Månad: oktober 2019

Afghanistan:

Regeringen vill se ett starkt politiskt engagemang av EU i Afghanistan. EU har en viktig roll att fylla som en partner till Afghanistan i arbetet för hållbar fred och utveckling i landet och för att värna mänskliga rättigheter och demokrati. Regeringen vill att EU fortsatt ger sitt stöd till en politisk lösning av konflikten och verkar för intra-afghanska fredssamtal och en vapenvila. […]

Syrien:

Regeringen ser fortsatt med stor oro på utvecklingen i Syrien och dess humanitära konsekvenser, särskilt kring Idlib och i nordöstra Syrien. Det är tydligt att den syriska regimens agerande inte kommer att leda till en hållbar fred. Uppgifter om en förestående turkisk militär offensiv i nordöstra Syrien är mycket oroande. Ett angrepp strider mot folkrätten, skulle hota möjligheterna att nå fred i Syrien och få allvarliga följdverkningar på
förhållandena på marken och i regionen. Det skulle också hota de internationella ansträngningarna att bekämpa Daesh. […]

Regeringen kommer att vara pådrivande för upprätthållandet av en sammanhållen EU-linje gällande icke-normalisering av relationer med den
syriska regimen. EU:s sanktioner har visat sig vara verkningsfulla, och trycket på den syriska regimen behöver bibehållas. EU måste också fortsätta att
framhäva frågan om ansvarsutkrävande. Läs  pressmeddelande

Javisst, Hergus Palmquist, leder det till ”märkliga” ting och ”helt otroliga påståenden” om man följer politiken och inte militära fakta med värdering enligt beprövad metod och erfarenhet. Att HP är intresserad av källor till Carl Bildts tankar för anfallskrig över Östersjön är begripligt.

Källorna är många. I en understreckare i Svenska Dagbladet (26/4 2006) behandlades vår goda doktrin ”alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig”. Bildt fick problem under krisen i Baltikum.

”Först i februari 1995 kunde SvD avslöja orsaken. Den svenska regeringen hade i maj 1993 samlats i ett bergrum och hållit en topphemlig krigsövning. Övningen hade täcknamnet Carina. (Namnet och detaljerade fakta ströks vid publiceringen 1995. Detta för att undvika ett tryckfrihetsåtal mot SvD, vilket visar hur känsligt läget då ännu var.) I övningen angrep Ryssland de baltiska staterna både genom ryska friskaror ledda av utbrytargeneraler och invasion stödd från Moskva. I spelet bröt neutralitetspolitiken ihop”. Läs artikel

However, we are currently mired in a geostrategic context defined by distrust, the militarization of international relations and a dearth of dialogue. Relations between the socalled “great powers” are eroding as the rules-based international order – including the disarmament and non-proliferation regime – is being challenged.
Other global issues – climate change, mass migration and social unrest – will also continue to affect the nature and conduct of armed conflict.

In this unsettling environment, where brakes on warfare are being removed, the utmost caution should be exercised in the deployment of technological innovations with disruptive ramifications. […]

As the Secretary-General said in February this year: ”We need a new vision for arms control in the complex international security environment of today.” Any new vision would need to preserve the indispensable benefits of the existing frameworks but could address many of the issues I have already mentioned. It should encompass all kinds of nuclear weapons and their qualitative developments. It could consider particularly destabilizing categories of weapons such as hypersonic weapons. […]

I believe the UN has to play a central role in bringing together the security and humanitarian discourses in a new vision for arms control and disarmament. And I believe the UN should contribute creative ideas to maximize the benefits and minimize the challenges of disruptive technology. The use of technology in warfare in ways that undermines our collective security is not a forgone conclusion. Through dialogue, transparency, negotiation and cooperation, we can build the normative framework that prevents the direst of scenarios from taking place. I look forward to working together to secure our common future. Läs talet

Norge har besluttet ikke at være en del af Natos ballistiske missilforsvar.

Det fremgår af det norske forsvarsministeriums budget for 2020, som blev offentliggjort mandag. Det skriver det norske nyhedsbureau NTB.

– Gennem en bredere sikkerhedspolitisk vurdering har regeringen besluttet, at Norge ikke overvejer at anskaffe sensorer eller forsvarsmissiler, som kan indgå i Natos missilforsvar, hedder det i budgettet.

Norge har i flere år støttet Natos beslutning om at udvikle et missilforsvar til at beskytte Natos europæiske territorie, befolkninger og styrker. Det blev besluttet på et topmøde i Lissabon i 2010. Men til gengæld har Norge været modstander af planen om, at Natos missilforsvar skulle smelte sammen med USA’s mere omfattende missilforsvar. Debatten om en mulig norsk deltagelse har udløst frygt for spændinger i relationen til Rusland.

– Jeg tror, at dette (regeringens beslutning, red.) forhindrer øget spænding, siger seniorforsker Julie Wilhelmsen til NTB. Läs artikel

President Donald Trumps beslut att överge sina kurdiska allierade i Syrien och ge grönt ljus för turkiska markoperationer i det så kallade Rojava-området har vållat harm och bestörtning i regionen.

Trumps besked är en historisk markering av något som berör långt fler än kurderna. Från Israel till Gulfstaterna inser USA:s allierade att regionens allianssystem nu rivits upp definitivt. Redan USA:s beslut att inte replikera på Irans attacker mot Saudiarabien chockade. Jämte sveket mot kurderna rör det sig om ett geopolitiskt jordskred.

