Månad: maj 2022

Socialdemokraterna har pressats till dramatiska helomvändningar i synen på Sveriges säkerhetspolitik. Men när det sista steget nu tas med Nato-medlemskap har det gjorts med en helt ny strategi – partiets ledning har vägrat tala om vad de vill och har vägrat delta i öppna debatter.

Det ser ut att ha varit en framgångsrik modell för att slippa öppen strid och risk för partisplittring, som vid EU- och EMU-omröstningarna. Men priset kan i stället bli uppgivenhet när partimedlemmar och väljare ser att partieliten kör över dem. […]

Den som vill ha reda på hur u-svängen gått till får lyssna in vad som sägs i Finland. Där avslöjade den tidigare utrikesministern Erkki Tuomioja, som nu sitter i utrikesutskottet, den 9 april att Hultqvist länge drev ett alternativt förslag till Nato-medlemskap – en finsk-svensk försvarsallians med amerikansk uppbackning.

Men det alternativet försvann troligen redan den 5 mars när Finlands president Sauli Niinistö besökte president Joe Biden i Washington. Mötet avslutades med att Biden ringde upp Magdalena Andersson för att informera Sverige om USA:s linje.

Det är Finlands politiska ledning som drivit Sverige till ett snabbt beslut om Nato. Det uttrycks också klart av president Niinistö inför hans statsbesök i Sverige på tisdag: “Sveriges sak är vår”.

Medan den här processen har pågått har socialdemokratiska partimedlemmar och väljare fått gissa sig till vad som händer. S-ledningen har pliktskyldigt organiserat tre zoom-möten med föredragningar. Läs artikel

Vi har röstat fram en riksdag där en majoritet var emot Nato. Där det största partiet försäkrat att ”den militära alliansfriheten är en viktig del av svensk utrikes- och säkerhetspolitik. Den militära alliansfriheten ligger fast.” Där vår försvarsminister garanterade – och det är inte ett ord man bör använda lättvindigt – att så länge han sitter kvar skulle vi inte gå med i Nato. Där Jimmie Åkesson lovade att ”Sverigedemokraterna kommer inte att tillåta ett medlemskap utan att först förankra detta hos det svenska folket genom en folkomröstning.”

För många av oss har dessa ställningstaganden spelat en avgörande roll för hur vi har röstat. […]

Allt detta har reducerats till aska i och med Socialdemokraternas och Sverigedemokraternas beslut att söka medlemskap i Nato utan en demokratisk process.

Vad man än tycker om Nato, är en sak klar: det är en stor fråga. I vissa avseenden större än EU och euron, eftersom det rör liv och död: potentiella ingripanden över hela jorden, våra medborgare i krigssituationer med risk för hämndaktioner och frågan om kärnvapen. Framför allt handlar det om alliansfriheten, som har varit en djupt grundmurad del av svensk politik sedan tvåhundra år – lika länge som vi varit förskonade från krig. […]

Det är inget konstigt att politiker byter åsikt. Enligt vår försvarsminister Peter Hultqvist hände det honom den 11 april klockan 08.15. Exaktheten i tidsangivelsen är förmodligen tillagd för att motverka den luddiga anledningen han ger till sitt beslut: ”Min känsla var: det går inte längre.”

”Min känsla?”

Är det så det ska gå till? Politiker får en känsla, och rundar folket? Den som menar att situationen är så akut att vi inte hinner rösta, bör fundera över sin hållning till de demokratiska grundprinciperna och studera historia. I samtliga fall då statschefer har upplöst riksdagar, instiftat undantagslagar eller genomfört kupper har det hänvisats till akuta situationer. Den som tror att Ryssland, som knappt klarar av Ukraina, skulle hoppa på Sverige mitt under brinnande krig för att vi inte är med i en i deras ögon fientlig militärallians, och inte till exempel Österrike eller Irland, har en del att bevisa.  Läs artikel

För egen del har jag vid ett antal tillfällen, både privat och offentligt, luftat min motvilja mot den svenska ansökan som nu är ett faktum. Har jag ändrat mig nu? frågar någon med en triumfatorisk underton. Snarare tvärtom. Den nationella yra som utbrutit gör mig ännu mer övertygad om att denna process i sig bär fröet till något farligt. Faktum kvarstår: trots den massiva kampanj som de senaste månaderna släppts lös över den mediala och politiska offentligheten har fortfarande nästan hälften av svenska folket inte låtit sig övertygas om att dagens beslut är det bästa för vårt land. Förr eller senare brukar den typen av diskrepans ha sitt pris. Demokratins draksådd? […]

