Månad: april 2022

NTNU-professor Jo Jakobsen sier til Dagbladet at han mener at våpenleveranser fra Nato til Ukraina er mer risikabelt enn man tror. Han mener også at Nato har vært overtydelige om at de ikke vil involvere seg militært i Ukraina. […]

Da Russland i mars bombet en militærbase i Ukraina nær grensa til Polen, sa Jakobsen til Dagbladet at han tolket det som et signal til Nato om at innblanding vil få konsekvenser.

– Natos store skrekk er om Russland skulle angripe våpenleveranser i et Nato-land, for eksempel Polen. Risikoen knyttet til våpenleveranser er framtredende og undervurdert, sier Jakobsen. Läs artikel

Ålands särställning ska beaktas i eventuella anslutningsförhandlingar med Nato. Det framkommer i det schema över ansökningsprocessen som ingår i den säkerhetspolitiska redogörelsen.

Ålands folkrättsliga ställning hindrar inte Finland från att intensifiera sitt militära samarbete med olika aktörer. Det framkommer i den säkerhetspolitiska redogörelsen.

Gränsbevakningen är också att vid behov redo att snabbt öka sin närvaro på Åland.

Som bilaga till redogörelsen finns ett schema för hur – den eventuella – ansökningsprocessen ser ut. I den förberedande fasen ska Ålands landskapsregering informeras. I följande steg, när Nato bjuder in till anslutningsförhandlingar, ska Ålands folkrättsliga ställning beaktas och Ålands landskapsregering hållas underrättad om förhandlingarna. […]

Skrivningarna om Åland

”Åland har en etablerad folkrättslig ställning, vilket inte hindrar Finland från att intensifiera sitt militära samarbete med olika aktörer. Finland är skyldigt att vidta nödvändiga åtgärder för att trygga Ålands neutralitet. Försvarsmakten bereder sig att försvara Åland. Gränsbevakningsväsendet har som civil myndighet kontinuerlig närvaro på Åland. Gränsbevakningsväsendet har i sin verksamhet berett sig på olika säkerhetssituationer och kan vid behov snabbt öka sin närvaro i området” Läs artikel

[…] Om framtiden vet vi naturligtvis inget. Se bara nu hur världsläget har förvandlats på bara några månader, ja, inte ens det. Invasionen av Ukraina skedde den 24 februari. Att i detta läge fatta ett för Sverige en helt ny utrikespolitisk inriktning vore olyckligt.

Under andra världskriget höll sig Sverige neutralt och har sedan dess i sträng mening varit alliansfritt. Nu säger någon, att det är en helt annan situation idag. Är det? Ja, i den meningen att den utrikespolitiska situationen under andra världskriget var värre.

När världskriget var ett faktum beslöt regeringen Per Albin Hansson att bilda en samlingsregering där alla utom kommunisterna var med. Uppgiften var att hålla Sverige utanför kriget. Sverige tvingades till vissa eftergifter men vad var alternativet? Krig förstås. Deportation av judar. Det positiva för våra nordiska grannländer var att Sverige blev en tillflyktsort för danskar och norrmän som smög sig över gränsen till Sverige. […]

Så kära regering – förhasta er inte. Opinioner kommer och går men regeringens uppgift är att åstadkomma utrikes stabilitet. Ett alliansfritt land mellan Nato och Ryssland har hittills tjänat oss väl. Att upprätta en konfrontationslinje mellan våra stater vore olyckligt. Läs artikel

Tyvärr får en Nato-anslutning rakt motsatt effekt än den önskade. Till nu har Ryssland (liksom Sovjet tidigare) inte haft någon anledning att utarbeta anfallsplaner och avsätta resurser riktade mot Finland och Sverige. Man kan i stället helt koncentrera sig på grovt räknat avsnittet Finska viken–Svarta havet. Ja, både väst och öst har i dag utarbetade anfalls- och försvarsplaner för en eventuell storkonflikt. Går vi med i Nato måste vi räkna med att ett antal kryssningsmissiler programmeras för mål i Sverige, till exempel mot infrastruktur och rent militära mål. Räkna med att våra tre kärnkraftverk kommer att slås ut, liksom flygflottiljerna.

En anslutning till Nato innebär också att vi måste vara solidariska med Turkiet, som är känt för sin totalt otidsenliga behandling av den stora kurdiska minoriteten, samt inblandning med flyganfall i konflikten österut (Nagorno-Karabach).

