Stockholm anropar Ankara om Nato, ystadsallehanda.se

Utrikesminister Ann Linde (S) nämnde Turkiet direkt och indirekt i deklarationen:

– Sverige kommer att solidariskt att bidra till hela Natos säkerhet, inklusive Turkiets.

Där står också att ett svenskt Natomedlemskap kan förändra förutsättningarna för krigsmaterielexport.

– Det är en tydlig signal från officiellt håll samtidigt som den inte enbart är riktad till Turkiet. Går vi med i Nato blir det svårare att säga att vissa länder i Nato inte också ska kunna köpa krigsmateriel från Sverige, säger Rouzbeh Parsi, programchef för Mellanöstern- och Nordafrikaprogrammet vid Utrikespolitiska institutet (UI). Läs artikel

Ann Linde räknar med att Nato-inträdet tar tid: ”Får ha is i magen”, aftonbladet.se

Sveriges Nato-inträde kan dra ut på tiden. Utrikesminister Ann Linde drar själv paralleller till handelsavtalet med Kanada som har tagit flera år.

– Om man går in på tidsgränser så tror jag att det sätter press som vi inte behöver. Det här kan ta tid, säger hon.

Hon vidhåller att diskussioner med landet fortsätter men vill inte berätta hur eller på vilken nivå.

– Det jag kan säga är att vi har förhoppning om att vi ska kunna komma fram till ett resultat där alla är nöjda, även om det tar tid, säger hon.

Vad betyder det att alla ska bli nöjda?

– Att vi blir medlemmar i Nato och att Turkiet känner att man har tagit deras oro för sin säkerhet på allvar. […]

Linde beskriver samtalen med Turkiet som konstruktiva, på frågan vad det innebär svarar hon:

– De inte är avbrutna. Läs artikel

Roger Richtoff i riksdagsdebatten om utrikespolitiska deklarationen, riksdagen.se

Roger Richtoff, tidigare riksdagsledamot för SD

Herr talman! Efter att kriget bröt ut i Ukraina startade den stora paniken. Men den startade inte hos ledamoten Hans Wallmark, hos KD eller för den delen hos Liberalerna. De har tyckt så här länge. De håller fast vid den linjen. Det förtjänar i varje fall att undvika kritik i det stycket. Men Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna ändrade i panik sin uppfattning, trots att säkerhetsavdelningen inte såg något ytterligare hot som då var riktat mot Sverige.

Paniken utlöstes, och vi ansåg att det krävde en folkomröstning. Det var det tidigare kravet från Sverigedemokraterna, och det här är en av anledningarna till att jag nu är partilös. Det handlar inte om det som Liberalerna hittade på när de hänvisade till någon Expoartikel och sa att jag skulle vara Putinvän.

Man måste skynda fort. Men varför då? Varför hinner man inte med en noggrann analys och konsekvensbeskrivning med för- och nackdelar med ett medlemskap? Det finns fördelar med det. Men var är debatten? Varför var det så bråttom?

Ett Natomedlemskap är naturligtvis inte den försäkring som många hävdar. De tror att vi är försäkrade och har en fullvärdig brandförsäkring genom Nato. Så är det inte, herr talman. Denna oförmåga är nästan obeskrivlig – att man inte tar med det här! Omdömet verkar ha försvunnit rakt ut, framför allt hos de här två partierna. Jag är motståndare till anslutningen ändå, men där har man varit trogen sedan tidigare.

Läs mer

Veckans citat

”Sverige kommer solidariskt att bidra till hela Natos säkerhet, inklusive Turkiets. Vår ambition är att i konstruktiv anda komma framåt i de frågor som Turkiet har rest.”

Givetvis är det smärtsamt att se regeringens förment diskreta bugningar mot Ankara, att stå ut med den här typen av utfästelser i Sveriges utrikespolitiska deklaration. De riktas alltså mot en regim som enligt människorättsorganisationen Human Rights Watch ”vridit tillbaka Turkiets hantering av mänskliga rättigheter med decennier” och ”urholkat de demokratiska institutionerna”.

