Månad: januari 2019

[…] Sverigedemokraterna motsatte sig Sveriges deltagande i Pesco eftersom vi anser att alla former av nya frivilliga sammanslutningar inom EU alltid utvecklas och Pesco utgör därför ganska tydligt ett frö till fördjupat försvarssamarbete och kanske till och med en gemensam EU-armé, som bl a kommissionens ordförande Juncker gett uttryck för men även en hel del medlemsländer. […]

Sverigedemokraterna anser att Sverige bör vara mycket försiktigt med att delta i säkerhets- eller försvarssamarbeten inom ramarna för den europeiska unionen. Sverige bör dessutom inte bidra till att militarisera EU. Istället bör Sverige söka regionala samarbeten, främst med Finland.

När det gäller förslagen på hur europeisk försvarsindustri ska utvecklas, är det viktigt att komma ihåg att svensk försvarsindustri alltid hittat samarbetspartners på egen hand. Sverige bör även i fortsättningen vara hemmapart när vi exporterar försvarsmateriel. I exempelvis Gripenaffären med Brasilien och även framtida affärspartners skulle det vara till skada för Sverige om det var EU som stod som säljare. Det vore ytterst illa om EU ska börja agera koncernledning för medlemsländernas försvarsindustrier. Läs blogginlägg

[…] Internationella domstolen i Haag gav 1996 en s.k. Advisory opinion som förpliktade alla kärnvapenstater att inleda förhandlingar i syfte att reducera antalet kärnvapen. Bakgrunden var en fråga från FNs generalförsamling till domstolen, om hot eller användning av kärnvapen under några omständigheter var tillåtna under internationell rätt. Utlåtandet är inte rättsligen bindande, men det utgör ett tolkningsdatum om vad som måste uppfattas som gällande folkrätt.

Haag- domstolens 14 ledamöter var eniga i sin vädjan till staterna att förhandla in ”good faith” i syftet att nedrusta alla kärnvapen. När det gällde lagligheten av kärnvapen kom domstolen (11-3) fram till att det saknades förbud mot hot om och användning av kärnvapen. Beträffande frågan om hot eller användning kunde anses strida mot internationell rätt och internationell humanitär rätt rådde stor oenighet. 7 domare röstade för att så var fallet.En av dessa fann att det skulle kunna vara lagligt under extrema förhållanden och i självförsvar. 7 domare röstade emot, varav två av ledamöterna ansåg att förslaget inte gick tillräckligt långt. De ansåg att användning av kärnvapen eller hot därom utgör ett brott mot grundläggande principer i internationell rätt och representerar en negering av de mänskliga hänsyn som ligger till grund för den humanitära rätten. Fem ansåg att hot eller användning av kärnvapen inte stred mot internationell rätt.

Internationella domstolens budskap har inte tagits ad notan. Istället pågår sedan flera år en kapprustning mellan i första hand USA och Ryssland av den redan gigantiska kärnvapenarsenalen.[…]

Jag har personligen mycket svårt att förstå varför vi inte med kraft ska verka för att Sverige skriver under och ratificerar Kärnvapenkonventionen. Konventionens genomförande kommer att ta tid. Men, det är inget argument för att avstå. Acceptans av konventionen skall inte betingas av att vi åter en gång tvingas uppleva kärnvapenkrigets fasor. Vi bör handla nu. Och konventionens normerande effekten ska inte underskattas. Läs blogginlägget

Slutsatser
Konsekvenserna av ett tillträde till konventionen i dess nuvarande utformning
För kunna bidra till att minimera de negativa konsekvenserna och maximera de positiva effekterna krävs ett svenskt långsiktigt och målmedvetet arbete inom ramen för en övergripande säkerhetspolitisk strategi. Konventionen har bidragit till att öka medvetenheten om behovet av kärnvapennedrustning men detta är blott början på en lång process.
En nedrustningsprocess måste inkludera berörda kärnvapenstater, inklusive Ryssland, och ta hänsyn till risken för horisontell spridning, särskilt i Mellanöstern och Ostasien, för att Sveriges övergripande nationella intressen ska kunna tillgodoses.Sannolikheten att den normativa effekten inom en nära framtid också kommer att märkas i länder med mindre utvecklade demokratiska styrelseskick är särskilt låg.
Erfarenheterna från slutet av det kalla kriget visar att viktiga steg kan tas som leder till en förbättring av det internationella läget. Sådana steg förutsätter dock dialog. De fundamentala besluten om kärnvapennedrustning kommer att i slutändan kräva omfattande förbättringar av det internationella läget, inklusive med avseende på konflikters grundorsaker. […]

Utredarens sammanvägda bedömning av konsekvenserna för Sverige avseende de tre huvudområdena i utredningsdirektivet leder till slutsatsen att Sverige varken bör tillträda eller underteckna konventionen i dess nuvarande form. Läs utredningen

