USAs misnøye med Forsvaret, nordnorskdebatt.no

[…]I forrige uke publiserte nettstedet aldrimer.no innholdet i et notat utarbeidet av en analyse- og planavdeling ved USAs Defense Intelligence Agency. Notatet, som nå sirkulerer i Pentagon, tar bl.a. for seg situasjonen på NATOs nordflanke.[…]

I notatet foreslås det å etablere en permanent amerikansk tilstedeværelse på Andøya flystasjon med åtte til 12 amerikanske P-8A Poseidon overvåkingsfly (MPA). Og ikke bare det: «USA mener det minimum bør være 20 kampfly på beredskap på NATOs nordflanke. Norge har bare to F-16-fly på NATO-beredskap i Bodø. Notatet drøfter mulige grep som kan anvendes slik at Norge aksepterer amerikanske forsterkninger og kanskje en rotasjonsbasert amerikansk kampflyskvadron eller mer», skriver aldrimer.no. I tillegg skal notatet uttrykke at det er ønskelig med langsiktig amerikansk bruk av flystasjonene både på Andøya og Bardufoss.

Dersom alle disse tiltakene som foreslås i notatet blir godkjent av Norge og realisert av USA, har Norge brutt med politikken om at det ikke skal opprettes permanente, utenlandske baser i fredstid på norsk jord. Slik utviklingen har gått, og gitt den sittende regjerings vegring mot en storsatsing på Forsvaret i alle domener, er det ikke umulig at basepolitikken Norge har ført helt siden 1950-tallet blir oppgitt. Norge er under kraftig press fra USAog dersom Norge ikke imøtekommer amerikanernes ønsker, vil garantien om å komme Norge til unnsetning kunne bli kraftig uthult.  Ingen i NATO, heller ikke USA, vil rykke ut for å forsvare et land som har forsømt å forsvare seg selv.

På den annen side vil det å forkaste den tradisjonelle, norske basepolitikken ha som konsekvens at Norge overfører viktige deler av vår suverenitet til supermakten USA. En ting er å ha en sterk storebror, en annen at lillebroren blir pisket til å løpe ærend for storebroren dagen lang. Dessuten vil en militær tilstedeværelse av det format USA ser ut til å ønske seg i Norge, forverre forholdet til Russland i en grad som det er vanskelig å forestille seg.

Uansett hva som blir realitetene til slutt, er det åpenbart at mangelen på en omforent, politisk satsing på et godt utrustet, nasjonalt forsvar kan bli svært kostbar for Norge. Läs artikel

Utrikesminister Margot Wallström, svar på fråga 2017/18:1030 av Amineh Kakabaveh (V) Turkiets agerande i Afrin, riksdagen.se

[…] FN:s säkerhetsråd kräver i resolution 2401 (2018) ett eldupphör om minst 30 dagar i hela Syrien för att möjliggöra för humanitär assistans till civilbefolkningen och för medicinska evakueringar. Resolutionen tillkom på Kuwaits och Sveriges initiativ. Eldupphöret gäller i hela Syrien, inklusive Afrin. Turkiet måste därför efterleva resolutionens krav. Sverige har framfört detta budskap upprepade gånger i FN:s säkerhetsråd och bilateralt direkt till Turkiet.

Vi kommer fortsätta att verka för att resolutionen genomförs. FN:s samtliga medlemsstater, däribland Turkiet, har ett ansvar att följa de av säkerhetsrådet beslutade resolutioner. I fredags diskuterades Syrien återigen i säkerhetsrådet och Sverige gav då uttryck för vår starka oro över Turkiets offensiv mot Afrin och underströk att resolution 2401 om eldupphör gäller i hela Syrien. Läs hela svaret

EUs vanskelige Iran-valg, Sverre Lodgaard, dagsavisen.no

Hvis EU bøyer av for USA i Iran-avtalen vil unionen gå på et alvorlig prestisjenederlag og demonstrere sin underdanighet av USA. Kan det likevel skje?

Da Trump skulle begrunne avsettelsen av utenriksminister Rex Tillerson henviste han til atomavtalen med Iran. «Jeg synes den er forferdelig, han mente den var ok». Heretter er presidenten og utenriksministeren på linje, for påtroppende utenriksminister Mike Pompeo er også en skarp motstander av avtalen og Irans politikk i Midtøsten, og snakker dessuten åpent om behovet for regimeskifte i Teheran.

