Har detta utgjort politiskt substitut för Nato? Niklas Wiklund, SvD

Förra veckan fick vi det tråkiga beskedet att Norge säger nej till köp av den nya svensktillverkade ubåten A26. I kölvattnet av detta besked har en politisk debatt blossat upp huruvida projektet är genomförbart på egen hand utan större kostnadsökningar. Nordiska försvarssamarbeten inom materielområdet har varit högt prioriterat av de olika regeringarna under åren. Men våra svenska politiker har ofta prioriterat själva samarbetet högre än den rent militära nyttan. Möjligen så har dessa nordiska militära samarbeten också utgjort ett politiskt substitut för Nato?

Exempel på nordiska samarbetsprojekt är Helikopter 14, ubåtsprojektet Viking, splitterskyddade granatkastare och artillerisystemet Archer. Det uttalade syftet med de samnordiska materielprojekten har varit att ”på ett kostnadseffektivt sätt öka respektive lands försvarsförmåga”. Men utfallen visar tyvärr allt för ofta på havererade samarbeten och en rad kompromisslösningar som följd. Läs artikel

Försvarskostnader i fem länder, FOI

FOI har jämfört försvarskostnader i fem länder: Sverige, Finland, Danmark, Norge och Österrike. Alla utom Sverige har någon form av värnplikt kvar. Sverige är det enda landet med renodlad yrkesarmé.

Flera av skillnaderna i antalet personer i försvaret och kostnadernas fördelning på olika personalkategorier mellan Sverige och Finland kan hänföras till värnplikten. ”Den totala försvarsstyrkan är avsevärt högre i Finland än i övriga länder. Finland har ett mobiliseringsförsvar med ett stort antal i fred hemförlovade värnpliktsförband liknande det som även fanns i Sverige före övergången till frivillighet. I Sverige finns utöver heltidsanställd militär personal även deltidsanställda reservofficerare, soldater och sjömän. Målet för dessa i krigsorganisationen är 2 400 reservofficerare och 10 000 soldater och sjömän. I dag saknas dock en stor del av denna personal varför vakanserna fylls med tidigare värnpliktiga.”

Svenska försvaret omfattade 2014 totalt 26 552 personer varav den militära personalen är 15 052. Målet är satt till 50 000. Finland har med sitt värnpliktsförsvar en totalförsvarsstyrka på 230 000. Försvarsutgifterna 2014 i andel av BNP var i stort sett desamma för Sverige och Finland, 1.15 resp 1.20 procent.Läs rapporten:  foir_4238 (1) (1)

”Gränsavtalet med Ryssland är bra för Finland”, president Niinistö

Avtalet mellan Finland och Ryssland om vem som får komma över gränsen vid övergångarna i Raja-Jooseppi och Salla har lett till diskussion….

…I dag har president Sauli Niinistö uttalat sig i frågan under ett besök i Lappland. – Det var Finlands önskan att få till stånd ett avtal om att begränsa gränstrafiken vid östgränsen. Ryssland hade för egen del inga sådana önskemål, sade Niinistö i Ivalo. Presidenten påminde om hur situationen var ännu för någon månad sedan.

– Vi (inklusive medierna) var mycket oroliga, till och med överdrivet oroliga, för att hundratalstusen människor skulle komma över gränsen från Ryssland. Det är självklart att vi agerade, sade presidenten. Ett annat alternativ hade varit att Finland inte skulle ha föreslagit något avtal överhuvudtaget, konstaterade presidenten. Han sade att avtalet kanske inte ”till punkt och pricka” var sådant som vi hade önskat, men det betyder inte att vi inte skulle behöva det. Läs artikel

Rysslandsforskare försvarar president Niinistö: Gränsavtalet var ett måste, svenska.yle.fi

EU kan nog se mellan fingrarna när det gäller ett tidsbundet gränsavtal med Ryssland. Det anser Rysslandsforskaren Hanna Smith, som förklarar varför Ryssland inte ville ge EU-medlemmar rättigheter i avtalet.

På onsdagen svarade president Sauli Niinistö på mothugget kring avtalet om att begränsa trafiken vid östgränsen. Finland och Ryssland enades om avtalet i mars.

Många frågor har väckts om varför endast medborgare från Finland, Ryssland och Vitryssland har rätt att gå över ryska gränsen i Lappland, då Finland först föreslog att gränsen skulle vara öppen också för EU-medborgare. Läs artikel

Slut på radiotystnaden, en kolumn av Matthias Nass i Die Zeit

Detta är en god nyhet: Inom de närmaste dagarna kommer Nato-Rysslandsrådet att sammanträda för första gången på nästan två år. Senaste gången rådet möttes var i juni 2014, sedan dess har radiotystnad rått. Nato bojkottade organet som bestraffning för den ryska aggressionen mot Ukraina och annektionen av Krim.

Från första början var detta en dålig idé. För när behöver man egentligen detta råd, om inte i kristider? En som alltid motsatte sig att man bröt den här tråden till samtal, var utrikesminister Frank-Walter Steinmeier. Senaste helg lät han från Kina meddela sin lättnad över att rådet ”kan återuppta sitt viktiga arbete”. Bakom kulisserna hade han under lång tid arbetat för detta.