Framför allt finns det skarpa och snäva gränser för den ”konstruktiva anda” som regeringen kan ta med sig till överläggningarna. Sverige kan självklart inte utvisa några politiska flyktingar eller låta sig användas av Erdogan som ett inrikespolitiskt redskap. Vi går inte med i Nato för att bli mindre aktiva i frågor om demokrati och mänskliga rättigheter, tvärtom.

Ledare i Dagens Nyheter den 11 juni

Turkish Air Force supervised operations of Swedish, Finnish aircraft in NATO exercise, nordicmonitor.com

Finland and Sweden, for which Turkey has put forward conditions for NATO membership, continue to participate in NATO’s joint exercises as partner countries. The year’s second Ramstein Alloy exercise, organized by NATO three times every year since 2008, was held this month in Estonian airspace, with a Turkish Air Force E-7T, an early warning and control (AEW&C) aircraft, acting as the airborne command and control post during the exercise.  

The Turkish Ministry of Defense announced on Twitter that “Our airborne early warning and control aircraft, which participated in the ‘Ramstein Alloy Exercise’ held in Baltic airspace between June 6 and 10, 2022 with the participation of NATO and Baltic countries, performed the command and control task during the exercise,” without mentioning the names of the countries participating in the exercise. It was previously announced that the Turkish Air Force had transferred aircraft to the NATO base in Geilenkirchen, Germany, for Baltic Air Policing duties. Läs artikel

Offiser i Hæren: Forsvaret planlegger å gå i den samme fellen som i 1940 – akkurat slik Russland ønsker seg, filternyheter.no

Sebastian Langvad, kaptein i Hæren.

[…]Ukraina er for tiden inne i sin fjerde måned med forsvarskrig mot Russland. Der blir sentrale trekk ved et alternativt forsvarskonsept daglig validert på slagmarken.

Det finnes ingen lobbygruppe i Ukraina som prøver å skjule den faktiske verdien av stridsvogner, jagerfly og store overflateskip. Videoer og nyheter om deres eventuelle suksess holdes ikke tilbake.

Det eneste som betyr noe for Ukraina er det som fungerer i deres innbitte forsvarskamp.

Der er trenden klar:

  • På land er den store svøpen for russerne det vedvarende presset fra små grupper skjulte soldater som angriper med panservernmissiler, enkle droner og presis artilleriild fra langt hold.
  • I luften bidrar droner med både bekjemping og etterretning, mens russiske fly primært skytes ned av luftvern.
  • Langs kysten erfarer ukrainerne at det ikke tilfører noen verdi å ha beslutningstakere flytende på kjøl på stolte flaggskip. De hindrer i stedet russisk landsetting med en overlappende kombinasjon av antiskipsmissiler fra land og ubemannede fartøy for varsling og målfatning.

Vi skylder ukrainerne – og den norske befolkningen – å ta innover oss disse dyrekjøpte lærdommene.

Også våre egne historiske erfaringer peker i samme retning, om enn fordi vi feilet og betalte prisen. […]

Hvis Russland kunne diktert norsk handlemåte i en tenkt krig, ville de trolig ha ønsket følgende: At vi baserer oss på store våpensystemer som vi ikke har mange av og som opererer på en måte som er relativt enkelt å forutsi og lokalisere. De hadde foretrukket at vårt konsept bestod av tett sammenvevde komponenter som var gjensidig avhengige av hverandre for å oppnå tiltenkt effekt.

Dette ville gjøre det lettere for dem å finne mål å konsentrere ildkraft mot, og tap av selv få norske enheter ville gi uproporsjonale kaskadeeffekter på samlet evne til videre kamp. […]

Forenklet representeres dette ved stridsvognen på land, jagerflyet i luften og fregatter på sjøen. Disse våpensystemene, med sine tilhørende samvirkesystemer, har et enormt potensiale for å påføre fienden avskrekkende tap, særlig hvis alle grenene samordner sin innsats.

