Månad: juli 2019

I rapporten om krigets civila offer märks framför allt en ökning av dödligt våld från afghanska regeringssoldater samt Nato-ledda styrkor. Minst 717 civila dog och 680 skadades i samband med attacker från regeringstrogna trupper. Det är en ökning med 31 procent jämfört med samma period förra året.

Anhängare till IS eller talibanrörelsen dödade i sin tur 531 och skadade 1 437 civila afghaner. I 985 fall rörde det sig om riktade attacker mot företrädare för regeringen, hjälparbetare och byledare. Läs artikel

Inom tjugo år kan i västra Ryssland finnas ett tiotal landbaserade lättrörliga fjärrstridsenheter med tillsammans tusentals målsökande missilrobotar mot mark-, sjö- och luftmål som effektivt kan bekämpa fasta och rörliga mål ner till fordonsstorlek. Det med konventionella och minikärnladdningar. Liknande förmåga får USA/Nato. […]

Dagens försvarsstruktur – insatsförsvaret – saknar förmåga att snabbt söka upp angriparens elitenheter och i duellstrider slå dessa. För att kunna det måste armén förstärkas med ytterligare fem till sex anfallsbrigader och flygets och marinens flottiljer spridas över ett stort antal krigsbaser. Dessutom måste ett antirobotluftvärn med fem till sex bataljoner anskaffas. En extremt dyr och tveksamt kostnadseffektiv förstärkning av insatsförsvaret.

En operativt och kostnadsmässigt effektivare försvarsstruktur än ett insatsförvar är sannolikt ett värnpliktsbaserat defensivt ytförsvar med hundratals små enheter som är för små att kostnadseffektivt bekämpa med fjärrstridsenheter. Små enheter som ständigt ”svärmar” runt och mellan angriparens baser och utför jägarliknande överfall med lätta korträckviddiga målsökande mark- och luftmålsrobotar och utskjutbara minor. Syftet med striden är inte, som med ett insatsförsvar, att i duellstrider slå fienden utan att att trovärdigt kunna visa att deloperationen kostar mer i tid och bindningar av resurser än de fördelar den väntas ge gentemot huvudmotståndaren och att angriparen därför avstår från deloperationer mot oss.

Det är hög tid för försvarspolitiker och försvarsledning att inse och acceptera, att fjärrstridsenheter är ett nytt, reellt och snabbt växande, vapentekniskt och operativt hot som ytterligare ökar både Rysslands och USA/Natos operativa intressen för delar av vårt markterritorium. Det väcker frågan om vi fortsatt ska satsa på ett gradvis förstärkt insatsförsvar eller på en ny försvarsstruktur till exempel ett ytförsvar över vårt markterritorium. Läs artikel

President Trump has said he does not want war with Iran, but that his main objective is to prevent Tehran from getting a nuclear weapon. On the advice of National Security Advisor John Bolton, the administration has pursued that goal using  “maximum pressure,” a tactic which thus far has consistently failed. Bolton’s preferred strategy has pushed Iran closer to the bomb, incentivized menacing behavior, and increased the chance of war. If we are to check this deteriorating situation before it’s too late, a new, realistic strategy is necessary now.

Fortunately, Iranian President Hassan Rouhani is willing to work with Washington if such a pivot materializes. Iran, he said Wednesday, is ”completely ready for just, legal and honest negotiations” for a new nuclear deal.  ”But at the same time,” he added, Iran is ”not ready to sit at the table of surrender under the name of negotiations.” This is precisely why maximum pressure doesn’t work: It issues demands to Tehran but offers no benefits. Läs artikel

Denne uken skal et russisk militærfly fly over Nord-Norge – og registrere det de ønsker.

Det russiske forsvarets avis, Krasnaja Zvezda, skriver i mandagsutgaven at An-30B-maskinen skal gjennomføre «observasjonsflyging» over norsk territorium, og siterer Rusland Sjisjin ved «Det nasjonale senter for redusert atomfare». Forsvarets operative hovedkvarter bekrefter at det russiske flyet vil ankomme Oslo lufthavn mandag ettermiddag.[…]

Russerne skal etter planen fly i to dager over områder i Nord-Norge, for å ta bilder. An-30B-maskinene har gjerne glassnese, noe som gjør det enklere å fotografere. Observasjonsflygingen er i tråd med den såkalte «Open skies»-traktaten, som tillater medlemslandene å samle informasjon om militær aktivitet hos hverandre, for å fremme åpenhet og styrke sikkerheten. Traktaten, som først ble underskrevet i 1992, har vært aktiv siden 2002, og flygingene gjennomføres årlig.[…]

Det er 34 medlemsland i «Open skies»-traktaten, og Norge har allerede vært på to turer over russisk territorium i år: Først med Tyrkia, så en delt observasjon med et amerikansk fly.

