Månad: juli 2018

Presset øker for å stanse salget av F-35 kampfly til Tyrkia. Årsaken er bekymring for at forsvarshemmeligheter og  sensitiv teknologi fra F-35 havner hos russerne. Da kan F-35 bli et sårbart og lett offer.[…]

Tyrkia, som også er NATO-medlem, planlegger å kjøpe 116 F-35 kampfly. Landets svært omstridte avgjørelse om å i tillegg kjøpe russisk S-400 Triumf luftvern har skapt dyp bekymring hos en rekke NATO-land.

Det fryktes at teknologien bak de nye og svært avanserte F-35 kampflyene kan falle i hendene på Russland og Vladimir Putin hvis Tyrkia får tillatelse til å gjennomføre kjøpet av slike kampfly – og i tillegg benytter dem sammen med et russisk luftvernsystem som S-400.Läs artikel

[…] Ulf Kristersson förordar alltså svensk Natomedlemskap och ser den svenska alliansfriheten som ett hinder.

– Så länge alliansfriheten som begrepp står i vägen för att göra en nykter analys innebär det ett problem.

Är alliansfriheten ett problem? Har inte alliansfriheten varit en starkt bidragande faktor till att Sverige levt i fred under mer än 200 år. Därför kunde vi ta emot flyktingar från våra nordiska grannländer och från Baltikum, för att ta ett exempel på vad alliansfriheten betydde. Under det kalla krigets tid tillhörde Sverige den alliansfria rörelsen mellan öst och väst och gav starkt stöd till FN:s arbete i Dag Hammarskjölds anda – för lösningar av konflikter utan våld. Sverige har aldrig haft tillräcklig vapenmakt för att kunna försvara sig mot hotfulla grannländer som Hitlers Tyskland och Stalins Sovjetunionen. Alliansfriheten betyder fortfarande något, liksom diplomati och allmänna fredsskapande åtgärder.

Men Kristersson betraktar misstron mot Nato som en religion, alltså icke-faktabaserad eller med hans egen ordval icke-nykter.

– Det är uppenbart att socialdemokratisk utrikespolitik innebär en 1970-talsorienterad syn på FN och världen.

De flesta svenskar ställer sig fortfarande avvisande till svenskt Nato-medlemskap och vill dessutom att Sverige ska skriva under FN:s förbud mot kärnvapen, göra Sverige till en kärnvapenfri zon. I intervjun presenterar sergeant Kristersson inte ett enda argument till varför ett Natomedlemskap skulle vara en garant för fortsatt fred i Sverige.

Han försöker inte ens resonera om argument för och emot svenskt Natomedlemskap. Finns det andra och bättre sätt än att med upprustning bygga fred? Kan Sverige lära av Finlands pragmatiska hållning gentemot Ryssland? Hur vore det exempelvis om Stefan Löfven inviterade Vladimir Putin till Sverige? Läs artikel

Oberstløytnant Geir Hågen Karlsen er rykende uenig med Sverre Diesen, som mener at en stor hær ikke vil løse Norges forsvarsproblem. […]

Den tidligere forsvarssjefen mener hærmiljøet argumenterer lite analytisk og at de ikke greier å svare på hvordan en stor hær skal bedre Norges forsvarsevne og håndtere en norsk-russisk konflikt i nordområdene. Ifølge Diesen vil det ta for lang tid å flytte en brigade fra Troms til Finnmark.

Han påpekte at den må flyttes langs én veiakse og at russerne lett kan stoppe en eventuell forflytning med missilangrep. Diesen mener også at en brigade ikke vil greie å utføre stort om den skulle komme fram. Han vil heller at Norge skal satse på kampfly og våpen som har høy hastighet og lang rekkevidde, i kombinasjon med lette bakkestyrker.[…]

Karlsen mener Diesens forsvarsmodell ikke vil løse framtidens utfordringer.

