Förvarsmakten ska börja utbilda beväringar till beredskapsstyrkor som är redo att rycka ut med omedelbar verkan, skriver Helsingin Sanomat.Dessa beredskapstrupper kan vid behov användas för krigsåtgärder fastän deltagarna inte fullgjort militärtjänsten.Enligt uppgifter till tidningen ska utbildningen av trupperna inledas 2017 och 2018. Tanken är att beredskapsstyrkorna också ska delta i internationella övningar.De nya trupperna kan komma att påverka antalet kontingenter och tjänstgöringstiden. I framtiden kan antalet kontingenter bli fler än de är nu, och tjänstgöringstiden för värnpliktiga som deltar i trupperna förlängas, medan den för övriga kan bli kortare. Enligt HS träder de eventuella omläggningarna i kraft tidigast 2021.Läs artikel
Månad: juli 2016
Försvarsvännen Fälldin, Roger Johansson, förbundsordförande reservofficersförbundet 1986 – 1992, hagbardpreses.se
Vintern 1988 – 1989 samlades en grupp engagerade reservofficerare för att se vad som kunde göras i försvarsfrågan. Den sittande försvarsutredningen skulle överlämna sitt betänkande försommaren 1989. Jag var ordförande för Svenska Arméns och Flygvapnets Reservofficersförbund SAFR. Vi beslöt att starta en namninsamling till stöd för att hela landet skulle försvaras, allmän värnplikt och ett starkt totalförsvar. Det gällde att hitta ett trovärdigt och respekterat förstanamn och ledare. Jag ringde till Thorbjörn Fälldin i Ramvik (numret stod i telefonkatalogen) och han blev intresserad. 
En tid senare träffades vi på mitt kontor på SwedeGas i Stockholm och Thorbjörn accepterade att ta ledartröjan. Med Thorbjörn Fälldin, kapten i Kungl Västernorrlands regementes reserv, som ledare för ”Försvarsuppropet” var det lätt att få fler offentliga personer att skriva på. Den förre moderatledaren Gösta Bohman, kapten i Kungl Svea artilleriregementes reserv, ställde sig bakom uppropet. Uppgifter om att Fälldin och Bohman skulle ha haft svårt att tala med varandra märkte jag inget av. De planeringsmöten vi hade präglades av glatt humör och konstruktivitet. Politiker från alla demokratiska partier skrev på. Förre detta statsråd, landshövdingar, företagsledare. Bredden var stor. Målet 100 000 namnunderskrifter nåddes med råge och namnlistorna överlämnades av förre statsministern Thorbjörn Fälldin till riksdagens talman den 23 maj 1989. Thorbjörn Fälldin var en klok, genomhederlig ledare och en stor försvarsvän. En av den senare halvan av 1900-talets politiska förgrundsgestalter har lämnat oss. Att resultatet av ”Försvarsuppropets” tankar försvann i euforin över murens fall och Sovjetunionens upplösning är en annan sak. Men historien stannade inte. Läs blogginlägget
Försvarsminister Peter Hultqvist om svenskt deltagande i Joint Expedetionary Force, riksdagen.se
Svar på fråga 2015/16:1441 av Hans Wallmark (M) om svenskt deltagande i Joint Expeditionary Force
Hans Wallmark har frågat mig om jag har för avsikt att under 2016 ge besked om svenskt deltagande i det i inriktningspropositionen utpekade JEF, Joint Expeditionary Force.
Sverige bedriver en säkerhets- och försvarspolitik som kombinerar en förstärkt nationell försvarsförmåga med fördjupade försvarspolitiska samarbeten med länder och organisationer i vår närhet. Regeringen anser att Sverige aktivt bör söka deltagande i bilaterala och multilaterala samarbeten med tyngdpunkt i norra Europa. Vi strävar också efter tillgång till de mest avancerade och komplexa övningarna, vilket är viktigt för Försvarsmakten – för den egna utvecklingen, interoperabiliteten och förmågan att bidra effektivt i kvalificerade internationella krishanteringsoperationer. JEF omnämns i den försvarspolitiska inriktningspropositionen som ett exempel på denna typ av samarbete. Därtill är det ett prioriterat samarbete för våra grannar i Norden och Baltikum.
I samband med mitt besök i London i juni fick jag mer information om JEF. Min avsikt är att tillsammans med Finland analysera frågan om ett deltagande. Vid behov avser regeringen att återkomma till riksdagen i frågan.
