Månad: oktober 2017

Polens president Andrzej Duda har undertegnet en ny forsvarsplan som skal doble størrelsen på hæren.

Polen skal øke antall soldater i hæren fra 100.000 til 200.000, fastslås det i forsvarsplanen.

Samtidig skal pengebruken økes. Polen bruker i dag 2,0 prosent av bruttonasjonalproduktet (BNP) på forsvar. Andelen skal opp til 2,1 prosent innen 2020 og 2,5 prosent innen 2030. Opprustningsplanen kommer som et svar på økt russisk militær aktivitet i øst.

Polen er i dag ett av fem NATO-land som oppfyller forsvarsalliansens mål om å bruke 2 prosent av BNP på forsvar. I Norge ligger andelen på snaut 1,6 prosent. Läs artikel

I SLA (16/10) under signaturen ”Vapenmakt – nej tack” heter det insiktsfullt att ”Nato tycks för EU och Sveriges makthavare vara ’Guds sändebud’ som borde kontrollera och styra Europa och hela världen”. Ja, visst framstår det så. Sverige bör snarast återta sitt oberoende efter stor oreda.

”Varför reagerar inte vanliga medborgare?” frågar signaturen och fortsätter: ”Makthavares krigiska propaganda” gör att vanliga medborgare ”programmeras till att bli något de inte är”. Detta låter märkligt. Men det är fakta.

Till en del kommer svaret i två kommande böcker. 2/11 släpps Mattias Göranssons bok Björnen kommer. Om ryssrädsla, mönsterseende och militära misstag. Och förhoppningsvis före jul kommer före detta generallöjtnanten Carl Björemans bok som bland annat visar att svensk försvarsplanering gick ut på att öst skulle anfalla över Östersjön mot Sveriges ostkust, trots att både öst och östs huvudantagonist USA/Nato befann sig väster om Sverige. Hur kunde det bli så tokigt? Politikerna och försvarsindustrin tog över ÖB:s roll och ÖB … Om det får ni läsa. Läs artikel

…The course of the joint Russian-Belarussian strategic exercises Zapad 2017 confirmed the forecasts of the Warsaw Institute analysts presented in the report of September 13. The Russians did not use the drills to attack any of the neighboring countries, nor did they take the opportunity to start the occupation of Belarus or to deploy any significant forces there. In spite of many concerns, there were no instances of border violations, especially of neighbours belonging to NATO…

During the first stage of the maneuvers, the Russians practised the repelling back of massive air attack with the use of conventional means, which confirms the fact that their “opponent” was not a diversionary group of separatists but NATO. The key role was played by the Russian aviation and the air defence of the 6th Army of Air and Air Defence Forces in the Western Military District. Its units employed the A2/AD (anti-access/area-denial) method by moving air defence systems to the West. At the same time, the Russians launched a sea component of A2/AD, the Baltic Fleet unit in Kaliningrad Oblast…

In spite of many concerns, there were no major instances of border violation, with the exception of brief incursion into the Lithuanian airspace done by two Il-76 transport airlifters on September 16. The incident occurred when the Russian aircrafts flew from Russia to Kaliningrad Oblast. As a result, Lithuania’s Foreign Ministry sent a note of complaint to the Russian Embassy. However, Moscow explained that the aircrafts sought to avoid the storm. There were no other provocations, neither directed into the members of NATO nor into Ukraine. Nevertheless, due to the Zapad drills, the latter intensified aerial patrols on its northern border. Läs artikel

Regeringen har beslutat att tillsätta en utredning för att analysera konventionen om ett kärnvapenförbud.

This paper examines these assumptions critically. Without attempting to diminish the importance of Canada’s commitment to NATO during the Cold War, this paper will argue that NATO membership has been costlier for Canada than is often realized, both in terms of opportunity cost and real cost; that the benefits of Canadian membership in NATO are overstated; and that continued membership in the alliance poses significant risks for Canada.

This essay does not go as far as to advocate withdrawal from the alliance. However, if the trends described below continue, it could be time for Canada to consider stopping “pledging fealty to the increasingly hollow shell of NATO forever.”5 Furthermore, this essay does not attempt to question or criticize NATO’s essential historic role during the Cold War, nor does it advocate a grand change in Canada’s foreign policy towards the United States, Europe or Russia. Simply, it approaches NATO from the perspective of realpolitik with the belief that a military alliance is a foreign policy tool whose purpose is to further Canada’s interests – and perhaps it no longer does this. Läs rapporten

…– Om isen i Arktis smälter kan de ubåtarna inte längre agera ostört. Det gör att ryssarnas andraslagskapacitet förlorar i trovärdighet. De säkerhetspolitiska konsekvenserna av det är svåra att förutse, konstaterar Niklas Granholm.

