Månad: januari 2018

Regjeringa må nå utrede hva en eventuell tilslutning fra Norge til FNs internasjonale forbud mot atomvåpen, vil ha for Norge. Blant annet må regjeringa vurdere atomvåpenforbudet opp mot norske forsvarsplaner, og se på hvordan Norge kan støtte målet om en atomvåpenfri verden.

Dette framgår av innstillinga som Stortingets utenriks og forsvarskomité i dag avga til representantforslaget som SV hadde fremmet før jul om atomvåpenforbud. Bak flertallets innstilling står alle partiene unntatt Høyre og FrP. Med tanke på at det er H, FrP og V som sitter i regjering og som skal utrede dette, er det viktig at innstillinga slår fast at regjeringa må innhente synspunkter fra relevante ekspertmiljø, forskere og sivilsamfunnsorganisasjoner slik som oss i Nei til Atomvåpen…

Høyre og FrP er bekymra for det de kaller en «norsk alenegang i NATO». For det første er det ikke første gang det er uenighet i NATO om atomvåpen. Norge har sjøl erklært at vi ikke skal ha atomvåpen på norsk jord i fredstid. Andre NATO-land har frasagt seg retten til å bli forsvart med atomvåpen også i krigstid. For det andre foregår det nå en debatt om hvordan man skal forholde seg til atomvåpenforbudet i mange NATO-land. Den svenske regjeringen ønsker at Sverige skal tilslutte seg avtalen. Läs artikel

Sveriges armé ska kunna gå i strid med två brigader, enligt riksdagens beslut. Men Försvarsmakten har i stället satsat pengarna på det ena av de två förbanden. Flera politiker kritiserar försvarets agerande. Men överbefälhavaren Micael Bydén säger att det aldrig funnits en plan för två likadana brigader.  En brigad är det arméförband på cirka 4 000 soldater och officerare som krävs för att möta ett angrepp. Riksdagen beslutade 2015 att arméns olika bataljoner (en bataljon är 700–800 personer) skulle samlas i två brigader:

”Huvuddelen av arméförbanden organiseras för att kunna verka som två brigader i hög konfliktnivå mot en kvalificerad motståndare”, står det i beslutet.

Riksdagens inriktning gäller åren 2016–2020 och besluten gör ingen åtskillnad mellan brigaderna. Men som DN avslöjade på söndagen har Försvarsmakten främst satsat på de bataljoner som har fast anställd personal – soldaterna räcker till en krigsduglig brigad. Resultatet har blivit att de övriga bataljonerna inte fått tillräcklig personal, materiel och övning för att den andra brigaden ska nå tillräcklig krigsduglighet 2020.

– Detta är väldigt allvarligt. Två brigader är egentligen redan det alldeles för lite, men endast en brigad är fullständigt otillräckligt. Riksdagen har bestämt om två brigader och om pengarna inte räcker, då ska Försvarsmakten redovisa det. Då får regeringen återkomma till riksdagen som måste anslå mer pengar, säger Liberalernas partiledare Jan Björklund som varit major i armén. Läs artikel

Måste få tacka Sven Hirdman, en man med erfarenhet och sakkunskaper, för hans syn på den tilltagande och gränslösa rysslandshysterin.

Nog ser också jag som de flesta svenskar Putin som en listig, slug, maktlysten, despotisk och ofta falsk person, men dum tror jag inte att han är, och det måste man nog vara för att starta eller ge sig in i ett krig enskilt riktat mot Sverige. Med eller utan svenskt medlemskap i Nato skulle ett sådant tilltag omedelbart sätta igång det västliga krigsmaskineriet.

Sveriges läge som strategiskt belägen Östersjöstat skulle utgöra en momentan anledning till ett motdrag från NATO-kollektivet. Putin har måhända geopolitiska ambitioner och vill återge Ryssland något av den respekt och rädsla som det gamla Sovjetunionen lyckades skapa och som gick förlorat med unionens sönderfall, men rent dum är han inte. Läs artikel

…Det måste tas med i beräkningen att i det läge som Sveriges regering signalerar att ett medlemskap i denna allians, med kärnvapen i arsenalen, är aktuellt lär det framför allt av Ryssland uppfattas som en både fientlig som aggressiv handling.

