Månad: juni 2017

Skärpta regler för svensk vapenexport, svt.se

av

Justitieminister Morgan Johansson betonar att svensk försvarsindustri är viktig, både för Sveriges intressen och för alliansfriheten.

– Dilemmat är att man måste kunna genomföra export, men viktigt att den är etiskt försvarbar. Därför har vi haft ett strikt regelverk och nu blir det ytterligare skärpning. Det är en grannlaga avvägning och därför viktigt att det finns breda politiska överenskommelser. Det skapar långsiktighet för politiken och näringslivet, säger Johansson vid en pressträff i Rosenbad.

Lagrådsremissen är en överenskommelse mellan regeringen och allianspartierna. Förslagen föreslås träda i kraft den 1 april 2018. Läs artikel

Nu ska svenska luftvärnet rustas upp, Ny Teknik

av

Sveriges luftvärn med medellång räckvidd, med rötter från 1960-talet, har börjat spela ut sin roll. Nu förbereds nya uppköp. Målet är att ett nytt system ska börja sättas in år 2020.

– Det blir säkert ett av de dyrare försvarssystemen, säger Joakim Lewin på Försvarets materielverk (FMV).

Sveriges robotsystem 97 utvecklades av USA i slutet på 1950-talet under namnet Hawk. Även om systemet uppgraderats flera gånger behöver det nu bytas ut.

– Även om man kan modifiera och förbättra gamla system så finns det en gräns för hur gamla de kan bli. Så mycket kan man vara överens om att Hawk börjar bli gammalt, säger Carl Sjöstrand vid luftvärnsregementet i Halmstad…

Joakim Lewin på FMV säger att det skett en kraftig utveckling de senaste decennierna.

– Även det klassiska attackflygplanet släpper en attackrobot 80-100 kilometer från målet, sedan är det bara roboten som kommer. Den är mycket svårare att träffa än flygplanet, eftersom den är mindre och går snabbare. Går man tillbaka till 80-90-talen fick flygplan flyga fram till målet och släppa bomben, säger han. Läs artikel

Spänningsområden, Anders Björnsson

av

Att det nordeuropeiska området har hamnat i säkerhetspolitiskt blickfång under senare år är ostridigt. Det ojämna styrkeförhållandet mellan Nato-blocket och Ryssland tycks här ha fått en kristallisationspunkt. Vilket är litet märkligt, ty med Warszawapaktsländernas undantagslösa inträde i Nato har de direkta konfliktytorna nere på kontinenten ökat och samtidigt förskjutits österut. Gränsen mellan ”Öst” och ”Väst” går inte längre i Östersjön (om man bortser från Kaliningradenklaven) utan mellan Ryssland och före detta vasallstater jämte sovjetrepubliker.

Naturligtvis har också Nato-landet Norge som ”atlantmakt” en gräns med Ryssland, både till lands och till havs. Tvistefrågor mellan dessa länder, exempelvis på Svalbard, har lösts med fredliga medel – och detta måste vara småstatens enda framgångslinje. Som vi redovisat på denna sajt har emellertid en fortgående militär nedrustning ägt rum i Norge, särskilt av armén, ”landmakten”, samtidigt som Ryssland efter katastrofåren som följde på kalla krigets slut har inlett en storskalig satsning på militär så kallad förmågeutveckling. I detta läge beslutar den norska staten om amerikansk truppnärvaro av permanent slag på norsk mark. Det har redan setts som ett brott mot norsk ”baspraxis”.

Läs mer

På drift mot EU-försvar, Robert Sundberg, ledare i Sydöstran

av

När Sverige gick med i EU hette det att EU inte skulle ha militär dimension. Om unionen utvecklade sådan skulle Sverige inte vara med. Vi var ju militärt alliansfria.

Men EU är en process, där allt fler områden omfattas och förändringar sker. Sverige är också i en process där villkor och förutsättningar ändras, också gällande försvars- och säkerhetspolitiken…

Sverige ställer sig försiktigt positivt till förslagen om ökat försvarssamarbete i EU. Så kan Sverige göra nu när det inte nått konkret utformning. Det finns risker för ett litet land som Sverige. Fonder för försvarsindustri som byggs upp på EU-nivå kan komma att gynna de stora ländernas försvarsindustri.

Om gemensamma trupper ska byggas upp kan Sverige få svårt att få gehör för att de ska användas i vårt ytmässigt stora men glest befolkade land om behov uppstår i folktäta områden på kontinenten. Sverige riskerar att dras in i andra EU-länders konflikter. Fördelen att få militär hjälp i händelse av hot mot, eller i, Sverige kan visa sig vara svag. Vart EU är på väg på det försvarspolitiska och försvarsindustriella området lär visa sig de närmaste åren. Den union som inte skulle ha militär dimension håller på att utveckla en sådan. Och Sverige är en del av unionen. Läs ledaren

Sverige vill ha mer insyn i rysk militärövning, Sveriges Radio

av

Ryssland har erbjudits att skicka observatörer till den stora försvarsövningen Aurora i september, men försvarsminister Peter Hultqvist kräver att Ryssland i sin tur bjuder in observatörer till den ryska övningen Zapad som pågår samtidigt.