Från och med nu är dock allt detta gårdagens nyheter. Från och med nu lever vi i en ny framtid. Det finns inget som säger att svenska politiker om ett år inte också kan vara ”trygga i sitt beslut” att tillåta Natobaser på Gotland eller att gå med på utpostering av kärnvapen i Norden. De senaste tre månaderna visar att inget kan uteslutas när den kortsiktiga rädslan kortsluter det långsiktiga förnuftet. Läs artikel

Inom snar framtid kan Sverige utrusta det demokratiska självstyret i Rojava med material från svenska försvarsmakten. Det uppger en källa med insyn i regeringen.

Det var i november förra året som regeringen gjorde en överenskommelse med den oberoende socialisten Amineh Kakabaveh. I överenskommelsen lovade Socialdemokraterna att fördjupa samarbetet med det demokratiska självstyret i norra Syrien.

”Socialdemokraterna avser att fördjupa sitt samarbete med PYD. Amineh Kakabaveh kommer att delta i den grupp med Socialdemokraterna som kommer att arbeta med detta.”, skrev Socialdemokraternas partisekreterare Tobias Baudin efter överenskommelsen och förklarade varför. Läs artikel

Efter Socialdemokraterna meddelade sin tvärvändning i Nato-frågan under söndagen tog det bara en kvart innan Moderaternas presschef, Niklas Gillström, gick ut på Twitter och meddelade att han vill att det svenska flygförsvaret ska utrustas kärnvapen. Läs meddelandet

Det var mycket vi inte visste den där novemberkvällen 1999 när Göran Persson kallat de mest berörda statsråden och några medarbetare till möte i Sagerska Huset för att diskutera EU:s militära utveckling. Ingen förutsåg terrorattackerna mot World Trade Center med påföljande strider i Afghanistan, Irakkriget, hur snabbt Kinas globala inflytande skulle växa. Inte heller effekterna av sociala medier, Georgien, Brexit, Trump.

Nu dominerar Rysslands brutala krig mot Ukraina nyhetsflödet. Men redan under de två månader som regeringens säkerhetspolitiska analys pågick förändrades bilden.

Det blev ingen snabb rysk seger, tvärtom verkar offensiven ha kört fast med stora förluster för Moskva. En långvarig ockupation av områden i Donbass kommer att binda avsevärda styrkor. Hur många år tar det innan Ryssland kan utgöra ett trovärdigt invasionshot i Östersjöområdet?

Det är en av åtskilliga frågor som saknas i analysgruppens rapport. Samma sak med vad som kan ske i USA efter nästa presidentval, eller det stöd Sverige kan få av Frankrike och Tyskland även utanför EU:s formella ram. […]

Rapporten visar inte varför Sveriges sårbarhet samlat sett skulle öka om Finland blev medlem i Nato men vi valde fortsatt militär alliansfrihet. Även då skulle Natoländerna ha ett starkt egenintresse av att försvara svenskt territorium, något som analysgruppen låter bli att lyfta fram. Risken för anfall mot svenskt territorium om vi som Natomedlem till exempel skickar Gripen i strid utan att själva vara angripna diskuteras inte heller. Läs artikel

Rysslands invasion av Ukraina har inneburit en grundläggande förändring i Finlands och Europas omvärld och säkerhetspolitiska miljö. Internationella överenskommelser och gemensamma
principer för Europas säkerhet hindrade inte ett krig från att bryta ut i Europa. I statsrådets redogörelse om förändringarna i den säkerhetspolitiska miljön (2022:19) granskas förändringarna med avseende på säkerheten i vår omvärld och hur de påverkar Finland.

En anslutning till Nordatlantiska fördragsorganisationen (Nato) är en politisk process som grundar sig på artikel 10 i Nordatlantiska fördraget. Natos medlemsstater fattar enhälligt beslut om att anta en ny medlem. Nya medlemsstater ansluter sig till Nordatlantiska fördraget med fullskaliga rättigheter och skyldigheter. Som Natomedlem förbinder sig Finland till organisationens gemensamma riktlinjer. I Nato fattas beslut med enhällighet.

