Månad: februari 2017

I 2016 rykket norske jagerfly ut 20 ganger for å identifisere russiske militærfly langs norsk luftrom. Det er halvering fra årene før.

Forsvarets operative hovedkvarter (FOH) fører statistikk over antall utrykninger (scrambles) og antall identifiserte fly. I fjor rykket norske jagerfly ut 20 ganger og identifiserte 38 russiske militærfly, det laveste antallet siden 2010.

– Vi antar at nedgangen skyldes at de russiske flystyrkene som normalt opererer i nordområdene, har deltatt i operasjoner i andre områder, for eksempel Syria, sier major Brynjar Stordal, talsperson i FOH. Läs pressmeddelande

En diskussion som uppkommit nu när politikerna insett glappet mellan den negativa säkerhetspolitiska utvecklingen och vår försvarsförmåga är om Försvarsmakten kan ta emot mer pengar redan nu.

Frågan i sig är relevant, ingen är förtjänt av att det satsas pengar som långsiktigt inte ger effekt. Svaret är dock enkelt: Försvarsmakten kan ta emot ett antal miljarder per år utan att det riskerar att vara pengar i sjön. I en sådan diskussion är det risk att det blir för stort fokus på materiel eftersom nyanskaffningar, modifieringar, renoveringar och underhåll skjutits upp under lång tid. Vad man inte får glömma bort är att materiel kräver personal – utan personal blir det ingen ökad operativ effekt. Här finns det möjlighet att satsa ekonomiska resurser som ger ökad tillgänglighet och operativ effekt.

Ett område som borde prioriteras är att öka ambitionen avseende antalet soldater och sjö­ män som tjänstgör kontinuerligt. Erfarenheter från nutida konflikter visar tydligt på att det behövs hög tillgänglighet. Förbanden ska finnas direkt gripbara, väl övade, väl utrustade och redo att direkt sättas in. Dagens volymer räcker inte till för att upprätthålla den tröskeleffekt som vi behöver. Ett annat område man måste investera i är att öka attraktiviteten. Att öka attraktiviteten innebär olika för olika yrkesgrupper men det räcker inte med goda utvecklingsmöjligheter, god arbetsmiljö, att idéer tillvaratas och att det genomförs bra verksamhet. Läs ledaren

Lettlands beslut att diskutera gränssäkerhet direkt med det ryska försvarsministeriet bryter en mångårig tradition i Baltikum. Estland, Lettland och Litauen har hittills låtit Nato och EU sköta alla direkta kontakter med Kreml.

Innehållet i förhandlingarna är inte i sig speciellt dramatiska. Det handlar om förhandlingar på tjänstemannanivå mellan det lettiska och det ryska försvarsministeriet. Det första mötet ägde rum den 8 december och båda parterna har sagt att de kommer att mötas igen. I ett pressmeddelande förklarade letterna att syftet var att skapa förtroende mellan parterna. Rent konkret vill båda länderna få bättre insyn i vad som händer militärt på den andra sidan gränsen.

Här är en länk till det lettiska pressmeddelandet (på engelska).

– Jag ser ingenting dramatiskt här, jag skulle snarare säga att vår Rysslandspolitik i väst måste vara pragmatisk, kommenterar Artis Pabriks…

Artis Pabriks är öppen med att valet av Donald Trump till USA:s president har tvingat också de baltiska länderna att tänka om i relation till Ryssland.

– Det har mycket stor betydelse. Europas säkerhet har länge varit långt beroende av USA, betonar Pabriks. Under de senaste 20 åren har vi i Europa snarast nedrustat.

Som exempel jämför han Tysklands beredskap med Finlands.

– På 24 timmar får Finland ihop en större armé än tyskarna…

Kritiken från Estland har varit tillbakadragen, men tydlig. Ryssland har bjudit in Estland till likadana samtal, men Estland svarade med ett bestämt nej.

