Svenska Pen och Nato-frågan går inte ihop, aftonbladet.se

Olle Svenning

Ett dygn efter jublet och hejarklacksjournalistiken över att alliansfriheten avskaffats, fastställs det demokratiska priset för svenskt medlemskap i Nato.

Sverige tillåts inte bli upptaget och erkänt av militäralliansen Nato med mindre än att kritiken mot Turkiets diktatoriska regering upphör. Bland annat krävs att den svenska regeringen ska upphäva vapenembargot mot den turkiska militärapparaten, som styckar det sönderfallande Libyen och bedriver blodiga krig i Kaukasien och Syrien. […]

Den svenska regeringen lovar nu att med välvilja förhandla med Erdogan och skulle det inte lyckas så överlåter Magdalena Andersson åt Joe Bidenatt besluta om Sveriges relationer till Turkiet. Utrikesminister Ann Lindeförsäkrar att hon ska fördjupa samtalen med den turkiske utrikesministern, känd för systematiskt valfusk och dessutom för att vara en varm vän av talibanstyret i Afghanistan. […]

Svenska Pen har spelat en särskilt hedersam roll i skyddet av förföljda författare och rätten till yttrandefrihet.

Mot den bakgrunden är det mycket olyckligt att Svenska Pens nuvarande ordförande Jesper Bengtsson i ledartexter (Dagens Arena), helt utan mandat från Pens medlemmar, agiterar för svenskt medlemskap i Nato utan att med ett ord nämna Turkiet och dess hot mot demokrati och kulturliv och massarresteringar av journalister.

Man kan tillhöra Pen utan att nödvändigtvis vara medlem i dess svenska filial. Det går bra att betala avgiften till Internationella Pen, som står utanför Nato. Läs artikel

Den finsk-svenska fernissan

Anders Björnsson

Efter det svenska krigsnederlaget 1808–09 vände den finska eliten sina blickar mot S:t Petersburg. Några landsförrädare hade gjort det redan tidigare. Ett fåtal herrskapsfolk vägrade svära tsaren trohetsed, blev av med ämbeten och tillgångar och tog i vissa fall vägen över Bottenhavet. Allmogen ville ha kvar det gamla riket; den var rädd för ryska eller ”livländska” seder, det vill säga livegenskap. Finsk överhet kunde däremot se fram emot bättre karriärmöjligheter i det ryska kejsardömet, och snart ägde Finland långt fler generaler och amiraler än det forna moderlandet.

Finland hade under århundraden varit en integrerad del av svenska riket – alls ingen ”koloni”, lika litet som Norrland eller andra riksdelar var det. I den svenska ståndsriksdagen ingick representanter från Finland för alla fyra riksstånden, och de var ingalunda utan inflytande. Detta skilde Finland från senare erövrade svenska provinser längs Östersjökusten, där den härskande klassen – en tyskspråkig godsägaradel – föredrog att styra via egna lantdagar. Detta fortsatte den med också under ryskt herravälde, efter Stora nordiska kriget. Livegenskapen nådde dessbättre inte det ryska Finland, och på 1810-talet avvecklades den också i Baltikum.

Läs mer

Finland är i förnekelse, alandstidningen.ax

Robert Horwood, Eckerö

Finland är i förnekelse. Man vägrar medvetet att se sanningen som stirrar en i ansiktet, och president Sauli Niinistö exemplifierar inte bara personligen den vägran utan har som president energiskt gjort allt han kunnat för att främja den.

Som kulmen på Boris Johnsons besök i Helsingfors den 12 maj höll de två ledarna en presskonferens. President Niinistö använde det – onödigt eftersom Putin själv var frånvarande – som ett tillfälle att offentligt rikta vissa krigförande kommentarer mot honom.
Niinistö sa: ”Om det skulle vara så att vi går med, skulle mitt svar vara att du orsakade detta. Titta i spegeln”. Ryssland, utvecklade han, har orsakat en grundläggande förändring genom att ändra sin hållning till Finlands och Sveriges militära alliansfrihet – från att se att alliansfrihet främjar stabilitet i Östersjön till att kräva att länderna inte accepteras i Nato – och lansera en fullskalig invasion av Ukraina.
”Med Sverige har vi varit alliansfria militärt av egen vilja. Genom att säga så uttryckte Ryssland faktiskt att vi inte har någon egen vilja – och det är en enorm förändring. Det fick oss att tänka”.

