Månad: oktober 2019

Att president Bashar al-Assad kommer gå som segrare ur kriget och sitta kvar med stöd av Ryssland och Iran har stått klart sedan länge. Han kommer inte skapa västerländsk demokrati och inte heller den frihet som många syrier gick ut och demonstrerade för under arabiska våren.

Men han är den enda som kan skapa fred, ta ansvar för IS-fångar och säkra gränserna.[…]

Bashar al-Assad har aldrig velat ha något sunniislamistiskt kalifat. Många som gick med i IS värvades under krigsstarten av just videos där al-Assads regeringsstyrkor stred mot beväpnade islamistiska grupperingar som har som mål att Syrien ska styras med sharia.

Dessa grupperingar beskrevs i väst som ”moderata rebeller” och eftersom de är i opposition mot al-Assad som något positivt, då al-Assads etikett är diktator. Den islamistiska oppositionen beväpnades och finansierades av USA med andra västländer och Gulfstater. Wall Street Journal har avslöjat att även Israel har bistått sunniislamistiska miliser.

Sverige gav också bidrag till en styrka som verkade som shariapolis.

Någon demokratisk beväpnad opposition till al-Assad finns inte. Det närmaste man kan komma är alliansstyrkorna SDF, som i majoritet är kurder och vars väpnade grupper har sitt ursprung i Abdullah Öcalans PKK-ideologi. […]

Dagen då det avtalet ingicks får betraktas både som en historisk vändpunkt i Syrienkriget men också dagen då omvärldens benämningar vändes upp och ner.

Det som alltsomoftast inte beskrivits ingående är att det är just dessa arméer – syriska, ryska och Hizbollah – som gjort det största arbetet mot al-Qaida och IS i Syrien, precis som att det var irakiska regeringsstyrkor och shiamiliser som gjorde det stora arbetet i irakiska Mosul och sunnitriangeln. De rapporterna från Syrien har valts bort då det inte passat in i det rådande narrativet.

Men för oss som har bott i regionen är den utveckling som nu skett inte överraskande. Läs artikel

Det turkiska beslutet att militärt gå in i nordöstra Syrien den 9 oktober följer på sätt och vis en röd tråd i händelseutvecklingen sedan Rysslands intervention i Syrien 2015. De parter på den syriska spelplanen som inte har Rysslands, Irans eller Turkiets uppbackning knuffas ut. Denna gång ser det ut att vara det kurdiska självstyrets tur.

Kurderna utgör omkring 10­–11 procent av befolkningen i Syrien och är därmed den största minoritetsgruppen i landet. Kurderna är i en befolkningsmajoritet i tre städer: Afrin, Kobani, och Qamishly (Qamishlo på kurdiska). I staden al-Hasaka utgör kurderna ungefär 45 procent av befolkningen. Mellan nämnda städer lever ett lapptäcke av olika folkgrupper som araber, assyrier, syrianer och armenier. Läs artikel

”Nationalism is the most powerful political ideology on the planet and it makes it almost impossible to occupy foreign countries and rearrange their politics and their society. Indeed, social engineering of this sort almost always leads to disaster, as both the French and the Americans found out in Vietnam, and the British, the Soviets, and now the Americans found out in Afghanistan. The moral of the story is quite simple: stay out of these places.” Läs samtliga  svar

Skriftlig fråga av Markus Wiechel (SD).

[…] Exempelvis har BBC Panorama sänt dokumentären Jihadis You Pay For, vilket kom att dra igång en diskussion i Storbritannien då jihadister i den så kallade Fria syriska polisen finansierats av länder som Storbritannien, Nederländerna och USA. Officerare inom denna polis hade handplockats av terrorgruppen Jabhat al-Nusra, vilket också märktes då de verkställde sharialagstiftning. Exempelvis kunde poliser synas närvarande vid stening av kvinnor, och europeiska pengar som skulle ha gått till denna shariapolis hamnade i stället hos väpnade terrorgrupper.

Starka kopplingar mellan den rebellvänliga organisationen Vita Hjälmarna och syriska jihadister har också avslöjats, där volontärer för Vita Hjälmarna i flera fall också varit aktiva i olika salafistgrupper.

