Nya siffror om försvaret

Trots intensiva propagandainsatser, trots en stark hegemoni i opinionsbildning har anhängarna av ett svenskt Nato-medlemskap inte lyckats övertyga en majoritet av befolkningen om fördelarna med detta. Visserligen har motståndet mot en anslutning sjunkit, med stödet för har inte ökat. Osäkerheten har ökat. Det bör ses som resultat av starkt profilerade kampanjer. Dessa har sått split inom folket.

Detta framgår av siffror som Dagens Nyheter har beställt fram inför Folk och Försvars årliga konferens i Sälen. De ger samtidigt besked om att tilltron till den svenska försvarsförmågan befinner sig på historiskt lågvattenmärke, men det är egentligen ingenting som är ägnat att förvåna med tanke på den försvarspolitiska huvudinriktningen sedan decennier tillbaka. Nu har vi facit.

Det tycks faktiskt också vara så att svenskarna i gemen är villiga att lägga mer av offentliga medel på försvarsbudgeten. Kanske förvånar detta ansvariga politiker?

Samtidigt vet man, från alla kända opinionsmätningar, att Sveriges folk vill ha en folkarmé på den allmänna värnpliktens grund. Inget riksdagsparti, utom möjligen Sverigedemokraterna, har sagt sig villigt att driva frågan om värnpliktens återupprättande. Här finns ett uppenbart glapp mellan styrande och styrda. På denna sajt har vi envetet argumenterat för värnpliktsarmén. Vi tycker oss faktiskt ana ett skifte i ledande kretsar. Det vore onekligen på tiden.

 

Om kriget kom, svensk dokumentär på SVT2, 8 januari

Svensk dokumentär från 2016. Sedan 1906 har Försvarsmakten producerat över 3500 timmar film- och informationsmaterial där man bland annat försökt rekonstruera hur en militär invasion av Sverige skulle kunna gå till. Med hjälp av det materialet får vi nu veta hur Sverige skulle ha agerat militärt och civilt om kriget om. HD. Från 8/1 i SVT2. Även i SVT2 14/1. Textat sid. 199.

Förändrad KD-politik i försvarsfrågan?

Ebba Busch Thor (KD) och Mikael Oscarsson (KD) skriver på DN-debatt om behovet av att stärka det svenska försvaret och “uppdatera” 2015 års försvarsbeslut.

Om solidaritetsförklaringen från 2009, där Sverige förklarar sig inte kunna stå passivt vid ett angrepp till exempel på de baltiska staterna, säger författarna att det är en “moraliskt riktig hållning, men innebär att risken att Sverige dras in i en konflikt ökar”. Slutsatsen borde då vara att solidaritetsförklaringen dras tillbaka. Den innebär ingen bindande förpliktelse till stöd åt andra men är farlig då den inger förväntningar om stöd. Ett litet land som vårt kan inte utfärda deklarationer som innebär att det utsätter sig för hot. Nu anser uppenbarligen Busch/Oscarsson istället att vi måste anpassa oss till att vårt öde kopplas till Baltikum och att Sverige vid en konflikt där obönhörligen dras med. I det läget blir räddningen Nato som skall få använda Sveriges territorium för att därifrån undsätta Baltikum.

En mörk och defaitistisk bild av läget således.

Men ett helt annat perspektiv anläggs lite senare i texten där författarna pekar på en alternativ linje:

”Vår främsta möjlighet att visa solidaritet med våra grannländer skulle vara att försvara vårt eget territorium. Men det skulle också bidra till ökad stabilitet och fungera konfliktavvärjande i vår del av världen.” Författarna tvivlar nämligen på Nato: ”Det är dock tveksamt om Nato kan stödja Sverige på ett effektivt sätt.”

Sverige måste därför lita till egna krafter och ett eget starkt försvar. Förhoppningsvis är detta den politik som KD vill driva i framtiden.

Mycket i artikeln som trycker på behovet att stärka försvaret pekar i den riktningen. Det man kunde önska vore att Busch/Oscarsson tydligare betonade att vi behöver ett territorialförsvar av hela landet. För det krävs ett återtagande av den allmänna värnplikten, medan författarna stannar vid kravet att fylla personalbristerna i de nuvarande krigsförbanden och komma igång med den mycket begränsade pliktutbildning som föreslagits av Personalförsörjningsutredningen.

