Tal av försvarsminister Peter Hultqvists vid Folk och Försvars rikskonferens 2021, regeringen.se

[…] Att bygga upp vårt lands militära förmåga är också en viktig säkerhetspolitisk signal. Om den säkerhetspolitiska solen lyser starkare i framtiden ska vi inte ge oss in på äventyrligheter där vi raserar det som vi med stor möda nu bygger upp. Vi ska heller inte rubba den säkerhetspolitiska arkitekturen i vårt närområde.

Kombinationen av höjd militär förmåga och fördjupade försvarspolitiska samarbeten med andra länder och organisationer, som Nato, FN och EU, med den militära alliansfriheten som grund, är en fungerande strategi som bidrar till säkerhet och stabilitet. Vi står inte för några tvära kast i vare sig den ena eller andra riktningen. […]

Genom Patriotsystemet, det korträckviddiga luftvärnssystemet, det fartygsburna robotluftvärnet och Gripensystemet kan ett effektivare luftförsvar byggas upp. Vi kan här också öka kapaciteten genom samverkan med andra länder. […]

I propositionen Totalförsvaret 2021–2025 uttrycker vi viljan att samordna operationsplanering med Norge, Danmark, USA, Storbritannien och Nato. Denna fördjupning handlar om att skapa ett riktigt fungerande samarbete med handlingsfrihet i händelse av en kris eller konflikt. Det är en logisk konsekvens av våra redan nära relationer, men också av att säkerhetspolitiska förändringar kan komma snabbt. Samarbeten av detta slag bidrar ytterligare till stabilitet, höjer den säkerhetspolitiska tröskeln och skapar möjligheter att hantera snabba och oförutsedda händelseutvecklingar. Läs talet

 

 

Ett starkare försvar – utmaningar och möjligheter, forsvarsmakten.se

  ÖB Micael Bydén

ÖB Micael Bydén på  Rikskonferensen Sälen, den 11 januari 2016

Vi har just lämnat ett år av stora globala förändringar bakom oss. En turbulent omvärld med många förgreningar in i vårt eget samhälle och
ett fortsatt hårt säkerhetspolitiskt klimat i vår absoluta närhet. Samtidigt ser vi idag ett engagemang i försvarsfrågor som vi inte har skådat på årtionden.

Försvarspolitiken har tagit en tydlig vändning. Försvarsmaktens uppdrag är ytterst att försvara Sverige. Vi ska stå stadigt i alla lägen, ständigt förbättra oss och lösa de uppgifter som ankommer på oss. I en krävande tid är min vision att vi ska ha ett starkare försvar, som möter varje hot och klarar varje utmaning.
Jag vill idag tala om hur Försvarsmakten bygger en ökad militär förmåga i en komplex omvärldsutveckling som ställer krav på både omedelbar skärpa och långsiktig uthållighet. Vi har jobb att göra, både på kort sikt under försvarsbeslutsperioden och på längre sikt därefter. Vår säkerhet utmanas från flera håll. Rysslands agerande driver alltjämt den försämrade säkerhetssituationen i vårt närområde. Läs talet

Anklagelsen mot Schyman: ”Nyttig idiot” för Kreml, expressen.se

En het debatt flammar upp när uppstickaren Folk och Fred ordnar en konferens för att konkurrera med väletablerade Folk och Försvar.

Deltagare i mötet som Gudrun Schyman, KG Hammar och Sven Hirdman kallas i en debattartikel i SvD ”nyttiga idioter” som går Rysslands ärenden. […]

– Det känns inte ovanligt att bli kallade nyttiga idioter. Fredsrörelsen och folk som inte accepterar den otroliga svartmålningen av Ryssland och kampanjen för Nato brukar kallas Putinlakejer, till och med av försvarsministern, säger tidigare ärkebiskopen KG Hammar.

– Det pågår en glidning mot upprustning av det svenska försvaret och Natomedlemskap. Det anses vara självklart att man är Putinlakej om man parerar och säger att det är bättre för freden med vänskapliga relationer med Ryssland, säger han. […]

Sven Hirdman, tidigare statssekreterare i försvarsdepartementet, krigsmaterielinspektör och ambassadör i Ryssland, är upprörd över anklagelserna i artikeln.

