Månad: november 2020

Mange skribentar etterlyser større løyvingar til forsvaret i nord, og politikarar frå dei fleste parti er einige om at det må ei større satsing til for å byggja opp eit truverdig nasjonalt forsvar. Forsvaret i nordområda er retta mot Russland, og i den kalde krigen var dette ei prioritert oppgåva både politisk og militært. Politisk kom Noreg med garantiar til Sovjet slik at dei skulle få ei forsikring om at Noreg ikkje hadde offensive planar. Dei ståande styrkane i Finnmark var små, og viktigast av alt: Noreg og dei alliert skulle ikkje øva aust for Hammerfest. Dette var ein garanti for at Sovjet ikkje skulle sjå på landet vårt som ein potensiell fiende, og for at me aksepterte at Sovjet bygde opp dei store basane på Kola. Det låg ei gjensidig forståing av  forholdet mellom landa til grunn for dette. Det skapte ein balanse som i dag er øydelagt av at USA og Nato øver nær opp til russiske område i Barentshavet. […]

Den siste tidaer presset mot Tromsø for å ta i mot atomubåtar nok eit bevis på at norsk sikkerheitspolitikk ikkje har tillit i nord. Slike hamner blir fort ein base for båtane, og med det er erklæringa om ikkje å ha A-våpen på norsk jord i fredstid historie. Dette gjer Tromsø til eit svært utsett mål i framtidige konfliktar, og det legg landet vårt opent for angrep med A-våpen. Folk her nord ser klart den skilnaden det er mellom nord og sør når det gjeld haldninga til Russland. Her er folk opptekne av at me skal ha eit godt forhold til Russland, og utvida det fredelege samarbeidet innan kultur og næringsliv. Slik norsk forsvars- og sikkerheitspolitikk verkar i dag fører den til auka usikkerheit. I eit langsiktig perspektiv må Noreg alltid ha avspenning og eit godt naboskap med Russland som overordna mål. Läs artikel

Den världsberömde journalisten Robert Fisk vid tidningen The Independent avled den 30 oktober 74 år gammal. Tidningen har återpublicerat artiklar av Robert Fisk. Här är en artikel som tar upp journalisters roll i krigspropagandan:

Who could possibly be surprised by reports that Mark Laity, the BBC ’s defence correspondent, has been offered the job of second-in-command to Nato ’s spokesman James Shea? “I did not feel that Jamie Shea lied to me at all,” Laity announced. This is said after a war in which Nato told fibs about its attacks on refugee convoys, bombing the centre of Pristina, hitting a hospital in Surdulica, the number of Serb tanks  destroyed and – awesomely – refused to answer a UN commission’s questions about the use of depleted uranium munitions in the Kosovo bombardment. But what is it about defence correspondents that they so often come across as mouthpieces for the crudest military propaganda ?

It is certainly nothing new. Back in the First World War, correspondents dutifully reported on the German crucifixion of babies on church doors and the cheerful Tommy taking the slaughter on the Somme in his stride. Läs artikel

I propositionen tar regeringen sikte på vad som beskrivs som en framtida militär ”operationsplanering med Danmark, Norge, Storbritannien, USA och Nato”.

Tidigare har det talats i sådana termer i anslutning till det operativt inriktade försvarssamarbetet med Finland. Nu utvidgas kretsen av länder plus Nato utan att det konkretiseras vad det innebär.

– Jag är inte beredd att gå in närmare på det, svarade försvarsminister Peter Hultqvist (S) på en fråga när propositionen presenterades i mitten av oktober. […]

I en motion till riksdagen skriver Centern och Liberalernas försvarspolitiska talespersoner Daniel Bäckström och Allan Widman nu att samarbetspartierna har gjort upp med regeringen om innehållet – men att det inte är tillräckligt för att partierna ”fullt ut” ska stå bakom propositionen: ”Vi delar således inte regeringens säkerhetspolitiska bedömning att svensk säkerhetspolitisk linje ska ligga fast”.

Ett avgörande skäl är att partierna ifrågasätter om den tänkta operationsplaneringen med Nato och enskilda Natoländer ”ens är möjlig” att genomföra utan att Sverige ansluter sig till försvarsalliansen: ”Det är nästan som att regeringen för befolkningen bakom ljuset med en sådan formulering eftersom den torde kräva Natomedlemskap”, skriver C och L. Läs artikel

Läs kommentarer till propositionen tidigare på den sajten av Sven Hirdman och av Utgivarna.

Russland har mange ganger tidligere kritisert norsk politikk og hevdet at russiske selskaper og interesser blir diskriminert på Svalbard.

Men det som skjer nå, er ny utvikling.

Å hevde at Norge bryter Svalbardtraktaten, er en opptrapping av ordbruken av kritikken mot Norge. […]

Russland er bekymret over at Norge har innført begrensninger på den russiske helikoptertrafikken på Svalbard. I tillegg mener de at naturvernsoner legger hindringer for næringsvirksomhet, og at fiskevernsonen rundt Svalbard er ulovlig opprettet.

