Nej till kärnvapen – en nutida kristen kärnfråga! kyrkanstidning.se

Fredrika Gårdfeldt fredspräst i Katarina församling, KG Hammar fredsteolog och ärkebiskop emeritus, Benjamin Ulbricht präst och ordförande i Gotlands fredscenter, Lotta Sjöström Becker Generalsekreterare i Kristna Fredsrörelsen

[…] Våld i den mest fruktansvärda form i dag är kärnvapen. Ett vapen som forskare beräknar kan förgöra 90 procent av alla människor om dess fasansfulla krafter släpps lösa. Siffrans absurditet blottlägger den hybris som ligger bakom utvecklingen och innehavet av sådana vapen. Likväl försvaras deras existens med att de skulle bidra till en ”maktbalans”. 15 000 sådana vapen finns i dag i ett tiotal länders ägo.

Global säkerhet stavas här ömsesidig rädsla och avskräckning. Detta är en relationslogik som är raka motsatsen till Jesu förkunnelse.

Kärnvapen är en falsk fred, en nutida Pax Romana, och en skymf mot Jesus av Nasarets liv och död. Guds kallelse att göra motstånd mot falsk fred – genom profetiska ord, tillit, handling och bön – är detsamma i dag som för 2 000 år sedan!

Den 6 augusti är det 75 år sedan Hiroshima och tre dagar senare Nagasaki bombades. Vi uppmanar våra kristna systrar och bröder att frimodigt använda alla de utrymmen, samtal, sociala media, predikan, gudstjänster med mera som finns att tillgå för att lokalt skapa opinion för att Sverige snarast skriver på FN:s förbud mot kärnvapen.

För trots att avtalet har röstats igenom av 122 länder, däribland Sverige, har regeringen beslutat att inte ratificera avtalet nationellt, fastän 80 procent av befolkningen stöder det.

Kärnvapen kan kännas som ett avlägset hot. Dess skira kraft är obegriplig, dess symboliska ondska likaså. Ändå – eller just därför – kan vi som vill följa Livets Gud inte stå oberörda och passiva inför dessa dödskärnors existens. Läs artikkel

Sverige på väg in i nytt kallt krig

Lars-Gunnar Liljestrand

I en artikel på DN Debatt (28/7) gör försvarsminister Peter Hultqvist en genomgång av Sveriges försvarssamarbeten.

Det handlar om en rad avtal och överenskommelser angående övningar, samarbeten och utbyte av säkerhetspolitisk information med olika länder i vår närhet men även med Storbritannien och USA.

Läs mer

France’s African forever war, unherd.com

John Lewis-Stempel, farmer, nature writer and author

There is something inescapably Beau Geste about France’s Operation Barkhane. Today, as yesterday and as tomorrow, combat patrols from the French Foreign Legion and other regiments of the French Army will set out into the sand and scrub of sub-Saharan Africa searching out jihadists attached to al-Qaeda and Isis.

France has now been waging war in the no man’s land of the Sahel for six long years. Barkhane began on 1 August 2014, with a mandate for counter-insurgency ops across Burkina Faso, Chad, Mali, Mauritania and Niger — an area the size of Europe. But in the Sahel, the terrorists can run and they can hide. Initially, the French deployment was 4,500 troops — with the Legion heavily committed, as always — but this year President Macron boosted the troop numbers of President Hollande to 5,100. Political Left to political Right, Barkhane is a French commitment. For now.

Ostensibly, the French work alongside the Sahel’s national armies and the peacekeepers of the United Nations’ Minumusa stabilization mission in Mali. For months Paris has been trying to build support in Europe and the West for a multinational special ops “Task Force Takuba”. Only Estonia and the Czech Republic have confirmed allocation of personnel; Britain, meanwhile, contributes a paltry three Chinook helicopters to Barkhane; Denmark two Merlin helicopters; the US declines the invitation to the party, again and again. […]

In terms of military evolution, France is where America was in 2001 with Afghanistan. No exit strategy, no plan other than fighting war with war. Meanwhile, the armies of the “G5 Sahel”’, supposedly supportive of Barkhane, are under-trained and under-equipped. On one training exercise, the French instructor discovered that his Malian army students had no idea what a compass was. Läs atikel

 

Sommarrepris: Sveriges förhållande till Ryssland, Sven Hirdman

Vi återpublicerar här artikel av Sven Hirdman från 22 december 2016

***

Konflikten om den ryska gasledningen i Östersjön har återigen aktualiserat Sveriges förhållande till Ryssland.

Från 1200-talet till 1800-talet hade Sverige omväxlande krig och fred med Ryssland. Nu har vi haft fred i 207 år, sedan 1809. Spänningar har tidvis, såsom nu, uppstått under denna långa fredsperiod. Det är inte märkligt när en mindre stat som Sverige geopolitiskt tvingas leva i närheten av en stormakt som Sovjetunionen/Ryssland. Statsmän som Karl XIV Johan, Per Albin Hansson och Tage Erlander och några av deras sentida efterföljare har emellertid sett till, att dessa potentiella spänningar har kunnat hållas under kontroll och att Sverige lyckats bevara sin fred och sin militära alliansfrihet.