Da sanksjonslettelsene overfor Iran ble forlenget i januar – det må gjøres hver fjerde måned for å holde USA inne i avtalen – sa Trump at det var siste gangen. Enten måtte europeerne bli med på vesentlige endringer i avtalen og på å presse iranerne til å godta det, eller så ville han trekke seg ut. Läs artikel

Skilda bilder, jagarchefen.blogspot.se

Att Sverige hamnar i det säkerhetspolitiska rampljuset sker titt som tätt, dock berörs det oftast i sammanhanget avseende svenskt territoriums strategiska läge i händelse av en regional konflikt. Sverige hamnade dock tydligt i rampljuset den 17MAR2018. När det ryska utrikesministeriets talesperson, Maria Zakharova, i en intervju för den ryska statliga tv-kanalen Rossija-24 påstod att bl.a. Sverige kunde vara en av ursprungskällorna till det kemiska stridsmedel, Novitjok, som nyttjades vid förgiftningen av den utväxlade ryske GRU officeren Sergej Skripal och dotter. Enligt Zakharova skall Sverige tillsammans med ett antal länder även bedrivit intensiva studier av substanser från Novitjok projektet.1
I sammanhanget är det även intressant att notera hur dagen innan, den 16MAR2018, publicerade den statliga ryska nyhetsbyrån TASS, ett uttalande av Rysslands Ambassadör i Nederländerna men även dess sändebud till Organisationen för förbud mot kemiska vapen, som arbetar med att upprätthålla konventionen mot kemiska vapen och har sitt säte i Haag. I detta uttalande nämns även Sverige, som ett av länderna som har bedrivit omfattande forskning sedan 1990-talet intill nu, avseende Novitjok samt den substans som nyttjades i Storbritannien mot den avhoppade GRU officeren bl.a. skulle kunnat härröra från Sverige.2 Detta uttalande förefaller dock inte uppmärksammats, i någon nämnvärd omfattning, i Sverige. Läs artikel

Putin kommer att skifta från utrikes till inrikespolitik, Vera Efron, författare och Rysslandsexpert, di.se

Vladimir Putin blev i söndags omvald igen, något som såväl ryssarna själva som omvärlden har räknat med. Vad kommer att hända nu? Vad står på Putins – och Rysslands – politiska och ekonomiska agendor? […]

Putin valde att adressera väljarna med sin tacksamhet för att de (underförstått under hans ledning) har ”åstadkommit mycket och uppnått ett stort resultat under svåra, mycket svåra förhållanden”. I talet förklarade han att mycket återstår att göra. Framför allt att jobba hårt.

Ansatsen liknar ett annat tal han höll inför federationens församling i februari. Det som Putin då sade om sina planer påminner mycket om Sveriges välfärdspolitik på 1950-talet där skola, vård och omsorg stod i centrum. Sverige var alltid en förebild för Sovjetunionen och Ryssland med sitt folkhemsbygge. ”Socialism med ett mänskligt ansikte” kallade man det svenska välfärdssystemet. Rysslands fokus kommer att skifta från utrikes- till inrikespolitik.[…]

Tyngdpunkten i Putins politik kommer att ligga på inrikespolitiska och ekonomiska frågor. Dock, för att åstadkomma de stora resultat som han nämnde i sitt tal på Röda torget, behöver han ett förhållandevis stabilt läge i Europa i allmänhet och i Sverige i synnerhet. Östersjön, som är en pulsåder för rysk handel med omvärlden, är en prioriterad fråga.

Europas (och Sveriges) politiska instabilitet med högerextremistiska inslag gagnar inte handeln. Och just export av sina förädlade naturtillgångar ser man som största outvecklade potential i Ryssland som man kan använda sig av för att bygga upp välfärdssystemet.

Man har redan utvecklat en stor militär potential och genom att placera luftvärn och offensiva system i Kaliningrad har man visat Europa sin förmåga att försvara landet. Detta har prioriterats i utrikespolitiken de senaste åren, men nu vill man som sagt ta nästa steg. […]

Sverige skulle kunna satsa på att utveckla handelsrelationer med sin granne i öst vilket skulle främja svenska företag. En sådan fredlig utveckling kan i sin tur påverka Ryssland att satsa på att bygga upp välfärdssamhället enligt svensk modell baserad på demokratiska värderingar. Viljan finns där. Läs artikel

 

General Jarmo Lindberg förlänades Nordstjärneorden av Kungen, kungahuset.se

Måndagen den 19 mars förlänades kommendören för finska försvarsmakten general Jarmo Lindberg kommendörsvärdigheten av 1:a klass av Kungl. Nordstjärneorden.

