Månad: januari 2019

Arméns sak är Skånes, expressen.se

av
Allan Widman , Liberalerna

[…] Inte minst armén har behandlats styvmoderligt den gångna mandatperioden. Försvarsminister Peter Hultqvists (S) löften om att satsa på den så kallade basplattan, det vill säga ammunition, standardfordon och övningstid, har mest varit tomt prat. I stället har de stora materielanskaffningarna i luftförsvaret och marinen prioriterats.

I mycket är arméns sak också skåningarnas sak. Det enda kvarvarande förbandet i Skåne är – efter decennier av nedläggningar – P7, det Södra skånska regementet i Revingehed. Sydöstra Götaland är också av stor strategisk betydelse. Inte enbart som ett viktigt befolkningscentrum, utan även som en länk till nordvästra Europa. Förbindelserna till och från Östersjön har också avgörande betydelse för Natos möjligheter att undsätta medlemsstater öster och söder om Sverige.

Det politiska stödet för en förstärkning och utbyggnad av markstridskrafterna ökar. Även om det blivit två brigader är det hopplöst otillräckligt för försvaret av det till ytan tredje största landet i EU. Nästa försvarsbeslut måste innebära en fördubbling. Läs artikel

Notan för Gripen E: 36,8 miljarder – hittills, svd.se

av

Sveriges dyraste försvarssatsning – 60 exemplar av stridsflygplanet Gripen E – har hittills kostat svenska staten 36,8 miljarder kronor enligt tillverkaren Saabs egna siffror, kan SvD berätta. Försvarsberedningen vill tills vidare behålla även den nuvarande C/D-versionen i flygvapnet. […]

I ett kritiskt inlägg på SvD Ledare om den pågående omdaningen om försvaret skrev departementsrådet Jan Hyllander vid försvarsdepartementet nyligen att ”när räkningarna för materielinvesteringar med mera måste betalas riskerar den operativa förmågan att minska trots att det utgör det enskilt viktigaste i försvarsreformen”. Enligt Hyllander är det ändå ”föga meningsfullt att klandra försvarsindustriföreträdare i Sverige för att de marknadsför sig själva och sina produkter”.

I stället vilar ansvaret på politikerna: ”De som företräder staten måste skilja på försvarets operativa behov och vad industrin kan och vill producera”. Läs artikel

”Säkerhetspolitiska läget farligare än på över 30 år”, svd.se

av
Jens Stilhoff Sörensen, docent och lektor vid Göteborgs universitet

Utöver nya hot från en ofta hemodlad terrorism har vi fått ett potentiellt kärnvapenhot som vi inte sett sen kalla krigets slut. Den ständiga konfrontationslinjen med Ryssland är en återvändsgränd och innebär risker för misstag med oöverskådliga konsekvenser. Det behövs en ny säkerhetskonferens för Europa i likhet med Berlin- eller Wienkongressen. […]

En unison stämma i USA, Västeuropa och Sverige talar om ryska aggressioner. Allt som försämrat relationerna beror på Ryssland. Som stöd för denna tes åberopas i ungefärlig ordning: Georgienkrisen med Sydossetien, kriget i Syrien, Ukrainakrisen och annekteringen av Krim, rysk påverkan på valet i USA, samt Skripalaffären och mord på journalister. För de tre senare saknas bevis. Det påstås att Ryssland och Putin endast förstår maktspråk och att man måste hålla tuffare linje och utöka sanktionerna. Att ifrågasätta denna tes leder ofta till beskyllningar om att vara Ryssland-apologet eller liknande. I Ryssland är synen givetvis en annan. Här är det Nato som genom ständig expansion trots upprepade löften om motsatsen visat sig opålitligt och aggressivt. Invasion och bombning av Irak och Libyen och stödet till antiryska strömningar i Ukraina ses som exempel. Extra hotfullt blev det när man på Nato-mötet i Bukarest i april 2008 talades om framtida medlemskap för Ukraina och Georgien. Läs artikel

Økende NATO-tvil om forsvaret i Nord-Norge, nordnorskdebatt.no

av
Einar Sørensen. internasional rådgiver

Det britiske parlamentetsforsvarskommisjon la i august i fjor frem en egen analyse om utfordringene i Nord-områdene. En viktig konklusjon i denne er at britene ikke kan oppfylle sine forpliktelser om forsvar i nord. Da må NATO melde pass fordi britisk deltagelse er avgjørende. Nord-områdene – det er bl.a. Nord-Norge det!