Läs mer

US to withdraw or relocate more troops in Germany than previously thought, dw.com

Defense Secretary Mark Esper has outlined proposals that foresee bringing about 6,400 troops back to the US and relocating another 5,400 within Europe. That entails reducing the presence in Germany by roughly one third. […]

In a major shift, US European Command and Special Operations Command Europe would be moved from Stuttgart in Germany to Mons, Belgium, General Tod Wolters of European Command said.

Esper said that the troop reassignments were part of a larger plan to update US strategy against Russia. ”We are following the boundary east, where our newest allies are,” the Defense Secretary said. […]

The German government has said it expects to spend 1.37% of GDP on defense in 2020.  Defense Minister Annegret Kramp-Karrenbauer recently questioned whether defense spending alone was a fair measure of NATO members’ contributions to the alliance.[…]

Bavarian Prime Minister Markus Söder criticized the US withdrawal plan, adding that it served no clear military purpose and would even weaken the NATO alliance and the US itself.

”Unfortunately, this puts a burden on the German-American relationship,” Söder said. […]

Green party opposition politician Jürgen Trittin, who sits on the foreign affairs committee in parliament, told DW he believed the real motivation was not military or defense policy: ”It’s more a part of the economic warfare Donald Trump is fighting against the European Union and especially the Germans,” Trittin alleged, calling for Germany to cancel plans to purchase new F-18 fighter jets from the US in response. Läs artikel

USA drar tillbaka tusentals soldater från Tyskland, svt.se

Omkring 12 000 av de totalt 34 500 amerikanska soldater som är stationerade i Tyskland ska dras tillbaka, det meddelade USA:s försvarsminister idag. Som skäl för beslutet uppger president Donald Trump att Tyskland inte bidrar tillräckligt till försvarsalliansen Nato.

Att USA planerar att dra ned sin militära närvaro i Tyskland är känt sedan tidigare, men det är först nu försvarshögkvarteret Pentagon anger omfattningen. Av de närmare 12 000 soldaterna som ska lämna Tyskland kommer drygt hälften att återvända till USA. Övriga kommer att stationeras i andra Natoländer, som Belgien, Italien och Polen. Kvar i Tyskland blir omkring 25 000 amerikanska soldater.

Beslutet att ta hem trupp från Tyskland ligger i linje med president Trumps löften att minska USA:s militära engagemang i omvärlden. Samtidigt säger Trump att neddragningen åtminstone delvis beror på Tysklands ovilja att bidra tillräckligt till Nato ekonomiskt.

Enligt försvarsminister Mark Esper är omfördelningen tänkt att stärka Natos närvaro i Svarta havsregionen.

”Jag är säker på att alliansen stärks av detta”, säger försvarsministern enligt New York Times. Esper tillägger att de första förflyttningarna kan ske redan om några veckor. Läs artikel

Misstänkt luftrumskränkning över Finska viken, svenska.yle.fi

Två ryska SU-27-jaktplan misstänks ha kränkt finskt luftrum omkring klockan 14 på tisdagen, uppger Försvarsministeriet.

– Det handlar än så länge om en misstänkt kränkning, som Gränsbevakningsväsendet utreder, säger Försvarsministeriets kommunikationschef Niina Hyrsky.

Enligt Hyrsky flög de två Suhoi-planen i finskt luftrum ungefär två minuter och tog sig ungefär en halv kilometer in på finskt territorium.

Misstänkta kränkningar av Finlands territorium i luften och till sjöss sker mellan en och sex gånger per år, tillägger kommunikationschef Hyrsky. Läs artikel

Fördjupat samarbete planeras med Finland, blt.se

[…] Just nu pågår ett koordinerat arbete mellan den svenska och finska sidan för att ta fram ett avtalsförslag.

– Jag räknar att vi ska ha någon form av avtalsupplägg klart till hösten, säger Hultqvist.

När ett avtal finns färdigt ska det att läggas fram som en regeringsproposition i riksdagen innan det kan träda i kraft.

– Tidsplanering för proposition och ikraftträdande kommer jag att presentera i ett senare läge.

Något liknande avtal finns inte med någon annan nation tidigare. Däremot har Sverige ett värdlandsstödsavtal sedan tidigare med Nato. Såväl Finland som Sverige är alliansfria nationer. Och alliansfriheten är inget som utmanas av ett värdlandsavtal, poängterar Hultqvist.