Det är ett anmärkningsvärt – och anmärkningsvärt tendentiöst – uttalande. På en nivå innebär det att Finland ansluter sig till Nato endast av ilska och sårad stolthet. Det är attityden hos en rebellisk tonåring, inte hos en ansvarsfull statsman. Läs artikel

Rysslands svar: Tolv nya baser västerut, svd.se

Rysslands försvarsminister Sergej Sjojgu benämner Sverige och Finland som hot om och när länderna blir medlemmar i Nato.

– Situationen i den västra strategiska sektorn karaktäriseras av en ökning av militära hot längs med ryska gränser, säger han vid ett möte med försvarsdepartementets högsta ledning på fredagen, enligt ryska rapporter.

– Våra närmaste grannar, Finland och Sverige, har ansökt om att gå med i Nato. Därav fortsätter spänningarna att öka inom det västra militära distriktets ansvarsområde.

Försvarsministern tillägger att Ryssland vidtar lämpliga motåtgärder. Innan årets slut ska tolv nya militära enheter inrättas i landets västra distrikt, enligt Sjojgu.

Rysslands militär delar upp sin verksamhet i fem distrikt. Det västra distriktet omfattar i grova drag den europeiska delen av Ryssland. Läs artikel

Materielförsörjningsstrategi – För vår gemensamma säkerhet, regeringen.se

Målet med materielförsörjningen är att säkerställa det militära försvarets behov av materiel och materielrelaterade tjänster i fred, kris och krig såväl i dag som i framtiden. Försörjningen ska genomföras på ett sätt som gör den effektiv, säker och långsiktigt hållbar.

Materielförsörjningen omfattar materielens hela livscykel, från förmågebehov till avveckling. Materielförsörjning är således ett sammanfattande begrepp för all verksamhet som genomförs av staten eller på statens uppdrag för att säkerställa att det militära försvaret har
tillgång till relevant och användbar materiel över tid. Läs utredningen

Uppgörelsen med Kakabaveh bör rivas upp, di.se

PM Nilsson, politisk redaktör

[…] Reaktionen från Sverige har varit stursk. Utrikesministern förklarade tidigare att länder som ”Turkiet vill ha en relation med” (läs USA) är för en svensk anslutning. Och hon lät förstå mellan raderna att Turkiet är en mindre viktig medlem i alliansen.

Det är just nu ett tonläge som inte är särskilt konstruktivt. Turkiet är, om än en problematisk, mycket viktig medlem och en av de starkaste militärmakterna. Landet spelar en nyckelroll i Ukrainas drönarkrig mot de ryska stridskrafterna.

Grundproblemet med Turkiets invändning är att det ligger något i den. S-regeringens uppgörelse i höstas med den politiska vilden Amineh Kakabaveh var en förutsättning för att Andersson kunde väljas till statsminister. Överenskommelsen är lika konstig och principvidrig som unik och innebär att en enskild riksdagsledamot dikterar politiken i ett visst specifikt utrikesärende: S förbinder sig att verka för kurdiskt självstyre i nordöstra Syrien och att fördjupa samarbetet med kurdiska PYD, allmänt ansedd som den syriska grenen av PKK. PKK är terrorstämplat av Turkiet, EU och USA.

Alla förstår att denna uppgörelse är ohållbar och inget ”missförstånd” från Turkiets sida, som Ann Linde har antytt, utan ett känt och publicerat faktum.

Utrikesministern och UD borde ha insett sprängkraften i frågan och fått bort den långt tidigare. Men nu är det som det är. Uppgörelsen med Kakabaveh bör rivas upp. Den var fel då och är fel nu, oavsett vad Turkiet tycker. Läs ledaren

Försvaret är till för Sverige även vid Nato-medlemskap

Utgivarna

Försvarsgarantier för Sverige har varit huvudbudskapet från regeringen under hela den blixtsnabba processen för att få igenom en ansökan om svenskt Nato-medlemskap.

När nu en majoritet i riksdagen ställt sig bakom att regeringen kan lämna in en ansökan börjar en ny bild växa fram med krav från olika håll vad försvaret skall användas till.

Det antyddes den 1 maj av statsministern som meddelade att, efter diskussioner med Nato, Sveriges uppgift skall bli att säkra Östersjöområdet och att Finland skall ta ett ansvar för de baltiska staterna. En vecka senare meddelade utrikesminister Ann Linde att hon vid sitt besök i Washington fått klart för sig USA:s förväntan på oss att vi förutom försvar av Östersjöområdet även skall delta i försvaret av Arktis.

Svenska folket hade getts intrycket att det handlade om att säkra Sverige, knappast att det svenska försvaret skulle ställas om och få helt nya uppgifter.