Natos totala handlingsförlamning i den pågående Ukrainakonflikten är närmast skrattretande. Man har svalt Putins krigslist helt. I stället ägnar man sig åt inbördes käbbel. Läs artikel

Against the backdrop of the war in Ukraine, the Swiss ambassador to NATO, Philippe Brandt, explains the importance of Switzerland’s partnership with the alliance, which he views as perfectly compatible with Swiss neutrality. […]

SWI: Finland and Sweden, which neighbour Russia and are also NATO partners, are forging closer ties with the organisation, which was originally a military one. Is Switzerland “tempted” to follow suit in order to protect itself, as some Swiss politicians are demanding?

P.B.: Swiss neutrality is one of the foundations of our partnership with NATO. So far, accession is not on the agenda. This state of affairs is perfectly well understood and respected by our partners in the alliance.

Moreover, we maintain very close contacts with European countries that are not NATO members – Finland, Sweden, Austria and Ireland – even if our geostrategic environments and security policies are different. Security policy is determined by the government and parliament and the mission’s mandate originates there.

But the main result of our partnership is that Switzerland’s armed forces have considerably strengthened their capacity to cooperate – what is known, in jargon, as interoperability. This is of course a key benefit to Switzerland’s defence and security capabilities. […]

P.B.: By adopting EU sanctions, Switzerland is not deviating from its legal obligations as a neutral state. Switzerland has applied the neutrality law in its relations with Russia and Ukraine since Russia’s annexation of Crimea in 2014. This remains the case, even during Russia’s current military attack on Ukraine.

But neutrality doesn’t mean indifference. Neutrality doesn’t prevent Switzerland from condemning violations of international law and taking a stand for democratic values. Läs artikel

Läs också presentation tidigare på den här sajten av Leos Müller , Neutrality in World History (Routledge 2019).

The Kremlin has issued an ominous warning to the North Atlantic Treaty Organization (NATO) about the consequences for the Baltic if it allows Sweden and Finland to join the alliance, as has been widely reported.

Dmitry Medvedev, a former president and a close ally of Russian President Vladimir Putin, said: ”There can be no more talk of any nuclear-free status for the Baltic – the balance must be restored. Until today, Russia has not taken such measures and was not going to”. […]

[…] Inom den internationella politiken betraktas nordborna som seriösa, ärliga, samarbetsvilliga, realistiska och förnuftiga. Det är ingen hemlighet. Vad man tycker om ett finskt eller svenskt Natomedlemskap har man däremot varit betydligt mer fåordig om. Mest beror det på att man önskat hålla sig utanför den offentliga debatten. […]

För det mesta är tongångarna positiva.

Ledarredaktionen på Washington Post gick på torsdagen starkt ut med en rubrik som förkunnade att Finlands och Sveriges plats är i Nato.

Ett finskt och svenskt medlemskap är någonting som USA och resten av militäralliansen borde välkomna, skriver tidningen som också noterar det redan existerande nära samarbetet med Nato och de betydande diplomatiska, ekonomiska och militära resurser som bägge länder besitter och som skulle gagna Nato. […]

Men alla är inte beredda att omedelbart rulla ut den röda mattan för de nordiska nykomlingarna. Det ryska kärnvapenskramlet och det faktum att ett finskt medlemskap skulle innebära en ny, nästan 1 300 kilometer lång gemensam gräns mellan Nato och Ryssland, oroar somliga proffstyckare.

– Det finns en reell risk att Nato skulle behöva försvara Finland och Sverige mot en rysk attack. Om de inte litar tillräckligt på sina egna arméer, så blir alliansen sårbar precis när risken för en konflikt med Ryssland ökar.

Så skriverChristopher S. Chivvis, säkerhetspolitisk expert på den kända tankesmedjan Carnegie Endowment for International Peace.

På den mindre kända tankesmedjan Defense Priorities uttrycker sigBen Friedman ännu skarpare när han säger att Finland inte har någon automatisk rätt till medlemskap och att USA fortfarande ska välja själv vem man vill försvara.

Men de här rösterna verkar vara undantag som kontras bland annat av Ivo Daalder, USA:s före detta Nato-ambassadör, som påpekar att Finland har en mycket kapabel militär som kan hjälpa Nato att trygga Baltikums säkerhet. Läs artikel

Om Finland blir medlem i Nato ökar det genast Estlands säkerhet i luften och till sjöss. Det säger de två mest inflytelserika militära experterna i Estland till Svenska Yle.

