Månad: november 2018

The increase of tension in the Baltic Sea area since 2014 did not originate in the Baltic States, or in Poland, or the Nordics. It was a reflection from the Black Sea.

A hundred and fifty years ago, it was the Royal Navy and the French Navy that brought the Crimean War to the Baltic shores to put pressure on Russia. Now it is Moscow attempting to turn the tables on the West through the same stratagem.

Unlike some analysts suggested early on in the current flare-up, there is no such thing as a Southern Baltic Sea Theatre of War. From a Russian point of view, the Baltic Sea is merely a glacis for St. Pete and the Murmansk coast. Russia’s strategic nightmare is the vulnerability of its second-strike capability, which could be threatened either physically or technologically. That is why the radar in Vårdö in Finnmark is such an important issue.[…]

Finnish EU Membership and NATO partnership are facts acknowledged in the Kremlin. The red line in Finland’s case remains NATO membership. Even with the evident closeness with NATO, bilateral agreements with the United States – and especially the military alliance of sorts with Sweden – are not the same thing as joining NATO. Finland’s and Sweden’s accession to NATO would bring a sea change, seen from the Kremlin as a loss of face. […] The most important turn of events has been the Fenno-Swedish military cooperation. Unlike previous governments that had begun to dismantle Sweden’s regional defenses, the present (outgoing) social democratic government turned the tide. As Sweden politically is not able to join NATO, they had to remedy the problem by other means. Having suspended conscription and all but disarmed its land forces, Minister of Defense Peter Hultqvist intensified bilateral relations foremost with Sweden’s traditional unofficial ally, the United States. But then he turned to Finland, and the rest is history. Läs artikel

Hvordan skal NATO svare på Russlands aggresjon mot Ukraina, hybridkrigføring og cyberangrep på NATO-land? Spørsmålet splitter alliansen, ifølge Tormod Heier ved Forsvarets Høgskole.

– Jeg tror utenriksministermøtet til uka vil vise at det er sterke spenninger i NATO, mellom de landene som vil ha en fast linje mot Russland, og andre som ønsker en mer balansert tilnærming, sier forsker ved Forsvarets Høgskole, Tormod Heier, til Dagbladet.

I den første gruppen land er USA, Norge, de baltiske landene og Polen. I den andre gruppen Tyskland, Frankrike og andre land i den sørlige delen av Europa som ikke ser på Russland som en umiddelbar trussel.

– Det er tegn som tyder på at USA ønsker å bruke NATO for ytterligere eskalering av rivaliseringen mellom USA og Russland, sier Heier. […]

– Landene som grenser til Russland, vil aldri få sikkerhet uten at Russland får sikkerhet. Hvis NATO ruster opp i smålandene som grenser til Russland, slik at Russland opplever sin sikkerhet svekket, kan det slå tilbake på NATO-landene selv, sier Heier. Läs artikel

[…] Frågan om försvarsviljan besvarades nu positivt av två av tre, 66 procent. Nedgången jämfört med i fjol är sex procentenheter. Förra gången resultatet var under 70 procent var för 29 år sedan, år 1989, då 67 procent gav ett positivt svar på frågan. Ett system med allmän värnplikt av nuvarande slag stöder tre av fyra, 74 procent. Jämfört med i fjol har stödet till systemet sjunkit med sju procentenheter. […]

Till ett Natomedlemskap för Finland förhåller sig nu 59 procent negativt, för ett år sedan 62 procent. En femtedel, 20 procent, vill att Finland ansluter sig till Nato, för ett år sedan var de 22 procent. En femtedel, 21 procent, har ingen åsikt i saken, i fjol var de 17 procent. Läs undersökningen

Försvarsmakten ligger i start­groparna för nästa stora övning efter Aurora 2017. Nästa vecka hålls en första planeringskonferens för Aurora 2020. Gotland berörs i högsta grad, men fokus den här gången ligger på Skåne, Blekinge och södra Småland.

Aurora följs alltså upp av – Aurora. Den nya övningen ska genomföras under maj och eventuellt en del av juni, år 2020. Det uppger generalmajor Bengt Andersson. Han är övningsledare fram till september 2019, då brigadgeneral Stefan Andersson, för närvarande på uppdrag i Mali, tar över det yttersta ansvaret.