Kanske skulle KD-ledningen lyssna mer på sina unga. KDU:aren Philip Hallberg skrev för en tid sedan om vikten av allmän värnplikt i polemik med en CUF:are:

”Värnplikt handlar inte om vad jag eller du vill och försvaret är inte samma sak som andra yrken. Alla i samhället har ett ansvar att ställa upp för sina medmänniskor och försvara vårt samhälle. Det finns både rättigheter och skyldigheter och att försvara Sverige så att vi kan fortsätta finnas kvar är en skyldighet, men enligt CUF ska det bara finnas rättigheter och inga skyldigheter.”

 

 

Mat handlar om säkerhetspolitik, Kristina Yngwe, riksdagsledamot (C) och vice ordförande i miljö- och jordbruksutskottet, kuriren.nu

När vi nu står inför en ny säkerhetspolitisk verklighet måste vi måste dra nya slutsatser. Vi kan inte förutsätta att omvärlden ska försörja svenska folket med mat. Det är dags att föra in vår mat i den säkerhetspolitiska debatten…

En är att minska det svenska jordbrukets beroende av importerade insatsvaror. För att skapa en resilient livsmedelsproduktion krävs bland annat ökad inhemsk odling av proteingrödor och att vi ersätter fossila drivmedel med förnybara. Men vi måste också ta i beaktan de klimatförändringar som sker och se till att klimatanpassa vårt jordbruk för att kunna hantera intensiva regn eller långa perioder av torka och därigenom säkerställa vår produktion av livsmedel.

Svensk livsmedelsproduktion behöver öka. Efter att den svenska livsmedelsproduktionen under flera decennier minskat medan den inhemska konsumtionen av mat ökat måste denna negativa trend brytas och livsmedelsproduktionen åter öka. Därför måste konkurrenskraften stärkas för både producent och förädling, och det offentliga måste i högre grad se värdet i att upphandla närproducerat…,

Något helhetsansvar för hela livsmedelsförsörjningen har dock ingen myndighet idag. Därför måste ansvarsfördelningen tydliggöras. Det är också angeläget att frågan om livsmedelsförsörjning blir en viktig parameter i civilförsvarsplaneringen. Läs artikel

Sälj inte ut vår säkerhet, Allan Widman (L), Hans Wallmark (M) , Daniel Bäckström (C) och Mikael Oscarsson (KD) i Göteborgs-Posten

Sverige ska minska sin flotta av stridsflygplan från 96 till 60 när vi går från version Jas Gripen C/D till den nya E. Minskningen innebär att vart och ett av de nya stridsflygplanen kommer att behöva flyga minst 50 procent mer än dagens generation. Det ställer höga krav på tillgång till reparation, reservdelar och underhåll av planets enskilt mest krävande delsystem – flygmotorn. Därför framstår nu regeringspartiernas vilja att flytta produktstöd och underhåll av motorerna från Sverige till USA som mycket oroande.

Flytten riskerar tillgängligheten till stridsflyget. Därtill kommer på sikt hundratals arbetstillfällen i Trollhättan att avvecklas tillsammans med den samlade svenska flygmotorkompetensen, en kompetens som Sverige aldrig kan återskapa…

I tider av ständigt ökande osäkerhet är det illa att partier som säger sig värna vårt nationella försvar öppnar för att sälja ut både flygplan som vi behöver och förmågan att vidmakthålla dem. GKN i Trollhättan har i många år kostnadseffektivt förvaltat motorerna till Jas Gripen. Planet har flugit mer än 300 000 timmar utan ett enda motorrelaterat haveri – något som får betraktas som unikt i stridsflygvärlden.

Försvarsminister Peter Hultqvist (S) är nu skyldig att förklara varför den svenska flygmotorkompetensen nu går i graven, varför arbetstillfällen i Trollhättan ska överföras till USA och varför han är beredd att äventyra tillgängligheten till Sveriges nästa stridsflygplan. Läs artikel

Sun Zi om sannolikhetsbedömningar och försvarsberedskap

Det skulle ha varit insiktsiktsfullt om de ansvariga politiker som under decennier låtit underminera den svenska försvarsförmågan istället hade studerat Sun Zi och tagit till sig åtminstone denna ständigt giltiga sentens i hans bok om krigskonsten:

“Krigskonsten lär oss att vi inte skall förlita oss på sannolikheten att fienden inte dyker upp, utan på vår egen beredskap att möta honom; inte på slumpen att han inte attackerar, utan det faktum att vi har gjort våra ställningar ointagliga.“

En viss tillnyktring må ha ägt rum här i landet under senare tid men bilden är ytterst splittrad, resurserna för små och en övertygande försvarsstrategi saknas. Om vi ska göra våra ställningar så ointagliga som möjligt så finns det inget annat alternativ än att återinföra allmän värnplikt. De halvmesyrer som nu är på tapeten duger inte.

