Månad: april 2016

Ledarsidans redaktion på Borås Tidning har rest till Washington och fått lyssna till säkerhetsexperter som genomfört olika krigsspel. Hur vi än vrider och vänder oss, kommer Sverige enligt dessa säkerhetsanalytiker att hamna i krig. Antingen är det Ryssland som går till attack och besätter Gotland, eller så agerar Nato för att kunna slå mot Kaliningrad. Sverige måste svälja budskapet och erbjudandet av amerikanska Patriotmissiler till Gotland är en logisk konsekvens av krigsscenarierna.

BT:s ledarsida kunde ha åkt till Moskva och fått krigsscenarier också från den sidan. Stormakterna har alltid planering för olika militära situationer, och när det passar vill man sprida sina budskap och påverka andra länder. Det här måste man vara medveten om för att inte bli medagerande i ett stormaktspel där vi inte vet om vi i slutändan riskerar att bli ett bondeoffer. Washingtons oblyga inklampande i den svenska säkerhetspolitiska debatten måste avvisas, likaväl som vi inte skall följa några påpekanden om Sveriges säkerhetspolitik från Ryssland.

Det är ett sorgligt faktum att det i dag råder oklarhet om Sveriges säkerhetspolitik såväl hos den inhemska opinionen som hos utländska observatörer. Vad som skulle behövas är ett tydligt linjetal av statsministern, skriver Sven Hirdman.

Under de senaste två åren har vi fått en bred debatt om Sveriges säkerhetspolitik, vilken inkluderar frågan om medlemskap i Nato och förhållandet till Ryssland. Den förs inte bara i utrikespolitiska kretsar i Stockholm utan engagerar även många människor utanför huvudstaden, vilket jag märker när jag håller föredrag på många orter i landet. Den breda om än yviga och delvis emotionella debatten är välkommen efter alla år, då den dåvarande neutralitetspolitiken låg som en våt filt över alla diskussioner om säkerhetspolitiken.

Vad som är tråkigt är att debatten även utlöst kraftiga personangrepp, till exempel i DN:s huvudledare den 20 mars om ”Putins svenska brigad”. Personangreppen skadar dem de angriper och devalverar dem som utför dem. Vad som är särskilt trist är att Nato-anhängarna med hjälp av ensidiga, och ofta felaktiga skildringar av ryskt beteende, söker skrämma svenska folket in i Nato. Ett exempel är det felaktiga påståendet att en rysk ubåt i oktober 2014 gjorde ett intrång på inre svenskt vatten. Fokuseringen på Putins person är närmast löjeväckande.

Skärskådar man debatten närmare finner man att det råder enighet om nuläget men oenighet om vilka slutsatser man skall dra av det. Läs artikel

Karlis Neretnieks skriver på sin blogg insiktsfullt om bristerna i det svenska försvaret. Särskilt problematiskt är personalförsörjningen. Det fattas nu 7000 personer i försvarsorganisationen. Neretnieks sätter sin tillit till utredningen om försvarets personalförsörjning som drivs av Annika Nordegren Christensen. Utredningen kan  titta på alternativ  menar han och nämner överutbildning som skapar en personalreserv som kan fylla två funktioner: utgöra en personalpool för att sätta upp fler förband och att ge existerande förband nödvändiga reserver.

Men det enda verkliga alternativet är ett återinförande av den allmänna värnplikten. Neretnieks nämner inte det vilket kan vara förklarligt eftersom han var med i det så kallade ”Generalsuppropet” 2004 då ett antal höga militärer krävde värnpliktens avskaffande. Där finns grunden till försvarets kris idag. Läs Neretnieks artikel

…Vi bestämmer själva helt och fullt. Men ett Nato-medlemskap för oss – allra minst nu i detta säkerhetspolitiska läge med växande spänningar och osäkerhet i vår omvärld – skulle sannolikt få konsekvenser och knappast göra Ryssland mera vänligt sinnat om man skulle få Nato på en ytterligare så där 135 mils lång direktliggande gränsyta som man hittills inte haft. Vad skulle bli följden av detta? Ökad eller minskad spänningar och hot? Svaret är tämligen givet – en rejäl ökning av konfliktrisken och detta i sin tur skulle rimligen också kräva ökade svenska försvarsanslag och andra insatser. Och samma sak skulle fallet bli för finsk del…  Läs artikel

I samband med mötet i Köpenhamn diskuterades också förbättrad militär tillgång till varandras luftrum, territorialvatten och mark i syfte att stärka det nordiska samarbetet ytterligare samt att öka säkerheten i regionen.

Försvarminister Peter Hultqvist träffade 30-31 mars sina nordiska kolleger inom det nordiska försvarssamarbetet Nordefco i Köpenhamn. – Den säkerhetspolitiska utvecklingen i vårt närområde ökar behovet av ett fördjupat nordiskt samarbete. Ett fördjupat nordiskt samarbete stärker både det svenska försvaret och vår förmåga att genomföra operationer i närområdet och även globalt, säger Peter Hultqvist efter mötet i Köpenhamn.