– Vi utgår ifrån att det bara är Nato som har en direkt dialog med Ryssland, säger Estlands försvarsminister Margus Tsahkna. Vi för inga bilaterala förhandlingar alls. Läs artikel

Om Ryssland anfaller Finland blir det inte på traditionellt sätt. Det kommer snarare att likna invasionen av Krim, säger Jarmo Lindberg som är kommendör för Finlands försvarsmakt…

– Målet vore att bygga upp en så effektiv cocktail av överraskningar att motståndaren inte hinner organisera sig, säger Jarmo Lindberg…

Han konstaterar också att det skulle ta tid att mobilisera Finlands stora värnpliktsarmé vid ett plötsligt anfall. Finland räknar i dag med 230.000 soldater, det största antalet i Norden. Problemet är att trupperna i ständig beredskap är ytterst få. Marktrupperna saknar dessa i praktiken, luftförsvaret och marinen har ett mindre antal.

– En armé med stora reserver är som en dieselmaskin, det tar tid att få den att gå upp i varv, säger Jarmo Lindberg.

Han håller nu på med att bygga upp beredskapstrupper som ska kunna rycka in på några timmars varsel. Läs artikel

…Det er betydelig grunn til å tro at trusselbildet knyttet til statlig etterretningsvirksomhet rettet mot Norge, og spesielt fra Russlands side, er vesentlig mer alvorlig enn det etterlatte inntrykket fra PSTs årlige trusselvurdering for 2017.

Formuleringene i det 24-siders dokumentet er usedvanlig diplomatiske sammenliknet med hva det svenske Säkerhetspolisens (Säpo) allerede i april 2014 konkluderte med: At Russland drev krigsforberedende handlinger mot Sverige…

Det er også interessant å legge merke til at PST er unnvikende i beskrivelsen av mulig skadeomfang og konsekvenser av det Russland hittil har gjort mot Norge, men i stedet beskriver risiko fram i tid. Ett eksempel: PST skriver at «Norge og norske interesser vil i 2017 utsettes for fremmed etterretningsvirksomhet som kan ha et stort skadepotensial.» For å konkludere med det må vel nødvendigvis tjenesten ha kjennskap til allerede inntrufne hendelser eller skadeomfang, eventuelt sårbarheter, som gjør at det blir dekning for å konkludere med et potensielt stort skadepotensial?..

Så langt har Norge hittil bare erkjent offentlig at det har vært cyberangrep, såkalte datanettverksoperasjoner og informasjonsoperasjoner fra russisk side mot Norge…

Etter PSTs fremleggelse av trusselvurderingen onsdag benyttet jeg anledningen til å spørre et par PST-medarbeidere om det har forekommet eksempler i Norge på forsøk på fysiske inngrep i norsk infrastruktur (og ikke bare cyberangrep), og som man mistenker at en fremmed makt kan ha stått bak. Det førte til at PSTs sjef for kontraetterretning, Arne Christian Haugstøyl, svarte at «Det kan jeg ikke kommentere». En annen PST-medarbeider svarte enda mer unnvikende. Og PST-sjef Benedicte Bjørnland svarte at «Det har jeg ingen kunnskap om». Noe som er noe ganske annet enn å si at det har jeg ingen «kjennskap» til. Svaret fra PST-sjefen var ikke noe fullverdig dementi. Läs artikel

…Först de nationella åtgärderna om vilka riksdagen inom kort får en försvarspolitisk redogörelse att ta ställning till. Dess budskap är klart: Hit ska ingen komma med våld! Och att Finland är en stark partner vid eventuella kriser.

Den andra pelaren gäller partnerskap. Vi är till och med själva förvånade över hur väl vårt samarbete med Sverige har framskridit. I tillämpliga delar kan samarbetet med fördel utvidgas också till de övriga nordiska länderna. Inom EU har man för sin del kommit till insikt om behovet av den egna säkerheten, något vi redan länge har efterlyst. Vi har för första gången varit i hjärtat av Natos toppmöte, vilket är en viktig signal. Med Förenta staterna har vi byggt en långvarig relation, som även har gett resultat bland annat i form av vapenanskaffningar.

För det tredje förhållandet till Ryssland, vilket alltid har varit oundvikligt och nödvändigt centralt för oss. Det finns inga bilaterala problem, och inte heller någon orsak att skapa sådana. De kommer på inbjudan och på inbjudan åker vi och vi talar mycket rakt på sak såsom goda grannar brukar göra. Vi känner varandra väl.

