Månad: januari 2021

[…] Att bygga upp vårt lands militära förmåga är också en viktig säkerhetspolitisk signal. Om den säkerhetspolitiska solen lyser starkare i framtiden ska vi inte ge oss in på äventyrligheter där vi raserar det som vi med stor möda nu bygger upp. Vi ska heller inte rubba den säkerhetspolitiska arkitekturen i vårt närområde.

Kombinationen av höjd militär förmåga och fördjupade försvarspolitiska samarbeten med andra länder och organisationer, som Nato, FN och EU, med den militära alliansfriheten som grund, är en fungerande strategi som bidrar till säkerhet och stabilitet. Vi står inte för några tvära kast i vare sig den ena eller andra riktningen. […]

Genom Patriotsystemet, det korträckviddiga luftvärnssystemet, det fartygsburna robotluftvärnet och Gripensystemet kan ett effektivare luftförsvar byggas upp. Vi kan här också öka kapaciteten genom samverkan med andra länder. […]

I propositionen Totalförsvaret 2021–2025 uttrycker vi viljan att samordna operationsplanering med Norge, Danmark, USA, Storbritannien och Nato. Denna fördjupning handlar om att skapa ett riktigt fungerande samarbete med handlingsfrihet i händelse av en kris eller konflikt. Det är en logisk konsekvens av våra redan nära relationer, men också av att säkerhetspolitiska förändringar kan komma snabbt. Samarbeten av detta slag bidrar ytterligare till stabilitet, höjer den säkerhetspolitiska tröskeln och skapar möjligheter att hantera snabba och oförutsedda händelseutvecklingar. Läs talet

ÖB Micael Bydén på  Rikskonferensen Sälen, den 11 januari 2016

Vi har just lämnat ett år av stora globala förändringar bakom oss. En turbulent omvärld med många förgreningar in i vårt eget samhälle och
ett fortsatt hårt säkerhetspolitiskt klimat i vår absoluta närhet. Samtidigt ser vi idag ett engagemang i försvarsfrågor som vi inte har skådat på årtionden.

Försvarspolitiken har tagit en tydlig vändning. Försvarsmaktens uppdrag är ytterst att försvara Sverige. Vi ska stå stadigt i alla lägen, ständigt förbättra oss och lösa de uppgifter som ankommer på oss. I en krävande tid är min vision att vi ska ha ett starkare försvar, som möter varje hot och klarar varje utmaning.
Jag vill idag tala om hur Försvarsmakten bygger en ökad militär förmåga i en komplex omvärldsutveckling som ställer krav på både omedelbar skärpa och långsiktig uthållighet. Vi har jobb att göra, både på kort sikt under försvarsbeslutsperioden och på längre sikt därefter. Vår säkerhet utmanas från flera håll. Rysslands agerande driver alltjämt den försämrade säkerhetssituationen i vårt närområde. Läs talet

En het debatt flammar upp när uppstickaren Folk och Fred ordnar en konferens för att konkurrera med väletablerade Folk och Försvar.

Deltagare i mötet som Gudrun Schyman, KG Hammar och Sven Hirdman kallas i en debattartikel i SvD ”nyttiga idioter” som går Rysslands ärenden. […]

– Det känns inte ovanligt att bli kallade nyttiga idioter. Fredsrörelsen och folk som inte accepterar den otroliga svartmålningen av Ryssland och kampanjen för Nato brukar kallas Putinlakejer, till och med av försvarsministern, säger tidigare ärkebiskopen KG Hammar.

– Det pågår en glidning mot upprustning av det svenska försvaret och Natomedlemskap. Det anses vara självklart att man är Putinlakej om man parerar och säger att det är bättre för freden med vänskapliga relationer med Ryssland, säger han. […]

Sven Hirdman, tidigare statssekreterare i försvarsdepartementet, krigsmaterielinspektör och ambassadör i Ryssland, är upprörd över anklagelserna i artikeln.

– Jag är ordentligt förbannad. Det är obehagligt och skamligt, man debatterar inte åsikter utan anklagar personer för att de varit på middag, konferens eller seminarium med personer man inte tycker om. Det är McCarthyism, det är metoder som Sovjet och Stasi använde, säger Sven Hirdman.