– Det handlar inte om ett avtal om ömsesidiga försvarsförpliktelser, utan ett avtal som aktiveras i händelse att vi fattar ett beslut i respektive land att ge varandra stöd och hjälp i en speciell situation. Läs artikel

 

”Värdlandsstödsavtal med Finland planeras”, dn.se

Försvarsminister Peter Hultqvist (S)

Sveriges försvarssamarbeten med andra länder är avgörande för försvaret av vårt land. En skarp situation någonstans i Östersjöregionen påverkar alla länder i området. Därför måste vi redan i fredstid skapa möjlighet att agera gemensamt om freden utmanas. Samarbetena har vuxit fram för att skapa förutsättningar för att kunna gemensamt agera i kris eller krig. […]

Samarbetet med Finland är det mest långtgående och omfattar i dag även operativ planering för gemensamt agerande i krig. Det är strategiskt viktigt och handlar om att bygga både militär förmåga och operativt djup vilket är till fördel för båda länderna. Nu stärker vi det samarbetet ytterligare genom att förbereda en ny lagstiftning som ger förutsättningar för att snabbare kunna ge och ta hjälp i en kris, ett avtal om värdlandsstöd mellan Sverige och Finland. Värdlandsstöd innebär att finska och svenska förband ska kunna verka och lösa sina uppgifter på respektive lands territorium. I praktiken omfattar det både militärt och civilt stöd och kräver noggranna administrativa och praktiska förberedelser. […]

Den militära alliansfrihetenär den självklara grunden för de samarbeten Sverige bedriver. Men att inte vara medlem i någon militär allians är inte detsamma som att inte samverka med andra eller att inte ha djupa och långtgående militära relationer. Ytterst är det så att förmågan att samverka med andra är en viktig del i arbetet med att bygga de säkerhetspolitiska trösklar och balanser som är nödvändiga i vår tid. Läs artikel

Finnmark versus Lofoten, nye-troms.no

Morten Kasbergsen, redaksjonssjef

Forsker Ina Holst-Pedersen Kvam ved Sjøkrigsskolen advarte nylig mot at Finnmark sannsynligvis har mistet sin strategiske betydning. Hun peker på Lofoten som et nytt militært brennpunkt i nord, og mener Norge og Nato planlegger for feil scenario i en eventuell konflikt med Russland. Forskeren framhever at det ikke lenger er nødvendig for Russland å okkupere Finnmark for å sikre sine interesser i en storkrig. Det er nok at russerne bruker sine langtrekkende våpensystemer for å kontrollere Finnmark. «Dersom Russland setter i land sine langtrekkende missilsystemer i Lofoten, vil de kontrollere store deler av Nord-Norge og havområder enda lenger vest. I tillegg vil Hærens styrker i Troms og Finnmark bli isolert fra resten av Norge», sier Kvam til NRK. […]

Invasjonsforsvaret fra den kalde krigen er borte, og med det de fleste små offensive krigsskipene og de mange kystfortene og minefeltene som forsvarte innseilingene til landsdelens viktigste havnebyer. Til og med Sjøheimevernet, som hadde overvåking og kontroll av vår lange kyst som sin spesialitet, ble vedtatt nedlagt av Stortinget i 2017. Kystjegerkommandoen i Harstad holdt også på å gå med i dragsuget, men ble heldigvis videreført. Med sine Hellfire-missiler er kystjegerne sannsynligvis de som vil gå i front for å bekjempe en eventuell russisk landgang i Lofoten. Nå skal det sies at det ikke er noen overhengende fare for et russisk angrep på Norge, men ingen kan spå framtida. Vårt lille land er bare en liten brikke i spillet mellom stormaktene. Derfor kan ingenting utelukkes. Utenkelige ting har skjedd før, og vil skje igjen. Läs ledaren

An Alliance for Democracies: With the US or for the US?, egmontinstitute.be

Sven Biscop, lecturerer at Ghent University

US Secretary of State Mike Pompeo has called for an “a new grouping of like-minded nations, a new alliance of democracies” against China. The US has raised this idea before: in 2003, when it could not get its way from the UN Security Council, as an alternative format that could legitimise the invasion of Iraq. […]

Just like in the Cold War, Europe would be a secondary actor to the US, but now in a secondary theatre, for the main act would now play out in Asia rather than in Europe. European and American interests greatly overlap, but they are not identical. The EU cannot trust the US to take care of Europe’s economic interests. More fundamentally, since the US wants to remain the undisputed number one, for Washington the rise of China is a problem per se. Not so for the EU: if, and only if, China respects the basic rules of the world order, Europe can live with the fact that China is a great power again. An “alliance of democracies”, therefore, would not really be an alliance with the US – it would be an alliance for the US, to further the American interest, to which the interests of its allies would inevitably end up being subordinated. If the US really cares about bringing its allies on board, it should more sincerely consult them in the existing frameworks, such as NATO, rather than imposing its agenda. Washington should work with key players such as the EU, and build a common agenda, rather than using tariffs to try and force it into line. Läs artikel