Det som USA:s allierade kring Stilla havet fick lära sig för flera år sedan går nu upp för dess partners i Jerusalem, Amman, Muskat, Dubai, Riyad, Kuwait och Bahrain: den som bygger sin säkerhetspolitik på traditionella antaganden om amerikansk solidaritet, bygger på lösan sand.

De skräckslagna saudierna inledde under veckan indirekta förhandlingar med Iran och Israel höll natten till måndagen ett extra kabinettsmöte där man enades om en kraftig ökning av militärbudgeten. Att saudierna inte ens brydde sig om att hålla sitt luftvärn kring oljekällorna i stånd – det aktiverades inte vid den iranska attacken – berodde på den ingrodda övertygelsen att USA:s beskydd skulle freda dem mot allt ont. Iran slet masken av den illusionen. Läs artikel

Tilliten till institutioner och till våra medmänniskor har minskat och skillnaderna mellan olika områden och delar av landet har ökat. Men vad det gäller den politiska splittringen jämför vi oss för mycket med USA, där läget är betydligt allvarligare. Det menar historikern Lars Trägårdh, som forskat på ämnet. […]

Den etniska och sociala boendesegregationen och sociala mediers logik försvårar möten mellan människor med olika åsikter och erfarenheter. Lars Trägårdh nämner också uppluckringen av tre institutioner, som historiskt skapat social sammanhållning. – Den ena var den allmänna folkskolan, som var en plats där man fick mötas, lära sig ett gemensamt språk och en gemensam verklighetsbild. Den andra var lumpen, där unga män fick mötas över klassgränserna. Och sen hade vi media. Vi hade ett gemensamt media, inte minst då public service, som vi kallar det idag. Alla de här tre institutionerna har under senare år blivit avskaffade eller pluraliserade på olika sätt. Och vi har inga ersättningsinstitutioner som konkret kan få folk att mötas, säger han. Läs artikel

Rikshemvärnschefen:

Hemvärnet, som består av frivilliga, är efterfrågat och behovet är stort av Hemvärnsförbanden och dess förmågor.
Hemvärnet lever verkligen efter devisen ÖVERALLT – ALLTID!
Därför ska Hemvärnet stärkas – bla genom personell tillväxt och tillförsel av mtrl och förband/förmågor. Hemvärnet är och kommer fortsatt vara den nationella bottenplattan. En bottenplatta som består av 40 bataljoner, spridda över hela Sverige, med 24
timmars operationsberedskap.
Den höga operationsberedskapen är Hemvärnets signum och 6 – 24 – 90 är kravet. Detta innebär att hemvärnets förband redan i grundberedskap skall ha förmågan att inom 6 h, efter det att hemvärnsberedskap beordrats, ha initialförmåga att lösa huvuduppgiften – inom 24 h full förmåga och därefter kunna lösa detta i 90 dagar.
Dessa 40 bataljoner med operationskraven 6 – 24 – 90 har som huvuduppgift och fokuserar på att skapa förutsättningar för övriga FG/SK att kunna verka. Sedan kommer också de Militärregionerna med de regionala staberna och utbildningsgrupper att tillföras stridskraften from 1 jan 2020. Läs uttalandet

Fifteen years ago, NATO opened its doors to the Baltic states. In the United States this momentous historical decision is commonly framed either as one of the greatest U.S. foreign policy achievements or an ill-advised move that diluted the alliance by taking on indefensible nations. Meanwhile, Russian contemporary discourse on this matter revolves around broken Western promises not to expand the alliance towards its borders. Either way, the story of Baltic NATO membership is almost exclusively told through the lens of major powers, leaving the impression that Latvia, Lithuania, and Estonia were mere spectators caught in a geopolitical tussle between the United States and Russia. […]

A number of things had to go right in order for the Baltic states to join NATO. Deep structural forces worked in their favor. In the post-Cold War era, the global distribution of power had shifted away from Russia, putting Moscow in too weak a position to challenge the enlargement process in a meaningful way. The Clinton and later Bush administrations were sympathetic towards the plight of Baltic nations and kept the membership door open. Regionally, the Baltics benefited immensely from their Nordic neighbors who were keen to invest in modernization of Baltic armed forces, transfer knowledge, and lobby on the Baltics’ behalf internationally. But that alone did not guarantee the outcome we have today. Events on the ground in Latvia, Lithuania, and Estonia, namely local actors’ persistence in pushing to join the Euro-Atlantic community, their diligent efforts, and their dedication to reforms, is what finally got them over the alliance’s doorstep. For the Baltics, reaching NATO membership was nothing short of a geopolitical breakthrough, Läs artikel

Det var det här med kärnan. SR och SVT:s uppdrag är att sända radio och tv i allmänhetens tjänst. Extra vikt läggs vid att ”slå vakt om programområden som är betydelsefulla för allmänintresset”. Alltså: nå ut till vanligt folk. Det är inte jag som påstår detta – utan Lena Adelsohn Liljeroth, tidigare kulturminister och undertecknare av nuvarande sändningstillstånd som går ut vid årsskiftet.

Kanske hade kulturministern lyssnat på Alliansregeringens framtidskommission. Förutom Kd:s partiledare Göran Hägglund bestod den bland annat av Lars Trägårdh, professor och tillitsforskare. Han brukar påpeka att tre institutioner varit grundläggande för den sociala sammanhållningen i Sverige: allmän värnplikt, gemensam skola – och public service. Det är våra gemensamma lägereldar, platserna där vi lär oss att världen är större än vardagsrum och mobilskärm. Efter värnpliktens avskaffande och skolans splittring är SR och SVT på många sätt den sista vi har kvar. Läs artikel