Efter att dagligen ha granskat Syrienkriget sedan starten 2011 är det som framkommit ingenting nytt. I flera år har undertecknad ifrågasatt hur lättvindigt svenskt bistånd kanaliseras ut till grupper trots bristfällig kunskap om vilka dessa grupper är. Det är tydligt att det saknas ett kritiskt förhållningssätt inom Regeringskansliet, vilket också framgår vid en enkel titt på de handlingar som finns att tillgå rörande detta bistånd.

Mot bakgrund av att statsminister Stefan Löfven aviserat ambitionen att göra det straffbart att ha samröre med en terroristorganisation blir det hela än viktigare då svenska skattemedel kan ha gått till just terroristorganisationer.

Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Peter Eriksson:

Avser regeringen och statsrådet att granska Sveriges stöd till den syriska oppositionen och vilka följder detta stöd har medfört för människorna i Syrien, för att sedan frysa svenska utbetalningar? Läs skriftliga frågan

Skriftlig fråga från Markus Wiechel (SD).

[…] Det är illa nog att regeringen står handfallen när i huvudsak kurdiska hjältar tillåts slaktas av Turkiet och att det tagit så lång tid innan man slutligen övervägde exempelvis ett vapenembargo. Än värre är att regeringen tillsammans med sju av åtta partier i riksdagen röstade för rådslutsatser som uttrycker stöd till såväl förövarna (den så kallade Syriska nationella armén, SNA) som offren (Syriens demokratiska styrkor, SDF).

SNA är en hårdför islamistisk rebellallians som bildades av den syriska interimsregeringen, som är den gruppering som EU-kretsen och övriga partier ställt sig bakom genom rådslutsatserna. Redan i samband med den turkiska invasionen av Afrin, när den här frågan behandlades, ifrågasatte vi regeringens och övriga partiers ställningstagande, dock med föga resultat. Bara Sverigedemokraterna röstade emot rådslutsatserna, och vi tydliggjorde i stället vår hållning om ett kompakt stöd till SDF och ett avståndstagande från Turkiet med allierade jihadister. Okunskapen inom Regeringskansliet om vad som sker i Syrien är med andra ord ett faktum.

Mot bakgrund av detta vill jag fråga utrikesminister Ann Linde:

Avser regeringen och ministern att ändra sitt positiva ställningstagande gentemot den så kallade syriska interimsregeringen mot bakgrund av deras roll i ockupationen av Afrin och Rojava? Läs skriftliga frågan

Iraqi Minister of Foreign Affairs Mohammad Ali Al-Hakim announced that his country will officially demand Syria’s return to the Arab League.[…]

He also stressed that with the exception of Qatar and Somalia, all Arab countries were committed to preserving Syria’s sovereignty and territorial integrity, describing Turkey’s actions in north-east Syria as an “invasion of an Arab state’s land and aggression on its sovereignty”. Turkey has military bases in both Qatar and Somalia.

Lebanese Foreign Minister, Gebran Bassil, reiterated Al-Hakim’s sentiments regarding Syria’s membership by asking: “Isn’t it time for Syria to return to the Arab League?”[…]

Syria’s membership in the league has been suspended since 2011, when the Syrian government launched a harsh crackdown on pro-democracy protests, sparking eight years of civil war. Läs artikel

Government of India

We are deeply concerned at the unilateral military offensive by Turkey in north-east Syria

Turkey’s actions can undermine stability in the region and the fight against terrorism. Its action also has the potential for causing humanitarian and civilian distress.
We call upon Turkey to exercise restraint and respect the sovereignty and territorial integrity of Syria.

We urge the peaceful settlement of all issues through dialogue and discussion.

New Delhi
October 10, 2019

Syrian Arab Army units began moving north to confront Turkish aggression on Syrian territory, SANA’s reporter in Hasaka said on Sunday.

Upon the announcement of this news, the people of Hasaka began celebrating through holding marches in the neighborhoods of the city, welcoming this move to confront the Turkish aggression.

Meanwhile, in Qamishli, the locals took to the streets in expression of their happiness and welcome of the declaration of the move of the Syrian Arab Army to confront the Turkish offensive, affirming that the army is the only protector of the homeland which is able to defend it in the face of the aggression.

This movement comes to confront the ongoing Turkish aggression on towns and areas in the north of Hasaka and Raqqa provinces, where the Turkish forces committed massacres against locals, occupied some areas, and destroyed infrastructure.