– I korte trekk dreier Diesens modell seg om at vi skal ha svært få bakkestyrker og at vi i hovedsak skal svare på enhver trussel med å sette inn bombefly – og så håpe på støtte hos NATO. En slik strategi gir ingen handlefrihet for en regjering. Man får et på-og-av-forsvar: Enten gjør du ingenting, eller så setter du inn kampfly i stor skala. Jeg tror ingen regjering vil ha de to alternativene når vi i framtida antakelig vil stå overfor hybride trusler der det kan være uklart hvem som er motstanderen, sier Karlsen og legger til:

– Risikoen ved en sånn eskaleringstilnærming er at vi får skylda for å starte krigen – og kanskje også med god grunn. Läs artikel

Både Centern och Kristdemokraterna varnar den röd-gröna regeringen för att slutföra Patriotaffären före valet.

”Det här skall förankras och det är ett ansvar regeringen har som är viktigt” säger Daniel Bäckström, Centerpartiet. Daniel Bäckström, ledamot i Försvarsutskottet, avvaktar nu mer och utförlig information om upphandlingen.

”För dagen har vi iget besked. Vi följer arbetet och vi kommer fortsätta att delta i processen” säger han. […]

Liberalerna vill avbryta upphandlingsprocessen. KD ställer ultimatum till regeringen och Moderaterna är djupt splittrade. (Från artikel idag i Dagens Industri)

Norge angrips och Sverige bistår därför våra grannar med militära stridskrafter i enlighet med solidaritetsförklaringen. Det är bakgrunden till Försvarsmaktens deltagande i Natoövningen Trident Juncture i höst.

Ökad trovärdighet, stärkt tröskeleffekt och tätare samarbete med Finland, USA och Nato. Det är några av skälen till att Försvarsmakten deltar i Natoövningen Trident Juncture 2018.

I slutet av oktober höjs temperaturen avsevärt i delar av norra Norge och Norska havet utanför Trondheim. Då samlas cirka 35 000 soldater från Natomedlemmar och partnerländer för att genomföra en av Natos allra största övningar, Trident Juncture 2018. Försvarsmakten kommer att finnas på plats med cirka 2 500 kvinnor och män med målet att både öka vår förmåga att arbeta tillsammans med andra och stärka vår nationella förmåga.

Deltagandet bottnar i den svenska solidaritetsförklaringen, som bland annat säger att vi ska kunna ”ge och ta emot stöd, såväl civilt som militärt” om ett EU-land eller nordiskt land drabbas av en katastrof eller ett angrepp. I scenariot för övningen blir Norge attackerat och Natos kollektiva försvar initieras. Det kan något förenklat uttryckas ”en för alla, alla för en” där Natos medlemmar ingriper till stöd för Norge. För Sverige innebär attacken, i enlighet med solidaritetsförklaring, att Sverige är berett att ge stöd till grannlandet Norge.

– Den svenska säkerhetspolitiken förutsätter att Försvarsmakten både kan ge och ta emot stöd, och verka tillsammans med andra – då måste vi naturligtvis också öva med andra, säger Försvarsmaktens talesperson för Trident Juncture brigadgeneral Michael Claesson. Läs pressmeddelande

A NATO summit approaches that brings Donald Trump to Europe and then on to these shores, and brings the usual clamour for more of the taxpayers’ money to be given to arms manufacturers.

Yet NATO is a demonstrably useless institution. It’s largest ever active military deployment, for 12 years in Afghanistan, resulted in military defeat throughout 80% of the country, the installation of a pocket regime whose scrip does not run further than you can throw the scrip, and a vast outflow of heroin to finance the criminal underworld throughout NATO countries. […]

Now NATO is focusing once more on the original “threat” it was supposed to combat, a Russian invasion of Western Europe.

Russia has absolutely no intention of invading Western Europe. The very notion is ludicrous. It does not require NATO to deter a threat that does not exist. Poland, the Czech Republic, and Slovakia alone have a combined GNP as big as Russia. On a purchasing power parity basis, if you add in Estonia, Latvia, and Lithuania those Eastern states still match Russia economically. On a PPP basis, the combined GDP of all NATO states is 12 times that of Russia. Läs artikel

Det er inntrykket utenriksminister Ine Marie Eriksen Søreide og forsvarsminister Frank Bakke-Jensen etterlater i en artikkel i Dagbladet 26. juni om “Basepolitikk: En styrket sikkerhetsgaranti”. Artikkelen fremstår som en retorisk unnvikelsesmanøver for å slippe å rette søkelyset mot det denne saken egentlig dreier seg om.

