NEJ TILL NATO-MEDLEMSSKAP OCH DCA-AVTAL!
The North Atlantic Council has approved the nomination of General Christopher G. Cavoli, United States Army, to the post of Supreme Allied Commander Europe.
Upon completion of national confirmation processes, he will take up his appointment as the successor to General Tod D. Wolters, United States Air Force, at a change of command ceremony at the Supreme Headquarters Allied Powers Europe in Mons, Belgium, expected in the summer of 2022. Läs pressmeddelande
Vi har en verklighet före och en annan efter Rysslands invasion Ukraina, sade exempelvis den socialdemokratiska kulturministern Jeanette Gustafsdotter i Karlskrona och Ronneby.
Verkligen? Frågan är om det är en så annorlunda verklighet nu än den som vi redan hade. Att Sverige jackat upp försvarsmakten de senaste åren, satt trupp på Gotland och återinfört värnplikten antyder att det inte är så oerhört nytt det som nu händer.
Det här har tvärtom legat i korten länge. I tusen år, typ. Ryssland, som ett tag gick under beteckningen Sovjetunionen, har hela tiden varit en antagonist som vi varit tvungna att förhålla oss till. Och de till oss, ska väl tilläggas. […]
Jag minns att jag när försvarsmakten började monteras ner träffade, i en TV-studio, en av de ansvariga ministrarna för skrotningen. Denne har sina rötter i Karlskrona och behövde därför inte undervisas i hur hotbilden traditionellt ser ut för Sverige. Jag frågade:
– Innebär nedrustningen också en beredskap för återupprustning när ryssarna börjar röra på sig igen?
– Då får vi rusta upp igen, sade ministern bestämt.
Och det är detta som nu sker. Vi återgår till normalläget, att hotet från Antagonisten i öst tvingar oss att åter rusta oss till en anständig nivå för att kunna försvara rikets oberoende.
Så det där budskapet om att vi har ett helt nytt läge i säkerhetspolitiken, det tror vi inte på. Det är i huvudsak ägnat åt att måla upp en lämplig hotbild som ska få folk att acceptera att ett avgörande framtidsbeslut tas några ett par månader innan ordinarie val till riksdagen. Läs ledaren
[…] I torsdags kom avgörandet. Medan själve kansler Olaf Scholz var på regeringssamtal i Japan, signalerade den tyska förbundsdagen efter en parlamentarisk debatt ett slut på den veckolånga tvisten.
Motionen som ger grönt ljus för nya och tunga vapenleveranser är ytterligare ett paradigmskifte i den tyska politiken. Den stöddes av både trafikljuskoalitionens partier och CDU/CSU-oppositionen.
Motröster noteras från det högerpopulistiska AfD samt vänsterpartiet Die Linke.
Till beslutets praktiska konsekvenser hör främst två aspekter. För det första kompenseras östeuropeiska leveranser av f d sovjetiska stridsvagnar med det tyska tekniskt mera komplicerade pansaret ”Marder” (mård).
För det andra kommer förbundsrepubliken att utrusta den ukrainska armén med flygvärnsstridsvagnen ”Gepard”. Dess besättningar ska dessutom få en avancerad utbildning för detta vapensystem på tysk mark. Läs artikel
Sätter mig ned vid flygeln, med Sjostakovitjs preludier och fugor. De är ursvåra, hopplöst stora handgrepp. Det sägs, att han skrev dem, sedan han hade bevittnat förödelsen efter de västallierades terrorbombningar av Dresden under andra världskriget. Hur kan man veta? Förödelsen var stor. Också Bachs stad, Leipzig, bombades. 6000 människor dog. I Dresden omkom 25000. Oskyldiga.
Vem är skyldig till sin egen död?
Det var Emil Gilels som fick mig att lyssna in detta verk, igen och igen, från några knastriga LP:n. Sedan Keith Jarret. Då hade jag själv tagit mig an det, rad för rad. Ackord tunga som tegelstenar – dödsdanser, sorgetåg, reqvier. Det fanns en pianist som dog, när hon framförde dessa preludier och fugor, har man sagt mig. Är detta rysk musik? Det är berättelsen om en civilisation, som förstör sig själv.
Tal första maj i Norberg av Arne Andersson
Vår regerings främsta uppgift.
att bevara freden för vårt land,
Folket har att ta sitt ansvar,
för, fred, välfärd och demokrati.
