Månad: april 2022

Debatt: Kunskapssamhällets spjutspetsar, sydostran.se

av
Anders Björnsson

Spioneri har ansetts vara världens nästa äldsta yrke – ”The Second Oldest Profession”.

Och ett framgångsrikt sådant, för spionernas verksamhet har nog i allmänhet bidragit till att dämpa konflikter, snarare än att utlösa dem. Man vet att motståndaren är välinformerad, då måste man skärpa sig, göra bättre ifrån sig. Industrispionage – amerikanskt, japanskt, kinesiskt i den ordningen – har rimligen påskyndat den ekonomiska tillväxten och ökat välståndet i många länder under den moderna epoken.

Det statligt organiserade spioneriet, eller kunskapsinhämtandet, kallas för underrättelsetjänst. Den kan vara militär eller civil och fungerar som en avancerad form av tillämpad samhällsforskning. […]

Och nog verkar det som om spioncentraler och underrättelseorgan var bättre införstådda med förspelet till det ryska angreppskriget mot Ukraina än exempelvis rent akademiska institutioner. Många experter, även sådana i uniform, tog för det mesta miste i sina prediktioner om vad som var att vänta. Informationer från västliga underrättelseorgan träffade oftare rätt. De förutsade krigsutbrottet, antagligen efter att ha fått budskap från personer i motpartens tjänster. År 2003 larmade och avrådde CIA den amerikanske presidenten från en attack mot Irak – varningarna var förgäves, med förödande följder för många människor. […]

Kunskaparna däremot utvärderas kontinuerligt. De ryska säkerhetsorganen begick av allt att döma grava misstag inför Rysslands angrepp på Ukraina. Man får tänka sig, att de föll offer för ett politiskt motiverat önsketänkande. Vilket snart nog kommer att straffa sig. Det är egentligen så med all forskning och efterforskning. Fuskarna föses åt sidan. Inom nyhetsjournalistiken är det inte alltid så, tyvärr. ”Kolla aldrig en bra story!” är och förblir en medial yrkesjargong.

Agenterna, spionerna och kunskaparna kan vi sannolikt inte undvara. Läs artikel

Internationell rätt, en optisk illusion? lesoir.be

av
Olivier Corten, professor vid ULB, Center for International Law, för Carta Academica

Googleöversatt.

Den ryska invasionen av Ukraina, med åtföljande massakrer och förstörelse, har gett upphov till paradoxal retorik. Å ena sidan har det förekommit frekventa vädjanden till internationell rätt, som fördömer de brott som Ryssland begått på initiativ av dess ledare, Vladimir Putin. Å andra sidan har själva existensen av denna rättighet ifrågasatts, särskilt med tanke på dess oförmåga att förhindra det inträffade. Denna retorik tyder på en relativt vanlig optisk illusion som vi här skulle vilja lyfta fram: den som å ena sidan består i att inte se folkrätten där den finns och å andra sidan att se den där den inte är.

Den första tendensen härrör från diskursen enligt vilken detta krig skulle vara utan motstycke och skulle markera (eller tillkännage) slutet på den internationella rättsordning som upprättades med Förenta Nationernas stadga, 1945. Det är ändå vanligt att observera att militären interventioner har aldrig försvunnit från den internationella scenen, vare sig under det kalla kriget (Vietnam, Kambodja, Nicaragua eller Kuba å ena sidan; Ungern, Tjeckoslovakien eller Afghanistan å andra sidan) eller efter murens fall (massiva bombningar av Jugoslavien 1999) , invasion sedan ockupation av Irak 2003 eller Kongo 1998, Jemen sedan 2015…). […]

På samma sätt bör det noteras att de ryska motiveringarna för invasionen av Ukraina inte på något sätt är original. Det första, baserat på det ”existentiella hotet” som tynger Ryssland, återger det ”förebyggande krig” som användes av Bush-administrationen för att delta i militära kampanjer i Afghanistan (2001) och sedan i Irak (2003). Den andra, som består i att fördöma ett påstått ”folkmord” som den ryska interventionen ska sätta stopp för, upprepar nästan exakt den diskurs som motiverade Natos attack mot Jugoslavien 1999,

Men exakt, kan vi fortfarande tala om internationell rätt när dess mest grundläggande principer regelbundet kränks av just de människor som är tänkta att genomdriva den? Läs artikel

Citat

av

“Sweden and Finland joining Nato would improve the security situation in the Baltic region. We will be able to better supervise and control the Baltic region from the military point of view. But this will also strengthen Nato as an organisation,” Nauseda (Lithuania’s president) the Financial Times. April 17th

British aircraft carrier visits remote island in Norwegian Arctic, thebarentsobserver.com

av

NATO naval presence in the North Atlantic remains high after a series of exercises in Norway and Iceland. This week, Britain’s biggest warship made a stopover at Jan Mayen, the Norwegian outpost with 20 people working for the Meteorological Institute and the Armed Forces. […]

The ”HMS Prince of Wales” made a rare visit to Jan Mayen before sailing deeper into the Arctic for harsh cold climate operations.