– Det är förfärligt med den polariserande debatten i Sverige. Det är en svartvit bild där Ryssland står för allt ont och USA för allt gott, säger han – och förklarar i sitt tal på konferensen att ”Ryssland och USA är lika medskyldiga” till den höga spänningen i Nordeuropa. Läs artikel

[…] Den militära alliansfriheten tjänar Sverige väl och bidrar till stabilitet och säkerhet i norra Europa. Den förutsätter en aktiv, bred och ansvarsfull utrikes- och säkerhetspolitik i kombination med fördjupade försvarssamarbeten, särskilt med Finland, och en trovärdig nationell försvarsförmåga. […]

Sveriges säkerhetspolitiska linje ska vara långsiktig, förutsägbar och präglas av kontinuitet. Sverige har därför hittills fattat säkerhetspolitiska beslut i brett samförstånd. Det har varit en styrka för vårt land och en tillgång i förhållande till vår omvärld. Att tvärtom, som skedde för en månad sedan i riksdagen, utan samråd och beredning, söka ändra denna linje riskerar att skapa spekulationer om ytterligare förändringar. Det ligger inte i Sveriges intresse.

Vi ser redan bevis på denna osäkerhet, exempelvis genom spekulationer i internationella medier om att Sverige nu ändrat säkerhetspolitisk linje och närmat sig Nato. I denna osäkra miljö ska man veta var Sverige står.

Mitt och regeringens budskap är tydligt: I en osäker tid ligger den svenska säkerhetspolitiska linjen trygg och fast. Läs talet

Tack!

Like a shard of lightning illuminating a darkened landscape, a single event can bring an entire historical era into sharp focus. What had been half-hidden becomes nakedly exposed. Such a moment occurred on January 6 when supporters of President Trump assaulted, occupied, and ransacked the Capitol.

The insurrection of January 6 was this generation’s Altamont Moment. As did Altamont, it shattered delusions that never deserved to be taken seriously in the first place.

An infamous December 1969 rock concert in southern California that descended into mindless violence, Altamont demolished fantasies of the Sixties as an Age of Aquarius. Occurring just months after Woodstock had seemingly affirmed illusions of peace, love, and good dope giving birth to a new and more enlightened society, Altamont exposed the dark underside of such expectations. A post-mortem published in Rolling Stone accurately characterized Altamont as “the product of diabolical egotism, hype, ineptitude,” and sheer greed.

If you are looking for terms to describe America in our own age—not simply the age of Trump, but also of Iraq and Afghanistan, Amazon and Google, Fox News and Facebook, Antifa and Proud Boys, epic government dysfunction and the havoc wreaked by COVID-19—egotism, hype, ineptitude, and greed provide a good place to start. Läs artikel

[…] Intressen i och omkring telekombolaget Ericsson har de senaste veckorna kampanjat för konkurrenten Huaweis rätt till näringsfrihet i Sverige. Både vd Börje Ekholm och vice styrelseordföranden Jacob Wallenberg har pekat på riskerna med det i Europa unikt hårda beslutet från PTS (Post- och telestyrelsen) att totalt blockera Huaweis utrustning i de kommande svenska 5g-näten och rensa ut befintlig i 4- och 3g.

EU har tidigare rekommenderat medlemmarna att använda en särskild rutin för att hantera frågan. Sverige tycks vara det enda land som har kört en helt egen linje och på ett ovanligt offensivt sätt pekat ut Kinas politiska system och därmed Huawei som hot mot svensk säkerhet. Varför Sverige har använt en särlösning är oklart men mycket tyder på att det nära förhållandet mellan USA:s och Sveriges försvarsmakter gjorde att ansvariga myndigheter rycktes med av Trumpadministrationens techkrig mot Kina. […]

Det nu dominerande säkerhetsintressets företrädare anser att sådana hänsyn är ovidkommande. Företagens välgång är inte Sveriges, anser bland andra Dagens Nyheter i en tidstypisk kommentar, ty ”rikets säkerhet måste komma först”.

