Något om Åland 2004, jagarchefen.blogspot.com

Säkerhetspolitiska förändringar kommer sällan som en blixt från klar himmel utan dessa förändringar sker ofta över en längre tid. Trots att dessa förändringar i den dagliga medierapportering kan te sig som att de uppstått ur tomma intet. En händelse som är intressant ur det perspektivet är den eventuella observationen av två ubåtar vid Åland under påsken 2004. Vilket för de flesta torde te sig något malplacerat, därutöver vid en tidpunkt som den säkerhetspolitiska situationen i Östersjöregionen skall ha varit som mest stabil, enligt den gängse ”bilden”. […]

Vad avser nation som velat uppnå en signaleffekt, kan det likväl varit en västlig nation men även Ryssland som agerat. Ur en västlig nations perspektiv kan de velat signalera att Östersjön nu är ett västligt innanhav gentemot Ryssland. Ur ett ryskt perspektiv kan man velat signalera, tro inte att Östersjön är ett västligt innanhav. Givetvis kan andra signaleffekter försökts uppnås med agerandet. Huruvida detta var fallet och att någon mottagare uppfattat ”signaleringen” torde aldrig framkomma. Dock utgör det en intressant historisk händelse, möjligen vid starten av den säkerhetspolitiska konflikt vi nu befinner oss mitt i. Läs blogginlägg

Koalitionen av ovilliga

Lars-Gunnar Liljestrand

Sedan några månader tillbaka pågår fredssamtal mellan USA och talibanrörelsen. Rapporterna är omväxlande positiva och negativa från mötena. Den 12 mars avslutades en 16 dagar lång förhandlingsrunda, dock utan resultat i form av någon formell överenskommelse.

Parterna verkar emellertid inställda på att fortsätta.

Om utgången ännu är oklar, är det desto säkrare att förr eller senare kommer det att bli fred. Afghanerna kommer att finnas kvar. De har bara sitt land, medan USA ligger på andra sidan jordklotet.

Det är USA:s krig, men ett antal länder (däribland Sverige) deltar fortfarande med militär personal i Afghanistan i koalition med USA och Nato. Men medlemmarna i koalitionen kommer att hälsa en fredsuppgörelse med lättnad.

Läs mer

Domare i laglösa länder

Mats Björkenfeldt

Christer Karphammar, rådman i Vänersborgs tingsrätt, hamnar vid en lunch i ett Rotarymöte i Borås 1996 bredvid överste Mats Ekeroth, som var i färd med att sätta upp en bataljon, BA07, för tjänstgöring i Bosnien Hercegovina.

Karphammar anlitades som bataljonens juridiska rådgivare med majors grad (han hade blivit furir 1967: ”en riktig stridis”). Uppdraget innebar bland annat att besluta om interna disciplinärenden. I Bosnien Hercegovina fanns 60 000 soldater i den internationella IFOR-styrkan under Natos ledning. Där ingick den svenska bataljonen tillsammans med andra nordiska länder och Polen (NORPOL-brigaden), ryssar och turkar i en division om cirka 20 000 soldater, ledd av USA, vilken opererade under ett FN-mandat från den 20 december 1995 till den 20 december 1996 under kodnamn Operation Joint Endeavour, för att implementera de militära delarna av The General Framework Agreement for Peace (GFAP) i Bosnien och Hercegovina.

Läs mer

Ingen språngbräda

Anders Björnsson

Atlantpakten kunde under kalla kriget med ett visst fog betecknas som en försvarsallians. Man såg ett hot från en starkt beväpnad fiende. Hotet skulle avvärjas med truppstationeringar i Europa och förekomsten av massförstörelsevapen, med uttalad förstaslagsoption, men några operationer utanför den amerikanska, i Jalta fastlagda inflytelsesfären företogs ej inom ramen för denna organisation.

Efter kalla kriget blev allt annorlunda. Då tycktes hotet från Ryssland eliminerat, och Nato uppträdde flerstädes som angripande part, utanför det egna länderområdet. Nu blev det också tydligt att forna frontstater respektive fiendestater, vilka efter hand upptogs i medlemskretsen, kom att uppfattas av de västliga strategerna som potentiella språngbrädor för gränsöverskridande insatser, i praktiken aggression.

Det är precis detta som flera nationellt sinnade opinionsbildare i USA under längre tid har reagerat mot, det vill säga frestelsen att ingripa där inga kortsiktiga eller långsiktiga amerikanska säkerhetsintressen står på spel. Uttryckt på annat sätt: risken att man överanstränger sig i onödan och får på sig en förödelse som man inte har kunnat skydda sig mot. Det är ofta konservativa krafter i Förenta staterna som intar denna position. Vi har redovisat flera analyser och debattinlägg från den kanten här på sajten.