In 2020, a U.S. Air Force team’s visit to Jan Mayen made headlines. The American military specialists came to the island to inspect the runway to assess whether larger U.S. Air Force transport planes could land there or not. Located centrally between Iceland, Greenland, northern Norway and Svalbard, Jan Mayen holds an important position for planes operating in the North Atlantic in a conflict scenario involving Russia’s Northern Fleet.

For Russia, access to the deeper Norwegian Sea from the shallow Barents Sea is considered strategically important in the so-called bastion defense concept, aimed at protecting the country’s fleet of nuclear ballistic missile submarines. Läs artikel

 

Kriser och hot kan vi bara möta gemensamt, trelleborgsallehanda.se

av
Ann-Sophie Hansson, ordförande LO-facken i Trelleborg Erol Dramer, ordförande LO-facken i Malmö Laila Olsen, ordförande LO-facken i Staffanstorp Agneta Persson, ordförande LO-facken i Vellinge

Kriget i Ukraina påverkar också oss i Sverige. Ryssland har visat att de inte respekterar den europeiska säkerhetsordning som bygger på samarbete och nationellt självbestämmande. I diskussionen om Sveriges beredskap är det självklart för oss i LO att delta. […]

LO stödjer regeringens beslut att stärka Sveriges försvar och att stödja Ukraina med svenska vapen. Ukraina har rätt att försvara sig. Det var också bra att regeringen återinförde den allmänna värnplikten, som avskaffades av den moderatledda regeringen 2010.

Ett starkt totalförsvar som kan försvara vårt territorium och vår demokrati är nödvändigt i en orolig tid. Vårt försvar ska kunna stå emot både traditionella och nya säkerhetshot som terrorism, konfliktrisker som följer av klimatförändringar och pandemier liksom attacker på samhällsviktiga IT-system.

Kriser och hot kan vi bara möta gemensamt, aldrig var och en för sig. Ett starkt militärt försvar, förankrat hos vanligt folk visar omvärlden att vårt land tar sitt säkerhetspolitiska ansvar. Läs artikel

Söndagsskola: Svensk säkerhetspolitik, del 2, sydostran.se

av
Stig-Björn Ljunggren, politisk redaktör

En inte helt orimlig startpunkt för att förstå svensk säkerhetspolitik idag är slaget vid Poltava 1709.

Då stoppades den svenska ambitionen att vara en stormakt i Norra Europa som dominerade Östersjön. Men det kom att ta 100 år för oss att begripa det. Under 1700-talet hade Sverige flera krig och var ett tag illa drabbat av ryska härjningar utefter vår kust. Men det hände ibland under denna period också ibland tillämpade ”neutralitet” som utrikespolitiskt medel.

I början av 1800-talet drabbades världen av det som kallas för Napoleonkrigen. Här ställde sig Sverige på Englands sida och när vi vägrade att gå med i en ekonomisk blockad mot dem fick Sverige ett ultimatum av Frankrike och Ryssland: Delta i blockaden, eller det blir krig.

Sverige vägrade. Kungen, Gustav IV, var övertygad om att Napoleon var Antikrist och därför borde nedgöras. Hans starka religiositet spelade här stor roll. […]

Bränd av 1809 års krig kom således Sverige att anpassa sina utrikespolitiska ambitioner till en bister verklighet som säger att länder bör göra en realistisk bedömning av sina möjligheter att bestämma över andra nationer.

Den käftsmäll som Sverige fick – vi förlorade 1/3-del av territoriet och en 1⁄4-del av befolkningen – lade således grunden till en ny säkerhetspolitisk doktrin. Svenska folket kom att få den fred de önskade.

Och gradvis kom de krafter i landet som önskade återupprätta stormaktstraditionen, eller åtminstone ge ryssarna på käften, att få allt mindre inflytande. Men för att den försiktiga hållningen skulle kristalliseras så krävdes att politiken prövades inför verkligheten. Och till det behövdes 2 världskrig.

Detta ska vi återkomma till. Läs ledaren

Will Putin Use Nuclear Weapons in Ukraine? nationalinterest.org

av
Jacob Heilbrunn, editor of The National Interest.