Läs mer

Försvarsmaktens nya militärstrategiska doktrin, seminarium Folk och Försvar 20 april

Plats: Medelhavsmuseet, Fredsgatan 2, Stockholm

Datum och tid; 20 April 2016 (13:30 – 14:30)

I slutet av mars blev Försvarsmaktens nya militärstrategiska doktrin klar. Doktrinen inriktar hur militära maktmedel ska användas för att uppnå de säkerhetspolitiska målsättningar som regering och riksdag beslutar. Försvarsmaktens militära strategi är formad med fyra utgångspunkter: en förändrad omvärld, en ny försvarspolitisk inriktning, tillgängliga resurser och hur ÖB avser att leda Försvarsmakten i fred, kris och krig. Doktrinen beskriver hur Sverige ska försvaras med tillgängliga resurser och är det vägledande dokument som ska påverka allt från Försvarsmaktens operativa planer till hur personalen ska utbildas.

Varmt välkommen till Folk och Försvar för att veta mer om innehållet i den nya doktrinen. Läs programmet

Prata hellre med Ryssland än gå med i Nato, Pierre Schori och Maj Britt Theorin i Expressen

…Finland har i motsatts till Sverige tydligt markerat ett nej till en militär ”solidaritetsförklaring”. Den finske presidenten som är ansvarig för landets säkerhetspolitik uttryckte sig så här:

”Då och då får vi höra tankar som skisserar upp något slags delansvar för Finland när det gäller försvaret av Baltikum. Jag har dock varit tvungen att vara ganska precis i denna fråga. Av den enkla anledningen att Finland inte befinner sig i en sådan ställning där det kan ge andra sådana militära säkerhetsgarantier som det inte ens själv har. Vi är inte heller en stormakt som har ”ammunition” till övers att dela ut.”

Också på detta område borde vi lära oss av Finland.  

Det svenska försvarets uppgift måste vara att försvara Sverige – inte att upplåta Gotland till baser för Nato att försvara Baltikum.
Samarbetet med Finland betonas nu för att undvika kriser och konflikter. Det är bra. Att undanröja kriser och konflikter är viktigare än att utkämpa dem. En lärdom vore att göra som Finland gör dvs återta den dialog med Ryssland på alla nivåer från regering, riksdag, myndigheter och institutioner och folkrörelser vi tidigare hade. Mellanfolkliga vänortsavtal är bättre än militära värdlandsavtal. Läs artikel

Allt samarbete med ryssar är inte förbjudet eller opassande, Hufvudstadsbladet

I fall Esko Aho väljs in i den ryska banken Sberbanks styrelse i slutet av maj kommer han att sitta vid samma mötesbord som den högsta ryska ekonomiska eliten – den sittande regeringens finansminister, chefen för Rysslands ekonomiska akademi och en rad direktörer från centralbanken.

Sedan tidigare finns det några utlänningar i Sberbanks styrelse, men ingen av dem har bakgrund i politiken.

Rysslands centralbank äger över hälften av Sberbank och bankens ledning rapporterar direkt om sin verksamhet till president Vladimir Putin. EU:s och USA:s sanktioner begränsar bankens verksamhet på den internationella finansmarknaden. Läs artikel

Dagens forsvar er ikke bærekraftig, Forsvarssjef Haakon Bruun-Hansen, nrk.no

– Nato-øvelsene og økt tilstedeværelse i nordområdene har gått på bekostning av øving og trening. Den økt aktiviteten er finansiert ved å omprioritere. Det har satt hele virksomheten under press. Alle har måttet akseptere et lavere treningsnivå enn planlagt, sier Bruun-Hansen.

Bruun-Hansen mener usikkerheten etter Ukraina-konflikten, kombinert med en økt terrortrussel fra IS og flyktningstrømmen til Europa, krever bedre beredskap.

Det krever igjen en bedring i driftssituasjonen, der Forsvaret sliter med etterslep på vedlikehold, mangel på reservedeler, valutasvingninger og økte kostnader. Läs artikel

Folkförsvaret, Anders Björnsson

”Ett folk i vapen!” var en genomgående slogan i den försvarspolitiska debatten under 1800-talet. Det var liberalerna, den tidens politiska vänster, som lanserade och höll fast vid den.

De hämtade sin inspiration från franska revolutionen som hade förverkligat folkbeväpningens idé. Men också i den schweiziska frihetskampen – tänk på Vilhelm Tell! – hade principen om en man, ett vapen segrat. I början av 1800-talet fördes befrielsekrig, i Spanien, i Tyskland, mot erövrararméer – där gällde massmobilisering, inte minst därför att erövrarna själva, fransmännen, hade infört systemet med allmän värnplikt. Också i Sverige sattes det upp en ”nationalbeväring” – på Gotland – till försvar mot ett ryskt anfall. Året var 1811. Sverige hade förlorat den finska riksdelen. Ön hade ockuperats av ryssarna 1808; de mötte inget som helst motstånd då. Den gotländska beväringen var ett frivilligt uppbåd, omfattande 7 000 öbor. Den låg till grund för den allmänna svenska beväringsinrättningen som tillkom litet senare, 1812. Alla svenska män mellan 21 och 25 år fick då en tolv dagar lång militär träning. Det var inte mycket. Övningstiden utökades efter hand. Det frivilliga skytteväsendet – skarpskytterörelsen, organiserad i kårer, med egna marscher och vapenövningar – tillkom i mitten av 1800-talet. Det var inte höga militärer utan krafter i medborgarsamhället som organiserade den, rekryterade till stor del ur den lägre medelklassen, städernas småborgerskap.

Läs mer