och fördyringar i planerade och beslutade materielanskaffningar. Läs ledaren

ÖB Sverker Göransson tilläts skriva under ett samförståndsavtal om värdlandsstöd utan föregående debatt tio dagar före valet 2014. Alliansregeringen förorsakade misstänksamhet om att det var ett steg mot smyganslutning till Nato.En alternativ Natoutredning med Blix, Ekéus, Hirdman, Ingelstam, Oscarson, Schori och Åkerström som medlemmar kräver att avtalet inte fullföljs.Det verkar inte lyckas, och i så fall bör enligt utredarna Sveriges militära alliansfrihet skrivas in, liksom ett absolut förbud för utplacering av utländska kärnvapen på svenskt territorium. De anser det inte tillräckligt att vår regering och riksdag enligt avtalet ska ta de slutliga besluten. Läs krönikan

Jacob Westberg analyserar det svensk-finska militära samarbetet och ser både starka och svaga sidor i bägge ländernas försvar. Han tar också upp frågan om stöd till de baltiska länderna. Finland har inte utfärdat någon ensidig solidaritetsförklaring som Sverige. Jacob Westberg ställer den skarpa frågan: ”Är det acceptabelt från finsk sida att landet dras in i ett krig som en konsekvens av den svenska solidaritetspolitiken?”

Solidaritetsförklaringen som anges mer eller mindre som en självklarhet i de högre politiska kretsarna i Sverige saknar stöd hos den finska statsledningen. President Niinistö förklarade i augusti förra året att Finland inte har ansvar för de baltiska staternas säkerhet. Finland bidrar bäst till fred och avspänning i Östersjöområdet genom att försvara sitt eget territorium, var hans tydliga markering.

Jacob Westberg: Sverige behöver Finlands hjälp men…

Det svenska försvarets ominriktning mot uppgifter i Sverige och i närområdet och ambitioner att återskapa en förmåga att avvärja hot från andra stater har inneburit en ökad betoning av bilaterala försvarssamarbeten som ett komplement till tidigare multilaterala försvars- och säkerhetssamarbeten. Det fördjupade försvarssamarbetet med Finland, som ska kunna innefatta en gemensam planering för operativt samarbete även i krig, brukar beskrivas som det mest djupgående och det högst prioriterade samarbetet. Läs artikel

Vi lägger här ut en artikel om värnplikten som Carl Björeman skrev 2001 och som vi menar har aktualitet även idag.  Utgivarna

Sverige har lämnat den allmänna värnplikten. Det var det samstämmiga budskapet från de två inledarna vid en debatt i Stockholm 4/9 med anledning av den allmänna värnpliktens 100-årsjubileum. Anders Brännström, chef för Jämtlands fältjägare, ville i stället ha ”selektiv värnplikt”, generalmajoren Karlis Neretnieks, rektor för Försvarshögskolan, förordade yrkesförsvar. Allmän värnplikt har två betydelser. 1) Den är en försvarsprincip – ”den som vill vara med i samhällsorganisationen har en elementär plikt att försvara organisationen” (Nils Erik Sandberg, DN 31/7 1997). 2) Allmän värnplikt är dessutom en rekryteringsform. I Sverige har intill 1992 – med undantag av ”kategoriklyvningen” åren 1925-41 – alla vapenföra unga män tagits ut för och genomgått grundutbildning. Selektiv värnplikt är en ren rekryteringsform. Den kan aldrig bli en försvarsprincip med ömsesidiga förpliktelser som allmän värnplikt enligt 1) ovan har varit. Staten tar – liksom vid utskrivningarna innan indelningsverket infördes på 1600-talet – efter behag ut de soldater, som den anser sig behöva. Yrkesanställning är en tredje, nu debatterad rekryteringsform. Att överge den allmänna värnplikten i dess dubbla bemärkelse har mycket stora militära, psykologiska och sociala konsekvenser. Än-dock har någon djuplodande offentlig debatt i saken inte förts. Hur har detta varit möjligt ? De politiska beslutsfattarna har varit lyhörda gentemot den värnpliktsfientliga opinionsbildning, som bedrivits av vissa ungdomsförbund och tidningar. Läs artikel