 

Sun Zi:s The Art of War finns i svensk översättning på förlaget Arcturus Holding Limited med Claes Göran Green som översättare.

 

The Russian demography problem and the armed forces, puolustusvoimat.fi

Arseniy Svynarenko´s publication The Russian demography problem and the armed forces: Trends and challenges until 2035 is part of the broader research entirety of the Research Agency´s strategic prognosis.

The purpose of this report is to describe the current demographic situation in Russia, and on that basis, provide an estimate of the development of conscription age (18-30) males in Russia until 2035. The report will also identify the main reasons for non-eligibility for military service, since this is one of the key factors influencing the future size of the Russian armed forces. The following components should be taken into account in this regard: the health of the conscription age population, the functioning of the Russian healthcare system and chronic illness penetration, as well as changes in the level of alcohol and drug use among the young male population. Läs artikel

Pierre Schori: Sveriges väg till säkerhetsrådet, ETC

Pierre Schori var Statsministerns särskilde representant för kandidaturen till FN:s säkerhetsråd. Hur gick det till när Sverige lyckades få en plats? Här ger han en unik inblick i processen.

Regeringen Reinfeldt hade sitt utrikespolitiska fokus på Östeuropa och USA, och socialdemokratin lekte följa John. Jag möttes ofta hos flera till oss naturliga allierade av orden: ”Ni som stödde oss under diktatur och frihetskamp hade varit vårt första val, men vi lovade bort vår röst för över ett år sedan”. Det kändes då som att ha startat ett maratonlopp en timme efter tätklungan. Stämningen den 28 juni var nervös i den svenska delegationen när de 193 ländernas ambassadörer skulle rösta fram de nya rådsmedlemmarna för 2017-2018. Ingen trodde att vi skulle röstas in i första omgången genom att slå ut Italien ”som alltid vinner” och det resursrika Holland. Båda hade starta sina kampanjer ett års före oss.

Röstsiffrorna var som manna från himlen: 134 för Sverige, 125 för Holland och 113 för Italien. Att vi vann och Holland kom tvåa, var nog en tribut till små länder.  De flesta mindre och medelstora nationer är rätt trötta på P5, G7 och andra allianser där de stora gör upp. Läs artikel

Försvaret hårdtestas, Hans Stigson, ledare i NT

För första gången sedan 1993 (!) är 2017 året då hela försvaret ska samöva. Inga kompani- eller stympade bataljonsövningar, utan (minst) 19 000 soldater och matroser ur alla försvarsgrenar under större delen av september månad. Ungefär en fjärdedel av personalen kommer från Hemvärnet, vilket blir något av ett elddop för de ”sega gubbarna”.

Scenariot är ett överraskande ryskt anfall. Nej, det sägs naturligtvis aldrig rakt ut. Knappast någon i ledande ställning på Försvarsmakten skulle erkänna det uppenbara. Dubbelspråket känner vi igen från kalla kriget. En skillnad jämfört med tiden det begav sig är dock att också utländska militärer kommer att delta och då inte bara i form av några enstaka observatörer. Personal från bland annat Finland och USA, men också Norge, Danmark och Estland kommer att samverka. Det ger naturligtvis övningen en viss storpolitisk dimension.

Personalförsörjningen är, som vanligt, ett sorgebarn. Med ett försvar om, teoretiskt, 50 000 personer innebär ett uttag på nästan 40 procent av den samlade styrkan en stor utmaning – i synnerhet som den procentuella andelen egentligen är högre. Som bekant är inte alla tjänster tillsatta, långt därifrån. Läs artikel

En strategisk diskussion som vägleder det svenska försvaret saknas, Torbjörn Wikland

Anders Björnsson gav i sin artikel på Alliansfrihet en bra bild av den motsägelsefulla svenska utrikespolitiken idag och dess brist på en säkerhetspolitisk linje. Jag läser i bladen att det görs försök att på hög svensk politisk nivå formulera någon slags säkerhetspolitisk strategi under ledning av statssekreterare Hans Dahlgren, men det går trögt. Jag är inte förvånad och ska i denna artikel försöka förklara varför.