Läs mer

Bold Quest 19.1, puolustusvoimat.fi

Finland kommer att vara värdnation för Bold Quest 19,1 som hålls i april-maj 2019. Bold Quest 19,1 är en multinationell gemensam samverkansdemonstration och autentiseringshändelse som ägs och leds av Förenta staternas generalstab. […]

Bold Quest hae formellt kallats koalitionsförmågedemonstration och bedömning, där nationer, tjänster och program sammanför sina resurser för att förbättra interoperabilitet och informationsutbytet. Flera kommandoplatser, system och virtuella simulatorer kommer att delta i evenemanget utanför Finland via etablerade gemensamma och koalitionsdistribuerade nätverk.[…]

Målet för försvarsmaktens utvecklingsprogram för kommandosystem har varit att förbättra driftskompatibiliteten mellan nationella eldgivnings-, kommando-och ISR-system. Bold Quest är en möjlighet att bedöma och kontrollera den internationella driftskompatibiliteten i systemen.

Ett evenemang som anordnas i Finland ger försvarsmakten möjlighet att testa och praktisera principerna och utförandet av värdnationsstödet genom praktiska arrangemang för de trupper som anländer till Finland. […]

Har Finland något att saga till om gällande innehållet?

Den amerikanska generalstaben sponsorerar och leder Bold Quest planeringsprocessen. Varje deltagande land formulerar sina egna bedömningsmål utifrån sina egna behov.

Finland sätter sina egna nationella mål för Bold Quest. Som värdnation kommer Finland också att fatta beslut om verksamhet som äger rum inom dess territorium. De system som kommer till Finland kommer att genomgå en normal inträdesprocess som beaktar de villkor och begränsningar som fastställts av Finland. Läs  artikel

”Vad menas med bättre relation till Israel?”, svd.se

Georg Andrén, generalsekreterare Diakonia

När C, L, KD och M efterlyser en bättre relation med Israel behövs ett klargörande. Sverige måste försvara folkrätten och det utrymme som finns för att kritisera kränkningar av mänskliga rättigheter, oavsett vem som begår dem. Relationen med enskilda länder får inte gå före civilbefolkningens rätt till ett värdigt liv. […]

Att president Trump så tydligt ger efter för Israels ockupationspolitik bekräftar den inställning som omvärlden har haft till Mellanösternkonflikten under årtionden – samtidigt som man pratar om en självständig palestinsk stat vid sidan om Israel, den så kallade tvåstatslösningen, så accepterar man i praktiken en enstatslösning genom att normalisera annekteringar och utbyggnaden av bosättningar.

Det är inte bara destruktivt för palestinierna och för många israeler, det underminerar också folkrätten. Folkrätten styr exempelvis hur en ockupationsmakt ska förhålla sig till civilbefolkningen i det ockuperade territoriet. Många av dessa humanitära regler antogs av det internationella samfundet 1949 med andra världskrigets erfarenheter och alla krigets offer i färskt minne. Reglerna ligger till grund för det vi idag kallar krigsförbrytelser och är en del av svensk lag. Enligt folkrätten måste de stridande parterna i väpnade konflikter, inklusive under ockupation, skydda civilbefolkningen. Läs artikel

Vad betyder nationellt oberoende i vår tid?

Anders Björnsson

Under påskhelgen lägger vi ut några repriser av artiklar som tidigare publicerats på den här sajten. Nedan återger vi artikel av Anders Björnsson  från 2017.

Det har blivit en ”allmän sanning” – något som inte behöver bevisas – att nedrustningen av det svenska försvaret kom som en oreflekterad konsekvens av sovjetimperiets fall. Den enda tänkbara fiendemakten var då satt ur spel, för tid och evighet. Historien hade kommit till sitt slut. Allt mindre av offentliga medel dirigerades till den svenska försvarsmakten, och den redan påbörjade bantningen av det svenska värnpliktsförsvaret påskyndades i riktning mot avveckling. Processen tog ett tjugotal år.

Ungefär samtidigt ställdes landets stridande styrkor om från invasionsförsvar till insatsförsvar – från defensiv till offensiv. Sveriges deltagande i Afghanistankriget 2001 blev ett trendbrott. Insatserna i Libyenkriget markerade omsvängningen. I bägge fallen ingick svensk trupp i Nato-ledda operationer. Sverige har även militära enheter i inbördeskrigets Irak, utan stöd i något FN-mandat. I samtliga tre fall rör det sig i varierande grad om brott mot folkrätten.

Läs mer

Gazprom beskylder Danmark for bevidst at forsinke Nord Stream 2, olfi.dk

I en pressemeddelelse retter det russiske selskab Gazprom en hård kritik af den danske regering for at trække tiden i forbindelse med selskabets ansøgning om at anlægge en ny gasledning gennem dansk farvand i Østersøen. Det skriver Politiken.

