Månad: februari 2021

Den nye flystripen på Nagurskoje på Frans Josefs land er tatt i bruk av det russiske forsvaret, ifølge trusselvurderingen FOKUS 2021.

Nagurskoje er Russlands nordligste og vestligste arktiske flybase. Flystripen har fast dekke, og kan ta imot store militærfly. Fra basen vil kampfly kunne gjennomføre luftoperasjoner over store deler av Arktis og Barentshavet.

Norske og russiske myndigheter anklager hverandre for å bidra til økt spenning i nordområdene.

– Russiske myndigheter øker takten i utbyggingen av militære baser i nord. Det brukes store ressurser på å utvikle nye, avanserte våpensystemer, sier etterretningssjef Nils Andreas Stensønes.

– Vi ser at stormaktsrivaliseringen fortsetter med uforminsket styrke. Det merker vi også i våre nærområder. Russland er en dimensjonerende faktor for norsk sikkerhet. Det sa forsvarsminister Frank Bakke-Jensen i sin innledning på pressekonferansen når E-tjenestens trusselvurdering for 2021 ble presentert. Läs artikel

[…] Policy wonks who have been waiting with bated breath can now exhale: the congressionally mandated Afghanistan Study Group (ASG) has published its findings. The panel of grandees comprising the ASG has produced a most handsome document. Just days after its appearance, however, their handiwork already appears likely to disappear without making any serious impact. […]

To further muddy the waters, the ASG urges that any final peace deal signed between the Afghan government and the Taliban provide for the continuation of a “limited U.S. military presence with counterterrorism capabilities.” In other words, even in the event of peace (however loosely defined) being achieved, U.S. warfighters will stay on, more or less in perpetuity. Why the Taliban, which has been fighting to oust foreign troops from Afghanistan ever since 2001 (or since 1979 if you count the years of Soviet occupation) would agree to this arrangement is a bit of puzzle. The authors of the ASG apparently assume that an Afghan government formed as a result of the peace process (and presumably including the Taliban) can be persuaded to view an ongoing U.S. military presence as benign, with Afghan sovereignty and sensibilities taking a back seat to American national security concerns. The question of why an ongoing occupation by U.S. forces would be palatable to Afghans remains unexplored.

If the ASG has an overarching theme, it’s this: wishful thinking. “The way forward will be difficult,” the ASG’s mandarins write, “but it has the virtue of being clearer than ever before.” What’s actually clear is the Afghanistan Study Group’s stubborn reluctance to face up to facts.

Among the most relevant are these: 1) the United States and its allies have failed in Afghanistan; that failure is irreversible; 2) as a direct consequence of 20 years of war, Afghanistan is a failed state; the United States has neither the will nor the capacity to redeem it; 3) Afghanistan’s destiny will be decided by the Afghan people, which is both right and necessary; 4) the only permissible response by members of the U.S. foreign policy establishment is the one thing they are incapable of: repentance. Läs artikel

I slutet av 1970-talet inleds en enorm satsning på svensk krigssjukvård. På bara några år utvecklas en svindlande detaljerad beredskapsplan för hela samhället. På mitten av 80-talet hade man uppnått imponerande resultat. Då kunde landet mobilisera 125 000 vårdplatser på 90 lasarett, 135 sjukhem och 330 skolbyggnader.

Samtidigt tilldelas armén fältsjukhus och marinen utvecklar egna stridsjukhus. Stat och landsting bygger upp ett detaljerat beredskapssystem med otaliga förråd för vårdutrustning, hemliga lager för läkemedel och krigsplacerad personal. Allting är beräknat i detalj, ner på exakt antal tandborstar.

Samtidigt är det lika häpnadsväckande hur snabbt det gick att montera ner den här unika beredskapen; något Sverige kunde haft stor nytta av även i fredstid – allt från lagring av läkemedel till snabba transporter av skadade. För bara några decennier sedan hade vi en krigssjukvård i världsklass, nu återstår blott någon procent av kapaciteten. Läs  artikel

Under den arabiska våren 2011 deltog Sverige i den Natoledda interventionen i Libyen. Både med JAS-spaningsplan men även i psykologiska påverkansoperationer. Natos generalsekreterare Fogh Rasmussen utvärderade insatsen som ”en succé”. Och sa att ett ”nytt Libyen” fått frihet, mänskliga rättigheter, demokrati. Försvarsmakten sammanfattade att man ”levererat ett mycket bra resultat”. Sedan: tystnad. Vad hände egentligen?

