Månad: augusti 2019

Britain said on Monday that it would join a US-led naval security mission in the Strait of Hormuz, where Iran’s seizure of merchant vessels has raised tensions with the West. Earlier, Iran’s foreign minister lambasted recent US financial sanctions against him, calling the move a ”failure” for diplomacy. […]

Under övning Nordanvind 19 truppförde jag som plutonchef en pansarskyttepluton tillhörande en av I19:s mekaniserade bataljoner. Min pluton bestod delvis av tidvis tjänstgörande soldater (T-soldater), alltså deltidssoldater, men även kontinuerligt anställda soldater (K-soldater). Kompaniet i sin helhet utgjordes av en stomme med T-soldater men ett antal K-soldater tjänstgjorde vid kompaniet under övningen. Här diskuteras några av de viktigare lärdomar jag gjorde under övningen. Inlägget bygger delvis från en text på Twitter och delvis ett inlägg jag gjort på ett annat forum. Mina erfarenheter och tankar behöver ställas i ljuset av den nivå jag jobbar på, plutonsnivån. Det innebär att jag kommer att ha en uppfattning av hur det är på lägsta nivån men att jag kanske inte har lika god insikt på den högre nivån.

Stridsfordon 90 är som bekant framtaget för Norrlandsbrigaderna och det märks tydligt. Ett flertal gånger har jag varit helt övertygad om att jag är på väg mot att köra fast i myren och därmed bli skyldig en tårta till bärgargruppen, men gång på gång visar fordonet att jag har helt fel. Trots myr, djup snö och eländig terräng körde jag aldrig fast under övningen. Denna framkomlighet blev en enorm fördel gentemot vår fiende trots att dessa har en nyare version av CV90. Vår förmåga att komma upp i flank och i allmänhet kunna nyttja terräng där de inte kan röra sig gjorde att vi kontinuerligt kunde överraska vår fiende och därmed fick strida på våra villkor. De få gånger jag fick tekniska problem med vagnen så löste min besättning i regel problemen genom egna reparationer och löste inte besättningen detta så kunde våra mekaniker på kompaniet med enkelhet lösa problemen. […]

Min erfarenhet är att vi trots vår numerära underlägsenhet gjorde mycket väl ifrån oss och att vi har goda förutsättningar för att kunna strida på hemmaplan. Vårt aggressiva sätt att strida är en fördel. Med det sagt är vår största nackdel dels numerären men även vår egen verktygslåda. Vår brigad i norr behöver dels växa i antalet enheter men behöver också utöka sin verktygslåda. Slutligen vill jag tro att den vilja som finns i Norrland kommer att vara direkt avgörande för vår moral och för våra framgångar. Läs artikel

[…] Folk som liksom jag har så svårt att tolka skeendena i Mellanöstern kan få ledning av Patrik Paulov, före detta utrikeschef på tidningen Proletären, som i boken Syriens tystade röster, Karneval förlag, ger åtminstone några kraftfulla ledtrådar. Kanske är Paulov partisk till Bashar al-Assads förmån. Det kan jag inte bedöma. Men Paulov ger ett annorlunda perspektiv som jag sedan 2011 längtat efter att få presenterat.

En sak som förbryllat mig är vem som egentligen stridit mot president Bashar al-Assad. Den officiella linjen i västerlandet har varit att det syriska folket i den arabiska vårens anda reste sig mot förtryckaren Assad. Men vem det syriska folket är har jag aldrig fått kläm på. Att jihadister i olika förklädnader och under olika täcknamn figurerat har varit tydligt, men dessutom har det talats om en liberal och allmänt västvänlig opposition mot Assad som fått enorma mängder stöd från USA (dock att vapnen oroväckande ofta tycks ha hamnat hos jihadisterna).[…]

Paulov menar på, som det verkar, stabila grunder att misslyckandet i Irak vid pass år 2006 föranledde ett skifte av strategiska doktriner i Washington:

Enligt den nya inriktningen är det inte längre al-Qaida som är huvudfienden i Mellanöstern. I stället är det ”shiaextremismen” i form av Iran, libanesiska Hizbollah, irakiska Sadrrörelsen och Syrien som anses utgöra det verkligt stora hotet mot USA.

Detta är sensationellt. al-Qaida låg bakom, tror man i alla fall, anfallen mot USA den 11 september 2001 vilket var startskottet för USAs moderna mellanösternpolitik. Fem år senare ska USA alltså ha utsett det sunnitiska al-Quaidas fiende shiiterna till sin egen huvudfiende och förvandla al-Quaida och Muslimska brödraskapet till ett slags allierade.

Inför amerikanska senatens kommitté för utrikesrelationer ska dåvarande utrikesminister Condoleezza Rice ha talat om ”en ny strategisk inriktning” och påpekat vikten av att separera ”reformisterna” i Mellanöstern från ”extremisterna”:

Enligt Rice tillhörde de sunnitiska staterna som Saudiarabien de reformvänliga, moderata krafterna i regionen medan Iran, Syrien och Hizbollah tillhörde gruppen extremister som valt destabiliseringens väg.

