Humanitet

Lars-Gunnar Liljestrand

Utställningen ”Humanitet – konstens kraft i svåra tider” på Sven Harrys konsthall i Stockholm visar en enastående samling verk av fyra svenska konstnärer, Sven Erixson (X-et), Albin Amelin, Vera Nilsson och Bror Hjorth, från 30- och 40-talet.

Temat Humanitet syftar på konstnärernas ställningstagande mot kriget och den framväxande fascismen och nazismen.

Utställningen har fått sitt namn av den 1933 utgivna grafiska mappen Humanitet som togs fram på initiativ av X-et och Amelin.

I en text till utställningen skriver Sven-Harry och Dragana Kusoffsky Maksimovic att mappen var ett direkt svar på nazisternas maktövertagande i Tyskland. Trots en liten upplaga utgjorde den en del av det mobiliserande motståndet mot vad som höll på att hända i Sverige och Europa.

Konstnärerna har kallats expressionister, och deras konst kännetecknas av kraftigt uttrycksfulla bilder, ofta i starka färger.

Här finns de kända målningarna av X-et med sådana som ”Tidsbild” (1937) där människor står och läser depeschkontorens löpsedlar i gången under Slussen, ”Vi på muren”, en målning av bondeslakten utanför Visbys murar som han gjorde inspirerad under beredskapstjänsten på Gotland (här överförd till vävnad av Barbro Nilsson). Man måste också nämna den gripande målningen av krigets namnlösa offer i verket ”Förbannad vare du som icke förbannar kriget” från 1944.

Läs mer

Finland Joining NATO Would More Than Double Bloc’s Border with Russia, newsweek.com

Russia’s border with NATO members would more than double should Finland decide to join the military bloc this year.

NATO’s land border with Russia would increase to 1,586 miles if the Nordic country decides to pursue membership status.

Finland and Sweden are debating whether to join the military alliance, potentially ending decades of neutral foreign policy towards Russia, after the Kremlin ordered the invasion of non-NATO member Ukraine in late February.

The military alliance now shares a land border of 754 miles with Russia, according to NATO’s own statistics. Currently, Russia borders NATO members Poland, Norway, Estonia, Latvia, Lithuania in Europe. But should Finland join the defensive alliance it would add 832 miles to NATO’s existing border with Russia.

While Sweden’s close proximity to Russia would prove to be a strategic asset to the bloc, it does not share a border with the country. Läs artikel

Låt oss säga ja eller nej till Nato i en folkomröstning, gp.se

Lars-Uno Olausson och Leif Bigsten

[…] Det brukar skrikas om folkomröstningar i tid och otid. Här är en av de kanske viktigaste frågorna i modern tid uppe till behandling. Ett beslut som kommer att förändra Sveriges förhållande till och ställning i omvärlden för evigt. Vore inte det en fråga att folkomrösta om? Vi har val om ett knappt halvår, hur svårt kan det vara att i samband med detta ordna en folkomröstning?

Frågan om medlemskap eller inte är jättestor. Är det någon fråga som lämpar sig för en folkomröstning är det väl denna. En folkomröstning skulle ge möjlighet till en riktig diskussion om såväl medlemskapets som icke-medlemskapets effekter – positiva och negativa – och även ge tyngd åt ett riksdagsbeslut i frågan. Läs insändaren

Hur agera om Trump återtar makten, raserar Nato eller närmar sig Putin på Europas bekostnad? hbl.fi

Frida Stranne, USA-forskare och lektor i Statsvetenskap Högskolan i Halmstad och Nordamerikainstitutet, Uppsala universitet, Trita Parsi, Executive Vice President, Quincy Institute for Responsible Statecraft, Washington DC

[…] I ljuset av det och med en blick som ser längre än enbart där vi står just nu framträder ett inte alls osannolikt scenario där en oberäknelig Donald Trump återigen blir amerikansk president 2024 – eller att någon lik honom om ett, två eller tre val framåt är president i USA. Liknande utvecklingstendenser ser vi också i andra delar av Natoalliansen vilket är illavarslande. En anslutning till Nato är därför inte per automatik en genväg till ett säkrare Finland och Sverige.

Att inte beakta dessa aspekter inför ett finskt och svenskt Natomedlemskap vore direkt oansvarigt. Såväl de som ivrar för ett forcerat medlemskap som våra regeringar och riksdagspartier är svaren skyldiga för hur en rad frågor ska hanteras som i dag är obesvarade och kräver ingående analys.

