Ludmila Pavlitjenko var prickskytt i Röda armén, svenskalottakaren.se

Anna Larsdotter

Under ”det stora fosterländska kriget”, som andra världskriget kallas i rysk och sovjetisk historieskrivning, deltog över en miljon kvinnor på olika sätt. Det är en unik siffra i världshistorien. Även om andra länder började välkomna kvinnor i försvarsmakterna vid den här tiden så var de förbjudna att delta i strid.

I Sovjetunionen tjänstgjorde omkring 120 000 kvinnor som regelrätta soldater: infanterister och fältsjukvårdare, stridvagnsförare och prickskyttar, frontingenjörer och stridspiloter.

En av de mest kända var prickskytten Ludmila Pavlitjenko, född 1916 i Ukraina. Läs artikel

Speech on the North Atlantic Treaty, July 26, 1949, teachingamericanhistory.org

Sen. Robert A. Taft (R-OH)

…Why did I vote against the Atlantic Pact? I wanted to vote for it-at least I wanted to vote to let Russia know that if she attacked western Europe, the United States would be in the war. I believe that would be a deterrent to war… We issued just this warning in the Monroe Doctrine, and though we were a much less powerful nation, it prevented aggression against Central and South America. That was only a President’s message to Congress, and there were no treaty obligations, and no arms for other nations. But it was one of the most effective peace measures in the history of the world. I would favor a Monroe Doctrine for western Europe.

But the Atlantic Pact goes much further. It obligates us to go to war if at any time during the next 20 years anyone makes an armed attack on any of the 12 nations. Under the Monroe Doctrine we could change our policy at any time. We could judge whether perhaps one of the countries had given cause for the attack. Only Congress could declare a war in pursuance of the doctrine. Under the new pact the President can take us into war without Congress. But, above all the treaty is a part of a much larger program by which we arm all these nations against Russia… A joint military program has already been made… It thus becomes an offensive and defensive military alliance against Russia. I believe our foreign policy should be aimed primarily at security and peace, and I believe such an alliance is more likely to produce war than peace. […]

There is another consideration. If we undertake to arm all the nations around Russia from Norway on the north to Turkey on the south, and Russia sees itself ringed about gradually by so-called defensive arms from Norway and. Denmark to Turkey and Greece, it may form a different opinion. It may decide that the arming of western Europe, regardless of its present purpose, looks to an attack upon Russia. Its view may be unreasonable, and I think it is. But from the Russian standpoint it may not seem unreasonable. They may well decide that if war is the certain result, that war might better occur now rather than after the arming of Europe is completed…

How would we feel if Russia undertook to arm a country on our border; Mexico, for instance? Läs artikel

Regeringens fortsatta arbete för kärnvapennedrustning, regeringen.se

Hotet från kärnvapen är större än på flera decennier. Flera länder moderniserar sina arsenaler och bristen på tillit mellan länder är ett akut problem. För regeringens säkerhets- och utrikespolitik är kärnvapennedrustning därför en central prioritering.

Regeringen konstaterar att FN:s förbudskonvention (TPNW) i sin nuvarande form inte är redo för undertecknande. Regeringen avstår i nuläget från att underteckna eller ratificera kärnvapenförbudskonventionen. Arbetet för kärnvapennedrustning fortsätter dock genom en rad olika satsningar. Läs pressmeddelande

Rysslands rösträtt i Europarådet, riksdagen.se

Utrikesminister Margot Wallström (S), svar på skriftlig fråga.

Hans Wallmark har frågat mig om jag och regeringen har för avsikt att ändra Sveriges förhållande till Ryssland efter den illegala annekteringen av Krim 2014 genom att medverka till avveckling av sanktionspolitik, så som nu skett då landet åter har släppts in i Europarådets arbete, trots att inga förbättringar har skett eller resolutionsrekommendationer har efterlevts. […]

Det är Europarådets parlamentariska församling som röstade för att återställa Rysslands rösträtt i församlingen och att möjliggöra för en rysk delegation att medverka vid bland annat valet den 26 juni av ny generalsekreterare i Europarådet. Det är församlingens eget beslut och prerogativ. Det har också varit Sveriges uppfattning att frågan om rösträtt för de ryska parlamentarikerna måste avgöras av den parlamentariska församlingen. Europarådet är en del av den europeiska säkerhetsordningen, baserad på internationell rätt och principen om respekt för varje lands suveränitet och territoriella integritet inom internationellt erkända gränser. Den starka kritiken inom Europarådet mot Rysslands illegala annektering av Krim och aggression i östra Ukraina kvarstår. Den parlamentariska församlingens beslut påverkar inte detta. Läs dokumentet

Nu utreds den fortsatta inriktningen av det civila försvaret, regeringen.se

Regeringen har i dag fattat beslut om att 20 bevakningsansvariga myndigheter får i uppdrag att inkomma med underlag för den fortsatta inriktningen av det civila försvaret. I fokus för uppdraget står energiförsörjning, transporter, livsmedelsförsörjning, dricksvattenförsörjning, ordning och säkerhet, finansiell beredskap samt elektroniska kommunikationer och post.