Men rikets säkerhet är ett brett begrepp. Ett starkt försvar med hög teknisk nivå och med internationella samarbeten ger säkerhet. Men det gör också ett starkt och tekniskt avancerat näringsliv. Att vara ett litet land med ovanligt många stora globala företag gör Sverige till en internationell aktör med gott rykte. Internationellt verksamma företag skapar kontakter och relationer, välstånd och en hög nivå i arbetslivet, samt skattekraft för att bland annat sjösätta ubåtar, investera i nästa generation radarteknik, stridsflyg, luftvärn, cyberförsvar och sådant som en bättre äldreomsorg. Läs artikel

”Guilt by association” är ett debattknep som gärna används när argumenten i sakfrågan tryter. Patrik Oksanens artikel ”De som lånar ut sina namn till Kreml” i SvD den 9 januari är ett utmärkt exempel på det. Han inte bara förvånats över att vi fyra (undertecknare här) finns med på listan över talare på den digitala konferens som ordnas av föreningen Folk och Fred den 10–11 januari, han menar också att hela föreningen är bildad med det uttalade syftet att ”störa” den samtidiga rikskonferens som Folk- och Försvar har. Han påstår att den konferensen under lång tid varit centralpunkt för svensk försvarspolitisk debatt, med det välmenande uppdraget att skapa en folklig förankring av Sveriges försvars- och säkerhetspolitik.

Det kan inte ha undgått Oksanen att Folk och Försvars årliga konferens blivit en tillställning som undan för undan tappat sin folkliga förankring. Tillgängliga fakta visar att rikskonferensen alltmer tagits över av påverkansorganisationer betalda av Svenskt Näringsliv och utländska intressen, som det USA baserade Atlantic Council. Av 67 talare på Folk och försvar 2020 kom en (1) person från en folkrörelse. I år är inte en enda av talarna från en folkrörelse. Var tog folket vägen i Folk och försvar? År 2020 kom två talare från den av Svenskt Näringsliv finansierade organisationen Frivärld, och två från Atlantic Council. I år kommer återigen två från Frivärld och därtill en företrädare för Timbro som också betalas av Svenskt Näringsliv. Läs artikel

Orientering  1970: 9. april var et resultat av det norske offiserkorpsets ettergivelsespolitikk og nesegruse beundring for Hitler-Tyskland og alt det stod for, sier major Svein Blindheim i dette intervjuet. […]

– Forsvarsordningen var vedtatt under en borgerlig regjering og bevilgningene økte i et så raskt tempo under Nygaardsvold at de militære ikke var i stand til å følge opp. Svikten i 1940 var en militær svikt. Mannskapsmessig var vi tyskerne totalt overlegne. Hærens overkommando «oppdaget» ikke før 11. april at Norge var i krig. Tyskerne kunne rykke fram omtrent uten at man møtte motstand noen steder. Fantastisk at tyskerne kunne lande på Fornebu 9. april uten noe forsøk på å stanse dem.

– Men krigshistorikerne gir et helt annet bilde av hva som skjedde …?

– Selvsagt gjør de det. Jeg holdt på å si at Freud og andre psykoanalytikere kan forklare dette bedre enn meg. For det er klart at mennesker som til de grader svikter, trenger å skjule sannheten om seg selv. Historieforskerne er de militære selv. Hele setninger man finner i «sivile» historiebøker er tatt rett ut av «Krigshistorisk avdelings beretning». Oberstene har altså skrevet historien om 9. april slik de ønsker den skulle ha vært. […]

– Og nå skal de mørkeblå feire 9. april?

– Ja, «feire» er akkurat ordet de bruker. «Feire» NATO og hele vår etterkrigspolitikk. I år som tidligere år vil vi få oppleve alvorlige biskoper og pent antrukne stortingsmenn som skal legge ned krans på diverse minnesmerker. Vi får igjen høre om nødvendigheten av NATO, at vi «ble tatt på senga», og så slutter sikkert hele prosesjonen, som kommer i både radio og fjernsyn med preken og bønn.

Denslags er et hån mot dem som kjempet for Norges frihet under annen verdenskrig. Hån mot våre egne ærlige patrioter, hån mot Jugoslavia og Sovjet som «vant krigen» for oss. Jeg finner heller ikke ord når jeg skal karakterisere det at representanter for Sør-Vietnam har lagt ned krans på minnesmerket ved Akershus. Våre få falne brukes i dag til inntekt for vår NATO-politikk, men det var vel egentlig de stikk motsatte idealer de kjempet for mens de levde. Läs intervjun