NEJ TILL NATO-MEDLEMSSKAP OCH DCA-AVTAL!
Intresset för att gå med i hemvärnet har skjutit i höjden i år. Förklaringen tros vara mediernas rapportering om den ökade militära närvaron på Gotland och det säkerhetspolitiska läget.
I januari kom det in 993 nya ansökningar till hemvärnet. Och det är en ökning med 156 procent jämfört med motsvarande period i fjol, skriver Försvarsmakten på sin hemsida.
Dessutom har det konstaterats en rejäl ökning av förfrågningar till Försvarsmaktens enhet för jobb och utbildning. Läs artikel
President Joe Bidens administrasjon har godkjent en rakettkontrakt verdt 100 millioner dollar med Taiwan. Avtalen skal støtte øyas forsvar.
Utenriksdepartementet i Washington kunngjorde avtalen, som omfatter teknisk arbeid og vedlikehold, mandag. Støtten som avtalen medfører, har til hensikt å hjelpe Taiwan med å vedlikeholde landets nåværende rakettforsvarssystem samt vedlikehold av amerikanskproduserte Patriot-raketter. Läs artikel
Sverige bör stå fast i sin alliansfrihet och neutralitet som stat. Inför hotet om stormaktskrig kan neutralitetsprincipen tjäna landet på samma sätt som under Andra världskriget och rädda oss från de katastrofala följderna av krig.
De som hävdar att vi behöver militärt stöd som försvar har rätt i att Natomedlemskap gör oss starkare. Den andra sidan av saken är att vi för en andra sida skulle vara en fiendenation och bli en självklar måltavla för avancerade krigshandlingar i de olika former och metoder som vår tids teknologi förfogar över.
Vi var inringade av den tyska militärmakten 1940 – 1942 och kunde ha invaderats och ockuperats utan att kunna uppbringa effektiv motståndskraft mot en överlägsen krigsmaskin. Tack vare enastående skicklig diplomati och nationell samling kunde vi stå utanför kriget och fungera som asylland för stora mängder flyktingar och tusentals judiska familjer. Efter kriget kunde vi vara starkt bidragande i återbyggnaden av ett Europa i ruiner. […]
När Ryssland nu kräver av oss och andra länder i Östersjöområdet att inte ingå allianser med andra militärt rustade länder gör man just det som nazityskland krävde av oss i början av Andra världskriget. Varken Tyskland då eller Ryssland nu har rätt att kräva det av oss. Att Ryssland gör det är alltså redan i sig en fientlig och farlig handling. Inför ett sådant hot måste vi inse att vi ska ha vår egen försvarsförmåga och stå på egna ben. Kraften ger Gud oss och hemlandet kommer att ena oss i varje kamp som krävs av oss. Läs artikel
Pamfletten Miksi Suomella pitää olla mahdollisuus hakea Naton jäseneksi ja miksi sitä mahdollisuutta ei nyt kannata käyttää (”Varför Finland bör ha en möjlighet att ansöka om Nato-medlemskap och varför det inte lönar sig att ta vara på den möjligheten nu”) publiceras den 7 februari. Tuomioja är alltså klart av den åsikten att det inte är aktuellt att ansöka om medlemskap i Nato för Finlands del.
[…] När det gäller Sveriges och Finlands relation vill Tuomioja lyfta fram Finlands speciella säkerhetspolitiska betydelse för Sverige.
– Sverige är det land som har det största intresset att bevara Finlands suveränitet. Det är ett livsviktigt intresse för Sverige, säger Tuomioja som lyfter fram Storbritanniens och Frankrikes erbjudande att skicka trupper till Finland under vinterkriget som ett historiskt exempel det lönar sig att ta i beaktande.
– Deras intresse handlade mest om Sveriges malmfält i Norrbotten. Hade de skickat soldater till Finland, skulle det ha gällt några tusen soldater, vilket skulle ha förlängt kriget och förorsakat förluster, men inte påverkat slutresultatet.
Tuomioja ser ingen anledning att känna hot inför en rysk invasion i Finland för tillfället.
– Vi har inte skurit ner i försvaret utan kan mobilisera 280 000 reservister vid behov. Vi har det trovärdigaste försvaret i Europa.
Rysslands president Vladimir Putin säger sig vara redo för kompromisser efter ett möte med Frankrikes president Emmanuel Macron i Moskva i går kväll. Macron lade fram en rad förslag för att lindra spänningen i och omkring Ukraina.