The New York Times scored a serious scoop when it revealed on Monday that President Trump had questioned in governmental conversations—on more than one occasion, apparently—America’s membership in NATO. Unfortunately the paper then slipped into its typical mode of nostrum journalism. My Webster’s New World Dictionary defines “nostrum” as “quack medicine” entailing “exaggerated claims.” Here we had quack journalism executed in behalf of quack diplomacy. […]

Since the end of the Cold War, NATO has absorbed 13 nations, some on the Russian border, others bordering lands that had been part of Russia’s sphere of interest for centuries. This constitutes a policy of encirclement, which no nation can accept without protest or pushback. And if NATO were to absorb those lands of traditional Russian influence—particularly Ukraine and Georgia—that would constitute a major threat to Russian security, as Russian President Vladimir Putin has sought to emphasize to Western leaders for years. […]

But Kissinger has a point about the man. America and the world have changed, while the old ways of thinking have not kept pace. The pretenses of the old have blinded the status quo defenders into thinking nothing has changed. Trump, almost alone among contemporary American politicians, is asking questions to which the world needs new answers. NATO, in its current configuration and outlook, is a danger to peace, not a guarantor of it. Läs artikel

[…] Det finns många problem och utmaningar att ta itu med:

– Sjukvården behöver bli mer tillgänglig. Välfärden behöver mer resurser.

– Tryggheten för vanligt folk behöver öka med fler poliser och en högre kapacitet hos det militära försvaret. Läs uttalandet

En amerikansk NATO-utmelding vil åpne helvetes porter for lille Norge. Solberg-regjeringen og tidligere regjeringer har gjort Norges framtidige selvstendighet og forsvarsevne helt avhengig av amerikansk hjelp dersom vi blir utsatt for et militært angrep av et visst omfang. […]

Norsk forsvarsplanlegging og utformingen av norsk sikkerhetspolitikk skjer fortsatt uten noen reell forståelse av at det haster med å ta sterkere grep på norsk forsvarsevne. En konkret trussel kan oppstå og den kollektive sikkerhetsgarantien gjennom NATO kan falle bort langt raskere enn norske politikere er klar over og tar innover seg. De har en fordømt plikt til å handle nå, mens vi fortsatt kan. Det KAN jo hende at det går bra å la det skure videre, selvsagt, men da tar vi en enorm risiko der det er andre som bestemmer hva som skjer med lille Norge. Vi kan som et lite og provoserende rikt land ende opp som en kasteball i internasjonal politikk, der vi blir loppet for verdier eller blir gitt i krigsbytte fra en part til en annen. Det har skjedd før. Det kan skje igjen. I internasjonal politikk er krig alltid en mulighet. Det MÅ norske politikere snart begynne å forholde seg til. Läs artikel

Försvarsmakten har nu gett officiella svar på hur brigadluftvärnet med robot 90 och robot 70 ska se ut. Det blir ett luftvärnskompani per brigad. Lösningen är en övergångslösning och 90/70 ska ersättas längre fram.

[…] Da regjeringen traff beslutning om å sende jagerfly til Libya i 2011 ble det i beslutningsgrunnlaget ikke vurdert hva slags konflikt Norge ble part i, det ble ikke tatt stilling til hvilken rettslig status norske soldater ville få i konflikten, det kom ikke frem at Norge ved å delta i operasjonene mot det libyske regimet ville begynne «krig» i Grunnlovens forstand, og det ble heller ikke begrunnet hvorfor denne krigen ville komme forsvaret av landet til gode, slik Grunnloven paragraf 26 krever. […]

Diskusjonen om lærdommene fra norske erfaringer fra Libya bør reflektere de overordnede utfordringene som fremtidige engasjementer vil innebære. Ikke minst gjelder dette militærmaktens begrensning som politisk virkemiddel, samt en nøktern vurdering av Norges reelle politiske innflytelse over den militære operasjonen og håndteringen av postkonflikt. Läs artikel

Vi har tidigare kommenterat den norska utredningen här på sajten.

[…] Vi kommer följaktligen alltid att strida med det vi har och så länge det krävs. Men Armén behöver ha fler kvalificerade förband som möjliggör att vi kan strida i flera riktningar och strategiska områden. Därmed minskar vi också vår nationella risktagning. Här och nu arbetar vi bland annat med att lyfta våra två brigader. Ser vi i perioden mot år 2025 så behöver armén tillväxa och ges en materiel utveckling. Initialt med tre brigader, med I19 i Boden, P4 i Skövde och P7 Revingehed som bas. Två stridsgrupper varav en på Gotland, P18, och en i Mälardalen, LG, samt en divisionsledning. Parallellt sker självklart utveckling av samtliga Arméns krigsförband. Tillsammans med nytillförd och moderniserad materiel blir då armén den stabiliserade roll på marken som behövs. Deltat mot nuvarande förmåga är således stort och därför krävs en tydlig utveckling av arméns förmåga i fält inom ramen för omvärldsläget och kraven på det framtida stridsfältet. Läs talet