Det land som har Östersjöns längsta kust skulle då bli Natoland; det är klart att det inte skulle bidra till avspänning i vår del av världen. Det är en sak att samarbeta och samtala. Säkerhet ska sökas och vinnas i samverkan med andra. Sverige ska kunna ha en dialog med både USA och Ryssland – även om deras ledare numera heter Trump och Putin. Men det är en helt annan sak att ingå i en formell militärallians med ömsesidiga militära försvarsförpliktelser.

Det finns helt enkelt inte några goda sakliga skäl att byta ut den säkerhetspolitiska linje som tjänar, och har tjänat, Sverige så väl.

Valet 2018 tycks alltså, att döma av vad Kristersson nu säger, utvecklas till att – utöver välfärds- och sysselsättningsfrågor – bli en folkomröstning om säkerhetspolitiken. Med Kristersson som statsminister kan det bli ett svenskt medlemskap i militäralliansen Nato; även om det skulle saknas bred politisk enighet om att ändra Sveriges säkerhetspolitiska linje. Läs ledaren

Två krigsmakter är nu positionerade öster om Östersjön med kärnvapen. Det blir inget krig. Det skulle leda till ett världsomfattande självmord, menar diplomatin. Jag instämmer. Men båda dessa makter har militärt intresse av det nordiska området. Därför behöver Sverige ett försvar för fred.

Efter andra världskriget genomarbetade ÖB Helge Jung ett seriöst militärstrategiskt bedömande. Han konstaterade att om någon anföll Sverige – Väst eller Öst – skulle ingen av stormakterna tillåta den andra att militärt behärska Sverige. Militära intressen styrde stormakterna. Rop på hjälp är politiskt naivt.

USA deklarerade efter andra världskriget om Norden: ”Nice to have”. På 1960-talet hette det: ”Necessery to have”. Idag vill USA näst intill tvinga Sverige att rätta sig efter USA:s säkerhetspolitik.

Ett av medborgarna neutralt försvarat svenskt markterritorium är en stark framtida fredsfaktor i Norden för Europa!

När mina vänner i USA tillfrågas om USA:s förhållande till Norden blir svaret tydligt: Försvara er själva! USA följer sina intressen – i givet läge. Läs artikel

Mandag 15. januar 2018, gjestet forfatter og tidligere NRK journalist Per Arne Totland Oslo Militære Samfund med et svært aktuelt og interessant foredrag om Svalbard. Foredraget hadde tittelen «Konfliktområdet Svalbard gjennom 100 år». Totland er for tiden bokaktuell under samme tematikk.

Svalbard har vært norsk territorium i snart 100 år, etter at Svalbardtraktaten ble inngått i 1920. Gjennom tiårene har den arktiske øygruppen vært arena for tallrike konflikter mellom Norge og andre land, i første rekke Sovjetunionen/Russland. I vår tid er konfliktpotensialet større enn noen gang, aldri tidligere har det vært så tydelig at Svalbard er Norges utenrikspolitiske akilleshæl.  

Det måtte en krig til for at Svalbard skulle bli norsk, en krig Norge ikke deltok i. Innsatsen til det nøytrale Norges handelsflåte under første verdenskrig skapte en velvilje som gjorde at seiersmaktene tildelte Svalbard til Norge under fredskonferansen i Paris. Det var intet mindre enn et norsk kupp. Og Sovjet-Russland, som var holdt utenfor det gode selskap i Paris, reagerte med høyst berettiget harme. En harme de aldri helt har lagt bort. Läs artikel

Försvarsprisindex är en av huvudförklaringarna till att de svenska försvarsutgifterna har minskat medan de ökat i de flesta andra länder.