– Regeringen har beslutat att ge tjugo bevakningsansvariga myndigheter i uppdrag att inkomma med underlag för den fortsatta inriktningen av det civila försvaret Vi måste säkerställa att befolkningen skyddas, att viktiga samhällsfunktioner fungerar och att Försvarsmakten får stöd så att de kan möta ett väpnat angrepp, säger inrikesminister Mikael Damberg. Läs pressmeddelande

Europe Is Stuck between the United States and Russia, nationalinterest.org

Lyle J. Goldstein, Research Professor in the China Maritime Studies Institute (CMSI) at the United States Naval War College in Newport

Is America using the Nord Stream-2 Gas Pipeline as a target for its hostility toward Russia? […]

An article from late June in the Russian language business-oriented newspaper Kommersant reviewed the current bidding, noting that the Congress could be close to passing a law entitled “Protecting Europe’s Energy Security Act of 2019.” According to this article, “In fact, the legislation is aimed against ‘Nord Stream-2’ and ‘Turkish Stream’ [Фактически законопроект направлен против проектов ‘Северный поток-2’ и ‘Турецкий поток’].” With some evident relief, the article notes that the “law is not likely to directly influence the building of the gas pipeline” under the Baltic, and that line is expected in this analysis to be completed in November 2019. Likewise, the “Turkish Stream” pipe is already laid across the Black Sea, so its completion will not be blocked by U.S. legislation, according to this report.

The fate of the Baltic route apparently depends to a high degree on the Swiss firm Allseas. The Kommersant article observes that the Swiss company does not have major projects in the United States. Another analysis in the newspaper Nezavisimaya Gazetaagrees, contending that Allseas is a “family business” and, furthermore, that its “orders with Gazprom are very important to the business [заказы ‘Газпрома’ для нее очень важны].”

The second analysis explains that the pipe is now being laid in Finnish waters, and that such underwater work is 60 percent complete. […]

Instead of Americans trying every form of stunt to decouple Russia from Europe, they should alternatively strive for enhanced interdependence and an inclusive European security architecture that offers Moscow a seat at the table. It is not all that far-fetched as the recent news regarding Russia’s reinstated voting rights at the Council of Europe suggest. Positive movement on the delicate issue of Ukraine can help along the process of reconciliation, moreover. Russia’s early 2019 agreement to enable German and French experts to monitor the Kerch Strait is certainly a move in the right direction. Läs artikel

Ber om felles front mot USA, klassekampen.no

Irans brudd på grensa for uran-anrikning er ikke et brudd på atomavtalen, men et signal om at avtalens øvrige parter må handle, sier toppforsker til Klassekampen.[…]

– Iran er faktisk det eneste landet som lever opp til avtalen akkurat nå, sier Tarja Cronberg til Klassekampen.

Hun er æresstipendiat og forskningsprofessor på det svenske fredsforskningsinstituttet Sipri og tidligere finsk arbeidsminister for partiet De Grønne. I 2013 ledet hun som medlem av Europaparlamentets utenrikskomité EUs første delegasjon til Iran på seks år, som en del av atomforhandlingene.

– Uten mulighet for å gi Iran økonomiske fordeler av avtalen, forhindrer USAs sanksjoner de øvrige landene i å leve opp til sine forpliktelser. Samtidig får ikke iranerne eksportert tungtvann og anriket uran, slik avtalen krever, forteller hun.[…]

– Det står i en fotnote at dersom et land bryter avtalen, så har Iran rett til å øke beredskapslageret. Så dette er innenfor avtalens grenser. I stedet skal Irans handlinger tolkes som en trussel mot avtalens øvrige partnere om å leve opp til sine forpliktelser, mener hun. […]

Cronberg mener situasjonens alvor krever at atomavtalens resterende partnere, de tre EU-landene, Russland og Kina, nå må danne en felles front mot USAs handlinger.