Problemet er bare at dette innebærer å eksponere seg for lignende bekjempning fra fienden og risikerer å radbrekke kjernen av norsk kampkraft i tidlige trefninger. […]

Det handler om å ofre evnen til stor tapspåføring på kort tid, i bytte mot muligheten til holde seg skjult, overleve og gradvis bekjempe fienden under gunstigere forutsetninger. Det er den akkumulerte belastningen fra vedvarende små stikk mot fiendtlige sårbarheter, fra uforutsigbare retninger, som brekker fiendens vilje til å opprettholde militært press mot Norge. […]

Dessverre planlegger Forsvaret nå å gi fienden det den er best tjent med, akkurat slik vi gjorde i 1940.

I luften kommer dette til uttrykk ved at moderne jagerfly oppfattes som en selvfølge for en vestlig militærmakt. Vi kjøpte nye jagerfly for over 90 milliarder kroner. I kontrast anskaffet India et moderne, integrert luftvernsystem fra USA for rundt 17 milliarder kroner. Samme investering for oss kunne gjort luftrommet over hele Nord-Norge nærmest ugjennomtrengelig, og vi ville fortsatt hatt penger til overs for et mindre antall fly til støtte for koalisjonsoppdrag. […]

Grenvis kultur, dominerende fagmiljø og malplassert emulering av forsvarskonseptene til våre stormaktsallierte forårsaker at vi bygger feil militærmakt, sågar nettopp den sammensetningen som fienden er best tjent med. Läs artikel

Fascism: A Label Repurposed and Misapplied, quincyinst.org

Andrew J. Bacevich, president of the Quincy Institute

Depicting Vladimir Putin as a fascist all but explicitly puts today’s Russia in the same category as the murderous totalitarian regimes that Snyder indicts in Bloodlands. Doing so, in effect, summons the United States and its NATO allies to wage something akin to total war in Europe. After all, this country should no more compromise with the evil of present-day Russia than it did with the evil of Hitler’s Germany during World War II or Stalin’s Soviet Union during the Cold War.

For Snyder, therefore, the job immediately at hand is not just the honorable one of assisting the Ukrainians in defending themselves.  The real task — the obligation, even — is to decisively defeat Russia, ensuring nothing less than democracy’s very survival.  “As in the 1930s,” he writes, “democracy is in retreat around the world and fascists have moved to make war on their neighbors.”

As a consequence, “if Russia wins in Ukraine,” he insists, the result won’t simply be the brutal destruction of one imperfect democracy, but “a demoralization for democracies everywhere.” A Kremlin victory would affirm “that might makes right, that reason is for the losers, that democracies must fail.”  If Russia prevails, in other words, “fascists around the world will be comforted.”  And “if Ukraine does not win” — and winning, Snyder implies, will require regime change in Moscow — then “we can expect decades of darkness.”

So once again, as in the 1930s, it’s time to choose sides. To paraphrase a recent American president, you are either with us or you’re with the fascists.

Allow me to confess that I was once susceptible to this sort of either/or binary thinking as an organizing principle of global politics. I grew up during the Cold War, when bipolarity — a U.S.-led Free World pitted against a Soviet-controlled communist bloc — offered a conceptual framework that any patriotic adolescent could grasp. […]

On that score, the issue immediately at hand is as much psychological as geopolitical.  After all, if the course of the war in Ukraine has made one thing abundantly clear, it’s that Russia’s heavily armed but strikingly inept armed forces pose no more than a negligible conventional threat to the rest of Europe.  Military effectiveness requires more than a capacity to reduce cities to rubble.  So if Putin represents the latest reincarnation of Adolf Hitler, he’s a Hitler saddled with Benito Mussolini’s maladroit legions.  Läs artikel

Utrikesdeklarationen 2022, regeringen.se

Utrikesminister Ann Linde.