Medlemskap i försvarsalliansen Nato innebär att Finland skulle vara en del av Natos gemensamma försvar och omfattas av säkerhetsgarantierna enligt artikel 5 i Nordatlantiska fördraget.
Det finska försvarets avskräckande effekt blir då betydligt större. I det fall att militära maktmedel riktas mot Finland som Natomedlem, kan Finland försvara sig med alliansens stöd enligt på förhand planerade och inövade arrangemang. Ett Natomedlemskap ger Finland möjlighet att vara med och fatta beslut om säkerhetspolitiska frågor som är centrala för Finland. Kombinationen av en stark nationell försvarsförmåga och Natomedlemskap är en trovärdig säkerhetslösning. Finlands försvarsförmåga och resiliens skulle också stärka Natos gemensamma försvar inom hela organisationens område.
Genom att ansluta sig till försvarsalliansen Nato stärker Finland sin egen säkerhet i den förändrade omvärlden. Finlands Natomedlemskap skulle stärka stabiliteten och säkerheten i Östersjöregionen och Nordeuropa. Tröskeln att använda militära maktmedel i Östersjöregionen och i Finlands närområden skulle bli högre. […]

Grundlagen begränsar inte Finlands möjligheter att alliera sig militärt. Medlemskap i Nato innebär inte att skyldigheten att försvara landet, så som den definieras i grundlagen, utvidgas att gälla det gemensamma försvaret av hela Nordatlantiska fördragets område. Finlands lagstiftning bygger huvudsakligen på tanken om ett nationellt försvar, men lagstiftningen har under den senaste tiden utvecklats så att den stöder givande och mottagande av bistånd och annat internationellt samarbete. Detta innebär att Finlands lagstiftning är förenlig med Nato-skyldigheterna, men vid behov är det också möjligt att göra mindre ändringar i lagstiftningen efter att anslutningen trätt i kraft. […]

En anslutning skulle inte påverka Ålands ställning, som grundar sig på internationella avtal, och Ålands ställning är inte heller ett hinder för medlemskap. Demilitariseringen respekteras och Finland är berett att nförsvara Ålands neutralitet med nödvändiga åtgärder. Nordatlantiska fördraget och avtalen om Ålands ställning står således inte i konflikt med varandra. Läs ansökan

– Jeg er veldig engstelig for at vi ser for enkelt på dette, sa Kai Eide til Helgemorgen på P2 og NRK1. Eide er en erfaren diplomat og styreleder i Norsk-svensk handelskammer.

Etter at saken ble publisert presiserer Eide ovenfor NRK at han forventer flere russiske mottiltak ved svensk og finsk Nato-medlemskap.

– Vi vet ikke hvordan dette kommer til å berøre oss. Vi må være oppmerksom på at det ligger et perspektiv her som er ganske farlig. […]

Svenskene ser mot Østersjøen, finnene ser mot sin 1300 km lange grense til Russland og Norge ser mot nordområdene, sier han.

– Vi sier som vi gjerne ofte gjør: Norge skal spille en lederrolle, men jeg leser i svenske medier at Sverige nå må spille en lederrolle. […]

Forsvarsminister Bjørn Arild Gram (Sp) ser flere fordeler med et samlet Norden i Nato. Likevel er han ikke uenig med Eide.

– Norge og Danmark har ikke i alle sammenhenger tenkt det samme. Vi må være forberedt på at det reiser noen nye problemstillinger og diskusjoner.

Gram mener at en svensk og finsk søknad inn i Nato er positivt for et samlet Norden. Han vil at Norge skal ha en lederrolle i det nordiske arbeidet i Nato.

– Vi får en felles nordisk stemme som blir tyngre i alliansesamarbeid og vi kan se hele Norden i en sammenheng i forsvarsplanleggingen. […]

Matlary er enig med forsvarsministeren og sier at det er naturlig at Norge tar en lederrolle blant de nordiske landene i Nato.

– Det er viktig at Norge nå kjenner sin besøkelsestid. Det er vi som har erfaringer med arktisk og nordområdene innenfor Nato. Läs artikel