– Jag är ordentligt förbannad. Det är obehagligt och skamligt, man debatterar inte åsikter utan anklagar personer för att de varit på middag, konferens eller seminarium med personer man inte tycker om. Det är McCarthyism, det är metoder som Sovjet och Stasi använde, säger Sven Hirdman.

– Det är förfärligt med den polariserande debatten i Sverige. Det är en svartvit bild där Ryssland står för allt ont och USA för allt gott, säger han – och förklarar i sitt tal på konferensen att ”Ryssland och USA är lika medskyldiga” till den höga spänningen i Nordeuropa. Läs artikel

 

Framtidens krig inte militära, nsk.se

Yngve Sunesson, ledarskribent

När Folk och Försvar håller sin sedvanliga konferens digitalt, istället för på Sälens högfjällshotell med skidåkning på förmiddagarna, blir det inte samma spänstiga diskussioner som vanligt utan mer av upplästa tal och artiga frågor, inskickade eller från moderatorn. Det hindrar inte att det som sägs är både viktigt och intressant. […]

Såväl tidigare utrikesministern Carl Bildt som Robert Egnell betonade att framtidens krigföring kan bli digital snarare än väpnad. Det handlar om att bryta viljan att föra en egen självständig politik mer än att ta kontroll över territorium, menade Bildt. Egnell betonade att kostnaden för att föra krig är oerhört stor, och ändå är det svårt för till och med supermakterna att erövra och behålla kontrollen över territorium, vilket krigen i Vietnam och Afghanistan visat.

Den digitala eran, som Bildt benämnde utvecklingen, med möjligheterna att föra cyberkrig, långdistansdödande med drönare och ai-teknologin, gör att det finns möjligheter att föra ett högteknologiskt krig på avstånd, utan direkt militära insatser, med kanske större effektivitet – beroende på vad som är målet. […]

En opinionsmätning som Dagens Nyheter presenterade på måndagen visar att det inte längre är lika klar majoritet mot medlemskap. Från att för fem år sedan ha varit över 50 procents motstånd mot medlemskap är nu bara en dryg tredjedel emot. Men förespråkarna har inte blivit fler. De har länge varit runt en tredjedel. Istället är det de tveksamma som ökat i antal.

Det förvånar inte, både eftersom flera partier nu driver frågan om att bli medlem och för att regeringen gjort upp med såväl Nato som flera Natoländer om samarbete, så att alliansfriheten verkligen kan ifrågasättas.

Å andra sidan blir kanske Natomedlemskap mindre intressant när det är digitala hot som är allvarligast. Läs artikel

Säkerhetspolitiken och försvaret

Sven Hirdman, tidigare ambassadör i Moskva och statssekreterare i Försvarsdepartementet

Anförande den 10 jan på Folk och freds seminarium.

Målet för vår säkerhetspolitik är att att bidra till fred och avspänning i vår omvärld och hindra att Sverige utsätts för krig.

Ryssland

Det värsta hotet mot vår säkerhet är att ett nytt stormaktskrig utbryter i Europa som leder till ett ryskt angrepp på Sverige.

Läs mer

Tal av utrikesminister Ann Linde vid Folk och Försvars rikskonferens, regeringen.se

[…] Den militära alliansfriheten tjänar Sverige väl och bidrar till stabilitet och säkerhet i norra Europa. Den förutsätter en aktiv, bred och ansvarsfull utrikes- och säkerhetspolitik i kombination med fördjupade försvarssamarbeten, särskilt med Finland, och en trovärdig nationell försvarsförmåga. […]

Sveriges säkerhetspolitiska linje ska vara långsiktig, förutsägbar och präglas av kontinuitet. Sverige har därför hittills fattat säkerhetspolitiska beslut i brett samförstånd. Det har varit en styrka för vårt land och en tillgång i förhållande till vår omvärld. Att tvärtom, som skedde för en månad sedan i riksdagen, utan samråd och beredning, söka ändra denna linje riskerar att skapa spekulationer om ytterligare förändringar. Det ligger inte i Sveriges intresse.