Under 2016 innehar Danmark ordförandeskapet i det nordiska försvarssamarbetet Nordefco. Inom ramen för Nordefco möts de nordiska försvarsministrarna två gånger per år. I samband med mötet i Köpenhamn diskuterades också förbättrad militär tillgång till varandras luftrum, territorialvatten och mark i syfte att stärka det nordiska samarbetet ytterligare samt att öka säkerheten i regionen. Man diskuterade även ett närmare samarbete mellan de nordiska länderna och Baltikum. Gemensamt uttalande

Kärnvapenfrågan är huvudargumentet i Pierre Schoris med flera partivänners krav på att skjuta upp riksdagens beslut om regeringens proposition Samförståndsavtal om värdlandsstöd mellan de stater som är medlemmar i Atlantpakten och de som är med Partnerskap för fred, däribland Sverige. Jag menar att kritikerna på denna punkt inte tar till sig vad som ingår i avtalet mellan den svenska ÖB och Natos Europabefälhavare. Som alltså regeringen föreslår att riksdagen nu kan godkänna.

Där står det att ”detta avtal inte är avsett att strida mot nationell lag eller internationella åtaganden som parterna är bundna av. I händelse av sådan motstridighet gäller nationell lag och/eller internationella åtaganden.”
En gästande stats militär, från till exempel Förenta Staterna, Storbritannien eller Frankrike, är folkrättsligt förpliktigade att följa de villkor som Sverige ställer upp för besök med militär närvaro (prop 2015/16: 152, s 32, 157,174). Sverige har tillträtt Fördraget om ickespridning av kärnvapen.

Men Sverige utesluter heller inte militära samarbeten med till exempel dessa länder, fast de har kärnvapen. Läs artikel

I förra AiP gav vi uttryck för den stora oro vi själva känner och har mött inför det planerade ”värdlandsavtalet” med Nato.
Oron gäller hur denna nya samarbetsform med en kärnvapenallians, som är i färd med en upptrappning av både övningar och truppnärvaro i Europa, skulle påverka Sveriges militära alliansfrihet. Vi ser också risker med olika tolkningsmöjligheter som rör baseringsområden (artiklarna 1.20, 3.2 och 3.5), befälsfrågor och kärnvapen (1.2, 2.1 och 3.3).

Inte minst gäller det osäkerhet om hur en borgerlig regering, där alla partier är för Natomedlemskap, svarar en amerikansk president, som med stöd i avtalet begär tillgång för Nato till svenska baser för att försvara Baltikum. Att försvara Baltikum – inte Sverige – är ju ett huvudskäl för Natoanhängarna. Vi minns ju hur den förra regeringen drev igenom sin vilja i en annan viktig säkerhetspolitisk fråga: 2009 avskaffade riksdagen värnplikten med siffrorna 153-150. Läs artikel

I sin motion med anledning av skr. 2015/16:115 Verksamheten i Europeiska unionen under 2015 kritiserar partiet inriktningen på den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken:

Sverigedemokraterna ser med oro på att Europeiska rådet vill driva EU till en alltmer sammanvävd militär organisation. När ett alltmer överstatligt EU beslutar om militära insatser där riksdagens inflytande är begränsat innebär det i praktiken att Sverige är med i en militär allians. Sverigedemokraterna anser det vara tveksamt om denna förändring i svensk utrikespolitik är förankrad hos det svenska folket. Därför menar Sverigedemokraterna att regeringen inom EU ska verka för en linje där säkerhets- och försvarspolitik i huvudsak ska ligga på respektive medlemsland, samt motverka en inriktning som går mot en sammanvävd militär organisation.

Om samarbete i stora frågor är nödvändigt ska det ske på mellanstatlig basis. Utöver detta menar vi att det är ett oundgängligt behov för det svenska försvarets framtida utveckling att ha tillgång till en tekniskt välutvecklad försvarsindustri med bred kompetens. En svensk myndighet som upphandlar försvarsmateriel bör använda undantagsregeln i artikel 346 i EUF-fördraget på liknande sätt som andra medlemsländer som har viktig försvarsindustri. Regeringen bör därför hålla en linje som håller fast vid möjligheten att kunna ta sådana hänsyn om ett medlemslands säkerhetsintressen står på spel. Detta är nödvändigt om vi vill att försörjningstryggheten ska genomsyra försvarsmaterielförsörjningen av vår försvarsmakt. Läs motionen

Danske försvarsministern Peter Christensen har, som ordförande för NORDEFCO, varit värd för ett möte med sina ministerkolleger från Sverige, Norge, Island och Finland på Frederiksbergs slott, där de dryftade ett ökat nordiskt försvarssamarbete.

– Med de regionala – och globala – säkerhetsutmaningarna som vi upplever i dag, råder det bland de nordiska länderna enighet om att tiden är mogen att förstärka vårt nordiska försvarssamarbete ytterligare. Vi har de senaste dagarna bland annat diskuterat den förändrade säkerhetspolitiska situationen i vår region mot bakgrunden av Rysslands ökade militära aktivitet i Östersjöområdet, som bekymrar oss alla. Det är därför också något som alla vi här i Norden följer uppmärksamt. Vi bör förhålla oss kritiskt till Rysslands oförutsägbara aktiviteter i Östersjöregionen. Vi har startat olika nya initiativ som stärker det nordiska försvarssamarbetet – bland annat med ett tätare samarbete om luftrumsövervakning, gemensam säker kommunikation mellan de nordiska länderna och gemensamma övningar i området.

De nordiska försvarsministrarna enades om att fullfölja ett danskt förslag om att öppna ländernas territorier så att militära styrkor har tillgång till varandras luftrum, havsterritorier och landområden i fredstid, vilket enligt försvarsminister Peter Christensen är centrala steg mot att förstärka det nordiska samarbetet och skapa större säkerhet i regionen. Vad detta förslag närmare skulle innebära förklaras inte, och förslaget redovisas inte heller i ministrarnas gemensamma uttalande. Läs uttalande