Månad: januari 2018

Motståndet mot en svensk anslutning till militäralliansen Nato har ökat det senaste året. Anhängarna av Natomedlemskap har minskat. Det visar en mätning från Ipsos för Dagens Nyheter (6/1 webb).

Med det bröts trenden från ett till två år sedan, då andelen anhängare av Natointräde ökade och motståndet minskade. Jämfört med för ett år sedan har Natomotståndarna ökat, från 40 till 44 procent. Anhängarna till Natomedlemskap har minskat samma tid, från 35 till 31 procent…

Vi ser nu ett sunt Natomotstånd. För i en skala, där att vårt försvar nu stärks är första växeln, är den sista växeln möjligen ett Natomedlemskap. Dit är det långt.

Att Sverige klarat sig utanför krig i 200 år kan göra att många resonerar att det är fel att ändra på ett vinnande alliansfritt (och neutralt) koncept. Även om Sverige med EU-medlemskap och nya skrivningar inte längre är neutralt (och aldrig haft den neutralitet Schweiz har) eller alliansfritt (är i EU) skulle en Natoanslutning definitivt markera slutet på en 200-årig svensk hållning.

Med bara 31 procent anhängare av Natomedlemskap har de fyra borgerliga partierna, som är för det, för övrigt inte ens alla sina väljare bakom partilinjerna. Läs artikel

Nedanstående artikel i tyska magasinet  Zeit –fragen är skriven av en person som under en lång period intog en central position i förbundsrepublikens försvarspolitik, Willy Wimmer. Under 33 tillhörde han förbundsdagen som representant för konservativa CDU. Mellan 1985 och 1992 var han försvarspolitisk talesman för syskonpartierna CDU och CSU, 1988–1992 dessutom statssekreterare i försvarsdepartementet. 1994–2000 innehade han posten som vice ordförande i OSSE (Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa). Här varnar han för en utveckling som leder till ett militärt aggressivt EU.

In the Cold War, there was no problem explaining the NATO in the West. Soviet Military Power, edited by the Pentagon and equipped with impressive images and insights, provided important justification. At least that was the case for the alliance partners in Western Europe. But in retrospect, when we look at the behaviour of Northern European NATO partners, both now and in those times, we have to realise that something may not have been right. At the time, there was no statement on the part of the Alliance, to which the Danes and the Norwegians did not contribute their very own ideas. The Warsaw Pact threat identified by the Alliance was generally perceived differently and as less grave in Copenhagen and/or Oslo. Nevertheless, the tank armies were indeed facing each other. Since the time of the Dane Rasmussen and the Norwegian Stoltenberg there is a complete change of heart to be found in Central Europe, as they have mutated into the supreme warmongers on behalf of NATO. How is this to be explained, especially against the backdrop of the past? Läs artikel

På måndag den 8 januari inleder omkring 12 500 värnpliktiga sin tjänstgöring. Största delen, nästan 10 000 rycker in vid arméns truppförband. Omkring 400 kvinnor inleder sin frivilliga tjänstgöring. Ungefär 1 500 inleder tjänstgöringen vid marinen. De övriga fördelas mellan flygvapnets och gränsbevakningens truppförband…

Beväringstjänstgöringen består av utbildningsperioder, med inledande soldatens grundutbildning för att sedan framskrida dynamiskt mot utbildningens huvudmålsättning, krigstida förmåga och uppgifter.

Tjänstgöringen inleds med den åtta veckor långa grundutbildningsperioden. Under de första veckorna får beväringarna lära sig grunderna i att på ett säkert sätt verka som enskild soldat och stridspar. Grundutbildningsperioden är till innehåll och genomförande identisk vid alla utbildningsgrenar. Under grundutbildningsperioden utvärderas också lämplighet för special- och ledarskapsutbildningen och de första konditionstesten genomförs.

I slutet av grundutbildningsperioden görs de slutliga urvalen för manskaps- och underofficersutbildningarna. Samtidigt bestäms också den slutgiltiga tjänstgöringstiden: 165, 255 eller 347 dygn. Läs artikel

DN har tillsammans med opinionsinstitutet Ipsos genomfört en undersökning om svenskarnas inställning till Nato. Motståndet mot ett svenskt Nato-inträde har ökat med fyra procentenheter, från 40 till 44 procent, jämfört med i fjol.