Danmark trækker tiden ud og udsætter det russiske gasselskab Gazprom for chikane i forbindelse med anlægningen af rørledningen Nord Stream 2, der skal transportere russisk gas via Østersøen til Tyskland og resten af Europa. Sådan lyder den umiddelbare konklusion ifølge Politiken i en pressemeddelelse, som Gazprom har sendt ud. Meldingen kommer, fordi Danmark efter flere års sagsbehandling for få uger siden har bedt selskabet om at udarbejde endnu en ansøgning ud over de to, der allerede behandles – og som efter to års sagsbehandling endnu ikke er afgjort. Det skriver dagbladet Politiken onsdag. Läs artikel

Trump Should Have Already Left NATO, nationalinterest.org

Ted Galen Carpenter

NATO was an institution to deal with the Cold War; it is obsolete for the conditions of the twenty-first century, and it has become a dangerous albatross around the neck of the American republic.

It would seem self-evident that wise leaders should always seek to maintain the maximum degree of flexibility and choice in foreign policy. Commitments and strategies that may make sense under one set of conditions can become obsolete and even counterproductive when circumstances change. Therefore, it is imprudent and potentially dangerous to lock one’s country into a set of rigid, long-term obligations.

Unfortunately, NATO is the premier example of a willingness—indeed eagerness—to violate that important principle. NATO was an institution to deal with the Cold War; it is not only obsolete for the conditions of the twenty-first century, it has become a dangerous albatross around the neck of the American republic. U.S. leaders continue going out of their way to limit America’s policy options in order to “reassure” a growing roster of European security dependents that the United States remains willing to incur any risk and pay any price to protect them, no matter how trivial and vulnerable they might be. That policy badly needs to change. Läs artikel

 

Nordiskt avtal om försörjningstrygghet, fmv.se

Signering av avtal om försörjningstrygghet inom försvarsmaterielområdetFoto: FMV

Ammunitionssamarbete kan bli det första konkreta resultatet av det ramverk som undertecknades vid det nordiska försvarsministermötet i veckan.

Vid ett nordiskt försvarsministermöte på Gotland inom ramen för Sveriges ordförandeskap i Nordefco undertecknade Sverige, Norge och Finland ett avtal om försörjningstrygghet och Danmark gjorde en avsiktsförklaring om att signera avtalet i ett senare skede.

Det är Försvarets materielverk som på regeringens uppdrag har förhandlat fram en överenskommelse om försörjningstrygghet mellan Finland, Norge och Sverige för försvarsområdet. Överenskommelsen är ett tillägg till det nordiska materielsamarbetsavtalet som signerades 2015.

–Jag är mycket glad över att vi har lyckats skapa det här ramverket för samarbete inom försörjningstrygghetsfrågor. Det kommer att bidra till ökad samordning mellan de nordiska länderna och skapar möjlighet till en effektivare resursanvändning under fredstid och i händelse av kris eller konflikt en stärkt uthållighet och säkrare lagerhållning, säger FMV:s generaldirektör Göran Mårtensson. Läs artikel

Finland i samtal om stridsflygplan, affarsliv.com

Finland står i begrepp att skaffa nya stridsflygplan. Det finska försvarsministeriet har haft inledande samtal med de fem tillverkare – däribland Saab – som gör upp om ordern. […]

Finland har begärt information om stridsflygplan från fyra västländer: Sverige (Gripen E), Storbritannien (Eurofighter), Frankrike (Rafale) och USA (F-35 och F-18). Den finländska projektledaren Lauri Puranen skriver på försvarsministeriets hemsida att det har hållits inledande samtal med de fem tillverkarna. Förhandlingarna hölls i Finland och varje företag fick en vecka på sig för att presentera sina respektive erbjudanden. Puranen vill i detta inledande skede av anskaffningsprocessen inte peka ut någon favorit.

Finland förväntas ta ett definitivt beslut år 2021, med första leverans 2025.

Saab hyser stora förhoppningar om att ta hem ordern. Under senare år har Sverige och Finland intensifierat försvarssamarbetet. Bägge länderna står utanför Nato och har att förhålla sig till den ökade ryska militära närvaron i Östersjöregionen. Läs artikel

Varje soldat är viktig att behålla, forsvarsmakten.se

Efter flera år av en nedåtgående trend för att delta i Hemvärnet visar nu allt fler ett intresse av att gå med i Hemvärnet. På Bohusbataljonen, även kallad 40:e hemvärnsbataljonen, jobbar man med flera olika förslag för att behålla dem som kommer in och även minska antalet som slutar för tidigt. […]

En av åtgärderna är att cheferna intervjuar de hemvärnssoldater som flaggat för att de vill avsluta sitt kontrakt. Detta för att försöka hitta andra lösningar så att de kan fortsätta vara delaktiga i Hemvärnet. Bland annat har man erbjudit dem som tillhör ett insatskompani att gå över till bevakningskompaniet. Många tycker dock att det är långt att åka, då kompaniet har sitt upptagningsområde i Dalsland.

– Jag har därför tagit beslut om att öka upptagningsområdet för bevakningskompaniet, så att det omfattar hela 40:e hemvärnsbataljonens upptagningsområde. Läs pressmeddelande