Månad: januari 2018

…Heimevernet reduseres fra 42 000 mannskaper til 35 000 mannskaper.

Alle styrkene som her er nevnt, skal enten skal nedlegges eller reduseres, og ellers er jo alt annet av kystfort og avdelinger i Nord-Norge nedlagt de siste 25 årene.

I 1990 hadde man 200.000 soldater i Troms, mens i dag er det snakk om 2-3 tusen. Når 2.bataljonen blir nedlagt blir det enda færre. Til sammenligning: Mens vi har en hær på 3 600 (nettopp opplærte) soldater + 35 000 HV-soldater, har Finland en 16 000 mann stående hær pluss 230 000 i mobiliseringshæren. Vi bruker 60 % av forsvarsbudsjettet til administrasjon mens Finland bruker 12 % av budsjettet til administrasjon.

Det Finske forsvarsbudsjettet er under halvparten av Norges. Hvorfor går forsvarsledelsen inn for alle disse nedleggelsene?…

Men samtidig, har man dermed avgjort at vi ikke kan ta imot flyhjelp fra NATO i krise/krig, og denne hjelpen må man ta imot på Østlandet, som da medfører at Nord-Norge ligger åpen og uten forsvar.

Resultatet av dette er at man mister luftherredømme over Nord-Norge og havområdet utenfor, og da mener politikerne og forsvarsledelsen at vi likegodt kan ofre Nord-Norge, ved et angrep, og eventuelt ta det tilbake når NATO kan komme oss til hjelp, noen måneder senere…

Da man etter at NATO har overtatt de Baltiske landene, så regner en med et angrep fra russerne for å ta tilbake disse landene, før eller siden. Skulle dette skje, så vil russerne være redde for motangrep fra nord, fra NATO-styrker som kommer inn rundt Nord-Norge, og truer Russland. Så dermed vil de samtidig med at de går til angrep mot de Baltiske landene, så vil de ta Nord-Norge ned til Lofoten, for å ha luft- og sjø-herredømme i Barentshavet, for å møte truslene som kommer der.

Dette er scenarioer som er beskrevet av forskere, ikke ut fra min fantasi.

Dette bekreftes jo av den store NATO-øvelsen som skal holdes i år, der man konsentrere seg om å ha NATO-styrker fra Værnes og sørover, pluss i midt og syd Sverige og videre ut i Østersjøen. Så mønsteret fra tidligere NATO-øvelser, der man skulle forsvare Nord-Norge med øvelser der, er man gått bort fra. Men mitt spørsmål er: Ønsker det Norske folket dette, og ikke minst nordnorges befolkning at Nord-Norge skal ofres og fratas alt Forsvar? Läs artikel

…Kraftsamlingen är dessutom förenad med maximal geografisk utspridning. Den andra brigaden (som också är den första och den enda kompletta) består av förband lokaliserade till Boden såväl som Revingehed. Förra årets stora övning Aurora syftade just till att utveckla brigadförmågan, en sammansatt effekt som tidigare inte har övats. ”Försvarsmakten är bra på det man gör, men när det gäller att försvara landet är det stora brister”, sa Brännström. För försvarspolitikerna borde inte detta ha kommit som någon nyhet.

En sak som inte uppmärksammades av Brännström men som är värd att komma ihåg är hur det förhåller sig med brigadtänkandet och solidariteten. Efterträdaren som arméchef Karl Engelbrektsson har i en artikel redogjort för vilket slags hjälp som vore bäst för Sverige att ta emot. En brigad, framgår av hans resonemang, är den minsta rationella enheten. Brigaden är ”ett sammanhängande system av system som uppfyller stridens grundläggande förmågor”. Lägger man ihop öppet tillgänglig information blir resultatet att Sveriges behov av och förväntan på hjälp utifrån motsvarar lika mycket som vad Sverige självt presterar just nu. Läs ledaren

Da det nye forsvarsforlig blev præsenteret, opstod der forvirring om, hvem vi skal forsvare os imod.

Regeringen mener at de mange nye milliarder til mere militært isenkram skal imødegå truslen fra Rusland. Omvendt mente Dansk Folkeparti ikke, at Rusland udgør nogen trussel. Det er ærlig talt noget rod, at forligspartierne er uenige på et så fundamentalt punkt. Det er jo svært at lave forsvarspolitik, hvis man skændes om, hvem vi skal forsvare os imod…

Så på trods af DF’s særprægede melding er det jo nok Rusland, der tænkes på. Som også regeringen selv hævder. Udgør Rusland en trussel imod Danmark? Nej. Rusland fører en ubehagelig konfrontatorisk politik overfor nabolandene som vi har set det i Ukraine. Hvilket gør ikke mindst de baltiske lande hunderædde. Det kan jeg godt forstå. Det er derfor også fornuftigt, at vi fra dansk side deltager i det NATO-styrkebidrag, som er sendt til Baltikum. Ligesom det er fornuftigt, at vi deltager i air-policing med vore kampfly i området.