Ett nytt mörkt kapitel har öppnats i Europas historia. Den 24 februari inledde Ryssland ett oprovocerat, olagligt och oförsvarligt krig mot sin granne, det demokratiska Ukraina.

Det ryska hotet mot den europeiska säkerhetsordningen kommer att bestå under lång tid. […]

Sveriges politiska, humanitära, ekonomiska och militära stöd till Ukraina är av historiska proportioner. Inte sedan Stalins krig mot Finland 1939 har Sverige bidragit med vapen under en pågående konflikt i vårt närområde.

Förra veckan presenterade regeringen ett fjärde stödpaket på 1 miljard kronor till Ukraina. Ukrainas lagliga rätt till självförsvar är i praktiken ett försvar av alla länders territorium. Så även Sveriges.

EU-sanktionerna beslutades med en hastighet, enighet och storlek utan motstycke. EU:s sjätte sanktionspaket, där regeringen varit pådrivande, innebär att 90 % av rysk oljeimport till EU ska fasas ut före årets slut. Det transatlantiska samarbetet har varit avgörande i stödet till Ukraina och de sanktioner mot Ryssland som antagits. Fortsatt stöd till Ukraina och fortsatta sanktioner mot Ryssland och Belarus är våra viktigaste bidrag till att få ett slut på Rysslands hänsynslösa krig.

Sveriges nationella försvarsförmåga ska fortsätta att stärkas. Vi ska nå två procent av BNP så snart det är praktiskt möjligt och senast år 2028. Återetableringen av regementen, förstärkningar på Gotland, återaktiverande av värnplikten, materielanskaffningar, ett förstärkt cyberförsvar och utvecklad underrättelseförmåga har varit nödvändig. Det kraftigt försämrade säkerhetsläget har också belyst vikten av att fortsätta fördjupa Sveriges försvars- och säkerhetspolitiska samarbeten. Det stärker Sveriges säkerhet nu och i framtiden. […]

Regeringen har gjort bedömningen att ett svenskt Nato-medlemskap är det bästa sättet att värna Sveriges säkerhet. Ett svenskt och ett finskt medlemskap stärker också säkerheten för Natoländerna.

Sverige skulle som medlem åta sig helheten i Washingtonfördraget, inklusive Natos doktriner. Ett Natomedlemskap kan också förändra förutsättningarna för krigsmaterielexport inom vårt nationella regelverk.

Vi har tagit steget att söka Natomedlemskap hand i hand med Finland, vår närmaste partner. Den kris som vi nu genomlever har visat hur nära våra två länder står varandra och hur beroende den enas säkerhet är av den andras. […]

Fram till dess att ett svenskt medlemskap träder i kraft så kommer vi att stå sårbara för externa hot och försök till påverkan.

För att hantera denna osäkerhet har Sveriges regering erhållit tydliga försäkringar om stöd under ansökningsperioden från flera länder inom Nato, bland annat USA, Storbritannien, Tyskland, Frankrike, Spanien, Norge och Danmark. Även EU:s gemensamma försvarsklausul 42.7 spelar en viktig roll för Sveriges säkerhet. Läs deklarationen

Historiskt sett är Sveriges Nato-ansökan märklig, nwt.se

Robin T Trnovsky

Sveriges ansökan till den stora militäralliansen Nato kan rätteligen kallas både märklig och historisk, eftersom Sverige i stort sett har varit alliansfritt sedan 1810-talet.