– De bör också inbjuda observatörer. Det här är sammantaget en mycket stor övning och det är rimligt att eftersom den pågår samtidigt som vår övning att man agerar förtroendeskapande och säkerhetsskapande genom att inbjuda observatörer och visa den öppenheten, säger försvarsminister Peter Hultqvist.

Enligt en överenskommelse mellan länderna inom Organisationen för säkerhet och samarbete inom Europa, OSSE, så ska de anmäla kommande militärövningar och bjuda in observatörer från de andra länderna när övningarna når en viss storlek. Läs artikel

– Vil øke spenningen mot Russland, nrk.no

av

– Utplasseringen av amerikanske soldater på Værnes er et eksempel på at regjeringen er mer opptatt av å bli godt likt av amerikanerne og i NATO enn å føre en ansvarlig sikkerhetspolitikk…

– Dette er et brudd på norsk basepolitikk. Regjeringen kan ikke lenger gjemme seg bak at det er en «rotasjonsbasert ordning», eller «midlertidig trening». Nå har vi en amerikansk base på norsk jord, i strid med det som har vært norsk praksis siden 1959, sier Haltbrekken…

SVs Lars Haltbrekken mener dette vil bidra til å øke urolighetene i vår del av verden.

– Først sa de at dette skulle gjelde for ett år, nå er det doblet til to år. Vi vet også at amerikanerne har ønsket å øke antall soldater til 600, sier Haltbrekken.

Han reagerer på at saken er diskutert i et hemmelig møte på Stortinget, og håper de får en ordentlig offentlig debatt rundt saken til høsten.

– Sånne ting kan ikke skje i det skjulte, i et hemmelig møte på Stortinget. Läs artikel

Endast Sverige bestämmer över Sveriges försvarspolitik, Mats Björkenfeldt

av

Per T Ohlsson i Helsingborgs Dagblad/Sydsvenskan (25/6) blandar bort korten, när han antyder att EU-domstolen framöver skulle kunna få ett mandat att bestämma över Sveriges försvarspolitik. Han söker stöd hos professor Panos Koutrakos i dennes Sieps-rapport Men det förutsätter att EU-fördraget ändras, vilket kräver att samtliga sex alliansfria medlemsstater, bland annat Sverige, accepterar detta. Som läget är i dag bestämmer dessa stater själva över sin försvarspolitik, vilket Koutrakos klargjort i sin senaste bok .

Veckans citat

av
”Beordring til utenlandstjeneste utgjorde en utvanning av Forsvarets folkelige og territorielle forankring. Offiserenes verdigrunnlag og kall var å forsvare land og folk og ikke å risikere liv og helse utenlands. Økt profesjonalisering og satsing på nisjekapasiteter skapte ikke aksept for et profesjonelt forsvar etter britisk eller amerikansk mønster, og i Afghanistan ble det klart at «krigerkultur» i forsvarsdiskursens hovedrepresentasjon, ikke ble godtatt som del av en norsk militær profesjonsidentitet.”

Jacob Börresens anmälan av Nina Grægers bok  Norsk forsvarspolitikk – Territorialforsvar og internasjonal innsats 1990-2015, Spartaccus  forlag 2016

Landmakt uten makt, ledare i Dagsavisen

av

I hovedtrekk foreslår utredningen at personell kuttes til fordel for utstyr, at Hæren ikke skal stå opp mot trusler mot norsk suverenitet, men i stedet satse på at farlige situasjoner utvikles til artikkel 5-nivå.

Dette vil si at Nato og USA må gripe inn militært i henhold til prinsippet om at et angrep på én medlemsstat er et angrep på hele alliansen. Den gamle strategien om at Norge skal være i stand til å forsvare territoriet i første fase av en krigssituasjon, er erstattet av en tenkning i større skala der militære krisesituasjoner skal utvikle seg til å bli krig med USA og Russland som deltakere.  Donald Trumps rådgivere fikk lirket inn det gode rådet om å nevne artikkel 5 i traktaten på en positiv måte etter at presidenten unnlot å tale i den retning på sitt første Nato-toppmøte i Brussel. Selv om Trump tilsynelatende er snakket til rette, vil skremme med storkrig-strategien overfor Russland være sårbar.

Ved en kritisk situasjon vil det uansett ta tid før allierte styrker er på norsk jord, og med Landmaktutredningen til grunn blir det vanskelig å forsvare kritisk infrastruktur som flyplasser, bruer, jernbane, telekommunikasjon og offentlige bygninger.

Utredningen burde ha vært sett i sammenheng med Heimevernets rolle, terrorberedskap og transporthelikoptre – som det etter utvalgets rolle ikke skal investeres i. Uansett form en eventuell konflikt med fremmede makter kommer i, kan Heimevernet med sine lokalkunnskaper innta en sentral rolle. I stedet legger regjeringen seg så tett som mulig opp til USAs forsvarsstrategi ved å kjøpe amerikansk utstyr og delta på USA-styrte utenlandsoperasjoner.