Hur tänkte man sig exempelvis agera om Trump återtar makten och börjar rasera Nato på det sätt han finner lämpligt, alternativt om han väljer att röra sig närmare Putin på Europas bekostnad? Är svenska folket redo att skicka trupper för att försvara Erdogan och dennes alltmer militanta politik i Mellanöstern eller om Washington återgår till att intervenera och ockupera länder i regionen? På vilka sätt gör det våra länder säkrare att vara i allians med länder vars demokrati vacklar? Läs artikel

Britain to boost military presence in Arctic, reuters.com

Britain plans to increase its military presence in the Arctic, defence minister Ben Wallace said on Tuesday, amid increased concerns among NATO allies about Russia following its invasion of Ukraine.

Britain would commit militarily ”to deeper integration, interoperability with countries such as Norway” to protect the seas of the North Atlantic, Wallace told a news conference in Bardufoss, northern Norway.

”We are going to effectively, permanently, have a … Marine strike group permanently … active in the Nordics,” he said, adding the force would likely rotate between Norway, Sweden, Finland and elsewhere in the region. Läs artikel

Nato handlar också om en politisk allians med USA, dn.se

Peter Terpstra

Om ett Natomedlemskap bara handlade om en allians som kan göra oss tryggare i förhållande till Ryssland vore allt frid och fröjd. Alliansen är dock inte bara, som Finlands statsminister Sanna Marin påminde oss om vid sitt besök i Stockholm i går, militär, utan även en politisk allians.

När vi i Sverige ska ta ställning till om vi vill lämna 200 år av alliansfrihet bakom oss måste vi också ta ställning till om vi vill ansluta oss till en allians som i huvudsak styrs av den politik som gäller i USA. De flesta överraskades av det osannolika i att Donald Trump blev vald till president. Läs insändaren

8 Wars the United States Should Never Have Fought, The National Interest

A study of the outcome of major wars fought over the past 125 years strongly suggests that U.S. military involvement in these conflicts has resulted in tragic and unforeseen consequences. Not only has U.S. involvement led to millions of unnecessary deaths but it has also served to create new enemies, thus making the U.S. much less safe and secure. Here is a list of major wars, that in retrospect, the United States never should have fought in order to produce a far more successful outcome from the standpoint of U.S. national security. Läs artikel

Söndagsskola: Svensk säkerhetspolitik, del 1, sydostran.se

Stig-Björn Ljunggren, politisk redaktör

På sistone har det låtit som om den svenska säkerhetspolitiska linjen länge legat fast, men att den nu måste förändras eftersom Ryssland plötsligt börjat uppträda aggressivt och invaderar andra länder. Vilket indikerar att vi i Sverige också kan komma att råka illa ut. Därför måste vi nu kasta om rodret, helst innan sommaren, för annars vet vi inte vad som händer.

Detta är fel. I själva verket har den svenska säkerhetspolitiken ändrats mycket mer radikalt efter murens fall, än vad ett Natomedlemskap skulle innebära.

Men låt oss ta detta från början.

Traditionellt har säkerhetspolitik i första hand syftat till att säkra nationens fortbestånd, försvara nationens autonomi (självbestämmande), eller ytterst rikets överlevnad. Och medlen för att klara detta har handlat om försvarspolitik (försvar mot angrepp), utrikespolitik, att bevaka intressen gentemot andra aktörer som kan ha betydelse. Detta har kallats för ”den yttre säkerheten”. Därtill har kommit ”den inre säkerheten”, exempelvis poliser och annan rättsvårdande verksamhet. Läs ledaren

The Dilemma at the Heart of Finland’s and Sweden’s NATO Membership Bids, carnegieendowment.org

Christopher S. Chivvis, director of the American Statecraft Program at the Carnegie Endowment

[…] Washington needs to press pause and avoid rushing headlong into commitments that it might later regret. It should conduct a serious study of the conventional and unconventional requirements for the defense of Finland’s border, and it needs strong commitments from both countries—not only to fund the defense of their own territories but also to make real contributions to defending weaker allies along NATO’s eastern flank. It should also recognize that neither country will add anything meaningful to U.S. security policy in Asia, at least as long as that policy focuses on competition with China. Sweden was one of the first European countries to heed U.S. warnings about the risks posed by Chinese telecoms firms Huawei and ZTE, but its powerful business community remains laser focused on the Chinese market. Volvo Cars, a Swedish firm, is owned by the Chinese conglomerate Geely. Although recently critical of Beijing, Helsinki also has a long history of warm relations with China. Läs artikel

Zelenskyj inför Estlands parlament: ”Ingen kan vara säker på att Nato hjälper om Ryssland anfaller på bred front”, svenska.yle.fi

Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj tackade esterna för att de snabbt förstod krigets betydelse för hela Europa. Han varnade samtidigt för att västerländska institutioner, i synnerhet Nato, inte nödvändigtvis kommer till undsättning mot Ryssland.