De to ministreneargumenterer for at avtalen med USA om stasjoneringen av 700 marinesoldater på norsk jord representerer en styrking av det norske Forsvaret og at vi ”aldri kan motstå en større trussel alene”. Begge deler er isolert sett riktig. Det er imidlertid ikke det saken dreier seg om.

Saken dreier seg om konsekvensene av den massive nedbyggingen av Hær og Heimevern som har pågått over mange år. Den dreier seg om evnen til å forsvare eget territorium og det forhold at vi i realiteten i stor grad nå har overlatt forsvaret av Norge til en fremmed makt, om enn en alliert sådan. Det binder amerikanerne til oss, men det kan også eksponere oss for stormaktpress i en tilspisset situasjon og legge negative føringer for utøvelsen av norsk suverenitet og råderett.

Saken dreier segogså om de geopolitiske og de sikkerhetspolitiske konsekvensene ved å invitere amerikanerne inn på Russlands dørterskel og dermed bryte med de selvpålagte base- og øvelsesrestriksjonene. Sammen med Nato-medlemskapet og et sterkt nasjonalt forsvar, har de selvpålagte restriksjonene avskrekket og beroliget russerne og fungert godt i nesten 70 år. Läs artikel

Utrikesminister Margot Wallström: Markus Wiechel har frågat mig varför regeringen uttrycker sitt stöd till samma grupp som ansvarar för offensiven i Afrinprovinsen, på vilket sätt regeringen menar att ett stöd till den turkstödda så kallade syriska interimsregeringen förbättrar kurdernas situation i norra Syrien och på vilket sätt regeringen menar att ett stöd till den syriska interimsregeringen underlättar för målet om vapenvila i hela Syrien, inklusive Afrin. […] I avsaknad av en politisk lösning har EU valt att stödja insatser i oppositionskontrollerade områden som rör utbildning och jobbskapande samt upprätthållandet av civila strukturer och myndigheter.[…]

I den kontexten är den så kallade syriska interimsregeringen en av många aktörer som EU samarbetar med. De grupper och insatser som EU och regeringen stöder är därmed inte väpnade utan civila. Återigen vill jag understryka att hållbar fred i Syrien inte går att nå så länge regimen och dess allierade håller kvar vid sin ambition att genomföra en militär lösning. Läs protokollet

Medierapporteringen om hemvärnets beredskapsövning 5–6 juni är en intressant uppvisning i det nya begreppet ”fake news”. Här kokade försvarsmaktens pr-makare, överbefälhavaren och journalisterna en gemensam soppa med resultatet att allmänheten åter vilseleddes när det gäller vår militära försvarsförmåga. […]

Påståendet är direktfelaktigt. På 1980-talet genomfördes flera stora försvarsmaktsövningar varav Sydfront med 30 000 deltagare 1989 var den sista. Påståendet korrigerades på hemsidan med tillägget att övningen gällde hemvärnet som i dag utgör den största delen av armén. Hur många av dessa hemvärnssoldater som ställde upp har inte redovisats. Enligt mina källor rörde sig det om cirka 8 000 personer. […]

De verkliga förhållandena är ju, som alla med minsta intresse för landets försvar vet, helt annorlunda. Att tala om ”operativ effekt” är bara en ordlek. Den stora värnpliktsarmén, flyg och marin hade operativ förmåga och därmed en rimlig chans att försvara vårt territorium. Hemvärnet, visserligen föryngrat och med god personlig utbildning och utrustning, har i huvudsak rena bevakningsuppgifter.

Ett annat återkommande och okritiskt återgivet mantra är att ”den allmänna värnplikten är tillbaka”. Underförstått att nu är allt som vanligt igen, nu kan vi andas ut. Men detta är ju bara sant på ett formellt plan. I verkligheten kommer bara en bråkdel av årskullarna att kallas in för att fylla luckorna i den lilla yrkesarmén, eftersom rekryteringen till denna havererat.

”Ett försvar som är väl rustat”, ”medborgarna ska lita på att landet fungerar bra i en kris”. De journalister som gör sig besväret att titta bakom flosklerna kommer snart att hitta ett förskräckande tomrum. Läs insändaren