Säkerhetspolitik måste utgå från aktuella fakta. Därför börjar jag med exemplet flygstridskrafter i Sverige och världen.

Många tror och hoppas att det svenska stridsflygplanet Gripen är ett vasst vapen i luften som också leder till svensk export. Kanske. Men i ett strategiskt perspektiv är det tveksamt. Gripen räknas – trots uppgraderingarna – till den fjärde generationens stridsflyg. Det amerikanska F-35, som Norge köper in, när man där slutat låtsas vara intresserad av Gripen, räknas till den femte generationen (så kallade stealth-plan), även om det hittills brottats med tekniska problem. Men man måste också beakta vad som händer utanför den västliga sfären. Från Kina meddelas att man där testflugit sitt nya stealth-plan (ett femte generationens stridsflyg, FC-31). Samtidigt visar man upp sin flygberedskap via hangarfartyg ute på Stilla Havet. Och bygger flera nya modernare hangarfartyg. Och Kina har mycket ambitiösa rymdprogram som givetvis har flera militära aspekter. Detta är tre enkla exempel på att Carl Bildt i sin extremt sura artikel i Washington Post (”It’s the end of the West as we know it”) strax efter att Trump valts till USA:s president saknar strategiska perspektiv på de dagsaktuella frågorna.

Läs mer

Tal av kommendören för försvarsmakten vid öppnandet av 216:e riksomfattande försvarskursen, eilen.fi

…Grundvalen i den finländska modellens militära prestationsförmåga är allmän värnplikt. Genom den får försvarsmakten till sitt förfogande den potential som en manlig årsklass och frivilliga kvinnor medför. Av denna potential produceras genom urvalssystemet och en högklassig utbildning huvuddelen av de krigstida trupperna. Undersökningar visar att även rekryteringen till de militära yrkena bygger på erfarenheter från beväringstiden. De för beredskapen och kunnandet mest kritiska trupperna byggs upp av professionella bland personalen. Vårt system är kostnadseffektivt och möjliggör en utveckling av prestationsförmågorna både hos den hårdaste spetsen och hos den breda reserven. Systemet har också ett mångdimensionellt samband med medborgarnas försvarsvilja, som ett trovärdigt försvar absolut behöver…

Utgående från en omfattande internationell undersökning har man kunna påvisa att den trupproduktionsmodell som vi använder oss av och som utgår från beväringsutbildning producerar den bästa funktions- och handlingsförmågan för de krigstida trupperna. Vi håller fast vid detta, men vi utreder olika alternativ för att utnyttja vår omfattande reservs kunnande och motivation ännu bättre. Försvarsmaktens regionalbyråer har begränsade personalresurser.  Ett speciellt behov är därför att utveckla informationssystemen så att informationen rör sig och våra kontakter till reserven förbättras. Läs talet

NATO’s Stoltenberg: ”Permanent risk for new terrorist attacks”, intervju i tyska nyhetsbyrån DPA

…So I am confident that the United States will continue to honour its commitments and to be present in Europe and be committed to the transatlantic partnership.

But at the same time I believe that it is important that we talk to the Russians. Dialogue is even more important when tensions run high as now. Then it’s even more crucial that we sit together, talk and try to de-escalate the situation and again strive for a more constructive partnership, constructive relationship with Russia.

dpa: Looking forward to 2017: Who will be the greatest security threat for the alliance: Russia or international terrorism?

Stoltenberg: It’s a very different challenge. Russia is a state, Russia is our neighbour, Russia does not pose any immediate threat against any NATO ally. We strive for a more constructive relationship with Russia. Russia is there to stay. And we try to de-escalate, we work for dialogue and de-escalation of all the tensions. [Islamic State] is completely different. That’s a criminal organization. It’s responsible for several terrorist attacks against NATO capitals. There is a permanent risk for new terrorist attacks. The terrorist attack in Berlin is a brutal reminder that we live in open and liberal societies, where we cannot defend ourselves 100 per cent against all attacks from those who are ready to use any means to inflict suffering. That’s a risk we live with, and we will also have to live with it in 2017. The aim is to crush [Islamic State] and to destroy them. For this reason it does not give any meaning to compare. Läs intervjun