Månad: december 2018

President Trump’s decision to withdraw US troops from Syria is being denounced by an impressive range of critics claiming that it is a surrender to Turkey, Russia, Syria and Iran – as well as a betrayal of the Kurds and a victory for Isis.

The pullout may be one or all of these things, but above all it is a recognition of what is really happening on the ground in Syria and the Middle East in general.

This point has not come across clearly enough because of the undiluted loathing for Trump among most of the American and British media. They act as a conduit for the views of diverse figures who condemn the withdrawal and include members of the imperially-minded foreign policy establishment in Washington and terrified Kurds living in north-east Syria who fear ethnic cleansing by an invading Turkish army. Läs artikel

Following Wednesday’s unexpected and dramatic full and ”immediate” withdrawal of all U.S. forces from Syria, Turkey has announced it will not play ball on Iran sanctions. According to a translation of the Turkish president’s words on Thursday during a previously planned summit with Iranian President Hassan Rouhani in Ankara, journalist Abdullah Bozkurt reports, ”Turkish president Erdogan says Turkey won’t support U.S. sanctions on Iran which he claims puts regional security and stability at risk, vows to take all measures to minimize impact of sanctions on trade between the two countries, pledges support to Iran in difficult times.” Läs artikel

[…] First, the policies pursued by one state are affected by the actions of the other party. As seen from Norway, Moscow’s actions in Ukraine played into representations of Russia as a potential threat, making the establishment of a stronger NATO footprint in the North appear a logical policy priority. In turn, such moves on the Norwegian side played into Russia’s already clearly articulated fears of such a footprint, spurring Moscow to step up what are presented as defensive military activities in the Arctic. Pointing out this negative spiral effect is almost banal from an analytical perspective, but it is politically controversial in the current public debate on Russia in Norway, as it is frequently mistaken as an attempt to apportion guilt among the parties. Our point here is to highlight that how Western states relate to Russia matters, and vice versa. With the current official representations of each other as potential threats in the Arctic, moves to strengthen one side’s defense will appear offensive from the other side, pushing the spiral upward, and drawing attention to security issues at the expense of other issue areas. Läs artikel

Statsminister Erna Solbergs utenriks- og sikkerhetspolitikk kan summeres opp i en enkel setning: «Samme hva president Donald Trump måtte finne på, så er det hva USA virkelig gjør som betyr noe». Utenriksminister Ine Eriksen Søreide utdypet dette mens hun var forsvars-minister med å understreke at «ikke noen fare  med USA så lenge vi har en James Mattis som forsvarsminister. Mattis kan vi stole på»

Nå mot årsskiftet kan vi bare slå fast at det som synes å være hovedgrunnlaget for Norges sikkerhet er  i ferd med å smuldre opp. Forsvarsminister Mattis må kapitulere for krefter på det ytterste høyre i USA, krefter som drar USA ut av alt internasjonalt forpliktende samarbeid og som dertil er sterke tilhengere av autoritær ledelse. Skjelvende amerikanske demokratiske og republikanske toppolitikere kappes om å ta avstand fra en president som kan gjøre nøyaktig som han vil, slik som det amerikanske systemet fungerer. […]

I Rovaniemi har Finland hovedkvarteret for luftforsvaret av sin del av Nordkalotten med finnenes mest moderne jagerfly. På Kallax flybase i Luleå har Sverige stasjonert det beste de har av luftforsvar og jagerfly. De er de viktigste hjørnesteiner i våre naboers forsvar.

Hvordan i all verden kunne vi stelle oss så dårlig, at situasjonen i dag er at i våre naboers kriseplanlegging kan det ikke utelukkes at Nord-Norge med letthet blir okkupert og dermed en fare for resten av Skandinavia? De er ganske enkelt nødt til å regne med at naboen i vest er et potensielt oppmarsjområde mot deres nord-områder og må planlegge for dette dystre alternativ. Noe annet er uansvarlig av våre grenseland i nord. Läs artikel

Patrick Porter, Blunder: Britain’s War in Iraq. Oxford University Press, 2018.