– EU frykter USAs sanksjoner, Kina har sin egen handelskrig med landet, og Russlands forhold til Trump-administrasjonen er komplisert. Men det er bruk for en samlet politisk uttalelse fra samtlige av avtalens parter, sier hun. Läs artikel

Tyskland vägrar marktrupper i Syrien

Lars-Gunnar Liljestrand

USA har begärt att Tyskland går in med markstyrkor i Syrien för att delvis avlösa amerikanerna där.

Tyska regeringens talesperson Steffen Seibert meddelade den 8 juli att Tyskland har avvisat USA:s framstöt och hävdade att man redan gör tillräckligt med en styrka i norra Irak som tränar den kurdiska peshmerga-milisen.

En utökad styrka skulle dessutom kräva ett nytt beslut av tyska förbundsdagen.

Läs mer

Verkligheten är skäl nog för återinförande av hjälpfartyg, navyskipper.blogspot.com

Johan Barrefelt, RO/kommendörkapten

Tillräcklig militär närvaro i ett marint operationsområde kan uppnås på fler sätt än vad dagens marina förband är organiserade och bemannade för. Eftersom det inte är särskilt troligt att Marinen i närtid kan förväntas växa i fråga om antalet mer flexibla kvalificerade enheter återstår att göra mer av de resurser som finns. Ett återinförande av hjälpvedettbåtar och hjälpminfartyg vore steg i rätt riktning. En komplettering med särskilda hjälpfartyg för lämnade av underhåll även till andra marina förband, i form av hjälpträngfartyg, skulle ge ännu fler fördelar.[…]

Ett upplägg skulle kunna vara organiserande av 4–6 divisioner med vardera lika många hjälpvedettbåtar och 2 hjälpträngfartyg samt 3 divisioner med vardera 2–3 mindre hjälpminfartyg. Hjälpfartygsförbanden bör vara knutna till på förhand bestämda och begränsade skärgårdsområden, för att på det sättet maximera fördelarna med lokalkännedom, geografisk täckning och samtidigt förenkla samverkan med såväl Hemvärnet som Sjöstridsflottiljerna. Rekrytering/placering av personal och planering för uttagning av fartyg bör ske utifrån samma närhetsprincip. Viss utbildning bör kunna ske i samverkan med Sjövärnskåren. I likhet med tidigare hjälpfartygsförband bör det räcka med ett minimum av utbildningsplattformar för den fredstida utbildningen. En modell kan vara att hyra in exempelvis ett par av de hjälpvedettbåtar som planeras för uttagning under någon månad per år och rotera dem mellan hjälpvedettbåtsdivisionerna. Läs artikel

Utrikesminister Margot Wallström om USAs brott mot Iranavtalet

Vi återger här utrikesminister Margot Wallströms förslag till Sveriges hållning till frågan om Iranavtalet: ” Regeringen anser det samtidigt djupt beklagligt att USA valt att lämna JCPOA, samt återinfört och skärpt sanktioner mot Iran” Sveriges regering säger inte att USA bryter mot FN-stadgan och folkrätten. Som kontrast mot Margot Wallströms hållning länkar vi i nästa inlägg här på  på sajten till Hans Blix  genomgång av Iranavtalet och FN-stadgan. (Utgivarna):

Inför utrikesministrarnas möte den 15 juli 2019

Margot Wallström: Förslag till svensk ståndpunkt:

Regeringen ser med stor oro på de ökade spänningarna mellan Iran och USA. Regeringen anser att EU:s fokus även fortsatt ska ligga på att förhindra att Iran lämnar den kärntekniska överenskommelsen JCPOA, som är väsentlig för att värna stabiliteten i regionen och för internationell fred och säkerhet. Fortsatt EU-enighet och tydligt politiskt stöd, även konkret och operationellt, för att skydda JCPOA
är av största vikt.
Regeringen understryker vikten av det internationella atomenergiorganet IAEA:s inspektioner och verifikation av Irans efterlevnad av JCPOA. Det är Irans ansvar att inte överskrida gränsvärdena enligt överenskommelsen. Regeringen anser det samtidigt djupt beklagligt att USA valt att lämna JCPOA, samt återinfört och skärpt sanktioner mot Iran. Läs pressmeddelandet

A rules-based or US-based international order for Iran? europeanleadershipnetwork.org