Vi ser redan bevis på denna osäkerhet, exempelvis genom spekulationer i internationella medier om att Sverige nu ändrat säkerhetspolitisk linje och närmat sig Nato. I denna osäkra miljö ska man veta var Sverige står.

Mitt och regeringens budskap är tydligt: I en osäker tid ligger den svenska säkerhetspolitiska linjen trygg och fast. Läs talet

Tack!

The Capitol Insurrection: Our Altamont Moment, theamericanconservative.com

Andrew Bacevich, president of the Quincy Institute for Responsible Statecraft

Like a shard of lightning illuminating a darkened landscape, a single event can bring an entire historical era into sharp focus. What had been half-hidden becomes nakedly exposed. Such a moment occurred on January 6 when supporters of President Trump assaulted, occupied, and ransacked the Capitol.

The insurrection of January 6 was this generation’s Altamont Moment. As did Altamont, it shattered delusions that never deserved to be taken seriously in the first place.

An infamous December 1969 rock concert in southern California that descended into mindless violence, Altamont demolished fantasies of the Sixties as an Age of Aquarius. Occurring just months after Woodstock had seemingly affirmed illusions of peace, love, and good dope giving birth to a new and more enlightened society, Altamont exposed the dark underside of such expectations. A post-mortem published in Rolling Stone accurately characterized Altamont as “the product of diabolical egotism, hype, ineptitude,” and sheer greed.

If you are looking for terms to describe America in our own age—not simply the age of Trump, but also of Iraq and Afghanistan, Amazon and Google, Fox News and Facebook, Antifa and Proud Boys, epic government dysfunction and the havoc wreaked by COVID-19—egotism, hype, ineptitude, and greed provide a good place to start. Läs artikel

Folkrätt och alliansfrihet

Lars-Gunnar Liljestrand

Anförande framfört den 10 januari på  seminarium arrangerat av Folk och Fred.

Jag skall ta upp två delar av den svenska säkerhetspolitiken:

  1. Betydelsen av ett starkt nationellt för försvar för alliansfriheten
  2. Vikten att slå vakt om FN-stadgans våldsförbud

 

Staters skyldighet att försvara sig

Sverige är militärt alliansfritt, och svenska regeringar har förbundit sig att värna FN-stadgan.

Det har varit en klok politik då vår alliansfrihet, vår politik för nationellt oberoende samt vårt nationella försvar har en grund i FN-stadgan. FN-systemet bygger på medlemsstaternas rätt till självbestämmande och staternas nationella suveränitet. För att hävda dessa rättigheter ligger det i sakens natur att varje stat måste vara beredd att värna sitt eget territorium mot angrepp. För det fordras ett eget försvar eller att staten gått i allians med annan stat som ger militära garantier.

Sverige skall basera sin självständighet på ett eget nationellt försvar. Svagheten i det svenska försvaret idag utgör det största hotet mot vår alliansfrihet.

Med det allt närmare militära samarbetet med Nato och USA har Sveriges alliansfrihet kommit att ifrågasättas både inom landet och utomlands.

Vi har heller inget territorialförsvar utan ett så kallat tröskelförsvar bestående av JAS, ubåtar och missiler med endast ett mindre antal markförband. Det är ett insatsförsvar som är Nato-anpassat men inte ett försvar för hela Sverige. För det krävs markstyrkor baserade på värnpliktiga. Dagens försvar med yrkessoldater kan aldrig byggas ut för hela territoriet. Vi behöver ett folkförsvar.

Den svenska regeringen beslutar om tillämpningen av värdlandsavtalet med Nato och samförståndsavtalet med USA. Ändå medför avtalen en risk att vi försätts i en situation där USA blir vår skyddsmakt och relationen mellan USA:s krigsmakt och den svenska försvarsmakten blir som mellan hegemon och klientstat. Den som vi låter ”beskydda” oss blir den som bestämmer i kritiska lägen.

