Den svenska regeringen har vid upprepade tillfällen förklarat att Sverige är ett alliansfritt land och tänker så förbli. Den militära alliansfriheten kommer inte att överges med den nuvarande regeringen vid makten. Att söka medlemskap i Nato är alltså inte aktuellt. Sverige prioriterar att samverka med enskilda Nato-länder i övningshänseende istället för att knyta sig närmare alliansen som sådan.
Detta är gott och väl. Det kan låta lugnande. Och ändå inte. För i just den här frågan råder det parlamentarisk oenighet i vårt land. De oppositionella allianspartierna förespråkar nu samtliga att Sverige bör söka medlemskap i Nato, Atlantpakten. Det betyder att vi har fått en strid mellan de partiblocken i säkerhetspolitiken. Det är en högst ovanlig situation. Jag vet inte när säkerhetspolitiken senast var så blockskiljande, kanske tiden före första världskriget med bondetåg och insamlingar till pansarbåtar. Det normala har varit att man inom säkerhetspolitiken har strävat efter och uppnått nationell endräkt.