– Under några år har mätningar visat att Nato-motståndet försvagats och att fler är osäkra och överväger ett medlemskap. Nu verkar den trenden ha brutits och opinionen har rört sig något i Nato-skeptisk riktning, säger Ipsos analyschef David Ahlin.

Undersökningen visar även att andelen som anser att Sverige bör söka medlemskap i Nato har minskat från 35 till 31 procent. Läs artikel

…There are two thinkers, however, who stand out both because of their public prominence but also because they marry the best of France’s intellectual traditions with serious military credentials. Gen. Vincent Desportes and Col. Michel Goya draw on careers focused on the study and practice of war and share a grimmer and more Hobbesian vision than what one normally encounters in French public debates…

Desportes regards the American way of war as intrinsically flawed and, in any case, too expensive for France to follow. It necessitates equipment so costly that those without America’s deep pockets are forced to slash their forces to pay for new, up-to-date items, creating something of a death spiral for militaries that already are cutting their size because of budget cuts. French and other allied forces are becoming exquisite — meaning, in this case, highly capable and very expensive — but rare. This is a problem because, Desportes insists, numbers matter and most conflicts require controlling space rather than simply locating and attacking the enemy. Controlling space requires “volume.” The result is a French military that can prevail in a battle but cannot win a war.

Cutting budgets to finance “American-style” fighting is also problematic because it results in gaps in French capabilities, which oblige France to rely even more on American help. Indeed, France’s reliance on the United States to conduct its military operations (the United States routinely provides aerial refueling, heavy airlift, and intelligence) gives Washington a de facto veto power over many French military activities. There is plenty of precedent: The United States used its ability to throttle back support to the French military to limit French action in Indochina, Sinai, and Algeria as well as on a number of occasions in Africa. Diminished capabilities also translate into diminished resiliency and overall operational coherence. Desportes compares “transformation” with the Maginot Line, the cost of which, he says, forced France to cut back on a number of capabilities that reduced the force’s “operational coherence” and gravely weakened the whole. For Desportes it is clear that the American way of war does not work for Americans, either: They lose their wars…

Desportes’ argument for hard power and his dismissal of multilateralism — essentially, nice but dangerous if relied upon — contrasts sharply with many European leaders’ repeated calls for their nations to pool their military resources, which in most cases would imply giving up some national capabilities or autonomy of action. The Dutch have even gone so far as to hand their airmobile brigade to the German Army, where it is part of Germany’s rapid reaction force, and are now integrating a mechanized infantry brigade into a German Panzer division. Läs artikel

Idag har säkerhetsrådet diskuterat den senaste utvecklingen i Iran. I sitt anförande fördömde Sverige oproportionerliga våldsanvändningen. Det är djupt beklagligt att minst 20 personer mist livet, inklusive ett barn.

De senaste dagarna har Sverige fört intensiva diskussioner med säkerhetsrådets medlemmar samt med EU om hur Iranfrågan bäst ska hanteras. Särskilt viktigt har det varit att ha samma linje inom EU vad det gäller Iran.

För Sverige har det hela tiden varit viktigt att ha alla alternativ på bordet. Vårt resonemang har handlat om att göra det som bäst gynnar de goda krafterna i Iran och som ger bäst resultat.

Sverige var bland de första länderna att kommentera och kritisera våldet mot demonstranterna i Iran och inskränkningarna av internet. Iran är i behov av reformer. Yttrandefriheten och rätten till att delta i fredliga sammankomster är mycket viktiga mänskliga rättigheter i ett demokratiskt och fredligt samhälle och en förutsättning för demokratisk utveckling. Vi kommer att fortsätta visa att vi ser och hör människors längtan efter såväl ökad frihet som bättre levnadsstandard i Iran. Läs uttalendet

I rolige tider, når den internasjonale spenningen er lav, kan det gå flere år mellom hvert toppmøte i Nato. De kommer oftere nå, og til sommeren holdes et nytt. I gjeldende langtidsplan for Forsvaret heter det at Nato er «fundamentet for Norges sikkerhet», «bærebjelken i norsk sikkerhetspolitikk», «kjernen i Norges evne til troverdig avskrekking», «rammen for det kollektive forsvaret av Norge og våre allierte» og at utviklingen i Nato «er derfor avgjørende for norsk sikkerhet». Toppmøtet i Nato er altså en viktig arena for Norge.