Det berömda uttrycket ”Ett land har alltid en armé. Sin egen eller någon annan”, som tillskrivits Mao Tse-tung, äger sin riktighet.

Finland har också ett nära militärt samarbete med USA och Nato och sedan länge en Nato-option, men ingen påstår att Finland inte skulle vara alliansfritt. Finlands starka territorialförsvar byggt på allmän värnplikt respekteras av omvärlden och utgör grunden för landets alliansfrihet.

Läs mer

Ericssons techfred ger större säkerhet än Trumps techkrig, di.se

PM Nilsson, politisk redaktör

[…] Intressen i och omkring telekombolaget Ericsson har de senaste veckorna kampanjat för konkurrenten Huaweis rätt till näringsfrihet i Sverige. Både vd Börje Ekholm och vice styrelseordföranden Jacob Wallenberg har pekat på riskerna med det i Europa unikt hårda beslutet från PTS (Post- och telestyrelsen) att totalt blockera Huaweis utrustning i de kommande svenska 5g-näten och rensa ut befintlig i 4- och 3g.

EU har tidigare rekommenderat medlemmarna att använda en särskild rutin för att hantera frågan. Sverige tycks vara det enda land som har kört en helt egen linje och på ett ovanligt offensivt sätt pekat ut Kinas politiska system och därmed Huawei som hot mot svensk säkerhet. Varför Sverige har använt en särlösning är oklart men mycket tyder på att det nära förhållandet mellan USA:s och Sveriges försvarsmakter gjorde att ansvariga myndigheter rycktes med av Trumpadministrationens techkrig mot Kina. […]

Det nu dominerande säkerhetsintressets företrädare anser att sådana hänsyn är ovidkommande. Företagens välgång är inte Sveriges, anser bland andra Dagens Nyheter i en tidstypisk kommentar, ty ”rikets säkerhet måste komma först”.

Men rikets säkerhet är ett brett begrepp. Ett starkt försvar med hög teknisk nivå och med internationella samarbeten ger säkerhet. Men det gör också ett starkt och tekniskt avancerat näringsliv. Att vara ett litet land med ovanligt många stora globala företag gör Sverige till en internationell aktör med gott rykte. Internationellt verksamma företag skapar kontakter och relationer, välstånd och en hög nivå i arbetslivet, samt skattekraft för att bland annat sjösätta ubåtar, investera i nästa generation radarteknik, stridsflyg, luftvärn, cyberförsvar och sådant som en bättre äldreomsorg. Läs artikel

Replik: ”Drivkraften är folkrörelseperspektivet”, svd.se

Gudrun Schyman, Fria Pensionärer KG Hammar, Kristna Freds Sven Hirdman. fd statssekreterare & Moskvaambassadör Janine O`Keefe, Fridays for Future

”Guilt by association” är ett debattknep som gärna används när argumenten i sakfrågan tryter. Patrik Oksanens artikel ”De som lånar ut sina namn till Kreml” i SvD den 9 januari är ett utmärkt exempel på det. Han inte bara förvånats över att vi fyra (undertecknare här) finns med på listan över talare på den digitala konferens som ordnas av föreningen Folk och Fred den 10–11 januari, han menar också att hela föreningen är bildad med det uttalade syftet att ”störa” den samtidiga rikskonferens som Folk- och Försvar har. Han påstår att den konferensen under lång tid varit centralpunkt för svensk försvarspolitisk debatt, med det välmenande uppdraget att skapa en folklig förankring av Sveriges försvars- och säkerhetspolitik.