Räknesnurran är en av huvudförklaringarna till att de svenska försvarsutgifterna minskat medan de ökat i de flesta andra länder. Den går under namnet Försvarsprisindex (FPI) och används av Finansdepartementet för pris- och löneomräkning…

FPI ska kompensera för pris- och löneökningar på de resurser som åtgår i Försvarsmaktens verksamhet. Det är en indexkonstruktion som består av olika officiella, civila och icke-militära index. Dess sammansättning är tänkt att representera den fördelning av resurser (personal, materiel etc.) som Försvarsmakten använder i sin verksamhet och prisförändringarna för dessa resurser…

FPI påverkar försvarets ekonomi väsentligt och därmed försvarsförmågan. Det går inte att bortse från att rikets säkerhet därmed påverkas av denna räknesnurra som politikerna behöver ha god kunskap om med tanke på dess betydelse för försvarspolitiken. Det är min förhoppning att Försvarsberedningen, Försvarsutskottet eller Regeringskansliet lyfter upp en översyn av FPI och dess funktion till prövning senast i samband med nästa försvarsbeslut. Läs artikel

Det är osannolikt att Sverige dras in i en militär konflikt, tror överbefälhavare Micael Bydén. Men försvaret måste ändå förstärkas – Bydén kommer begära ännu mer pengar till militären.

– Man knappast säga att vi är bättre än Finland, säger Bydén

Jag tror aldrig det pratats så lite om svarta hål och pengar på Folk och försvar som det här året. Du nämnde ändå att ni behöver mer pengar under de kommande åren, hur mycket då?

– Jag tänker inte ge mig in på numerär om ekonomi. Det är två delar, det är ett förtydligat budskap från förra året. Det handlar om ekonomi på längre sikt, om vi ska bära den kostnaden efter 2020 så behöver vi mer ekonomi, säger Micael Bydén:

– Vi har skjutit aktiviteter på andra sidan, och vi ser de effekter som har fördyringar. Jag skulle gärna vilja få en tydligare långsiktighet, vad ska jag planera emot?

– Sen har vi också tryckt på de urholkningseffekter vi har på kort sikt, det vill säga kostnadsökningar, vidmakthållande, pensioner och ett antal saker. Där kommer jag gå in och begära mer ekonomi, men det är inga summor som kommer överraska…

Är vi bättre än, till exempel, Finland?

– Det går inte att svara på den frågan. Vi tar tillsammans med Finland steg för samarbeten bortom fred. Det finns många likheter, men det finns också flera olikheter. Finland har fortfarande en stor försvarsmakt i numerärer, man kan sätta upp många tusen soldater i en krigsorganisation. Där har vi gått i andra riktningen under en period. I den relationen kan man knappast säga att vi är bättre än Finland. Men vi kompletterar varandra. Läs intervjun

…Vi är nära halvtid i det försvarsbeslut som tog sikte på en förstärkning av försvarsförmågorna till år 2020. Vi har levererat och vi är på väg i rätt riktning. Men det är nu hög tid att blicka bortom inriktningsperiodens slut. Ekvationen måste gå ihop även på sikt. Om den militära förmågan viker innebär det ett risktagande, inte för Försvarsmakten utan för hela det samhälle som vi är satta att försvara…

Vi fortsätter att fördjupa våra samarbeten med andra länder och organisationer. Längst går vi med Finland, där vi skapar operativa förutsättningar för samarbete även bortom fred. Utvecklingen i Europa präglas av en förändrad dynamik men också nya möjligheter genom EU:s fördjupade försvarssamarbete.
Genom våra internationella insatser bidrar vi till ökad säkerhet på utsatta platser som Mali, Irak och Afghanistan. Vårt nationella fokus står inte i motsatsförhållande till vårt internationella engagemang. Tvärtom så bidrar det till vår egen förmågeutveckling. Jag är övertygad om att många av oss har blivit bättre soldater och sjömän genom att ha verkat i de svåraste av miljöer.

På hemmaplan breddar vi vår regionala närvaro. Vi har etablerat en permanent stridsgrupp på Gotland och snart inviger vi Gotlands regemente. Arbetet för att säkra bemanning av kompetent personal till våra krigsförband fortskrider. Vi förbereder oss för inryckning med stöd av totalförvarsplikten, vilket kommer att utgöra en viktig del av vår framtida personalförsörjning. Vi måste också öka antalet heltidsanställda, både officerare och soldater. De behövs för att klara utbildning av värnpliktiga, genomföra insatsverksamhet och upprätthålla beredskap. Läs talet