[…]I dag vet vi att dessa påståenden inte stämde. Det fanns ingen täckning för att Khadaffi urskillningslöst dödat civila och enligt bland annat FN:s människorättsråd fanns heller inte grund för att han anlitat mängder av legoknektar. Efter några dagars beskjutning hade Nato-alliansen skapat flygförbudszonen. Men man fortsatte att bomba i sju månader och tillsammans med rebeller genomförde man ett regimskifte genom att mörda Khadaffi. Detta syfte fanns högst sannolikt med redan från början. USA, Storbritannien och Frankrike hade alla tidigare iscensatt attentat mot honom. Interventionen blev nu ett brott mot FN-mandatet, FN-stadgan, Genévekonventionen. […]

Försvarsmakten talade däremot om ”ett mycket bra resultat”. En av Jas-piloterna har stolt berättat att man spanade på bombmål åt Nato så skickligt att man ”hamnade i finrummet” (P1, 26/1 2020). Kanske är det just detta Försvarsmakten menar? Alltså att relationen till Nato fördjupades. Det har passerat tio år och det är svårt att inte ta regeringens tystnad som uttryck för att man instämmer i ”ett mycket bra resultat”. Det är i så fall ett politiskt och moraliskt haveri: operationen var lyckad men patienten dog. Läs artikel

Läs även om interventionen i Libyen och folkrätten i boken Lagen mot krig, sid  112-121

Regeringen og Venstre, Dansk Folkeparti, Radikale Venstre, Det Konservative Folkeparti og Liberal Alliance har indgået en rammeaftale om at styrke Forsvarets kapaciteter i Arktis og Nordatlanten, der udmønter de 1,5 mia. kr. fra tillægsaftalen fra 2019.

Partierne er enige om, at Danmark, Grønland og Færøerne har et særligt sikkerheds- og forsvarspolitisk ansvar i Arktis og Nordatlanten. Med rammeaftalen bliver Forsvarets evne til at følge og overvåge de stadig stigende aktiviteter i området styrket markant gennem investeringer i højteknologiske ubemandede systemer og kapaciteter. Indsatsen sker i dialog og samarbejde med USA og andre nære allierede kyststater, og med forankring i NATO. Politisk opbakning fra Færøerne og Grønland til radarer og konkrete anlægsarbejder er selvsagt helt central. Forsvarsministeriet er i tæt dialog med de færøske og grønlandske myndigheder og ser frem til deres tilbagemelding og det fortsatte tætte samarbejde. […]

Forsvarsminister Trine Bramsen, Socialdemokratiet, udtaler:

Vi har set stigende fremmed aktivitet i Arktis og Nordatlanten. Derfor har vi behov for at få en bedre overvågning og tilstedeværelse i området. Ikke for at optrappe konflikter. Men fordi det er nødvendigt at tage truslerne alvorligt. Det sker i et tæt samarbejde mellem Danmark, Færøerne og Grønland. Läs pressmeddelande

Ukraine is moving forward with plans to build two new naval bases in the Black Sea region, an area of tension with Russia that may see greater U.S. military and NATO involvement this year.

One base will be built along the Black Sea and the other in the Sea of Azov, a linked waterway that has been a flashpoint between Russia and Ukraine, Prime Minister Denys Shmyhal said at NATO headquarters in Brussels on Tuesday. The United Kingdom is “helping us financially” and work on the projects will begin soon, Shmyhal said.

The comments came during a joint news conference with NATO Secretary-General Jens Stoltenberg, who touted U.S. and alliance efforts in the region. The Black Sea is likely to be an area of focus when Defense Secretary Lloyd Austin takes part in his first NATO defense ministers’ meeting next week in Brussels.

“I think we have to understand that the Black Sea is of strategic importance for NATO and the NATO allies — our littoral states, Turkey, Bulgaria and Romania. And then we have two close and highly valued partners in the region, Ukraine and Georgia,” Stoltenberg said. Läs artikel

Secretary of State Antony Blinken’s suggestion during his confirmation hearing that he would consider supporting Georgia’s membership in NATO has largely gone overlooked. Georgian media has since reported that Blinken also raised the Georgia issue in his first call with Russian Foreign Minister Sergey Lavrov. But if the Biden administration continues to push the issue of Georgia’s potential NATO membership, it would endanger the already precarious stability of the South Caucasus and increase the likelihood of misunderstanding between Moscow and Washington.