Hans Blix

There is at present a risk for a full-scale US military onslaught on Iran. It makes the media and the public forget that another US onslaught has already been carried out – on the authority of the Security Council and the United Nations Charter. Both media and governments routinely state that the US has “withdrawn” from the “agreement” on the Iranian nuclear energy programme, the Joint Comprehensive Plan of Action (JCPOA). This is misleading. The US “withdrew” from the Paris agreement on climate change, in accordance with a clause that expressly allowed for its withdrawal. This was regretted by the whole world, but it was nonetheless legal. However, China, France, Germany, Russia, the UK, US and Iran did not sign an “agreement” containing a withdrawal clause. They did not sign any document at all. Rather, after some ten years of negotiations, they came up with a joint detailed plan of action envisaging an important scaling-down and strong International Atomic Energy Agency (IAEA) inspection of Iran’s nuclear programme and the lifting of economic sanctions against Iran. […]

The mandatory provisions on the lifting of UN sanctions are like a law. They contain no lines that allow anybody to “withdraw”, but commends elaborate procedures for the handling of complaints. The US government made no use of these procedures but re-imposed extensive sanctions unilaterally. In other words, they did not “withdraw” from an agreement; they violated a Security Council decision that was legally binding. Not only that, they urged all other UN members to join them in violating the decision they were obliged to respect (under rule 25 of the UN Charter), and made it clear they were ready to use their own financial system to punish enterprises which did business with Iran, relying on the Security Council’s decision and the JCPOA to lift sanctions. What we have witnessed is, in effect, Washington purporting to replace the United Nations Security Council. And what is the world’s reaction?     Läs artikel

Omvärldens krav på en svensk Hård Kärna (HK), kkrva.se

Jan Wickbom, överste 1 gr

[…] I början av Kalla Kriget begärde ÖB Swedlund att regeringen i avskräckningssyfte skulle anskaffa atombomber. Regeringen nekade och började samtidigt kontinuerligt sänka försvarsbudgeten. Regeringen ansåg att något invasionshot inte förelåg. ÖB inledde då, som någon sorts motåtgärd och för att spara pengar, en besinningslös personalreducering inom armén samtidigt som motorisering och teknologiska åtgärder ökade. Alla förband skulle anfalla (Jfr Eisenhower). Man ville ”Skärpa bettet och kapa svansen”.

Man köpte så mycket teknik att vi inte hade råd att ta den i bruk. Taktisk/Teknisk/Organisatorisk/Ekonomisk Målsättning (TTOEM) låg som en blöt filt, en doktrin, över all taktik och blev lösen för denna gigantiska suboptimering. Arméchefen reagerade och införde ett nytt utbildningssystem, VU 60. Men detta system blev alldeles för krångligt och dyrt. Det avskaffades. /Försvarsmakten omskapades i realiteten till en miniatyrkrigsmakt för offensiv krigföring. Den leddes autokratiskt och kallades säkerhetspolitik./ De sju militärbefälhavarna, som sedan VK 2 hade uppgift att defensivt försvara sina markterritorier, försattes i en svår situation, men löste den efter förmåga. Deras försvar ingav viss respekt tack vare att man betonade att det var de värnpliktiga soldaterna – inte stridsvagnar, fartyg och flygplan – som försvarade territoriet. Vi hade en reell demokrati.

År 1966 – mitt under Kalla Kriget – påbörjades en omorganisering av försvarsmakten från att ha bestått av sju markoperativt anpassade militärområden till att bli fyra säkerhetspolitiskt agerande stormilon. Dessa fyra stora milon hade geografiskt utstakade gränser. Men de avsågs bara vara krigsskådeplatser, slagfält där operationer skulle genomföras. De sades vara trösklar som skulle avskräcka från angrepp. De kan liknas vid rinkar för proffsboxare. Det var teknokratiska kraftmätningar som var intressant, inte det territoriella försvaret. Dessa kraftmätningar arrangerades efter förebilder från Eisenhowers krig i Europa. Kraftmätningarna blev lokala duellstridssituationer där vi alltid var i underläge. Försvarsministern signalerade att det är bättre att förekomma än att förekommas och anfall sades vara det bästa försvar. Vi förde säkerhetspolitik med trösklar, inte försvarspolitik. Dessa kraftmätningar bidrog till uppfattningen att allmän värnplikt inte kan tillämpas för förband som har säkerhetspolitiska uppgifter. […]

När vi nu skall organisera ett totalförsvar bör det göras för den strategi och de operativa förfaranden som faller ut av Jean Baptistes tvåhundraåriga försvarspolitik och som har det politiska målet: ”Sverige skall som alliansfri, demokratisk nation vara en försvarad fredsbevarande zon i norra Europas. Landets försvarsmakt skall vara så stark att den kan bjuda uthålligt motstånd i hela landet”. Läs artikel