The case against the Iraq war now looks blindingly obvious. First there was the failure to find weapons of mass destruction, the ostensible reason for the invasion. Then came the bloody occupation and violent sectarian unrest. Finally, there was the rise of Islamic State and the war in Syria, which would not have happened without the invasion led by the United States and abetted by Britain.

In the West, many prominent backers of the war have recanted; the few who continue to defend it look lonely and desperate. Of the two leading pro-war political figures, former U.S. President George W. Bush is diminished abroad and former U.K. Prime Minister Tony Blair a running joke at home. America has now elected two presidents who opposed the war. In 2013, the United States and Britain balked at military action against the Assad regime in Syria in large part because they feared repeating the mistakes of Iraq.

So do we need another explanation of the folly unleashed on Iraq in 2003? Hasn’t the lesson been learned? Läs artikel

Pakistan on Saturday welcomed President Donald Trump’s decision to slash US troop numbers in Afghanistan, calling it a step towards peace in the war-torn nation.

The decision to pull around half of the 14,000 American troops in Afghanistan has stunned and dismayed diplomats and officials in Kabul, and comes amid a renewed push for talks with the Taliban to end the 17-year war.  Foreign Minister Shah Mehmood Qureshi said the move was ”a step forward” in the peace effort. […]

There has been no official comment from the Taliban, but one of the militant group´s senior commanders on Friday welcomed the decision. Läs artikel

[…] Idag anger försvarsministern en högst tvivelaktig, ja, felaktig säkerhetspolitik med stöd av en politiserande ÖB, vilket framgår av ÖB:s inträdesanförande i akademien (KKrVA nr 4/2016). Östersjöområdet som slagfält kvarstår i försvarspolitiken, med grund i de politiskt felaktiga direktiven från 1940- och 50-talet och mitten av 1960-talet.

Vanligaste svagheten i dagens debatt är att tidsfaktorn förskjuts eller glöms bort i alla de steg en operation kräver och som föregår duellen på och över Östersjön. Jag vill visa hur den skicklige strategen Raimo Jakola, med tjugoårs erfarenhet (1974–1994) av att redovisa militärstrategiska hot prognoser och framtidsinriktade strukturstudier inom försvaret, numera bedömer USA:s och Rysslands möjligheter som angripare mot Sverige.

För litet sedan skrev han i tidningen Skärgården: försvaret står vid ”Klippkanten”. Kort sagt: vårt insatsförsvar har ingen roll i ett modernt krig, menar han.[…]

Tidigare har han beskrivit utvecklingen av robotar i USA och Ryssland som kan förflyttas i containers på marken, till sjöss och i luften. Norden är och kan än mer bli omringat av den moderna robottekniken. Vårt vidsträckta markterritorium med indirekt defensivt försvar kan dock ge bidrag mot krig för fred, menar Jakola. Duellstrid med egna eller USA:s stridskrafter får inte tillåtas verka på svenskt markterritorium. Då kan samhällsstruktur i onödan slås sönder till ohyggliga förluster. Duell i det nationella försvaret är helt orealistiskt, menar jag. Läs artikel

[…] Och det är Rysslands och syriska statens, plus iranska och Iranstödda Hizbollahs styrkor, som dragit det längsta strået under snart åtta års krig. Inte den kortlivade demokratiska oppositionens, inte den inhemska väpnade motståndsrörelsens, inte de fundamentalistiska islamistiska rörelserna, typ IS och al-Qaidastödda Nusrafronten, inte de konservativa Persiska viken-staternas proxygerillor. Inte heller de USA-stödda syriska och framför allt kurdiska miniarméerna som officiellt, men inte enbart, ägnat sig åt att bekämpa IS.