In 1994, George F. Kennan spoke at the Council on Foreign Relations on the occasion of his ninetieth birthday. His remarks, which were excerpted in the New York Times, continue to make for fascinating reading. They focused on the abiding preoccupation of his career—American relations with Russia. He recalled that he had originally argued for a containment policy of the Soviet Union after World War II, which the Truman administration largely implemented. But Kennan also observed that after the West had made it clear that it would not permit Stalin to make any further inroads into Europe, he was disappointed to discover that neither Washington nor the Western allies had any real interest in entering into discussions with Moscow. “What they and the others wanted,” Kennan said, “from Moscow, with respect to the future of Europe, was essentially ‘unconditional surrender.’ They were prepared to wait for it. And this was the beginning of the forty years of cold war.” […]

AS AMERICA, Europe, and Russia engage in a tense stand-off over Ukraine, Kennan’s reflections have acquired a new relevance. Russian president Vladimir Putin’s invasion of Ukraine is provoking a fresh debate about America’s purpose abroad. Should it function as a world policeman, as President Volodymyr Zelenskyy suggested in his address to Congress? Or might overreach result in the kind of global disaster that Kennan feared during the Cold War? Läs artikel

Allies and Partners Practice Air Policing Scenarios over Baltic Sea, ac.nato.int

av

Exercise Ramstein Alloy covers two days of training practicing real-world scenarios faced by Air Policing personnel deployed in the Baltic region. This training is vital to the Baltic Air Policing and enhanced Air Policing detachments. This year’s exercise participants come from Allies Spain, Germany, Czechia, France, Turkey and Belgium, as well as Partners Sweden and Finland.

”Allied fighters train consistently throughout the year with Allies and Partners to maintain the highest levels of readiness and performance,” said Lieutenant General Pascal Delerce, Deputy Commander Allied Air Command. ”Exercises such as Ramstein Alloy are the foundation of our Air Policing mission, which is a part of the 360 degree deterrence of the Euro-Atlantic Area,” he added.

The main scenarios the participants conduct are slow moving intercept and civilian communication loss with escort. Other training areas include a simulated crew ejection with activation of the Search and Rescue chain, air-to-air combat training and air-to-air refueling. Läs artikel

Accession of Sweden, Finland to NATO threatens stability in northern Europe: Russia, theprint.in

av

The possible accession of Sweden and Finland to NATO threatens negative consequences for stability in northern Europe, Russian Foreign Ministry spokeswoman Maria Zakharova said.

“It’s no secret that the territories of these countries have long been mastered by NATO, large-scale military exercises were held. Why the alliance needs this is understandable. The goal is to continue building up military potential and geographic expansion, to create another flank for threats to Russia. And it’s unclear why our Finnish and Swedish neighbors in the Baltic region need to turn into a new frontier of confrontation between the NATO bloc and Russia. The negative consequences for peace and stability in Northern Europe are obvious,” Zakharova said in a statement.

“They will automatically find themselves on NATO’s front line. Moreover, NATO membership implies, in fact, the renunciation of part of the sovereignty in the development of decisions in the field of defense, and in foreign policy. However, this trend has emerged long before the current situation, when the EU member states, including its non-bloc countries, gradually turned into an instrument dutifully following the destructive attitudes of the United States and NATO,” Zakharova added. Läs artikel

Sverige som uppmarschområde

av
Utgivarna

I de upphetsade ropen på svenskt Nato-medlemskap hörs inget om hur vår försvars- och säkerhetspolitik kommer att förändras vid ett beslut om att gå med.

Medlemsförespråkarna från Wallmark och Bildt till Margot Wallström talar om nödvändighet av att visa solidaritet med Finland . Vad man menar med solidaritet och vad en sådan linje får för konsekvenser säger man inte.

Regeringen vill inte heller säga öppet vilken roll man ser för Sverige vid ett medlemskap.

De tidigare statsministrarna Löfven och Persson är inte övertygade om att Nato innebär ökad trygghet för oss.

Finland gör sitt val utifrån sin historia och sitt geografiska läge med en 130 mil lång landgräns mot Ryssland.

Finland har ett eget starkt försvar och har förklarat i sin säkerhetspolitiska rapport som kom den 13 april att man även vid ett medlemskap kommer att själv behöva ta huvudansvaret för sitt försvar. Man skall fortsätta bygga upp det nationella försvaret.

Finland kommer dock inte att komma till vare sig vårt eller de baltiska staternas försvar.

Läs mer

Arméns övning för mekaniserade trupper Arrow 22 arrangeras i Niinisalo, maavoimat.fi

av

Pansarbrigaden leder Arméns övning för mekaniserade trupper Arrow 22 i Pohjankangas i Niinisalo och i Säkylä mellan den 2 och 13 maj 2022. Internationella styrkor från Storbritannien, Lettland, USA och Estland deltar också i övningen också.

Avsikten med övningen Arrow 22 är att stärka de mekaniserade truppernas verksamhet i en internationell miljö och utveckla förmågan att ta emot internationellt bistånd och att stöda värdlandet. En ytterligare målsättning är att stärka Försvarsmaktens gemensamma eldanvändning.

Vidare är målet med övningen att upprätthålla och utveckla armétruppernas kompetens och prestationsförmåga för landets försvar samt att bygga upp och upprätthålla internationell kompatibilitet. Övningen stöder mångsidigt utvecklandet av markförsvarets prestationsförmågor samt personalens, reservisternas och beväringarnas kompetens såväl på individ- som truppnivå. Läs pressmeddelande