– Om Finland blir medlem i Nato har det en enorm betydelse för Estland. Då kan vi upprätthålla en direkt och kort sjöförbindelse också under krigstid.

Det säger Leo Kunnas, överstelöjtnant i den estniska reserven och parlamentariker för det högerpopulistiska partiet Ekre.

– Ännu större betydelse skulle det ha för luftrummet och luftförsvaret. Då kan det finska flygvapnet genast ge stöd åt Estland från finsk mark. […]

Stödet för att Finland blir medlem i Nato är väldigt stort bland den estniskspråkiga majoriteten. Den åsikten dominerar helt den offentliga debatten. Anledningen är främst att det är lättare att försvara Estland från Finland än från ett nuvarande Natoland.

Om det är bra för Finlands eget försvar diskuteras inte i estniska medier.

Både Herem och Kunnas konstaterar ändå att Finlands försvar är starkt redan idag. Estland har helt enkelt mindre att ge Finland än att få av Finland. […]

nget av de tre baltiska länderna har ett eget flygvapen. I stället bevakas baltiskt luftrum av andra Natoländer enligt ett roterande system. Herem erkänner utan omsvep att Estland inte har mycket att erbjuda Finland.

– Vi kan bara erbjuda en nödvändig lägesbild över vårt luftrum.

Herem utgår ifrån att Finland som Natomedlem skulle göra en betydande satsning på flygvapnet.

– Det är starkt idag och när ni får era F35-stridsflygplan blir det utan tvekan också mycket bra. Läs artikel

Det var med blandade känslor jag satte mig på tåget till Hässleholm. Det var en ny verklighet som jag inte visste vad den skulle innehålla. Det tog inte lång tid innan man hade mött alla sina kamrater och installerat sig på logementet. Från första stund utvecklades en kamratskap och känsla av samhörighet i gruppen. Som alla andra som gjort lumpen är det, så här efter alla år, de glada minnena som lever kvar. Den känsla av gemenskap, att visa hänsyn och respekt som utvecklades har präglat mitt liv sedan dess.

Det hände en hel del under lumpartiden och allt var inte enligt reglerna. I samband med en övning fick undertecknad och en kamrat i uppgift att kolla en bro och att undersöka en väg förbi om bron skulle sprängas. Vi satte oss på post och konstaterade att de hände inget så efter en timme bestämde vi oss för att åka och fika. Det utan att vi hade märkt ut någon alternativ väg. När vi kom tillbaka stod ett kompani fast i skogen eftersom vi inte märkt ut någon alternativ väg. Bron var alltså sprängd. När vi kom tillbaka var befälen skogstokiga och använde ett språk som inte går att skriva ut. De värnpliktiga var heller inte särskilt muntra eftersom de blev utan lunch. Vi hade att ligga lågt ett tag efter detta. Läs artikel

[…] Det är en stor kontrast till hur det gick till när Sverige både beslutade om alliansfrihet – som skulle syfta till neutralitet i krig – och att inte utveckla egna eller hantera andra länders kärnvapen. 1968 var den svenska linjen, efter långa överväganden, studiecirklar och säkerhetspolitiska bedömningar fastslagen. Nu säger socialdemokratiska källor att Palmetiden är över. Det innebär att partiets mest erfarna röster från början avskrivs som ointressanta. Det gäller många, från FN:s tidigare vice generalsekreterare Jan Eliasson, den förra utrikesministern Margot Wallström och den tidigare ministern och kabinettssekreterare Pierre Schori till de tidigare socialdemokratiska statsministrarna. Även äldre nedrustningsexperter och diplomater som Hans Blix och Rolf Ekéus röster skall inte höras.

Däremot är det intressant att den privatägda vapenindustrin är en med de nuvarande politikerna i regeringen likställd aktör. Vid det hemliga högnivåmötet om Nato – som hölls i Finland för en tid sedan med den finländske presidenten som värd – fanns inte bara Sveriges finansminister Mikael Damberg med från svensk sida, utan också Jacob Wallenberg från Investor. Majoritetsägare i det snåriga och i ett för utomstående svårgenomträngliga vapenkomplexet där mutaffärer och oegentligheter under samlingsnamnet ”Bofors” varit en del. Läs artikel