– Temat för övningen liknar Aurora 2017. Vi ska försvara oss mot en anfallande makt. Men nu höjer vi svårighetsgraden, säger Bengt Andersson till Gotlands Tidningar. […]

– Vi ska öva försvar av södra Sverige, vilket ska uttolkas som söder om Östersund. Geografiskt ligger tyngdpunkten på Skåne, Blekinge och södra Småland, säger Bengt Andersson.

Gotland kommer ändå att beröras i hög grad, genom sin strategiska betydelse i Östersjön.[…]

Vilka förband som ska delta väntas bli klart under de första månaderna 2019. Men i likhet med 2017 kommer alla vapenslag; flygvapnet, marinen och armén, att ha en roll i Aurora 2020. Budgeten för övningen 2020 är i samma storleksordning som för föregångaren. Det betyder mellan 600 och 700 miljoner kronor.

Kommer utländska förband att delta?

– Ett antal inbjudningar har gått ut till samma länder som deltog 2017, svarar Bengt Andersson, och fortsätter:

– Vi räknar med att fatta beslut under vecka 3 nästa år. Med stor sannolikhet kommer Finland och USA att delta i lite större omfattning. Läs artikel

Militärhistoria – ett ämne för den som vill nörda ner sig i gamla krig och kungar? Nej, långt därifrån! Militärhistoria har minst lika mycket att göra med nutiden som med dåtiden. Universitetslektor Fredrik Thisner berättar mer. […]

Har du något konkret exempel på när militärhistoria borde ha använts?

– Ett exempel är när man 2009 bestämde sig för att ensidigt satsa på ett yrkesförsvar, rekryterat på frivillig grund. Det gick ju inte särskilt bra. När systemet infördes hävdade Försvarsmakten att det inte fanns några erfarenheter av ett yrkesförsvar i modern tid i Sverige. Det Försvarsmakten glömde var att vi visst har haft ett yrkesförsvar i Sverige, från 1901 till början av 1950-talet, parallellt med det värnpliktiga försvaret.

Vad hade det gjort för skillnad om man haft den historiska kunskapen?

– Då hade man kunnat titta på vad utvärderingen av det tidigare systemet sa. Dåtidens yrkessoldater sa nämligen exakt samma sak som dagens: det är för dåligt betalt, det är osäkra karriärvillkor och det är oklara meritvärden. En karriär som yrkessoldat är helt enkelt inte tillräckligt attraktivt i ett land som Sverige idag. Här hade man kunnat använda erfarenheter från det förflutna för att fatta mindre dåliga beslut. Vi hade troligen valt att ha både en slags värnplikt och ett yrkesförsvar, alltså modellen som införs nu. Tidsmässigt hade vi vunnit tio år. Vi hade sparat utbildningsresurser, kompetens och pengar. Läs artikel

Vi länkar här till en artikel från 2015 som belyser frågan om hur avvecklingen av värnplikten gick till (Utgivarna).

2009 varnade sakkunniga för att rekryteringen till yrkesförsvaret skulle bli problematisk. I dag kan vi konstatera att personalreformen genomfördes skyndsamt, att finansiering saknas och att verksamheten är dyr. Varför genomfördes reformen när vi redan för hundra år sedan visste att yrkesförsvar inte fungerar? […]

Trots historiskt belagda svårigheter att personalförsörja ett frivilligt försvar fattade riksdagen 2009 beslut om att ersätta värnpliktsförsvaret med ett yrkesförsvar. Uppseendeväckande nog är orsakerna till dagens personalbrist närmast identiska med de som sträcker sig ett halvt till mer än ett helt sekel tillbaka i tiden.

Försvarsdepartementet behöver nu förklara varför yrkesförsvaret inrättades utan en granskning av volontärinstitutionens erfarenheter, ett försvar baserat i huvudsak på frivillig personalförsörjning under första halvan av 1900-talet. Vare sig i alliansregeringens proposition Ett användbart försvar (2008/09:140) eller i pliktutredningen (SOU 2009:63) finns erfarenheterna redovisade, vilket är anmärkningsvärt då personalreformen genomfördes med grund i dessa skrivelser. Läs artikel 

Militærøvelsen Trident Juncture er viktig, ikke bare fordi den styrker Natos forsvarsevne og sender et signal til Russland, men særlig fordi praktisk-operativt samarbeid er det beste bolverket mot svekket alliansesolidaritet.