Georgian ascension to NATO would also further damage the U.S.’s already strained relationship with Europe — where public opinion shows little support for the ongoing rivalry with Russia — thereby potentially jeopardizing European cooperation on issues ranging from the rise of China to climate change.

Russia won’t interpret any consideration of Georgia’s membership charitably. Russia has already lost influence in the South Caucasus, a region Moscow viewed as its sphere of influence just a decade ago. […]

European leaders likely won’t support Georgia’s membership in NATO. German Chancellor Angela Merkel — who has said that she does not foresee “Georgia’s prompt accession to NATO” — is approaching the end of her long tenure in office, and nothing suggests her potential successors will be more willing to expand NATO eastward. Moreover, recent polling from the European Council on Foreign Relations suggests most Germans don’t want to take sides between Washington and Mosco. Läs artikel

Sverige och Finland intensifierar samarbetet och informationsutbytet i frågor som gäller krisberedskap, civilt försvar och räddningstjänst. Den 10 februari undertecknade inrikesministrarna Maria Ohisalo och Mikael Damberg en avsiktsförklaring mellan Finland och Sverige om fördjupat samarbete.

I takt med att allt fler länder i Europa portar Huawei och ZTE från att delta i utbyggnaden av 5G-näten har frågan om vad besluten kostar operatörerna blivit en het potatis. Särskilt som många länder även kräver att existerande utrustning från de kinesiska leverantörerna ska bytas ut.

Huawei lät Oxford Economics räkna på konsekvenserna och siffrorna som blev klara i juni 2020 var höga eller mycket höga beroende på vilka förutsättningar man valde. För Sveriges del skulle notan landa på 3,5 miljarder till 35 miljarder kronor de kommande tio åren. Oxford Economics har tagit med allt från uppskattat högre kostnader att bygga näten när kinesiska leverantörer inte får vara med och offerera, till BNP-tapp på grund av att utbyggnaden försenas. Dock har kostnaden för att byta ut befintlig utrustning från de kinesiska leverantörerna inte tagits med, och kanske utgör det ingen större kostnad. Läs artikel

Omkring 20 soldater i FN:s styrka, Minusma, skadades i en attack i centrala Mali på onsdagen. Det uppger en talesperson för världsorganisationen.

Attacken utfördes på en Minusma-bas vid orten Kerena. Enligt obekräftade uppgifter kommer de skadade från Tchad.

Konflikten i Mali blossade upp 2012, då tuaregseparatister inledde ett gerillakrig i norra delen av landet. Snart togs upproret över av jihadistgrupper, varpå den tidigare kolonialmakten Frankrike 2013 skickade in styrkor.

Svenska soldater är också på plats i Mali, bland annat i ett underrättelseförband inom Minusma, som totalt uppgår till 13 000 man. Läs artikel

Anm. Översättning från franska genom Google.

Franska senatorer vill ”förstå regeringens strategi för den kommande perioden” angående operation Barkhane i Sahel, hävdade ordförande för senatens utrikes-, försvars- och försvarsmaktkommitté, Christian Chambon.

Under en parlamentarisk debatt där försvarsmakten Florence Parly och chefen för diplomati Jean-Yves Le Drian deltog, poängterades utplaceringen av franska styrkor i Sahel.

”Att veta om 600 soldater kommer att lämna Barkhane eller inte ger inte det svar vi förväntar oss; framför allt vill vi förstå regeringens strategi för den kommande perioden ”förklarade Christian Chambon i början av debatten.

Han ansåg att ”med tanke på” det ”åtagande och pris” som Frankrike betalar, har landet rätt att förvänta sig ”framsteg i Malis nationella försoning”.

Vid tidpunkten för sitt tal beklagade senator Pierre Laurent för sin del att ”lärdomarna från de krig som fördes i antiterrorismens namn (inte är lärda)”.

Han fick sedan stöd i denna riktning av sin kollega, senator Olivier Cigolotti, som noterade att ”det ofta visar sig vara lättare att hitta finansiering för att föra krig än att återställa freden”. Utrikesminister Jean-Yves Le Drian å sin sida begav sig för franska engagemang i Sahel.

”Det finns en form av minnesförlust som skulle leda till att tro att det som händer i Sahel inte är vår sak” beklagade han och betonade att Mali 2012 var på väg att kollapsa. Läs artikel