Inte heller i den säkerhetspolitiska rapporten (kommenterad tidigare här på sajten) nämns vilka förändringar som ett medlemskap kan innebära för det svenska försvaret.

För Finlands del innebär Natos och USA:s krav en dramatisk omsvängning. Finlands president och regering, liksom den finska försvarsledningen, har under decennier deklarerat att finska försvaret är till för Finland. Man har avvisat alla krav om att ta på sig ett militärt ansvar för de baltiska staterna. I den finska försvarspolitiska rapporten, som låg till grund för Finlands ansökan om Nato-medlemskap, sägs också att även om landet går med i en militär allians är det finska försvarets uppgift att försvara det egna territoriet.

Läs mer

Värnpliktens historia – med rötter i revolutionen, slakthistoria.se

Lars Ericson Wolke, historisk skribent

Den moderna värnpliktstanken föddes under den franska revolutionen 1789 och de krig som den unga franska republiken utkämpade under de följande åren. Grundtanken var att medborgarna i en stat inte bara var skyldiga att delta i landets försvar, utan att det även var deras rättighet. Inga yrkessoldater skulle, som tidigare i historien, sköta detta, utan det var en uppgift för nationens fria medborgare.

Som en bieffekt fick man mycket större militära styrkor än vad aldrig så kostsamma yrkesförsvar hade kunnat samla. Det tilltalade många militärer, även om de värnpliktiga soldaterna ofta var mindre professionella än yrkeskrigarna. Läs artikel

Finland against hosting nuclear weapons, NATO military bases, aljazeera.com

Finland is opposed to NATO deploying nuclear weapons or setting up military bases on its territory even if it succeeds in its bid to join the alliance, Prime Minister Sanna Marin has said. […]

“Nor do I think there is any interest in deploying nuclear weapons or opening NATO bases in Finland,” she said on a visit to Rome to meet with her Italian counterpart, Mario Draghi.

Swedish Prime Minister Magdalena Andersson has also said her country does not want permanent NATO bases or nuclear weapons on its territory. Läs artikel

 

Annika Söder: Turkiets krav ett problem för Nato-länderna, aftonbladet.se

Turkiet fortsätter att sätta press på Sverige och säger nej till vår Nato-ansökan.

Tidigare kabinettssekreterare Annika Söder menar att president Erdogans krav riktas till flera Nato-länder – vilket gör situationen svårlöslig.

– Det är flera länder som har kontakt med kurderna och det är flera länder som har vapenexportrestriktioner, säger hon. […]

Söder tror att situationen med Turkiet kommer att lösas, men tillägger att det kan bli svårt. De krav som Turkiet har på Sverige och Finland är svåra för många Nato-medlemmar att gå med på. Nato-länder som USA och Frankrike har kontakter med den kurdiska organisationen YPG och flera andra Nato-länder har vapenexportrestriktioner till Turkiet.

– Det här är inte ett problem för Sverige och Finland. Det här är ett problem för Nato-länderna, säger Annika Söder. Läs atikel

Sextio myndigheter får ansvar för beredskap, publikt.se

På grund av den säkerhetspolitiska utvecklingen i Sveriges närområde vill regeringen snabba på återuppbyggnaden av det civila försvaret. Den nya myndighetsreformen för civilt försvar och krisberedskap innebär att sextio statliga myndigheter ska bli så kallade beredskapsmyndigheter. Det är enligt ett pressmeddelande myndigheter med särskild betydelse för samhällets krisberedskap och totalförsvar. Beredskapsmyndigheterna ska ha god förmåga att motstå hot och risker, förebygga sårbarheter, hantera fredstida krissituationer och genomföra sina uppgifter vid höjd beredskap. Läs  artikel

The staggering amount of US military aid to Ukraine, explained in one chart, vox.com

Jonathan Guyer

President Joe Biden requested that Congress send $33 billion of emergency aid to the country at war with Russia, and the US House increased the pot to $40 billion, with about 60 percent going toward security assistance in some form or another. A bipartisan majority in the Senate is expected to approve it this week. It’s an unprecedented ramp-up that builds on the rapid transfer of billions’ worth of weapons already sent.

As Russia’s brutal invasion enters its third month, it’s clear why the US, a close partner of Ukraine and ally of 29 other North Atlantic Treaty Organization (NATO) countries, has made support for the country a national security priority. But it’s worth stepping back to consider the sheer scale of the military aid headed to Ukraine, what it means for the country’s future, and whether those weapons will end up where they’re supposed to. Läs artikel