Som allianse er Nato helt avhengig av havet. Dersom amerikanske styrker skal kunne forsterke sine europeiske allierte er det kritisk viktig at alliansen evner å holde forsyningslinjene over Atlanterhavet åpne. Det krever sjøkontroll, evne til å stå imot trusler fra overflateskip, ubåter, miner og kampfly. Siden en fiende vil ha langtrekkende våpen må et stort område kunne kontrolleres. Dette krever store ressurser. Fienden kan derimot nøye seg med å oppnå sjønektelse, altså å hindre Nato å bruke havet trygt. Nektelse er mye lettere å oppnå enn kontroll…

Norge har arbeidet hardt for å gjenreise alliansens maritime fokus, og skal helt klart ha litt av æren for at Nato i november besluttet å opprette et nytt hovedkvarter med ansvar for Atlanterhavet og de maritime kommunikasjonslinjene. For Norge er dette fortsatt et prioritert tema for toppmøtet. I en kronikk for Defense News skrev forsvarsminister Frank Bakke-Jensen i desember at Nato må styrke sin maritime profil, spesielt sin evne til å operere i «høyintensive maritime miljø», altså i fullkrigsscenarier til sjøs. Läs artikel

FMV och Finnish Defence Forces Logistic Command (FDF LogCom) har tecknat två samarbetsavtal inom torpedområdet. Ett om samarbete under utveckling och anskaffning av det nya svenska Torpedsystem 47, som FMV redan beställt av Saab. Ett avtal om utlåning till Finland av Torpedsystem 45 till dess det nya systemet är på plats.

Till vilka statschefer har Vladimir Putin skickat jul- och nyårshälsningar? Och vilka FN-ambassadörer kommer till den mottagning till vilken Nikki Haley inbjudit företrädare för de länder som stödde USA i omröstningen om Jerusalem? Det är två stora frågor som den utrikespolitiskt intresserade ställs inför så här under de första dagarna på 2018.

För att börja med det party som USA:s FN-ambassadör Nikki Haley organiserat just idag (den 3 januari) så har inbjudan förstås gått ut till de 8 länder som faktiskt stödde USA (bland dem Marshallöarna, Mikronesien, Nauru och Palau). Men också de som lade ner sina röster har fått inbjudningskort, t. ex. EU-medlemmarna Tjeckien, Kroatien, Lettland och Polen. Kvalificerade för drinkarna är också de länder som skolkade från omröstningen därför att de inte ville stöta sig med vare sig USA eller EU:s kärnländer. Till dem hör Ukraina. Läs artikel

Vilka hotbilder för Finland ser du i Rysslands utveckling?

– Inte hotbilder mot Finland. Men ett problem är hur Ryssland utvecklar sig till exempel ekonomiskt, där det inte varit mycket framgång. Det kan uppstå sociala problem om pengarna inte räcker till, och den demografiska situationen är inte heller den bästa möjliga. Där finns stora utmaningar – inre utmaningar, alltså. Men förstås, om ett stort land har stora inre utmaningar betyder det att man känner av det också utomlands.

Under vilka omständigheter anser du att Finland ska ansöka om Natomedlemskap?

– Som det sägs i försvarsredogörelsen är det viktigast för Finland att stanna utanför konflikter. Om vi nu gick med i Nato skulle vi bli en part i konstellationen Ryssland och Nato, och det skulle bli omöjligt att stanna utanför. Men om det i framtiden utvecklades så, att Ryssland börjar se inte bara Nato och USA, utan också EU inklusive Finland som en part – om Ryssland alltså började se oss som fiende – då har vi förlorat möjligheten att stanna utanför. Då måste man säkert fundera på ett Natomedlemskap, eftersom vårt mål redan gått förlorat på samma sätt som det hade gjort om vi gått med i Nato innan. Men det här är bara teoretiskt, jag ser inga sådana signaler nu…

Borde Finland ansluta sig till det internationella avtalet om kärnvapenförbud?

– Vi har inget emot avtalet, men problemet är att kärnvapenländerna inte är med i det, utan de är med i icke-spridningsavtalet. Inom det har Finland varit aktivt, och vi tycker vi har lyckats. Till exempel var understatsstatssekreterare Jaakko Laajava facilitator för FN-kongressen om en kärnvapenfri zon i Mellanöstern. Finlands roll har noterats. Läget just nu är att kärnvapenländerna är negativa till det nya avtalet, men jag hoppas att man under årens lopp kan hitta ett sätt för alla att gå i samma riktning. Läs artikel