Ett folkförsvar skall värna,
vårt lands säkerhet,
med allmän värnplikt som grund.
Stormakterna kivas om makten,
de små staterna, köps, tvingas eller offras.
Stormakternas intressen kommer alltid först.
Så har det alltid varit, så kommer det förbli,
om inte, vi, de små staterna, sätter stopp.
Vi är de många, vi är de flesta, det får vi inte glömma.
Om vi står enade,
Förlorar de storas, ”veton” sitt värde.
Ett kuriöst argument mot en folkomröstning om en svensk Nato-ansökan är, att Ryssland skulle kunna intervenera och desinformera i kampanjen, oklart hur. Ständigt dessa ryssar! Andra intervenerar och desinformerar ju aldrig, inte sant? Annars har man trott, att den fria debatten och åsiktsbildningen, den kritiska journalistiken, den obestickliga ämbetsmannakulturen eller kort sagt: det personliga kuraget skulle utgöra ett värn mot sådana fasoner.
Men tydligen är den svenska demokratin, bergfast förankrad i det nationella medvetandet och i medborgarsamhällets praxis, som vi trodde, ändå så skröplig, att den inte är kapabel till självförsvar. Vi får tänka oss, att skribenter, byråkrater, förtroendevalda, tjänstemän, fackföreningsfolk med flera är så genuint korrupta eller genomkorkade, att de skulle vara beredda att gå främmande makt till handa i en vital politisk fråga. Det stämmer inte med empiri. Det stämmer inte heller med vår föreställning om att svenskar slåss för Sverige, inte för annat land.
I de punkter om Natomedlemskap som statsminister Magdalena Andersson (S) tog upp i sitt förstamajtal i söndags fanns både oklarheter och direkta felaktigheter. […]
Hon sade också i sitt tal: ”Man har ju säkerhetsgarantier, om Sverige blir attackerat då har vi bättre möjligheter att få stöd från andra länder, men man ger också säkerhetsgarantier.” Men artikel 5 i Natos stadga, som åberopas då det gäller militärt stöd, ger inte några garantier. Det är Natostaterna som själva avgör vilket stöd man vill ge, och i slutändan är det USA som bestämmer. Det står inte heller att stödet måste vara militärt.
Hon kom med en oroande passus om att Sverige vid ett medlemskap förväntas ta ett större militärt ansvar i vårt närområde: ”För Sveriges del, om vi går med i Nato, handlar det om att vi har ett särskilt ansvar för Östersjön skulle jag tro.”
Här antyder Magdalena Andersson det som flera militärstrateger i Sverige och utomlands har tagit upp, nämligen betydelsen av att Nato kan använda främst svenskt flyg, svenska ubåtar och andra örlogsfartyg för att sättas in till de baltiska ländernas försvar. Även här har svenska folket rätt att få klara besked från regeringen. Vad kommer det svenska försvaret att användas till vid ett Natomedlemskap? Läs artikel
Sverige öppnar sin ambassad i Kiev igen. Det uppger utrikesminister Ann Linde på Twitter.
”Sverige kommer fortsätta stå vid Ukrainas sida och är glada att svenska ambassaden i Ukrainas diplomatiska närvaro kommer att vara tillbaka där den hör hemma”, skriver hon.
En svensk ansökan om medlemskap i Nato innebär att sätta punkt för mer än 200 år av militär alliansfrihet, som gett oss en unikt lång fredsperiod. En fråga av denna dignitet bör rimligen bli föremål för folkomröstning alternativt ventileras inför ett riksdagsval. Rysslands folkrättsvidriga angrepp på Ukraina och dess ohyggliga konsekvenser får inte driva oss att agera i panik. Vi ser därför med stor oro på den forcerade process som nu pågår. […]
Vad motiverar detta uppskruvade tempo? Ingen sakkunnig bedömare hävdar att Sverige skulle stå inför ett akut ryskt invasionshot. Den ryska krigsmakten lider stora förluster i Ukraina och har därmed rimligen mindre kapacitet än tidigare att agera offensivt på andra håll. Och när effekterna av de omfattande sanktionerna blir kännbara kommer Rysslands ekonomi inte att medge upprustning av samma omfång som flera västländer nu tagit beslut om. […]
Ett fördjupat militärt samarbete mellan europeiska demokratier som ger Europa strategisk autonomi – för att tala med den franske presidenten – skulle kunna vara ett alternativ till en kärnvapenallians där Erdogans Turkiet ingår och vars mäktigaste medlem kanske snart på nytt styrs av en oberäknelig högerpopulist. Läs artikel
Vi är på väg att åter bli det bäst rustade neutrala landet i Europa. Det talar för att behålla neutraliteten, även om Finland med sin långa gräns mot Ryssland kommer att ansluta sig till Nato. Finlands sak är inte nödvändigtvis vår, skriver Folke Schimanski.