…För att ge lite perspektiv på nuvarande situation kan man minnas vad Dick Börjesson anförde när han tillträdde som marinchef 1990. Då gav han ut skriften ”hårda bud” och menade då att 36 ytstridsfartyg var en kritisk gräns för att kunna upprätthålla ett relevant svenskt sjöförsvar. I dag har vi sju ytstridsfartyg!

Detta enstaka exempel säger en hel del om vilka nivåer vi är nere på i dag, och tyvärr så ser det likadant ut inom hela Försvarsmakten. Den anorektiskt låga numerären av flygplan, fartyg och markförband utgör idag det enskilt största hindret för att skapa en trovärdig och relevant försvarsförmåga.

Om den upprustning politikerna aviserat skulle utebli, så kommer Sverige inom ett antal år att stå utan relevanta örlogsfartyg, vilket vore en katastrof för Sverige och vår samlade försvarsförmåga. Huvuddelen av flottans bestånd är idag kraftfullt föråldrad, och lever på övertid genom ett antal livstidsuppehållande åtgärdspaket. Till och med de ”nya” Visbykorvetterna börjar bli till åren och är snart framme vid halvtid. Vad som är än mer bekymrande är att det inte finns några planerade ersättare, än mindre någon uttalad ambition om att lämna ”all time low” numerären sju ytstridsfartyg.

Vi glömmer ofta bort att Försvarsmakten är den yttersta garanten för vår fred, frihet och säkerhet, men för att åtnjuta detta så måste man betala notan. Annars får man bara ett lågt stängsel med många hål. Läs ledaren

NATO says its ambassadors will hold talks with Russia’s envoy next week in a rare meeting of the NATO-Russia Council.

NATO Secretary General Jens Stoltenberg’s office said Friday that the meeting at NATO Headquarters in Brussels is scheduled for Oct. 26. Läs artikel

Ska Finland snällt vänta tills kärnvapenmakterna glatt och frivilligt sätter sig vid förhandlingsbordet?..

Finlands gren av ICAN har inför presidentvalet hört sig för om var kandidaterna står och kan meddela att Pekka Haavisto (Gröna), Tuula Haatainen (SDP) och Merja Kyllönen (VF) stöder nätverkets målsättningar. HBL ställde 6.10. frågan också till SFP:s kandidat Nils Torvalds. Hans svar blev att han ger organisationen sitt stöd, däremot är han inte säker på att han anser att Finland borde skriva på FN-konventionen.
”Problemet är mer invecklat än så. Nästan inga västeuropeiska länder har skrivit på avtalet”, säger han till HBL.
Nej, det har de inte.
Och svaret stavas Nato.
De två nordiska länder som inte (ännu?) är medlemmar i Nato har valt olika linjer i den här frågan. Sveriges utrikesminister Margot Wallström (S) har sagt att Sverige kommer att underteckna konventionen, trots att USA varnat landet för att ett sådant tilltag skulle försvåra samarbetet både med Nato och USA…

Finlands utrikesminister Timo Soini (Blå) säger att också Finland stöder tanken på en kärnvapenfri värld men väljer andra medel för att komma framåt… ”eftersom vår uppfattning är att de här sakerna inte går att lösa utan kärnvapenmakterna.”
Vilka dessa andra medel är framgår inte av intervjun med de två utrikesministrarna. (HBL 6.10.) Att snällt vänta tills kärnvapenmakterna glatt och frivilligt sätter sig vid förhandlingsbordet, kanske? Läs ledaren

Försvarsminister Peter Hultqvist: Stig Henriksson har frågat mig om det är min bedömning att Sverige nu har skaffat den aktiva cyberförmåga som ska verka avskräckande på angripare och hur analysen ser ut av de juridiska svårigheterna och de folkrättsproblem som jag enligt Stig Henriksson ska ha pekat på…

Regeringen bedömer att ett utvecklat cyberförsvar är ett kostnadseffektivt sätt att höja tröskeln för en antagonistisk aktör som överväger att angripa Sverige eller svenska intressen eller utöva påtryckningar med militära eller andra maktmedel. Försvarsmakten har därför av regeringen fått i uppdrag att, med stöd av Försvarets radioanstalt och eventuellt övriga berörda myndigheter, utveckla och förstärka svenskt cyberförsvar, inklusive en förmåga att agera aktivt i cybermiljön. Detta är ett arbete som pågår inom berörda myndigheter och som regeringen följer noga.

Folkrätten är tillämplig även på cyberområdet. Därom råder ingen tvekan. På det nationella planet åligger det berörda myndigheter att tolka och tillämpa gällande rätt i utförandet av samtliga uppdrag, så även på cyberområdet. Ligger på sajten