Assad sitter säkert, Putin likaså, Rysslands roll i Syrien är oomstridd, Irans likaså. Segrarna är Assad och Putin, och Irans ayatollor, punkt slut. […]

I själva verkethade utvecklingen före den så kallade arabiska våren tagit små steg, ibland myrsteg, mot mindre auktoritär riktning i flertalet aktuella arabländer. Det gäller Egypten, där störtandet av president Mubarak nu efter försök till demokratiska val urartat till en ännu hårdare regim av samma karaktär. Det gäller Bahrain där försiktiga demokratisträvanden krossats av Saudiarabiens militära intervention i mars 2011. Det gäller förstås Syrien, där en kortvarig folklig resning snabbt omvandlades till en utsiktslös militarisering av motståndet som aldrig hade en reell chans att störta Assads hårt och väl organiserade statsapparat.

Så Donald Trumps senaste besked om amerikansk reträtt från Syrien tillhör hans få förmodligen riktigt realistiska budskap. Att Putin och al-Assad triumferar i Syrien är trots allt mindre viktigt än att Syriens människor nu förhoppningsvis får ett slut på sin snart åttaåriga dödskamp. Läs artikel

En bred majoritet av politikerna i försvarsberedningen är överens om att kraftigt bygga ut den svenska armén, erfar SVT Nyheter. Dagens enda fungerande mekaniserade brigad på 4 500 soldater ska kompletteras med ytterligare två senast år 2025. Totalt 14 000 soldater kommer att fördelas på brigader i Skaraborg, Norrland och Skåne. Stridsgruppen på Gotland blir kvar och en lätt infanteribrigad förläggs till Stockholm.

Arméchefen Karl Engelbrektson välkomnar planerna.

– Det är logiskt att ha fem arméenheter eftersom ÖB har identifierat fem militärgeografiska områden av särskild vikt. Då behövs det arménärvaro i anslutning till dessa områden, säger han till SVT Nyheter.

Enligt uppgift till SVT innebär satsningen en ökning av försvarsutgifterna från 48,5 miljarder kronor om året till runt 70 miljarder kronor. Karl Engelbrektson är osäker på om det räcker.

– Det är regeringen som bestämmer hur mycket resurser Försvarsmakten ska ha. Jag redovisar till min högre chef vad det kostar för armén att nå de målsättningarna. Läs artikel

FN:s säkerhetsråd har enhälligt röstat genom en resolution om att observatörer ska få sättas in i det krigsdrabbade Jemen.

”Det här är otroligt stark signal”, säger Sveriges FN-ambassadör Olof Skoog.[…]

I och med att resolutionen antas av säkerhetsrådet, där Sverige ingår fram till årsskiftet, kommer också observatörer att i 30 dagar få börja övervaka vapenvilan. Den som leder processen blir en nederländsk pensionerad general vid namn Patrick Cammaert som har tidigare erfarenhet av fredsarbete för FN. ”Det är en stark markering mot den humanitära situationen. Det har varit en fruktansvärt kritisk situation”, säger Olof Skoog. Utrikesminister Margot Wallström (S) välkomnar framstegen i en skriftlig kommentar.

”Det är nu avgörande att det man enades om genomförs, i synnerhet att vapenvilan i hamnstaden al-Hudaydah upprätthålls. Ett tydligt internationellt stöd för detta är helt avgörande. En resolution som stödjer Stockholmsöverenskommelsen och som ger FN mandat att övervaka vapenvilan är ett viktigt steg”, skriver hon och tillägger att Sverige står redo att delta i FN-närvaron i Jemen i en omfattning som står i proportion till FN:s behov och Sveriges kapacitet. Läs artikel

Regeringen har som Sveriges gåva till Estland, Lettland och Litauen inrättat tre samarbetsfonder med anledning av ländernas hundraårsjubileer 2018. Efter riksdagens godkännande har 30 MSEK avsatts, tre bidrag om 10 MSEK vardera, vilka utgör grundkapital till tre stiftelser med syfte att främja ett brett mellanfolkligt utbyte mellan Sverige respektive Estland, Lettland och Litauen. Läs pressmeddelande