 General Lindberg förlänades Nordstjärneorden med följande motivering:

Som erkänsla för förtjänstfulla insatser inom det militära samarbetet mellan Finland och Sverige har H.M. Konungen behagat utnämna Kommendören av Finlands Försvarsmakt general Jarmo Lindberg till Kommendör Första klassen av Kungl. Nordstjärneorden.                   

   Läs pressmeddelande       Foto: HenrikGarlöv /Kungahuset.se

Sverker Åströms insats för Sverige, Mats Björkenfeldt

I e-boken En svensk tiger. Ett porträtt av Sverker Åström, diplomat, gentleman och FN-ambassadör (2014, finns på Adlibris.se) av journalisten Claes Britton får vi en kortfattad biografi över efterkrigstidens främste diplomat. Han har beklätt de tunga posterna: som politisk chef på UD, EG-förhandlare och kabinettsekreterare. Därtill ambassadör i FN och i Paris. Sverker Åströms läromästare under 40- och 50-talen var neutralitetspolitikens arkitekt, den socialdemokratiske utrikesministern Östen Undén. Han blev även Tage Elanders och Olof Palmes främste utrikespolitiske rådgivare.

På sidan 18 skriver Britton:

”Undén vägleddes av en bergfast övertygelse: neutralitet och alliansfrihet var den politik som klarade Sverige genom kriget. Även i fortsättningen förblev neutraliteten den enda tänkbara grundstenen i en utrikespolitik som syftade just till att undvika krig. I Östen Undéns doktrin var neutraliteten förenad med moraliska förpliktelser. Sverige skulle arbeta internationellt för fred. Man skulle företräda de små staterna och spela en aktiv roll i FN. Det var en ambitiös och radikal utrikespolitik som Undén tillsammans med Sverker Åström drog upp riktlinjerna för. Senare skulle den förvaltas och utvecklas av främst Olof Palme – även nu med Sverker Åström som kompass.”

Brittons porträtt av Sverker Åström är bara på 32, men intressanta, sidor. Man blir då spänd av förväntan när man får journalisten Anders Sundelins bok Diplomaten (Weyler, 2018) i sin hand, en bok som uppges vara en biografi över Sverker Åström. De första hundra sidorna försöker leda i bevis att denne under 30-talet var nazist. Bevisföringen misslyckas dock. Därtill vill författaren hitta stöd för att Sverker Åström var spion, tillsammans med Wennerström. På sidan 13 och följande i Brittons bok visas att antagandet är befängt. Anders Sundelins bok misslyckas totalt att göra Sverker Åström rättvisa.

Sverker Åström gav ut sina memoarer, Ögonblick. Från ett halvsekel i UD-tjänst, 1992. Med ett tillägg gav Bokförlaget Lind & Co ut boken 2003. Boken finns för nedladdning på Adlibris.se, till det facila priset av 40 kronor.

 

Vi har av Sverker Åströms Stiftelse För främjandet av de svensk-ryska förbindelserna ( http://www.sverkerastromfoundation.se/ )fått tillstånd att återge ett kapitel ur boken.Läs kapitlet här: Åström. Ögonblick från ett halvsekel i UD-tjänst. Utdrag-1

Veckans citat

– Om alla gör värnplikt skulle det bli en samhällsutbildning som är nyttig för alla. Personligen tycker jag att det skulle vara en bra väg att integrera utlandsfödda som kommer till Sverige. Nu när bara vissa ska göra plikttjänst blir det tyvärr inte den naturliga folkförankring som man skulle önska sig.

Laura Swaan Wrede första kvinnliga chef för Livgardet.

PM Nilsson: En plan för att ta sig an Ryssland, di.se

[…] EU ska hålla ihop, knyta Storbritannien så nära till sig som det går, investera i den transatlantiska länken och i sina egna försvarsmakter, bidra till och vara öppen för amerikansk försvarsteknologi, men samtidigt hålla fast vid att det strategiska målet är att Moskva och St Petersburg ska bli europeiska städer bland andra. De ska vara en del av samma system av studentutbyten, spännande parlamentsval, sömniga toppmöten, snabbspårsjärnvägar, varutransporter, kapitalflöden, börsras och börshausse, weekendresor, konstvisningar, restaurang- och vinkultur som knyter samman Paris, London och Berlin. Väst ska förbereda och främja den dag då Ryssland vill vara en del av den nutida europeiska civilisationen. Ryssland ska känna sig välkommen, stark och säker inom sina gränser.