Men denne indsats nødvendiggør jo ikke at den yderligere oprustning, det nye forsvarsforlig er udtryk for. Den kan håndteres indenfor de eksisterende rammer – som der i øvrigt også kan prioriteres indenfor. Vi har brugt alt for mange penge på militære indsatser i Mellemøsten, som ikke har haft den store effekt. Läs artikel

President Sauli Niinistö lovar inga förändringar i sin politik under den andra mandatperioden. Arbetet fortsätter i gamla spår…

Niinistö har byggt sin utrikespolitik på fyra hörnstenar. Den första är ett trovärdigt försvar, den andra är partnerskapet med västvärlden, dit han räknar EU, Sverige, Nato och USA. Den tredje hörnstenen är goda relationer och samverkan med Ryssland och den fjärde är internationella organisationer såsom FN…

Vad försvarssamarbetet inom EU anbelangar upplever Niinistö att det finns oklarheter i frågan om hur mycket EU-länderna i slutändan är skyldiga att hjälpa varandra i en möjlig krissituation.

– Det som stör mig lite är hur olika Lissabonavtalets klausul om assistans uppfattas i olika länder. Det är något som måste diskuteras tycker jag. Läs ledaren

Regeringen (Venstre, Liberal Alliance og Det Konservative Folkeparti), Socialdemokratiet, Dansk Folkeparti og Radikale Venstre er blevet enige om en ny seksårig aftale for Forsvaret…

”I Dansk Folkeparti glæder vi os over et styrket forsvar med mere fokus på Danmark og det danske nærområde. Vi er især glade for, at værnepligten er styrket med et større antal værnepligtige og længere værnepligtstid for mange af soldaterne. Værnepligtsuddannelsen får nu større betydning og man vil som noget nyt bruge værnepligtige i mobiliserings- enheder i den nye brigade. Det er et stort skridt i den rigtige retning”, siger forsvarsordfører for Dansk Folkeparti”, Marie Krarup. Läs artikel

Med det nye forsvarsforlig genopstår det klassiske mobiliseringsforsvar sammen med en reserve på 1.000 mand. Sammenlangt skal Forsvaret kunne mobilisere 20.000 mand ud over den nye professionelle brigade på 4.000 mand.

Efter 14 år i mølposen genopstår det klassiske mobiliseringsforsvar, som vi kendte det fra Den Kolde Krig. Mobiliseringsforsvaret indgår som en del af totalforsvarskonceptet og står beskrevet i det nye forsvarsforlig, som blev præsenteret i Forsvarsminisiteriet kl. 12.00 søndag. Mobiliseringsstyrken kommer til at sammenlagt at tælle 20.000 mand plus den nyoprettede brigade med bestående 4.000 mand i en stående styrke…

Med forsvarsforliget bevares og styrkes værnepligten, og antallet af værnepligtige øges med op til 500 personer om året til sammenlagt 4.500 mand. Værnepligten forbliver fortsat på fire måneder, men af dem får 315 hvert år mulighed for at aftjene værnepligt i otte måneder ved bl.a. Den Kongelige Livgarde. Regimentet får derudover et fjerde vagthold, som skal indgå i det nationale beredskab og kunne indsættes til støtte for politiet i København med kort varsel i tilfælde af terror. Läs artikel

Sannolikhetsläran är en kraftfull vetenskap, som framför allt kan belysa återkommande händelser. Men för krig passar den dåligt. Sannolikhetsresonemang är olämpliga i försvarsplaneringen, och därmed också för säkerhetspolitiska beslut. Jag menar därför att Anders Brännström har rätt, skriver Lars Ingelstam, bland annat tek dr i matematik…

Att allvarliga beslut om säkerhet och försvarskostnader baseras på ”gissningar om sannolikhet” är allvarligt av flera skäl. Ett sådant är att de frestar till ett schackrande med begrepp som saknar innehåll. De båda i dessa dagar omstridda formuleringarna (”kan inte uteslutas”, ”osannolikt”) är som teoretiska påståenden logiskt likvärdiga, men också tomma på empiriskt innehåll. Tydligen har Försvarsberedningen, trots detta, ”i veckor förhandlat om dem” vilket – harmset men något dumdristigt – offentligt avslöjats av KD:s Mikael Oskarsson. Ännu allvarligare är två andra konsekvenser: bristen på långsiktighet och behovet av fiendebilder…

Vid ett välbesökt seminarium i Riksdagshuset under 2017, organiserat av Folk och Försvar tillsammans med KD, föreläste generalmajor Karlis Neretnieks (ledamot av Krigsvetenskapsakademin, dessutom författare till KD:s säkerhetspolitiska program). I ett mönstergillt klart och välformulerat föredrag på 12 minuter förklarade generalen i detalj hur Ryssland på mindre än 12 timmar skulle kunna skaffa sig militär kontroll över Gotland och huvuddelen av Sydsverige, utan att den svenska Försvarsmakten skulle kunna göra något som helst åt det. Detta hälsades inte, som man skulle tro, med skrämd tystnad, utan med rungande applåder. En stund senare fick samme general möjligheten att argumentera för 50 procent högre anslag till Försvarsmakten, och då blev bifallet om möjligt ändå större.