Det kan inte ha undgått Oksanen att Folk och Försvars årliga konferens blivit en tillställning som undan för undan tappat sin folkliga förankring. Tillgängliga fakta visar att rikskonferensen alltmer tagits över av påverkansorganisationer betalda av Svenskt Näringsliv och utländska intressen, som det USA baserade Atlantic Council. Av 67 talare på Folk och försvar 2020 kom en (1) person från en folkrörelse. I år är inte en enda av talarna från en folkrörelse. Var tog folket vägen i Folk och försvar? År 2020 kom två talare från den av Svenskt Näringsliv finansierade organisationen Frivärld, och två från Atlantic Council. I år kommer återigen två från Frivärld och därtill en företrädare för Timbro som också betalas av Svenskt Näringsliv. Läs artikel

Vår tids livsløgn, nytid.no

Orientering  1970: 9. april var et resultat av det norske offiserkorpsets ettergivelsespolitikk og nesegruse beundring for Hitler-Tyskland og alt det stod for, sier major Svein Blindheim i dette intervjuet. […]

– Forsvarsordningen var vedtatt under en borgerlig regjering og bevilgningene økte i et så raskt tempo under Nygaardsvold at de militære ikke var i stand til å følge opp. Svikten i 1940 var en militær svikt. Mannskapsmessig var vi tyskerne totalt overlegne. Hærens overkommando «oppdaget» ikke før 11. april at Norge var i krig. Tyskerne kunne rykke fram omtrent uten at man møtte motstand noen steder. Fantastisk at tyskerne kunne lande på Fornebu 9. april uten noe forsøk på å stanse dem.

– Men krigshistorikerne gir et helt annet bilde av hva som skjedde …?

– Selvsagt gjør de det. Jeg holdt på å si at Freud og andre psykoanalytikere kan forklare dette bedre enn meg. For det er klart at mennesker som til de grader svikter, trenger å skjule sannheten om seg selv. Historieforskerne er de militære selv. Hele setninger man finner i «sivile» historiebøker er tatt rett ut av «Krigshistorisk avdelings beretning». Oberstene har altså skrevet historien om 9. april slik de ønsker den skulle ha vært. […]

– Og nå skal de mørkeblå feire 9. april?

– Ja, «feire» er akkurat ordet de bruker. «Feire» NATO og hele vår etterkrigspolitikk. I år som tidligere år vil vi få oppleve alvorlige biskoper og pent antrukne stortingsmenn som skal legge ned krans på diverse minnesmerker. Vi får igjen høre om nødvendigheten av NATO, at vi «ble tatt på senga», og så slutter sikkert hele prosesjonen, som kommer i både radio og fjernsyn med preken og bønn.

Denslags er et hån mot dem som kjempet for Norges frihet under annen verdenskrig. Hån mot våre egne ærlige patrioter, hån mot Jugoslavia og Sovjet som «vant krigen» for oss. Jeg finner heller ikke ord når jeg skal karakterisere det at representanter for Sør-Vietnam har lagt ned krans på minnesmerket ved Akershus. Våre få falne brukes i dag til inntekt for vår NATO-politikk, men det var vel egentlig de stikk motsatte idealer de kjempet for mens de levde. Läs intervjun

Spillet om norsk atompolitikk, nytid.no

Den som leser Kari Enholms nye bok Aldri mer Hiroshima! – Spillet om norsk atompolitikk kan ikke annet enn fylles av dyp mistro til NATO-politikerne og NATO-avisene.

For hva skulle menigmann tro når landets statsminister, Einar Gerhardsen, fra Stortingets talerstol kunne si: «Regjeringens stilling er klar. Den går imot atomvåpen i det norske forsvaret. Den stilling Arbeiderpartiets stortingsgruppe har tatt til spørsmålet er også klar. Den går enstemmig mot atomvåpen. Stillingen på Arbeiderpartiets landsmøte er like klar. Landsmøtet var enstemmig mot atomvåpen.»

Sannheten om de flotte formuleringene kommer fram for den som vil lete. I ordrike stortingstaler og avisinnlegg kan man grave fram hva Norges «varige særordning» på dette felt egentlig går ut på. Kari Enholm, som tidligere har utgitt boka Norge – en NATO-base, har nylig skrevet en liten bok på PAX med tittelen Aldri mer Hiroshima? – Spillet om norsk atompolitikk. Ved sitater fra Stortingsdebatter og klipp fra ledere og avisinnlegg har hun montert sammen «et spill der den politiske arenas aktører framfører sine roller på en måte som må vekke noen og enhver til forståelse av den skjebnesvangre kurs som norsk atompolitikk legger opp til». Läs artikel