Den britiske regjering vil tidlig i 2019 vil legge frem en prinsipp-utredning om forsvar og sikkerhet i nord. Dette er et svar til forsvarskommisjonens alarm om utviklingen i Nord-Atlanteren, Norskehavet og Barentshavet Vest med tilstøtende landområder.

Det er den russiske våpenteknologiske satsning i Arktis som tvinger Storbritannia til å rette fokus nordover. Russerne har tatt i bruk avanserte konvensjonelle våpen, som de nye russiske rakettsystemer (rekkevidde opp mot 2000 – 4000 km ) av typen Kalibr, Kh-101 og Navator, som kan  skytes ut fra skip og fly mot mål i hele Vest-Europa, Storbritannia ikke minst. De dekker også Ørlandet og Evenes. I en konflikt må utskytningsplattformene øst i Barentshavet ødelegges så tidlig som mulig.

Dette er forklaringen på hvorfor de amerikanske hangarskips-gruppene seiler kloss opp mot russisk farvann i Barentshavet.  Hovedformål er å få operativ erfaring øst for linjen Svalbard – Nordkapp. Slike operasjoner forutsetter også norske F-35 fly. Derfor må Norge kjøpe tankfly fordi F-35 (hovedbase på Ørlandet) ikke har rekkevidde nok til slike oppdrag. Med Bodø som base hadde dette ikke vært et problem. 3 stk F-35-fly på Evenes er øremerket for avskjæringstokt i nært luftrom, ikke offensive oppdrag nord og øst i Barentshavet. Läs artikel

Använd medarbetarnas tid bättre – med uppdragstaktik istället för New Public Management, kkrva.se

av
Fredric Westerdahl, överstelöjtnant

[…] Försvarsmakten hämmas för närvarande, likt annan offentlig förvaltning, av s k New Public Management. I verksamheter vilkas kvaliteter är svåra att mäta, har professionernas kompetens underminerats och tilliten undergrävts. Sjukvården och Polisen är andra exempel på drabbade verksamheter, där de negativa effekterna av New Public Management belysts av företrädare för de berörda professionerna. New Public Management har medfört en övertro på att genom mätande försöka uppnå kontroll.

Försvarsmakten har länge haft en stark grund i ledarskap byggt på tillit, förtroende och personligt ansvar. Uppdragstaktik är vårt signum – att styra mot mål som ska nås och låta de som ska lösa uppdrag avgöra hur de når uppsatta mål. Med mer uppdragstaktik istället för New Public Management, i såväl fred, kris och krig, kan vi uppnå mer med de begränsade resurser vi ändå har. […]

Tilliten behöver öka – i både stort och smått – för att vi ska kunna bygga upp vår försvarsförmåga. Vi behöver möta utmaningarna som kommer av en krympande officerskår genom att tydligt prioritera vad vi ägnar vår tid åt och vad som kan prioriteras bort. Vi kan alla hjälpas åt att identifiera detaljstyrning och detaljrapportering som vi kan klara oss utan. Genom att tillämpa en på tillit byggd uppdragsstyrning, kan vi bättre leverera ökad försvarsförmåga för Sverige. Läs artikel

 

– Vi ble aldri kloke på den massive nedbyggingen av Forsvaret i Finnmark, altaposten.no

av
Rolf Edmund Lund

Vi ble aldri kloke på den massive nedbyggingen av Forsvaret i Finnmark, aller minst ved Garnisonen i Porsanger (GP). Heldigvis har myndighetene kommet på bedre tanker og gjenoppbygger Hærens slagkraft i det eneste fylket som grenser til Russland.

