Månad: april 2020

[…] Fler röster har den senaste tiden höjts om att säkerhetsrådet bör agera. Margot Wallström (S), tidigare utrikesminister, är en av 36 undertecknare till ett brev som kvinnliga världsledare häromdagen skickade till rådets nuvarande ordförande. Där uppmanades säkerhetsrådet bland annat att följa den vädjan som António Guterres tidigare uttryckt, och samlas kring en resolution om ett globalt eldupphör.

Frågan är dock om det finns några utsikter för att den splittring som finns mellan säkerhetsrådets permanenta medlemmar (USA, Ryssland, Kina, Storbritannien och Frankrike) är möjlig att överbrygga under den pågående pandemin där varje enskild stat valt sin egen strategi för att minska smittspridningen.

Enligt Martti Koskenniemi, professor i folkrätt vid Helsingfors universitet, är det också en fråga om vilka befogenheter som rådet har att agera i situationen, då dess tvingande kompetens gäller frågor som handlar om internationell fred och säkerhet.

– Pandemin kan alltid tolkas som ”hot mot fred och säkerhet” under kapitel sju av stadgan. Det är ju vad rådet gjorde under ebolakrisen 2014, även om jag tycker att det är lättare att tolka det genom ”fredlig lösning av tvister” under stadgans kapitel sex. Det här kräver att det i princip skulle finnas en konflikt mellan FN-medlemmar. Men vanligtvis tolkar rådet stadgan ganska fritt, säger Martti Koskenniemi. Generalsekreteraren gick tidigare i vår ut med appell där han vädjade om ett globalt eldupphör under krisen. Skulle en resolution kring det här i säkerhetsrådet ha betydelse?

– Eldupphör är alltid en möjlighet. Men det skulle vara väldigt överraskande om rådet skulle nå något sådant. Jag skulle se den som en verklig ”turning point”. Men jag är ganska säker att Trumpregimen inte vill ge FN sådant stöd, säger Martti Koskenniemi. Världshälsoorganisationen, WHO, är det FN-organ som står i centrum för det globala samarbetet kring coronautbrottet. De är dock beroende av medlemsstaternas politiska och ekonomiska stöd, och senast i förra veckan hotade USA:s president Donald Trump med att dra in USA:s stödpengar till organet.

– Det är upprörande och häpnadsväckande att mitt under en pandemikris vilja försvaga WHO. De kan, precis som alla organisationer, har gjort sina misstag men arbetar just nu dygnet runt och har en viktig roll på alla områden när det gäller coronakrisen. Jag hoppas det skrämskott som kom från den amerikanska presidenten inte blir verklighet, säger Jan Eliasson. Läs artikel

Republikens president Sauli Niinistö förde ett långt och angenämt telefonsamtal med Kinas president Xi Jinping tisdagen den 14 april 2020. Presidenterna diskuterade Kinas beslutsamma åtgärder för att motarbeta coronaviruspandemin och den ekonomiska belastningen av den. Kampen mot pandemin och den ekonomiska recessionen är av största vikt också globalt, och därför menade presidenterna att det är nödvändigt med initiativ och internationellt samarbete.

President Niinistö konstaterade att man har följt Kinas erfarenheter noga och tackade för all medicinsk information och annat samarbete. President Niinistö berättade om bristen på skyddsutrustning i Finland och sade att också framstående företrädare för det finländska näringslivet strävar efter att förbättra situationen genom att kontakta sina kinesiska partner. Presidenterna konstaterade att samarbetet mellan länderna för att skydda sig mot pandemin fungerar och fortsätter.

Presidenterna framhöll att det goda förhållandet mellan länderna nu firar sitt jubileumsår och bekräftade att det kommer att utvecklas ytterligare. Båda såg fram emot ett återseende i en frisk värld. Samtalet fördes på initiativ av Finland. Läs artikel

Høsten 2018 gikk startskuddet for en ny fireårig planprosess for hvordan det norske forsvaret skal utvikle seg. I den forbindelse fikk Forsvarets forskningsinstitutt (FFI) i oppdrag fra Forsvarsdepartementet om å komme med innspill.