Det är legitimt att argumentera för ett starkt försvar, men det är både olämpligt och kontraproduktivt att detta sker genom ensidiga och överdrivna fiendebilder. Sådana skapar oro snarare än beslutsamhet i befolkningen, splittrar opinionen och försämrar de allmänpolitiska relationerna till våra grannländer, särskilt Ryssland..

Försvarssektorn, från försvarsministern och nedåt, förpliktar sig att inte lägga sig i utrikespolitiken, särskilt gentemot Ryssland. Våra relationer dit är svåra nog ändå, och måste innefatta diplomati, handel, kultur, utbildning, turism, vänorter och mycket annat, plus i dagsläget EU:s sanktioner och hur vi ska förhålla oss till en bekymmersam utveckling av mänskliga rättigheter. Allt detta blir svårare om Försvarssektorn anser sig tvungen att i ett allt högre tonläge framställa Ryssland som allmänt opålitligt och en hotfull fiende. Bättre då göra som Finland: inte mucka gräl i onödan, tänka och handla beslutsamt, föra samtal och söka samarbete. Läs artikel

Att Sauli Niinistö gick in för en valmansförening visade sig vara ett smart drag, säger Markku Jokisipilä, som leder centret för riksdagsforskning. – Om jag varit hans motkandidat skulle jag har blivit hispig redan av mängden väljarkort har samlade i fjol.

– Det är historiskt med det första direkta folkval där det bara behövs en omgång. Det innebär att Niinistö har ett starkt stöd för det han bestämmer sig att göra de följande sex åren, säger Markku Jokisipilä.

Att det blev så stod klart så gott som efter att förhandsrösterna kommit in. Man kan säga att valvakan tog slut snabbt – klockan var före halv nio när tvåan, Pekka Haavisto, erkände att Niinistö ser ut att vinna i det första valet.

Sauli Niinistös försprång har byggts upp med en medvetenhet om att han är inte bara Samlingspartisters favorit, han verkar i opinionsmätningarna också ha varit den mest populära kandidaten bland traditionella SFP-, SDP- och Centerväljare.

Den största enskilda orsaken till de socialdemokratiska väljarnas fäbless är belåtenheten med Niinistös traditionella utrikes- och säkerhetspolitiska linje, som är mer avvaktande till Nato än Samlingspartiet som parti. Det här konstaterade också SDP:s egen kandidat, Tuula Haatainen. Jokisipilä ser ändå vänsterns sammanlagda resultat som anmärkningsvärt lågt med tanke på vilken partiprofil SDP haft förr.

– Utrikespolitiken var socialdemokraternas stora styrka förr.

– Tuula Haatainen har försökt utvidga presidentens roll på ett sätt som passar i på Tarja Halonens syn på världen, medan Niinistö byggt på en annan tradition av gamla säkerhetspolitiska teman – och dessa teman har varit dominerande under de senaste åren, säger Mikko Majander, som leder tankesmedjan Kalevi Sorsa-fonden.

Kombinationen av den traditionella säkerhetspolitiken, synliga världsledare och en Sauli Niinistö som intagit mittenfåran har tagit ut utmanarna. I samma veva har Niinistö tillskrivits en roll som ser starkare ut trots att presidentens befogenheter är samma som förr – och det är inte enbart han som påverkat det, menar Majander.

– Våra senaste statsministrar har inte tagit en stor utrikespolitisk roll, och de har lämnat utrymme för Niinistö, säger Majander och tillägger att detta, i kombination med det inbitna suktandet efter en president som landsfader bland även Centerväljare, bidragit till fenomenet. Läs artikel

SFP:s presidentkandidat Nils Torvalds medger att han är besviken över sitt resultat i presidentvalet. Torvalds får 1,5 procent av rösterna.

– Nu måste jag ärligt säga att det betydligt mindre än jag hade räknat med. Mitt resultat är inte särskilt stort och det är störande…

SFP:s partiordförande Anna-Maja Henriksson medger även hon att resultatet svider en aning.

– Vi hade nog siktat på lite mera.

I samma andetag vill Henriksson tacka Torvalds för en fin kampanj.

– Nils Torvalds har lyft katten på bordet i och med Natofrågan. Han har också försökt lyfta fram andra teman. Utan SFP hade valet aldrig blivit så analytiskt som det blev. Läs artikel