Håller Sveriges position att inte ha några regeringskontakter med grannlandet Ryssland på att luckras upp? Jonas Gummesson i Svenska Dagbladet spekulerar om detta på nyhetsplats (6/11). Den svenska regeringen hör till fåtalet i Europa som inte talar med Moskva sedan den ryska kränkningen av Ukraina i början av år 2014 och hamnar därmed i samma kategori som Polen och Rumänien.
Vi har flera gånger hävdat att detta är en oklok politik. I Finland och Norge förstår man den ej. Ryssland har straffats för sina folkrättsbrott genom EU:s sanktioner, men Sverige har straffat sig självt genom sin envetna samtalsvägran. Detta autistiska element i utrikespolitiken löser inga problem, det skapar bara låsningar som det kan ta lång tid att tina upp. En sak är klar: ideologisk ståndaktighet kommer inte att belöna sig.
Det sägs att Sveriges medlemskap i FN:s säkerhetsråd från årsskiftet och två år framåt nödvändiggör en upptining av förbindelserna med den permanenta rådsmedlemmen Ryssland. Kanske det. Där sitter man vid samma bord. Men de bilaterala kontakterna måste ju fungera ändå. Vi är inte betjänta av ömsesidiga missförstånd. Sverige har inget intresse av att Ryssland blir betraktat som en fientligt sinnad nation.
Stefan Löfven har varit i Riad. Han bör resa till Moskva.