[…] For Solberg-regjeringen er dette en doktrine som de senere år har lagt mer vekt på militær avskrekking overfor Russland, og som i betydelig grad har initiert en nokså outrert «invitasjonspolitikk» overfor USA. Dette gir kanskje mer sikkerhet, fordi en eventuell krise mellom Russland og Norge ikke risikerer å bli en krig med Norge – men en krig om Norge, der USA raskt kan komme på banen. Men den samme doktrinen kan også gi landets innbyggere mindre sikkerhet, rett og slett fordi Russland i økende grad begynner å se på Norge som et potensielt «springbrett» for amerikanske operasjoner. Enten inn mot de strategiske atomstyrkene på Kolahalvøya, eller mot russiske styrker i Østersjøregionen og Baltikum. For russerne er jo ikke redde for 5,3 millioner innbyggere som knapt nok kan holde seg med et forsvar som holder i tre-fire dager på døgnkontinuerlig beredskap. Det russerne frykter er at varslingstiden som trengs for å opprettholde en troverdig andreslagsevne i nord forsvinner, fordi Norge gjøres tilgjengelig for amerikanske luft- sjø- og landmilitære styrker tett opptil deres egne grenser. Dette gjør at norsk infrastruktur, især det digitale samfunnskritiske nervesystemet, blir mer eksponert for russisk etterretningsvirksomhet. […]

I dette bildet blir FFI-rapporten Hvordan styrke forsvaret av Norge? raskt et nyttig politisk verktøy for regjeringen. Ikke minst for å fortsette en politikk som de selv mener gir best sikkerhet til Norge. Men som stadig flere – sågar innad i regjeringspartiene Høyre og Fremskrittspartiene, så vel som i opposisjonspartiene på venstresiden – stiller spørsmålstegn ved. For norsk sikkerhet ligger ikke gjemt i den «amerikanske folden». Norsk sikkerhet ligger gjemt i balansepunktet mellom det å være «en god alliert» til USA, og «en god nabo» til Russland. Når FFI bes om vurdere ulike konseptuelle retninger for utviklingen av Forsvaret blir dermed FFI brukt i et politisk spill i et arbeid som egentlig skulle vært diskutert og drøftet på Stortinget, i mediene og i den bredere samfunnsmessige debatten. […]

Kjernespørsmålet som skulle ligget til grunn for FFI-analysen, men som embetsverket i departementet hjelper regjeringen til å unngå, er nemlig dette: Hvordan kan et lite allianseavhengig land med felles grense til Russland oppnå så mye sikkerhet som mulig gjennom NATO-medlemskapet – uten samtidig å fremprovosere russiske mottiltak i egne nærområder? Läs artikel

An attack on a military base in Northern Mali on April 6 has killed at least 25 Malien soldiers. In response eight ‘assailants’, presumed Al-Qaeda affiliates, were ‘neutralised’. This newest loss in the French and United Nations backed campaign comes on the heels of the first cases of Covid-19 amongst French soldiers serving in operation Barkhane. Four soldiers tested positive for the novel Coronavirus on April 2nd, three of which were sent back to France while one is quarantined in place. Other soldiers have shown symptoms and await testing. The onslaught of the virus could be a major setback in France’s lengthy campaign which has had a catastrophic year thus far. […]

Many in Burkina Faso see the French insurgency as a neo-colonial strategy to protect first and foremost the mining industry interests of the French elite, while the safety of the people comes secondary, if at all. This anti-French sentiment is shared by their neighbors in Mali where large protests in January offered a snapshot of the general distrust in the French military presence and the puppet master of West African politics, the French president and champion of the neo-liberal expansionist cause: Emmanuel Macron. Läs artikel

Läs också kommentar till det svenska deltagandet i den franskledda Takuba-insatsen.