Ett Östersjöland som Sverige ska odla S:t Petersburg. Fortsätt hjälpa till med reningsverken och avvecklingen av kärnkraftverket Sosnovyj Bor, investera i jämställdhetsprojekt och arrangera en segeltävling mellan St Petersburg och Stockholm. Utöka tolkskolan och institutionerna för Östeuropakunskap. Knyt vän- och äktenskap. Köp deras timmer, sälj lastvagnar.

Sist men inte minst: var inte rädd. Skyll inte egna karaktärsdrag på Ryssland. Den europeiska nationalismen är vår egen, liksom populismen och dragningen åt fiktion.Läs ledaren

Krigsförbandsövning som smäller högt, forsvarsmakten.se

Mobiliseringsskedet är över. Personalen är inmönstrade, utrustade och har genomfört de grundläggande momenten inskjutning av vapen, täthetsprov av skyddsmask samt sjukvårdstjänst. Nu har de förts över till sina respektive kompanier vid 91:a artilleribataljonen för fortsatt befattningsutbildning.
– Nu har vi gått in i det skede där vi börjar samträna plutoner och kompanier. Rent konkret handlar det om utbildning. Den pliktpersonal som nu kommit in är tidigare utbildad på en artilleribataljon med Haubits 77, Terrängbil 11, 30 och 40. Och när det kommer till skjutmetoder, skjutreglementen förbandshandböcker och annat så har allting förändrats sen de var inne sist, säger överstelöjtnant Johan Magnusson, chef för 91:a artilleribataljonen. Läs pressmeddelande

Rollen som en Natomedlem aldrig fått spela, Joakim Carlsson, ledare,ostrasmaland.se

Plötsligt är Sverige med i den internationella storpolitikens centrum igen. Rollen är dock välbekant: som medlare, förmedlare, kontakt, brobyggare och skapare av mötesplatser.

Nordkoreas utrikesminister Ri Yong-Ho är i Sverige för överläggningar. Att vara utrikesminister i Nordkorea är i vanliga fall lite grann som att vara marinminister i Schweiz – det finns inte mycket att göra. Nordkorea isolerar sig mycket medvetet från världen i övrigt. Utspelen som gäller konflikten med Sydkorea och USA brukar skötas av landets ledare Kim Jong-Un. […] Men grunden för att kunna spela en sådan roll är alliansfriheten. Sverige hade varit otänkbar som mellanhand om vi varit med i Nato. Då hade vi definitionsmässigt varit fiende till Nordkorea.

Detta är detta vårt lands Natokramare inte förstår. Att både vårt land och världen faktiskt blir tryggare av att Sverige behåller sitt oberoende och sitt politiska manöverutrymme. Det är något vi absolut ska värna om. Läs ledaren

Dåligt sällskap, Anders Björnsson

Sveriges utrikesminister Margot Wallström har undertecknat en debattartikel om rysk utrikespolitik tillsammans med utrikesministrar från ett antal andra europeiska stater, av vilka flertalet har landgränser till Ryssland; Danmark har det ej. Företrädare för Finland och Norge, som också har landgränser till Ryssland, har inte undertecknat artikeln, inte heller Vitryssland. Sverige är det enda icke-Nato-landet på listan, förutom Ukraina som aspirerar på medlemskap. Samtliga representerade länder utom Ukraina är medlemmar i EU. De stora europeiska staterna finns dock inte med på listan.

Artikeln infördes i svensk press (Aftonbladet) samma dag som det ryska presidentvalet ägde rum.

Aktionen är något besynnerlig. Vilken intressegemenskap representerar de deltagande utrikesministrarna? Deras regeringar utgör de mest russofoba i dagens Europa. Artikelförfattarna anklagar Ryssland för ”repressiva åtgärder” och för ”omfattande kränkningar av de mänskliga rättigheterna”, men det är väl känt att den rättsstatliga ordningen i flera av de länder, vars utrikesministrar har signerat artikeln, lämnar en del övrigt att önska. Artikeln vänder sig särskilt mot den olagliga annekteringen av Krim, varvid särskilt krimtatarer och etniska ukrainare ska ha råkat illa ut – oklart hur den senare gruppen definieras och avgränsas.

Läs mer