I går var de første 150 stridssoldatene tilbake ved GP. Utvilsomt en milepæl for Porsanger, som naturlig nok er opptatt av både arbeidsplasser og ringvirkninger. Flere byggesteiner og investeringer er i vente, men vi må være nokså krystallklare på at  kavaleribataljonen i Porsanger og jegerkompaniet i Sør-Varanger er noe mer enn «sysselsettingstiltak», nemlig en naturlig og nødvendig styrking av norsk forsvar i en ustabil situasjon.

Det er også hele poenget: Forsvarspolitikk må ikke handle om kortsiktige løsninger basert på noen år med tøvær, men må dreie seg om langsiktig tenkning, der man blant annet forholder seg til at man er en del av en allianse. Det er forpliktelser man ikke bør lefle med, uten at det finnes seriøse planer om å endre den politiske kursen.   Ukraina-intervensjonen er et eksempel på hvor lite som skal til for å endre temperaturen i den forsvarspolitiske dialogen. Läs artikel

Huawei kan bli utestengt fra 5G-utbygging, aldrimer.no

av

Justisminister Tor Mikkel Wara (Frp) bekrefter at Norge vurderer tiltak som kan holde Huawei utenfor utbyggingen av neste generasjons mobilnett i Norge.

– Norge deler USA og Storbritannias bekymring og er bekymret for at private og statlige aktører i Norge er utsatt for spionasje, sier Wara til nyhetsbyrået Reuters. […]

Han sier Norge vurderer å slutte seg til andre vestlige land og nekte kinesiske Huawei å bygge infrastruktur for 5G-nettet, den neste generasjonen mobilnett. Både Telenor og Telia bruker utstyr fra Huawei i 4G-nettet og tester også 5G utstyr fra den kinesiske IT-giganten. Läs artikel

Vil beholde Russland i Europarådet, aldrimer.no

av

Belgias utenriks- og forsvarsminister Didier Reynders vil kjempe for å beholde Russland som medlem hvis han blir ny generalsekretær i Europarådet etter Thorbjørn Jagland.

– Jeg foretrekker en jobb som byr på skikkelige utfordringer, sier Didier Reynders til NTB.

Den belgiske utenriksministeren kunngjorde denne uka at han er kandidat til overta som generalsekretær i Europarådet når Thorbjørn Jagland går av i høst.

I alt tre kandidater har meldt seg. De to andre er Litauens tidligere statsminister Andrius Kubilius og Hellas’ tidligere utenriksminister Dora Bakoyannis. Sistnevnte stiller nå som kandidat for Kypros. Läs artikel

Den forstemmende enigheten, nupi.no

av
Minda Holm, forsker

Utenriksministeren og forsvarsministeren redegjør 8. januar for Stortinget om Libya-evalueringen. Konsekvensene av intervensjonen har vært dramatiske, landet er i en humanitær krise og den libyske staten har kollapset. Likevel tok det seks år før Stortinget anmodet regjeringen om å evaluere oppdraget. […]

Rapporten mener både grunnleggende konstitusjonelle regler og folkeretten ble overholdt. Flere jurister er uenige. I en militær aksjon som var preget av forstemmende enighet blant både norske politikere og journalister, ville norsk offentlighet vært tjent med at den faglige dissensen ble løftet fram, ikke dysset ned. Godal-utvalget om Afghanistan inkluderte på sin side fremtredende kritiske røster. […]

Flere har i høstens debatt påpekt at man gjorde så godt man kunne, og at etterpåklokskap er for enkelt. Men det er jo ikke slik at kunnskap om Libya ikke eksisterte i 2011. Libyaeksperter mente det var sannsynlig at staten ville falle sammen dersom Gaddafi ble fjernet fra makten. Det var åpenbart at både Norge og våre allierte hadde begrenset informasjon om hva som faktisk foregikk på bakken. Som rapporten påpeker, var man blant annet helt avhengig av ensidig medierapportering. For Norges del visste vi også at sentrale alliansepartnere hadde andre intensjoner enn våre egne. Läs artikel