Det var optimistiska tongångar på måndag kväll i Kreml efter det fem timmar långa mötet mellan Vladimir Putin och Emmanuel Macron. Bägge ledare försäkrade att de var förhandlings- och kompromissvilliga i konflikten i och omkring Ukraina.
Macron lade fram en rad förslag som Putin ansåg konstruktiva och som han lovade att studera noggrant. Macron föreslog bland annat att alla sidor lovar att avhålla sig från våld och att man inleder en ny strategisk dialog för att återuppliva fredssamtalen mellan Kiev och de pro-ryska separatisterna i östra Ukraina.
Putin sa att han skall studera de förslag som Macron lade fram och han lovade att göra sitt bästa för att hitta en kompromiss.
– Flera av hans idéer och förslag kan möjligen utgöra en grund för fortsatta steg. Vi kommer att göra vårt yttersta för att finna kompromisser som passar alla, lovade Putin. Läs artikel
Utdrag ur Financial Times 7 februari
Vladimir Putin’s ire at the west and at Nato’s eastward expansion ostensibly hinges on a decades-old treaty provision the Russian president maintains is under threat: “the indivisibility of security”.
The concept broadly states that the security of any state is inseparable from others in its region. Putin’s stated belief that Nato strategy puts this principle in jeopardy is at the heart of Moscow’s justification for its military deployment on Ukraine’s borders, where it has stationed more than 100,000 troops.
Russian foreign minister Sergei Lavrov repeated the complaint last week when he cast western allies as aggressors following intelligence assessments that Russia was plotting to fabricate a pretext for a full-blown invasion of Ukraine.
“Russia is seriously concerned about increasing politico-military tensions in the immediate vicinity of its western borders,” Lavrov said. There were “differences in the understanding of the principle of equal and indivisible security that is fundamental to the entire European security architecture”.
But some observers say Moscow’s comments are only a way to buy time while it prepares its military strategy.
“Less important than its substance is the form and timing of this Russian messaging,” said Mathieu Boulègue, research fellow at Chatham House’s Russia and Eurasia Programme in London. “It’s a talking point designed to distract and divide.”
First crafted during the cold war, the term “indivisibility of security in Europe” was included in the Helsinki Final Act of 1975, which set ground rules for the interaction between two antagonistic blocs, the western alliance of Nato and the Warsaw pact made up of the Soviet Union and some of its satellite states.
The 1990 Charter of Paris for a New Europe stated that “security is indivisible and the security of every participating state is inseparably linked to that of all the others”.
Organization for Security and Co-operation in Europe summits in Istanbul in 1999 and Astana in 2010 repeated the importance of this concept, with the rider that this could not come at “the expense” of another state’s security. But both summits also reiterated that no state or group of states “can consider any part of the OSCE area as its sphere of influence”.
Väst vann kalla kriget, och detta skedde – som den amerikanske före detta Moskvaambassadören Jack Matlock har utrett – redan några år innan sovjetimperiet upplöstes. Upplösningen var en följd av segern eller nederlaget, hur man nu vill.
Men Väst, det vill säga Förenta staterna och dess allierade, nöjde sig inte med segern eller nederlaget. Väst hade vant sig vid kriget. Det hade fått en militärallians skrotad men kunde inte tänka sig att skrota sin egen. Denna behövde gå från defensiv till offensiv.
The call by prosecutor Karim Khan to resume an International Criminal Court (ICC) probe into potential war crimes committed in Afghanistan is a development many human rights defenders are applauding after the Taliban takeover of the war-torn country.
Until now the investigation covered crimes alleged to have been committed on the territory of Afghanistan since May 1, 2003, as well as other actions linked to the US-led ”war on terror” that may have happened elsewhere since July 1, 2002.
Alleged perpetrators include the Taliban and other militant groups but also Afghan, American and international armed forces and the CIA for its renditions and so-called ”black sites” — clandestine interrogation sites — in Lithuania, Romania and Poland.
But Khan went further than seeking to reopen the investigation into ”crimes allegedly committed by the Taliban and the Islamic State Khorasan Province (IS-K)” which had been deferred at the request of the former Afghan government.
He additionally stated that he would ”deprioritize other aspects of this investigation” — the allegations against American and Afghan personnel — angering many.