Den fjärde pelaren är den regelbaserade internationella ordningen som bygger på principerna i FN. Det är vår svagaste pelare och det är till föga tröst att detta är ett universellt problem. Här är vårt stora dilemma: Ska några stora länder förbise ett par hundra mindre? Vi är på samma sida som de små, men på intet sätt emot de stora. När allt kommer omkring ligger en fungerande och rättvis internationell ordning i allas intresse. Läs talet

Regeringen och oppositionen tycks överens om att statsmakterna ska kunna köra över lokala intressen i fall som liknar det med Karlshamns hamn och Nord Stream. I Försvarsutskottet förbereder allianspartierna ett tillkännagivande och försvarsminister Peter Hultqvist ska ”titta på lagstiftningen” som han anser är alltför svag i dag.

Idén om en lag som ska kunna användas i säkerhetspolitiskt känsliga lägen är illa genomtänkt. Det har talats om att det är det kommunala självstyret som har hindrat regeringen från att stoppa användandet av Slite och Karlshamns hamnar för gasledningsrören. Det är inte sant, eller i varje fall inte hela sanningen.

Det som rikspolitiker på bägge sidor blockgränsen bortser från är att hamnar är kommersiella trafikplatser som i åtskilliga fall är privatägda eller privatdrivna. Även ett kommunalt hamnbolag drivs på kommersiella villkor. Läs artikel

Flygvapnen i Finland, Sverige och Norge arrangerar under perioden 22.5 – 2.6 den multinationella flygövningen Arctic Challenge Exercise 2017. Över 100 flygfarkoster från flygvapnen i 12 olika länder kommer att delta i övningen som genomförs i de norra delarna av arrangörsländernas luftrum…

Övningen Arctic Challenge Exercise 2017 är med sina fler än hundra flygplan en av årets största flygövningar i Europa. Förutom multifunktionella jaktplan deltar även transport- och sambandsflygplan, lufttankningsplan, spanings- och stridsledningsplan samt transport- och räddningshelikoptrar. De deltagande trupperna kommer från Finland, Norge, Sverige, Belgien, Frankrike, Kanada, Nederländerna, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Tyskland och USA. I övningen deltar också Natoplan med stridslednings- och luftbevakningssystem (AWACS) samt marktrupper och luftvärnsenheter. Läs artikel

I Sverige finns det inga riksdagspartier som är Putin-vänliga – tack och lov. Däremot gör sig såväl de rödgröna som de borgerliga partierna gång efter annan till nyttiga idiotier för Putins intressen.

Sverigedemokraternas säkerhetspolitik bygger på tre stadiga pelare. Här har vi, till skillnad från de borgerliga och rödgröna säkerhetspolitiska vindflöjlarna, alltid varit konsekventa.

För det första är ett starkt svenskt totalförsvar som kan stå emot ett stormaktsangrepp av högsta prioritet för att svensk säkerhetspolitik ska ha någon trovärdighet överhuvudtaget. Detta är Sverigedemokraterna ensamt parti att budgetera för.

En defaitistisk myt som odlas av Nato-lobbyn är att Sverige aldrig kan rusta upp för att motstå ett militärt stormaktsangrepp. Länder som enbart avser utföra defensiva krig behöver bara värdera vad en potentiell angripare har för offensiv kapacitet, vilket bara är en del av dess samlade militära förmåga. Sverige kan och måste upprusta sin totalförsvarsförmåga för att kunna avvärja ett eventuellt ryskt angrepp…

Samtidigt vill vi att Sverige och Ryssland har ett neutralt förhållande till varandra. Sverigedemokraterna står fortsatt stadigt fast bakom sanktionerna mot Ryssland med hänsyn till den illegitima annekteringen av Krim…

Svenska folket utsätts för oerhörda risker genom att upplåta ett militärstrategiskt brohuvud, som Karlshamns hamn är, till ryska intressen. Sverigedemokraterna kräver därför att regeringen förklarar detta som ett riksintresse och stoppar affären – för svenska folkets och Sveriges säkerhet. Läs artikel