Provosert over regjeringens stridsvognskryt, aldrimer.no

av

-Dette er ikke noe å skryte av. Dette burde være en selvfølge, sier leder av Kavaleriklubben, rittmester Øyvind Isachsen. Han er provosert over at forsvarsminister Frank Bakke-Jensen skryter av at regjeringen nå vil sørge for Hæren igjen får nok reservedeler til å kunne drifte sine Leopard 2A4-stridsvogner.[…]

— Det er ganske begredelig at vi er kommet dit at regjeringen først utsetter i mange år en nødvendig anskaffelse av nye stridsvogner, og deretter skryter av at de skaffer deler så de gamle stridsvognene faktisk fungerer. Det er ganske deprimerende at det er det som presenteres som den store nyheten i nyttårstalen til forsvarsministeren, at regjeringen skal skaffe deler slik at stridsvognene våre går. Her snakker vi om noe som alle andre NATO-land faktisk har reservedeler til, sier Isachsen og legger til. Läs artikel

Hur försvarar vi Sverige?

av
Anders Karlsson och Bertil Kantola

Vi publicerar här med författarnas tillstånd en artikel som först publicerats i NSD .

Äntligen visar statsmakten att man kanske vill försvara Sverige igen. Av media framgick innan jul 2018 att försvarsberedningen förespråkar en utbyggnad av den lilla svenska armén. Man säger att landets armé behöver bestå av tre samövade brigader istället för som i dag, en ofullständig sådan med oklara uppgifter. Det verkar nu stå klart att det inte räcker med satsningar på teknologi för att försvara landet. Omvärlden och våra egna medborgare måste få signalen att vårt försvar består av människor i tillräckligt antal och med tillräcklig utbildning för att göra ett angrepp mot landet för kostsamt för att det ska vara lockande för dem som vill oss illa.

Inför en återuppbyggnad av armén bör man göra ett antal vägval genom att besvara frågorna nedan. Ska arméns soldater användas för a/ försvar av det egna landet eller b/ för att föra stormakternas krig i utlandet? Om svaret är alternativ a bör man välja att personalförsörja armén genom värnplikt. Om svaret är alternativ b bör man välja en yrkesarmé. Värnpliktsförsvaret har fördelen att det kan kompletteras av en kontrakterad del där personalen tjänstgör ett antal år för att deltaga i utlandsinsatser och vara den stående insatsorganisationen i hemlandet. Yrkesförsvaret har visat sig svårt att personalförsörja och saknar dessutom styrkan i den folkförankring och delaktighet i uppgiften att försvara landet som värnplikten medför. Ska armén användas för a/ landets försvar eller för att b/ försörja det militärindustriella komplexet med projekt? Om svaret är a bör man satsa på ett försvar där styrkan bygger på människans och organisationens uthållighet och där motståndaren kan räkna med att aldrig kunna slå ut vårt motstånd.

Läs mer

70 years of Nato :The Alliance in Troubled Waters, spectator.clingendael.org

av
Dick Zandee, senior Research Fellow at the Clingendael Institute.

The resurgence of a strategic external threat has not resulted in a firmly united NATO. As the Trans-Atlantic Alliance is preparing itself for its 70th anniversary in April 2019, the NATO cornerstone is crumbling under the combined weight of Trump, the East-South divide and Turkey. […]

All in all, it seems that the NATO cornerstone is crumbling under the combined weight of Trump, the East-South divide and Turkey. Allied declarations and statements express the principles of solidarity and mutual support, but in reality the Alliance has become a family characterised by mistrust and serious tensions among its members. NATO has gone through several internal crises in its long history, from Suez (1956) via the French withdrawal from the command structure (1966) to the cruise missiles debate in the 1980s. Today, it is facing several internal problems at the same time, while Russia is closely watching the weakening of the Trans-Atlantic Alliance. Most likely, NATO will survive but the question is ’what NATO?’. More European defence cooperation can certainly help to strengthen the Alliance, assuming it is carried out not in competition but in cooperation with NATO. To be more blunt: without a stepped-up European contribution, the future of a credible and effective Alliance is at stake. Läs artikel