The International Federation for Human Rights says the ICC ”should not exclude groups of victims or crimes” within its jurisdiction. Raquel Vazquez Llorente, the organization’s permanent representative to the ICC, has urged the prosecutor to ”ensure that accountability in the investigation already opened is pursued without further delay.” Läs artikel
”Den 26 januari godkände Sverige genom FN-ambassadör Anna-Karin Eneström en utökning av brottskatalogen i Romstadgan för den Internationella brottmålsdomstolen (ICC).
Ändringarna som Sverige nu godtagit är bland annat de så kallade Kampalaändringarna, som beslutades om under översynskonferensen i Kampala 2010, och som innebär att Romstadgans brottskatalog utökas med ett femte brott – aggressionsbrott mot andra stater. För aggressionsbrott kan den ställas till svars som kan utöva kontroll eller styra över en stats politiska eller militära handlande och som planerar, förbereder, inleder eller utför en aggressionshandling mot en annan stat som till sin karaktär, svårhetsgrad och omfattning utgör en uppenbar överträdelse av Förenta nationernas stadga. ICC:s jurisdiktion över brottet trädde i kraft den 17 juli 2018 efter att 30 statsparter ratificerat eller godkänt ändringen.
Genom Kampalaändringarna utökas även ICC:s jurisdiktion över krigsförbrytelser rörande användning av vissa slags vapen, bland annat gift eller giftvapen, gas och viss ammunition, till att gälla även i interna väpnade konflikter.
[…] More than 16 years later, Støre is back in Tromsø, now as prime minister. The great enthusiasm over the North and cooperation with Russia is long gone. But the North is no less important for the Nordic country, and Støre is eager to bring the region back on the national agenda.
Relations with Russia are no longer seen as a potential driver for regional development, rather as a troublesome threat to regional stability.
The speech in Tromsø was a held as Støre prepares a response to the letter on security guarantees sent on 1st of February by Russian Foreign Minister Sergei Lavrov.
Støre did not comment on the letter from Lavrov. But he made very clear that the formerly close relationship with the Russian foreign minister has changed radically. Describing his brief meeting with Lavrov in late October last year, Støre underlined that the Russian message “is quite another than before.”
According to Støre, the meeting that took place following Lavrov’s participation in the Barents Council meeting, was a held in “a good tone.”
“But the message is quite another than before, to say it mildly,” the prime minister underlined. “It is another partner, another country, in another situation.” […]
The premier in this week’s speech warned about an increasingly tense situation in the North, and said Norway will strengthen its defense capabilities in northern Norway, on land, at sea and in the air, as well as digitally. At the same time, he made clear that Norway will “contribute to low tensions in its neighborhood areas.”
“Our slogan High North – Low Tension still applies,” he underlined and said that dialogue must proceed. “It is possible to continue to talk even when one very much disagree, at least with neighbors because neighbors always have issues to discuss,” he said. Läs artikel
As the Ukraine crisis rages on, where is India’s voice? Until recently, it was mostly missing in action. But a vote on Tuesday at the United Nations Security Council (UNSC) on whether to hold an official session to discuss the crisis saw New Delhi tilting toward Moscow.
While Russia and China expectedly cast no votes, India (along with Kenya and Gabon) did not support the U.S.-led push for the meeting by abstaining. Since nine positive votes were needed in the 15-member Council to approve the meeting, India’s abstention was effectively a rejection of the U.S.-led argument. Far from being an isolated instance, this incident is part of a larger pattern in India’s actions that presents challenges to American neo-primacy. Läs artikel
Det amerikanske utenriksdepartementet fjerner sanksjonene på Irans sivile atomprogram. Steget skal være nødvendig for å gå tilbake til atomavtalen fra 2015. […]
– Om ikke disse sanksjonene blir løftet, kan ikke detaljerte tekniske diskusjoner med tredjeparter om disponering av uranlagre og andre aktiviteter som er viktig for nedrusting, finne sted, sier den anonymene tjenestepersonen videre.
Til nå har forhandlingene om en gjenoppliving av atomavtalen foregått mellom Iran og diplomater fra Tyskland, Frankrike, Storbritannia, Russland og Kina. USA har deltatt indirekte, men ikke sittet i samme rom som de iranske diplomatene. Flere måneder med forhandlinger har båret lite frukter. Läs artikel