[…] Forsvarets forum har tidligere snakket med noen soldatene som var i Irak under angrepet. De fortalte om usikkerhet: At de ikke visste hvor store skadene på leiren ville bli, og hva som ventet dem da de returnerte. Men også om godt lederskap og gjennomføringsevne.

– Det var surrealistisk. Meg bekjent så er dette det største konvensjonelle missilangrepet som er gjennomført mot noen vestlig nasjon i moderne historie, sa styrkesjef Einar Aarbogh til Forsvarets forum etter at soldatene ble hedret med medaljer for sin innsats. […]

Da Forsvarets forum snakket med soldatene ved basen i mars, fortalte troppssjefen at paramilitære militsgrupper med tilknytning til Iran utgjør en trussel for norske styrker. Läs artikel

Läs även kommentar tidigare på den här  sajten om de svenska soldaterna i Irak.

Iran isn’t laboring under any delusion that the final steps in acquiring nuclear weapons will be militarily risk-free.

f news reports are correct, then Iran wants to build a bomb. But in the two months since its muted response to the American strike that killed Iran’s Maj. Gen Qassim Suleimani and the country seems intent on signaling rather than proliferating. In January, Iran’s foreign minister, Mohammad Javad Zarif, threatened to withdraw from the Treaty on the Non-Proliferation of Nuclear Weapons (NPT). But has made no further indication to do so since then. Last week, Tehran invited the IAEA to observe that it had tripled its stockpile of low-enriched uranium, an initial step toward restarting a nuclear weapons program but a move short of qualifying as a renewed weapons program.  […]

All of this suggests that when Iranian officials say they do not want to get a bomb, maybe America should listen. If it did, then it would make sense to double down by reminding the Iranians of all the good reasons to hold off. Läs artikel

Finland har flera goda skäl att köpa nya jaktplan av USA, precis som i början av 1990-talet. Den bedömningen gör två pensionerade flygvapenchefer som Yle har talat med. Särskilt F-35 Lightning II framstår som en klar favorit.

– F-35 är utan vidare ett jaktplan för framtiden. Det har vissa unika egenskaper och det växande antalet användarländer pressar ner kostnaderna, påpekar generallöjtnant Heikki Nikunen.

Nikunen var Flygvapnets kommendör i början av 1990-talet, då Finland beslöt att ersätta  sina dåvarande svenska Draken och sovjetiska MiG-plan med amerikanska F/A-18 Hornet. Läs artikel

Da den tyske marinen seilte inn i norske fjorder 9. april, var et av de viktigste målene å erobre Narvik, som var havnen der jernmalmen fra Kiruna i Sverige ble lastet over i skip som skulle til Tyskland. Denne jernmalmen var svært viktig for tysk krigsindustri.

Dette visste også Storbritannia. Og de var nærmere å gjennomføre sin egen plan for å erobre Narvik enn de aller fleste er klar over. 9. april 1940 var Norge bare timer unna at britiske soldater ble landsatt i Narvik, Trondheim, Bergen og Stavanger. Det avslører planen «R. 4», framgår det av dokumenter om invasjonen som Arkivverket slipper på skjærtorsdag.

Dokumentene er hentet fra det private arkivet til den avdøde historieprofessor Magne Skodvin. Han fortalte selv aldri om betydningen av planen. Historikeren Lars Borgersrud tror det har sammenheng med et ønske etter krigen om å ivareta et best mulig forhold til Storbritannia som alliert.

– En historie om en planlagt britisk invasjon av Norge passet svært dårlig inn i det bildet, sier Borgersrud i en artikkel skrevet av Arkivverkets fagdirektør, Øyvind Ødegaard.

10.000 britiske soldater og 15 skip satte kursen mot Norge fra havner i Skottland 8. april. Men da britiske fly fikk øye på de tyske skipene som seilte oppover norskekysten, ble soldatene satt i land på Orkneyøyene. Läs artikel