En så USA-rettet strategi bryter med forbundskansler Angela Merkels tanker om et mer uavhengig Europa – og kan fort kollidere med humøret til Donald Trump. Läs artikel

The European Union´s Common Foreign and Security Policy after the Treaty of Lisbon, Panos Koutrakos, sieps.se

av

The Common Foreign and Security Policy (CFSP) of the European Union (EU) has gradually taken its place at the centre of EU activities. Developed organically from a set of practical arrangements, it is governed by a set of rules and procedures which have been formalised and strengthened over the years. In introducing their current manifestation, the Lisbon Treaty appeared to bring this area of activity closer to the mainstream of the Union’s external action. It strengthened its procedural and substantive underpinnings, reconfigured its position in the constitutional architecture of the Union legal order, and introduced a new institutional actor intended to give the policy sharper focus and raise its visibility. This report sets out the relevant legal framework, analyses it within the broader constitutional and substantive legal context of the Union’s legal order, and explores its implications for the Union’s role as global actor. It highlights the following points. Läs artikel

Per T Ohlsson: Via EU till Nato, hd.se

av
Efter brexit, med ett revanschistiskt Ryssland in på knutarna, ett svajande USA och så kallat asymmetriska hot från terrorism och cyberattacker är det ofrånkomligt att EU uppgraderar sin säkerhetspolitiska dimension…
Hur nära Sverige än samverkar med Nato – från materielstandard till värdlandsavtal – vägrar regeringen att öppna för en svensk anslutning.
”Sverige ska inte söka medlemskap i Nato”, fastslog Stefan Löfven i sin första regeringsförklaring i oktober 2014.
Det kategoriska ordvalet bröt med den mer flexibla linje som tidigare gällt och som betonade Sveriges handlingsfrihet ”i former som vi själva väljer”. Det rättades till i försvarspropositionen året därpå, förmodligen via den kloke Peter Hultqvist, men ett svenskt Natomedlemskap förblir förbjuden mark för Socialdemokraterna och en rödgrönbrun riksdagsmajoritet. Opinionen är splittrad. Enligt den senaste SOM-mätningen anser 33 procent av svenskarna att Natomedlemskap är ett bra förslag medan 32 procent tycker att det är dåligt.
Dilemmat för regeringen är att ett ökat säkerhets- och försvarssamarbete i EU för Sverige ännu närmare Nato, vilket på längre sikt skulle göra det svårt att undvika nästa logiska steg: en svensk anslutning till alliansen.
Ty det föresvävar inte EU:s ledning att ett europeiskt säkerhets- och försvarsprojekt skall genomföras på bekostnad av Nato. ”Det vore en katastrof för EU”, förklarade Jean-Claude Juncker i Prag.
Nato och EU fungerar i själva verket som kommunicerande kärl i det europeiska säkerhetssystemet och så sent som förra året antog organisationerna en gemensam deklaration om närmare samarbete.
I DN underströk Margot Wallström och Peter Hultqvist att EU:s säkerhetspolitik har mellanstatlig karaktär och därför går att förena med militär alliansfrihet. Det är alldeles korrekt – tills vidare. Överstatliga inslag kan inte uteslutas i framtiden, till exempel genom att delar av GUSP hamnar under EU-domstolens jurisdiktion, en omständighet som Panos Koutrakos, professor i EU-rätt, pekar på i en färsk rapport för Svenska institutet för Europapolitiska studier, Sieps. Läs artikel

Europeiska rådets möte (22 och 23 juni 2017) – Slutsatser, data.consilium.europa.eu

av

Europeiska rådet upprepar sitt åtagande att stärka EU-samarbetet när det gäller yttre säkerhet och försvar för att skydda unionen och dess medborgare och bidra till fred och stabilitet i och utanför grannskapet. Med alla sina diplomatiska och civila kapaciteter tillför EU en unik blandning av möjligheter till detta arbete. Såsom avspeglas i rådets slutsatser av den 18 maj och 19 juni 2017 har avsevärda framsteg gjorts med att genomföra EU:s globala strategi på säkerhets- och försvarsområdet och den gemensamma förklaring som undertecknades i Warszawa av EU:s och Natos ledare. De transatlantiska förbindelserna och samarbetet mellan EU och Nato förblir avgörande för vår övergripande säkerhet och ger oss möjlighet att reagera på framväxande säkerhetshot, inklusive cyber-, hybrid- och terroristhot…

Europeiska rådet välkomnar kommissionens meddelande om en europeisk försvarsfond, bestående av en forskningsdel och en kapacitetsdel, och ser fram emot att den snabbt blir operativ. Europeiska rådet efterlyser en snabb överenskommelse om förslaget om ett europeiskt försvarsindustriellt utvecklingsprogram, så att det snabbt kan genomföras, innan mer omfattande program kan övervägas på medellång sikt. Europeiska rådet uppmanar medlemsstaterna att identifiera lämpliga kapacitetsprojekt för den europeiska försvarfonden och det europeiska försvarsindustriella utvecklingsprogrammet. Läs dokumentet