Problemet med Bashar al-Assad, enligt detta synsätt, var inte att han var grym och korrupt i allmänhet – i den mån han faktiskt var det; Paulov tvivlar och tror inte ens på att han låg bakom de uppmärksammade gasattackerna mot civilbefolkningen – utan att han tillhörde shiaextremismen. Jag tror inte att svensk politik någonsin hängt med i dessa svängar. Läs artikel

The following statement was issued today by the Spokesman for UN Secretary-General António Guterres:

The Secretary-General expresses his deep regret at the ending of the Intermediate-Range Nuclear Forces (INF) Treaty.  He has consistently called on both the United States and the Russian Federation to resolve their differences through the consultation mechanisms provided for in the Treaty and regrets they have been unable to do so.  He notes that, in the current deteriorating international security environment, previously-agreed arms control and disarmament agreements are increasingly under threat.

Since its entry into force on 1 June 1988, the INF Treaty contributed tangibly to the maintenance of peace and stability internationally and especially in Europe.  It played an important role in reducing risk, building confidence and helping to bring the cold war to an end.

The Secretary-General emphasizes the need to avoid destabilizing developments and to urgently seek agreement on a new common path for international arms control.  He calls on the Russian Federation and the United States to extend New START and to undertake negotiations on further arms control measures. Läs uttalandet

– Det er ikke bare bare for en fremmed makt å gjøre noe med Norge. Motstandsviljen i folket er sterk og vi har en stolt historie, sier sjefen for Heimevernet i Norge, generalmajor Eirik Kristoffersen (50).

I dette intervjuet med ABC Nyheter snakker han blant annet om hvordan Norge skal kunne stå imot et fiendtlig angrep, om hvilke trusler landet står overfor, og hvor forberedt landet er dersom suvereniteten skulle bli satt på prøve. […]

– Men hva med verneplikten, den fanger vel bare opp en brøkdel av befolkningen sammenlignet med da nær sagt alle norske menn måtte møte til førstegangstjeneste?

– Verneplikten står fortsatt like sterkt som den alltid har gjort. I dag omfatter den både kvinner og menn. Men Forsvaret er blitt såpass lite, og i dag kaller vi bare inn om lag 12 prosent. Jeg hadde helst sett at alle gjorde en form for tjeneste for Norge i en kortere eller lengre periode, at flere gjennomførte en plikt for nasjonen. Men det er et politisk spørsmål om hva vi ønsker med verneplikten i fremtiden. Forsvaret har idag dekket sitt behov i forhold til den strukturen Stortinget har vedtatt.

– Hvorfor mener du flere bør gjennomføre verneplikten?

– Det er viktig for legitimiteten til forsvaret og til verneplikten, at det ikke blir færre som gjør mer og mer, men at hele nasjonen bidrar. I en situasjon hvor vi vil få et enda mer mangfoldig Norge, er det viktig at vi har en tydelig følelse av at man har gjort noe for nasjonen. Det er også viktig i forhold til beredskap og ansvarsfølelse, vi har noen verdier vi ønsker å forsvare. Det er ønskelig at flere er mobiliseringsklare, og dette vil jeg jobbe for. Läs hela intervjun

Today, an expert group of foreign policy practitioners published a letter underscoring the dangerous new phase that has put the U.S and Iran on the path toward war. The signatories include prominent academics, such as John Mearsheimer, Stephen Walt, and Andrew Bacevich; foreign policy analyst Rula Jebreal; former Member of Congress John F. Tierney;  former ambassadors and diplomats, such as Thomas Pickering, François Nicoullaud, and Peter Jenkins; national security expert Edward Price; and Iran experts such as Jamal Abdi, Dina Esfandiary, and Farideh Farhi.

The letter outlines a series of eight bold but practical recommendations to the U.S., Iran, and Europe that could widen the path to diplomacy that has narrowed considerably since the U.S. initiated a tit-for-tat ratcheting up of tensions with Iran.

The signers urge the U.S. to suspend recent sanctions to provide space for deescalation and Iran to return to full compliance with its obligations under the nuclear deal. After these initial trust-building steps, the signers recommend further negotiations aimed at a prisoner swap and an Incidents at Sea agreement to calm tensions in the Persian Gulf. Läs artikel

Brevet kan läsas här.

Upp till 300 nya övernattningsplatser och förberedelser för 1 000 gästsängar. Så ser de amerikanska planerna för Natos område i Keflavík ut under de närmaste åren. Upprustningen har av vissa betraktats som ett steg mot att på nytt bygga upp en permanent bas på Island. Men Sveinn Guðmarsson vid utrikesdepartementet förnekar i Fréttablaðið att det finns några sådana planer.