– Disse flygingene gjennomføres årlig, og det er ikke noe dramatikk i det. Avtalen ble fremforhandlet mellom Nato og Warszawapakten i 1992, og skal gjøre det mulig å inspisere hverandres baser, sier Tonning-Olsen til VG.

Samtidig med at den nye russiske maskinen skal fly over Norge, skal USA og Italia gjennomføre en felles observasjonsflyging over russisk territorium med flyet OS-135B, heter det også i artikkelen i Krasnaja Zvezda. Läs artikel

De kvarvarande parterna i kärnenergiavtalet har träffats i Österrikes huvudstad Wien i ett försök att rädda överenskommelsen.
Samtidigt meddelar Iran att produktionen av tungvatten vid kärnkraftverket Arak ska återupptas.

With full international attention on the U.S.-China conflict, it is easy to forget that other nations might still have a role to play in how the world order evolves.

June 2019’s Shangri-La Dialogue gave some clues. The meeting began with Singapore Prime Minister Lee Hsien Loong’s keynote speech, in which he argued that while Asia continued to value the United States’ presence, the U.S. needed to learn to accept China’s rise. This was “met with shock, dismay and even […] a measure of incredulity by some U.S. delegates” there and continued “to reverberate in Washington policy circles,” Hugh White wrote in an op-ed for the Straits Times. The meeting’s last day had Singapore Defense Minister Ng Eng Hen noting that “if America First or China’s rise is perceived to be lopsided against the national interests of other countries or the collective good, the acceptance of the United States’ or China’s dominance will be diminished.”

In response, Bonnie Glaser — an American scholar and Asia observer — warned the region to “not draw a false equivalence between U.S. and Chinese actions.” Glaser suggested “the choice that Southeast Asia must make is not between the U.S. and China,” but “between a future in which there are shared rules and norms within a rules-based order that everyone upholds, and a future in which power prevails, the strong bully the weak and rules are disregarded in favor of a ‘might makes right’ approach.” Läs artikel

Vi återpublicerar här  en artikel för sommarläsnning (Utgivarna)

– Gjennom hele prosessen har det forundret meg at regjeringen på den ene siden snakker fortjenestefullt om hvor avhengige vi er av de allierte forsterkningene. Det er en gjenganger når regjeringen får kritikk for at Hæren er for liten, at det bevilges for lite midler til Forsvaret – da er svaret ofte at vi skal forsvare landet sammen med de allierte, poengterer Jacob Børresen.

– Avhengighetsforholdet til de allierte fremgår også av de sentrale målsettingene for Forsvaret, sier Børresen.[…]

Jacob Børresen slår fast at når store styrker skal komme til unnsetning, kreves det stor kapasitet.

– Det er viktig å huske på at i forhold til våre allierte, er Norge å anse som en øy. Vi er adskilt fra de andre NATO-landene med hav. Så alle forsterkninger må ankomme med fly eller på kjøl. Det vil fordre mye av vår infrastruktur og kapasitet til mottak. Vi må ha mottaksflyplasser som har infrastruktur og kapasitet til å ta imot fly, materiell og folk – og som har fuel til disse, sier Børresen. Läs artikel

Enligt Margot Wallström arbetar regeringen aktivt med frågorna kring den svenskägda men brittiskflaggade tankerbåten Stena Impero som fortfarande hålls fast efter att ha beslagtagits av Iran förra fredagen.

– Vi använder förstås alla våra diplomatiska kontakter för att informera oss om läget och vi insisterar så som resten av EU på att Iran ska släppa båten, säger hon.

För att andra europeiska fartyg ska undvika samma öde som Stena Impero planerar Storbritannien att tillsammans med Frankrike, Italien, Nederländerna och Danmark att genomföra en skyddsinsats i Persiska Viken där fartyg ska eskorteras genom Hormuzsundet. Även Spanien, Tyskland och Polen uppges ha visat intresse för att delta.

Wallström undviker att svara direkt på frågan om hon kan tänka sig ett svenskt deltagande och säger att det behövs mer information om den tilltänkta insatsen innan ett beslut kan fattas.

– Framför allt behöver man veta hur en tänkt insats från Storbritanniens sida ska se ut, med vilken slags mandat och vad kommer den att innebära, säger hon.

Insatsen måste även samordnas med USA och Sverige deltar under torsdagen i ett möte i Tampa i Florida där USA ska presentera sina planer på framtida insatser i Hormuz. Först och främst anser Wallström att den spända frågan bör lösas diplomatiskt. Läs artikel