Stockholm den 25 juli 2016, Peter Hultqvist Läs roksdagens protokoll
Desinformation och anti-desinformation, Anders Björnsson
Är vår tids politiska desinformation av annat slag än forna tiders? Förvisso. Nya spridningskanaler tillkommer ständigt, och med en många gånger förbluffande snabbhet. Själva spridningstempot trappas upp. Nya medier, som ibland kallas ”sociala”, eftersom de kan brukas utan större svårighet av vem som helst, går naturligtvis att användas även för att sprida upplysning, och så sker. Men det är dessa medier – i tillägg till de mera traditionella – som bärare av ”falska budskap” som oroar beslutsfattare i den offentliga sfären, vari också medierna själva ingår.
Men nu har kanaler för masspridda meddelanden haft denna dubbla funktion mer eller mindre tidernas begynnelse. Å ena sidan pedagogiska och tillrättaläggande, å andra sidan fora för skvaller, rykten, förtal och rena lögner. De har styrts och utnyttjats av intressen, de har drivit sina kampanjer, de har deltagit i ideologiproduktion och rentav krigshets. I den meningen finns det mycket litet nytt i det mediala panorama som målas upp av den nyhetsförmedling och opinionsbildning som befattar sig med de säkerhetspolitiska frågorna, mera precist det aktuella säkerhetsläge som vårt land befinner sig i.
Återinför värnplikten! Niklas Arvidsson, kristdemokratiska reflexioner, niklasarvidsson.blogg.se
Blogginlägg från 2015 (sajtredaktionen).
I Eskilstuna Kurirern skriver Robert Björkenwall och Jaan Ungerson om varför vi behöver återinföra värnplikten. De sätter fingret på ett antal brister i vårt nuvarande yrkesförsvar. Ingen utav de brister som pekas ut visar dock tydligare på behovet av värnplikt än det om bristerna i dagens personalförsörjning;..
Det är tydligt att Försvarsmakten med dagens yrkesförsvar kommer fortsätta ha stora svårigheter att attrahera personal. Vi saknar helt de incitament som i andra länder lockar människor till en karriär inom militären. Det är inte rimligt att förvänta sig att kommande höjningar av försvarsanslagen kommer ge möjlighet till att erbjuda ekonomiska incitament i rekrytering. Därför är det på sikt nödvändigt att vi återgår till allmän värnplikt.Läs blogginläägg
Stärk försvaret – för säkerhets skull, Allan Widman (L) och Marcus Nilsen (L) i Borås Tidning
Om två år underskrider det svenska försvarsanslaget en procent av BNP. Jämfört med andra länder fortsätter alltså vår kräftgång när det gäller militär förmåga.
Så sent som år 2000 satsade Sveriges skattebetalare cirka två procent av BNP på det militära försvaret. Det var mer än något annat land i Norden, bortsett från Island som valt bort en militär försvarsförmåga. Nu satsar vi minst, som andel av den totala ekonomin.
Liberalerna anser att försvarsanslaget på sikt bör uppgå till minst två procent av BNP…
I eller utanför Nato måste vi demonstrera viljan att ta ansvar för vår nationella säkerhet. Man kan inte enbart lita på andras resurser och den första dagen av kriget måste alla klara sig själva…
I tider som dessa får det inte finnas luckor i det svenska försvaret. Med början i år vill Liberalerna påbörja militär grundutbildning med värnplikt. Läs artikel
Stark Niinistö lugnar, ledare i Åbo Underrättelser
HS-gallup, alltså Helsingin Sanomat, frågade folket i början av månaden hur bra vår president klarar sitt jobb.
45 procent av de som svarade tyckte att Sauli Niinistö klarat sig mycket bra. 44 procent gav vitsordet ganska bra.
Resultatet får HS Kari Huhta i en kolumn (14.7) att konstatera det säkert är svårt att hitta någonting motsvarande i den demokratiska världen just nu…
Alltså åker Niinistö till Kreml under pågående Ukrainakris eller bjuder in Putin till Gullranda, medan vissa svenskar gallskriker åt tanken.
Men det är klart – det är bättre att föra dialog så man vet, än att gallskrika och inte veta…
Att Niinistö just nu är vår starkaste säkerhetspolitiska resurs är ett faktum, samtidigt som det ska sägas att han uppmuntrar till säkerhetspolitisk debatt, vilket givetvis är någonting nytt för oss.
Men den starka position presidenten nu har skaffat sig är också en form av säkerhet i inrikespolitiken. Läs artikel
Partierna och värnpliktsfrågan
Det finns ett stort glapp i synen på hur ett svenskt folkförsvar bör se ut – mellan den rådande folkmeningen, som helt klart förordar en återgång till den allmänna värnplikten, och de i riksdagen företrädda partierna, där en majoritet avvisar en sådan återgång.