Norge har nettopp vært vertsland for en stor Nato-øvelse: Trident Juncture. En gevinst ved øvelsen har vært å få testet evnen til å gjennomføre en stor artikkel 5-operasjon i lys av endrede trusselvurderinger. For at Natos strategiske motstandere, fortrinnsvis Russland, skal vurdere det som fåfengt å utfordre enkeltmedlemmer, må alliansen som helhet synliggjøre at relevante kapasiteter står til rådighet, at kapasitetene kan forflyttes hurtig og at medlemslandene er i stand til å ta imot støtte og forsterkninger. Tanken bak øvelsen er at demonstrert evne av dette slaget virker avskrekkende.[…]

Forestillingen om at Natos artikkel 5 gir medlemmene en sikkerhetsgaranti, er derfor diskutabel. Det må treffes en politisk beslutning og gis en ordre, før militær bistand effektueres gjennom etablerte kommandostrukturer. Grunnlaget for å tvile på om allierte holder ord, vil variere med skiftende omstendigheter, men inngår alltid blant bekymringene som forsvarsplanleggere i allierte småstater forholder seg til.

At bekymringen er reell, er hevet over tvil. I de interne diskusjonene i USA forut for undertegnelsen av Atlanterhavspakten og etableringen av Nato i 1949 skrev kommende CIA-direktør Walter Bedell Smith i et gradert notat: «Jeg vet at militærallianser er bortimot verdiløse … likevel tilskriver europeerne en papirbit der vi lover dem støtte langt større betydning enn vi noensinne har gjort».

Samtidig må bekymringen ikke overdrives. Papirbiten Smith refererer til, er snart 70 år gammel og har vist seg alt annet enn verdiløs.  Läs artikel

1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska ingå ett defensivt försvarsförbund med Finland och tillkännager detta för regeringen.
2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det nordiska försvarssamarbetet inom ramen för Nordefco ska fördjupas och tillkännager detta för regeringen.
3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska stå utanför Nato och andra stormakters militärallianser och tillkännager detta för regeringen.
4. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige efter förmåga aktivt ska kunna delta i insatser inom ramen för FN och OSSE och tillkännager detta för regeringen.
5. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att internationella insatser där Sverige deltar ska åtnjuta tydliga mandat från FN:s säkerhetsråd och tillkännager detta för regeringen. Läs motionen

[…] Idag har försvarsmakten två armébrigader, baserade i Skaraborg och Norrland. Fokus under de närmsta åren kommer att ligga på att höja krigsdugligheten i dessa brigader. Det handlar både om att uppfylla dem personellt, men också om att modernisera befintlig materiel och tillföra ny materiel.

Men, på sikt måste vi bygga ut armén för att ha förmågan att hantera mer komplexa scenarion där ett angrepp mot Sverige kan riktas mot flera platser samtidigt. Särskilt viktigt är det att höja förmågan i den strategiskt viktiga Östersjöregionen. Därför är det rimligt att det under nästa försvarsinriktningsperiod, år 2021-2025, påbörjas en uppbyggnad av en tredje mekaniserad armébrigad baserad i Skåne. Att bygga upp en armébrigad är kostsamt och därför så bör en sådan uppbyggnad upp gradvis genom att initialt föra över element från de två andra existerande brigaderna till den nyinförda brigaden i Skåne. Som Försvarsmakten skriver i sin perspektivstudie så kan också materiel ur förbandsreserven utnyttjas inledningsvis. Kostnaderna för ytterligare ny materiel och utökade utbildningsvolymer kommer att kunna omhändertas inom ramen för det kontinuerligt ökade försvarsanslaget de kommande tio åren. Ett starkare försvar för att säkra Sverige är en central prioritering för Moderaterna. I den ambitionen är en ökad militär närvaro i Östersjöregionen nödvändig. Därför är det också helt rätt att gå vidare med en tredje armébrigad baserad i Skåne, en bedömning som Försvarsmakten delar. Utgångspunkten måste vara hela Sverige! Läs motionen