Sveriges försvar monterades ned av politiker som hänvisade till den militära underrättelsetjänstens rapporter om att ryska armén var i ett uselt skick. När Gotlands regementschef Peter Molin därmed blev utan uppdrag i Sverige träffade hans soldater under sin utlandstjänstgöring i Kosovo väldigt välutbildade ryska förband, som – visade det sig – var tränade för att hitta väldigt bra på Gotland. […]

– Det som hände var väl egentligen att när man väl bestämde sig för att avveckla delar av försvaret tog man ingen som helst hänsyn till att kaserner var nyrenoverade och stabsplatser nybyggda. De strama ekonomiska ramarna ledde till att dåvarande ÖB Håkan Syréen lade ett förslag att värnpliktsvolymerna, repetitionsövningarna och till och med officersutbildningen drogs in.
– Det blev ekonomi som styrde och en omvridning från invasionsförsvar till insatsförsvar där man inte tog hänsyn till landets försvar. Vi skulle försvara Sverige långt bort i andra länder, som Afghanistan och Mali. Man tittade på kostnaderna för transporter av värnpliktiga, skjutfält och infrastruktur. År 2004 var signalerna att ryska armén var i ett uselt skick. De få ryska förband vi träffade på när vi tjänstgjorde i Kosovo var väldigt välutbildade förband som – visade det sig – var tränade för att hitta väldigt bra på Gotland, så vi förstod att det var sanning i vår idé att vi kanske var ett mål, säger Peter Molin.

Hur ser försvaret av Gotland ut i dag?
– Man går inte i land här utan att ha bestämt sig om man är vän eller fiende. Beredskapschefen bestämmer om det smäller eller inte, det är ett mycket delegerat system. De som är här kan naturligtvis inte stå emot hur länge som helst, det tar ett tag innan det kommer förstärkningar men man drar på sig uppenbara politiska konsekvenser om man kommer hit. Det går inte att göra som på Krim. Det går inte att i det fördolda krypa omkring här ön. […]

Du var mitt uppe i denna process när försvarsbesluten år 1996, 2000 och 2004 beslutade att förbanden här på ön skulle ersättas av Riksantikvarieämbetet. Hur kommenterar du denna process i dag?
– Den här processen började redan med Försvarsutredningen (FU 88) år 1988. Man skulle reda ut hur mycket man skulle lägga ned, överge mycket av materielen, skära ned på rep-övningar, officersutbildningar och även på värnpliktsövningar. Landet hade 13 brigader år 1997. En var mobiliseringsklar och det var den här på Gotland.
– Politikerna och militära underrättelsetjänsten beskrev hur Ryssland inom överskådlig tid saknade militär kraft och att det kommer att vara lugnt och stabilt i vårt närområde. Man sade upp alla officerare som inte fick söka andra förband heller, så 400 officerare fick i praktiken yrkesförbud samtidigt som ÖB drog ned officersutbildningar parallellt med att Sverige lovade 1500 man till EU battlegroup.
– Det var en turbulent och en förvånande tid. Samtidigt kände sig lokalpolitikerna här på Gotland klämda så stödet för en militär närvaro på ön från de lokala politikerna var minst sagt måttligt. Allt handlade om pengar, neddragningar, infrastruktur, lobbying och regionalpolitik. Så försvann tre brigader och kvar blev P4, P7 och I19.
– 1996 hösten avvecklades hela befolkningsskyddet i Sverige. Därför har vi idag inget system med skyddsmasker, därför är skyddsrummen inte rustade, därför har vi inga evakueringsplaner. När vi nu ska återta det här är det förenat med oerhörda kostnader samtidigt som mycket kunskaper ska återtas. Läs artikel

Vi återpublicerar här en artikel för sommarläsning (Utgvvarna).

Vi firar i år Försvarsmaktens 100-åriga existens med stor stolthet. Försvarsmakten har genom historien haft en viktig uppgift i tryggandet av Finlands självständighet och medborgarnas välfärd, såväl under fredstid som i krig…

Försvarsmakten är i dag i gott skick. Grunden för Finlands försvar är den finländska modellen som är skapad för våra förhållanden och behov. Dess hörnstenar är värnplikten, ett trovärdigt försvar som täcker hela landet och militär alliansfrihet. Vår försvarslösning bygger på medborgarnas starka försvarsvilja. För förebyggande av militära hot och vid behov för avvärjning av dem behöver vi både spetsförmågor som grundar sig på modern teknologi och en omfattande reserv. Det bilaterala och multilaterala försvarssamarbetet stöder utvecklandet av vårt lands försvar.

Medborgarnas förtroende för Försvarsmakten är starkt. Enligt en undersökning som publicerades i fjol litar nio finländare av tio åtminstone relativt mycket på Försvarsmakten, oberoende av bakgrund och förmögenhet. Vi är naturligtvis mycket stolta över detta. Att man värdesätter Försvarsmakten vittnar om att vi har lyckats sköta våra uppgifter, vare sig de hänför sig till upprätthållandet av Finlands säkerhet eller den utbildning som vi ger de värnpliktiga. Äran för detta tillkommer vår yrkeskunniga och hängivna personal, och även alla andra som arbetar med Försvarsmakten. Läs talet