Alliansfriheten.se har hört sig för hos riksdagspartiernas informationstjänster om deras nuvarande inställning. Där vi inte fått svar har vi noterat aktuella ställningstaganden i andra sammanhang.
Svårt fylla platser på frivillig värnplikt, Hallandsposten
När det är premiär för den nya, frivilliga värnplikten är det inte som förr hundratals som köar vid grindarna. På FMTS och Lv 6 har nu sammanlagt 26 ryckt in – men behovet var egentligen mer än dubbelt så stort.
Sex år har gått sedan de sista värnpliktiga muckade i Halmstad. Sedan dess har i stället yrkessoldater utbildats på regementet och flottiljområdet.
Som ett alternativ till att bli soldat och skriva på ett tjänstgöringskontrakt på ett visst antal år – där man även kan skickas på utlandstjänst – införs nu en frivillig värnplikt där man efter utbildning blir placerad i de nationella insatsstyrkor som ska försvara Sverige.
– Det har gått trögt att få tillräckligt många sökande, säger överstelöjtnant Jan Dorf, stabschef på FMTS (Försvarsmaktens tekniska skola). Läs artikel
NATO Summit Brings Relief to Russia, Mike Scrafton, realcleardefense.com
Russia’s likely to be pleased with the outcomes of the NATO meeting in Warsaw and will certainly not regard their strategic position as weakened. Russia will welcome signs of discord and posturing within both NATO and the European Union. The NATO emphasis on increased deterrence isn’t likely to restrict Russia from acting militarily in pursuit of its interests…
Politicians anxious about coming elections, and the economic consequences of Brexit, are increasingly opposed to sanctioning Russia. The French Senate overwhelmingly voted in favour of lifting sanctions on Russia despite government opposition. The Italian, Hungarian and Greek governments have spoken in favour of softening or lifting sanctions, arguing they’ve been ineffective and hurt Europe’s economy. Perhaps most significantly is Germany’s open questioning of the political and economic hardline towards Russia.
Torbjörn Fälldin om alliansfrihet och allmän värnplikt
Ur Centermotion 1983/84:2209 med Torbjörn Fälldin som första namn:
”Gällande mål för svensk säkerhetspolitik formulerades i 1968 års försvarsbeslut och har därefter bekräftats i varje följande försvarsbeslut, alltså senast 1982. Också för framtiden främjas vårt lands möjligheter att stå utanför krig och allvarligare konflikter med bibehållen frihet och självständighet bäst genom ett fasthållande vid den alliansfria politiken syftande till neutralitet i händelse av krig i omvärlden.
För att den svenska säkerhetspolitiken skall vara trovärdig och realistisk måste den – som ett av säkerhetspolitikens medel – stödjas av ett tillräckligt starkt totalförsvar. Detta måste alltså även i fortsättningen svara mot de uppgifter som vår säkerhetspolitik ställer.”…
”Den allmänna värnplikten är grunden för vårt försvar. Tummar vi på den äventyrar vi försvarets fortsatta karaktär av ett folkförsvar som styrs och kontrolleras av folket självt. Försvarets viktigaste uppgift är att bevara freden och hävda vår neutralitet.
I en demokrati är det varje medborgares rättighet och skyldighet att medverka i detta totalförsvar.” Läs hela motionen
Tidskriftskrönika
”Nato is fundamentally a military alliance”, säger USA:s Nato-ambassadör i Bryssel, pensionerade generallöjtnanten Douglas Lute i en intervju med The New Yorker . Han tillägger att det också är en politisk allians. Men grundläggande är alliansens militära uppgifter. Nato-staterna har olika politiska system och kulturer; primärt för sammanslutningen har varit att stå emot ett militärt hot från Sovjetunionen, idag från Ryssland.
Det är därför som artikel fem i det Nordatlantiska fördraget, om den ömsesidiga hjälpen i fall av angrepp på någon medlemsstat, är alliansens grundbult. Den har bara aktualiserats en enda gång, efter attentaten i New York och Washington 11/9 2001. Då var det USA som bad sina partners i alliansen om stöd i det så kallade kriget mot terrorn, med fokus på Afghanistan. Som ambassadören Lute själv antyder ligger det något av en historiens ironi i detta faktum, eftersom Atlantpaktens huvudsyfte har varit skyddet av den europeiska landmassan, inte att Europa skulle komma Amerika till undsättning.