Et statseid russisk selskap driver kullgruver i Barentsburg, i tillegg til å ta imot turister. Dit drar også russiske forskere. Samtidig driver mange russere med fiske i farvannet utenfor Svalbard. Läs artikel

Svalbardstraktaten finns att läsa här: Svalbardstraktaten

[…] Om Trump väljs om är det ett tydligt besked till Europa. Han var inte ett misstag eller ett utslag av Clintonhat. Efter fyra år vill USA fortsatt ha en president som helst vill att grundpelarna i europeisk säkerhet, EU och Nato, försvinner. Det bör få mycket stora konsekvenser för framför allt det tyska säkerhetspolitiska tänkandet. Frankrike har sin uppfattning klar sedan decennier. En tysk revidering av USA är mer dramatisk och frågorna skarpa: Är USA en allierad eller inte? Har Tyskland de amerikanska kärnvapnen i ryggen eller inte? Finns de amerikanska säkerhetsgarantierna i Baltikum och Nordeuropa? Om man för ett ögonblick skulle tänka bort USA:s närvaro i Europa under de senaste 25 åren förstår man skillnaden för framtiden. […]

En president Biden kommer att försöka reparera relationerna med Europa men han verkar i Trumps skugga och USA:s skiftande fokus från Atlanten till Stilla havet kommer att fortsätta. Och en republikansk presidentkandidat som möter Kamala Harris 2024 kan återigen skapa stor osäkerhet om var USA egentligen står och vilka relationer som håller över tid.

Dessa frågor är akuta för Sverige som investerat maximalt i amerikanska garantier under just den tid då USA tydligt signalerat att man inte är att lita på. Istället för ett Natomedlemskap har Sverige satsat på exklusiva relationer till Washington och nyligen beslutat att utforma sitt växande försvar för att ta hand om amerikansk trupp vid händelse av kris och krig.

Sverige är policysvagt i sitt säkerhetstänkande, men en tysk omläggning kommer att tvinga fram en förändring även här och ställa ett antal mycket svåra frågor. Om USA inte kommer i en säkerhetskris i Östersjöregionen, vem har då huvudansvaret? Ska Sverige ta ansvar för finsk säkerhet? Baltisk? Hur och med vem?

Det enda som är riktigt säkert är att vi inte kan räkna med att USA hjälper oss med svaren. Europa måste tänka själv. Läs ledaren

Det ryska finansministeriet vill minska krigsmaktens personal med tio procent. Det skulle betyda ungefär hundratusen personer.

I dag tjänstgör drygt en miljon människor inom den ryska militären. De är civilpersonal, officerare, avtalssoldater, och värnpliktiga som gör sin militärtjänst.

Ryssland har under de senaste åren avsevärt ökat sina militära utgifter. Mellan åren 2010 och 2019 var ökningen 30 procent. Över en längre tidsperiod, 2010 – 2019, är höjningen ännu större, hela 175 procent.

Militärbudgeten utgjorde i fjol 3,9 procent av Rysslands bruttonationalprodukt och gick på 4 211 miljarder rubel. Omräknat i euro blir det cirka 50 miljarder. […]

President Vladimir Putin har blåst av hela diskussionen genom att säga att finansministeriet alltid vill minska på utgifterna.

– Vi har ännu inte planerat vare sig nedskärningar eller ökningar, sa Putin då han talade inför det årliga Valdaj-klubbmötet i Sotji.

Putin var för övrigt inte på plats i Sotji utan deltog per video från sitt residens Novo-Ogarjovo i Moskva. Putins slängiga uttalande har inte övertygat ryssarna. Istället är många nu övertygade om att nedskärningar är att vänta. Alla vet att det slutligen är presidentens vilja som avgör hur det blir. Läs artikel

Statsminister Stefan Löfven sa nyligen i regeringsförklaringen att ”Sveriges säkerhetspolitiska linje ligger fast. Den militära alliansfriheten tjänar vårt land väl och bidrar till stabilitet och säkerhet i norra Europa”.

Så har det låtit varje år sedan 2015, då skrivningen ”neutralitet i krig” slopades. Men hur trovärdig är den svenska ”alliansfriheten” med tanke på regeringens agerande i en rad frågor?

Hur uppfattas det internationellt när Sverige förbjuder kinesiska Huawei och ZTE i det svenska 5G mobilnätet efter anmodan av USA, den stat som bevisligen bedriver den mest storskaliga avlyssningen, till och med av allierade statschefer som Merkel?  […]

Värdlandsavtalet har av allt att döma inneburit att hela Sveriges militära infrastruktur, hamnar, flygplatser, stridsledningscentraler och så vidare har avslöjats för främmande makt. Läggs till detta regelbundna, allt fler och större, övningar tillsammans med NATO och USA, rutinmässig patrullering med NATO-flyg i Östersjön, ett för allmänheten till sin omfattning okänt samarbete med NATO kring satellitdata, drönarstridsledning, internetspaning via bland annat Esrange i Kiruna, Vidsel och FRA och att amerikanskt kärnvapenflyg tillåts öva bombfällning över Vättern, framstår statsministerns deklaration som minst sagt tvivelaktig. Till skillnad från Finland kan vi inte ens vara säkra på att USA inte för in kärnvapen i vårt land.  Läs artikel