– Internationella organisationer klarar inte av att stoppa Rysslands aggression trots att det finns en organisation som skapades för det, Nato, sa Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj inför en full sal i Riigikogu, Estlands parlament.

Enligt Zelenskyj är det här ingen lätt realitet att hantera för någon.

– Det finns ingen garanti att man på riktigt börjar försvara sina egna medlemmar mot en storskalig rysk invasion. Det kan gå som för Ukraina. Läs artikel

Finland – neutralitet eller allianser

Mats Björkenfeldt

År 1961 påpekade president John F. Kennedy för den finske diplomaten Max Jakobson: ”Det som förbryllar oss amerikaner är varför Sovjetunionen tillät Finland att bibehålla sin självständighet.” I boken Finlands väg  1899–1999. Från kampen mot tsarväldet till EU-medlemskap (Atlantis, 1999) gör Jakobson den kommentaren, vilken ännu har sin riktighet, att ”Kennedys fråga avslöjade den konventionella synen på internationella förhållanden som en spelplan för stormakternas intressen och förhoppningar. Mindre länder betraktas som utrikespolitiska objekt, statistiska enheter […] spelpjäser som kan vinnas eller förloras i konflikterna eller uppgörelser mellan de stora.”

I kapitlet ”Neutralitet” framhåller författaren J. K. Paasikivis syn att Sovjetunionen eftersträvade att staden Sankt Petersburg skulle vara ohotad av en attack via Finland, vilket enligt honom var ett ”legitimt intresse”. Och genom detta realistiska synsätt kunde finländarna ”trygga sin egen självständighet och sin levnadsstil” (sidan 84). I linje härmed sade Urho Kekkonen 1943 att som ”en utpost för en västlig allians skulle Finland alltid stå först i tur att bli invaderat eller offrat i en konflikt och ändå för svagt för att påverka beslut om krig och fred” Kekkonen drog slutsatsen att Finland måste tillämpa en neutralitetspolitik. Max Jakobson, som under lång tid var bland annat Kekkonens ”nyhetsfrisör (spin doctor”), kallar denne ”en formidabel personlighet”.  På sidan 111 skriver författaren intressant om de neutrala staterna i Europa, bland annat Österrike, och erinrar om Machiavellis ord: ”Den som inte är din vän hoppas att du förblir neutral, medan den som är din vän kommer att kräva att du tar ståndpunkt genom att gripa till vapen.” Vid Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (KSSE) 1975 erkändes rätten för en stat att vara neutral (sid 123), då man förstod att neutrala stater har en avkylande effekt på säkerhetsläget i Europa.

Läs mer

Redogörelse om förändringarna i den säkerhetspolitiska miljön, julkaisut.valtioneuvosto.fi

Finska utrikesministeriets säkerhetspolitiska rapport.

Rysslands invasion av Ukraina har inneburit en grundläggande förändring Finlands och Europas omvärld och säkerhetspolitiska miljö. I statsrådets redogörelse till riksdagen granskas förändringarna i Finlands omvärld och säkerhet och hur det förändrade säkerhetsläget påverkar ekonomin, resiliensen, försörjningsberedskapen, den inre säkerheten, cybersäkerheten, hybridpåverkan och den kritiska infrastrukturen.
Redogörelsen kompletterar statsrådets utrikes- och säkerhetspolitiska redogörelse, försvarsredogörelse, redogörelsen om den inre säkerheten och redogörelsen om EUpolitiken. Till grunderna för Finlands utrikespolitik, säkerhets- och försvarspolitik hör även i fortsättningen en nationell rörelsefrihet och valmöjligheter.

Finland bevarar möjligheten att alliera sig militärt och ansöka om medlemskap i Nato. Finland fortsätter konsekvent bedriva sin utrikes- och säkerhetspolitik med rättighetsperspektiv och framhåller betydelsen av en regelbaserad internationell ordning och respekt för internationell rätt.
I redogörelsen utreds olika åtgärder för att utveckla den nationella försvarsförmågan, EU:s roll som säkerhetspolitisk aktör samt möjligheterna att fördjupa det bilaterala samarbetet med Sverige, Norge och de andra nordiska länderna och med USA och Storbritannien samt försvarssamarbetet med multilaterala partner.

I redogörelsen görs också en bedömning av ett intensifierat samarbete med Nato samt av konsekvenserna av ett eventuellt Natomedlemskap.

Som en reaktion på det förändrade säkerhetsläget fortsätter Finland bedriva en aktiv och förutseende diplomati samtidigt som landet stärker sin försvarsförmåga och fördjupar sitt samarbete med sina centrala partner. Upprätthållandet av samhällets resiliens, den nationella försvarsförmågan och den inre säkerheten får ökad betydelse för säkerheten i Finland. Läs rapporten