Det är plötsligt väldigt brått att gå med i Nato. Och den följsamma opinionen hänger med, nu också inom socialdemokratin.
Hur ser det då ut i de andra neutrala staterna i Europa? […]
I Österrike och Schweiz betonas att neutralitet i rättslig mening ingalunda betyder neutralitet i moralisk. I frågan om Ukraina har de tagit tydlig ställning mot den ryska aggressionen och tar del i sanktionerna gentemot Ryssland. Nehammer har rest till Moskva som medlare i Ukrainakriget men kritiserade samtidigt Putins krig. […]
Visst ligger vi närmare den ryska stormakten geografiskt sett än övriga neutrala länder. Det talar inte för att Natointräde utan tvärtom. Efter ett eventuellt Natointräde av Finland och Sverige kommer Ryssland att sätta extra fokus på Östersjöområdet. Sålunda kan vi vänta oss en klart ökad spänning just hos oss. […]
Den utredning som ligger till grund för den finska regeringens eventuella inträde i Nato tar endast upp fördelarna men inte riskerna. Den torgför bara en sanning, fastslår public service-radiobolaget Svenska YLE:s politiske kommentator Magnus Swanljung. Vi kan ju vänta oss att vi understundom utsätts för påtryckningar av en annan stormakt utöver den ryska. Så varför binda oss vid någon av de nuvarande tre världsmakterna? Läs artikel
I den pågående Nato-debatten är vi kritiska till den socialdemokratiska partistyrelsens handläggning av denna fråga. Vår bestämda uppfattning är att det beslut som redan tagits vid två partikongresser ska respekteras. Allt annat måste ses som en attack på den interna demokratin i SAP, ett åsidosättande av medlemmarna och deras inställning.
Med en överdimensionerad diskussionsklubb, kallad dialog, förväntar man sig en signal om vilken väg man ska gå. För säkerhets skull bakar partistyrelsen i denna diskussionsrunda ihop diverse försvarspolitiska frågor. Att den valda metoden handlar om att blanda bort korten är bara alltför uppenbart. En diskussion om ett klart ja eller nej hade åtminstone varit ärlig. […]
Vi kräver att den socialdemokratiska partistyrelsen ger partiets medlemmar en allvarligt menad chans att diskutera för eller mot ett medlemskap i Nato – och ges god tid för detta. Läs artikel
[…] Ett svenskt Nato-medlemskap ska nu hastas fram på några veckor. Det började med att Ulf Kristersson på ett totalt ansvarslöst sätt gav upp principen om att svensk säkerhetspolitik ska beslutas i bred enighet. Toppstyrda SD bytte fot utan att någon brydde sig. I Socialdemokraterna pågår en så kallad ”säkerhetspolitisk dialog”. Den 9, 10 och 11 maj ska det göras upp med alliansfriheten på tre zoom-möten med partimedlemmarna. I riksdagen tas det parallellt fram en ny analys som ska vara klar efter dialogen, och vars slutsatser alltså inte ens kan diskuteras på nämnda zoom-möten. Det hela är en skenprocess.
Det finns, enligt min mening, endast ett hållbart skäl till att Sverige skulle byta fot i Nato-frågan med denna hastighet, och det är att hotbilden mot Sverige ökat dramatiskt på kort sikt, och att ett Nato-medlemskap skulle göra Sverige avsevärt mer säkert på samma korta sikt.
Jag har hittills inte sett övertygande bevis för att dessa villkor är uppfyllda. Och med bevis menar jag inte ledartexter eller debattinlägg från gamla Nato-hökar. Om Magdalena Andersson och Peter Hultqvist anser att läget är så pass allvarligt att Sverige behöver agera i panik, då vill jag gärna höra det från dem.
Är villkoren inte uppfyllda så är det i allas intresse – Nato-motståndare liksom Nato-anhängare – att frågan får ta mer tid. Det beslut Sverige fattar nu ska vi leva med under mycket lång tid framöver och det behöver vara folkligt förankrat. Läs artikel