Under hela det oroliga 1800-talet plågades Europa av otaliga krig och militära allianser. Tysklands enandeprocess ledde även till att vårt grannland Danmark tvingades avstå områden till Tyskland efter krig. Frankrike förlorade ett stort krig mot Tyskland, varpå stora franska områden annekterades av Tyskland. Krimkriget rasade under åren 1853-56. Men lilla Sverige stod vid sidan av konflikterna och var alliansfritt. […]

1956 kuvade sovjetiska styrkor den ungerska revolten. Och år 1968 invaderade den Sovjetledda Warszawapakten Tjeckoslovakien, varifrån mina föräldrar flydde och hamnade i Sverige. Kalla kriget var riktigt kallt och svenskarna var med all rätt mycket rädda för Ivan i öster. Men lilla Sverige höll sig alliansfritt.

Man måste tycka att året 2022 måste vara väldigt speciellt i Sveriges historia eftersom det är året då Sverige anser att nu är det faktiskt ett så akut läge att en officiell Nato-ansökan skickas. Om man blickar historiskt så måste det vara ett mycket akut läge, säkert värre än de två världskrigen. Ingen av de tidigare händelserna i Sveriges närområde de senaste 210 åren har ju lyckats bryta Sveriges alliansfrihet. […]

Man ska absolut inte trivialisera Rysslands invasion av Ukraina, men om man blickar historiskt så har man faktiskt inget annat val än att erkänna att det inte är jämförbart med många av de andra stora konflikter, incidenter och krig runt Sveriges närområde de senaste 210 åren. Dessutom är Rysslands militära kraft inte ens i närheten av det forna Sovjet och Warszawapakten, eller Nazityskland för den delen.

Är Sveriges plötsliga Nato-ansökan en överreaktion? Eller är den rätta frågan egentligen: varför sökte inte Sverige militära allianser redan under kalla kriget eller under de två världskrigen eller de andra stora krigen och konflikterna? Läs artikel

 

Åland kan föregå med exempel inom Nato, dagensarena.se

Åland firar 100 år av självstyre. Då hedras även demilitariseringen och neutraliseringen. Men när Sverige och Finland söker medlemskap i Nato har det startat en debatt om Ålands roll även militärt. […]

Det självstyrda Åland har inte bestämmanderätt angående Finlands medlemskap av Nato men har krävt att det i Finlands ansökan om Natomedlemskap inkluderades en klausul om att Ålands särstatus, inklusive demilitariseringen, ska behållas. Något som får stöd av cirka 70 procent av ålänningarna, enligt en undersökning.

Åland får också en representant med i Finlands Natoförhandlingar, för att få insyn i diskussionerna och för att bevaka att Ålands särställning bevaras.

– Ålands landskapsregering har skött sitt jobb bra. Demilitariseringen och självstyret har blivit en naturlig del av ålänningarnas liv, fortsätter Nordlund. Läs artikel

Avvecklade landets försvar – blir landshövding, friatider.se

Regeringen har utsett Sveriges tidigare försvarsminister Sten Tolgfors (M) – känd för att ha monterat ned den svenska försvarsmakten – till ny landshövding i Västra Götalands län.

– Sten Tolgfors är en erfaren politiker och ett mångårigt statsråd. Hans erfarenheter från politik och näringsliv kommer att vara en tillgång för invånarna i Västra Götaland. Hans erfarenhet som tidigare försvarsminister kommer också att vara en tillgång i uppbyggnaden av det civila försvaret – där länsstyrelserna har en central roll, säger civilminister Ida Karkiainen (S) i ett pressmeddelande.

Tolgfors – eller ”Tomhylsan” som han brukar kallas – tillträdde som försvarsminister i Fredrik Reinfeldts regering i september 2007. Föregångaren på posten, Mikael Odenberg, hade då avgått i protest mot de omfattande nedskärningar av försvarsbudgeten som regeringen föreslog.

Under sina år som försvarsminister genomdrev Sten Tolgfors omställningen från ett invasionsförsvar till ett ”insatsförsvar” med fokus på att delta i amerikanska krig i tredje världen. Bland annat avskaffades värnplikten. Läs artikel

Bulgaria Won’t Send Weapons to Ukraine as Zelensky Faces Calls to End War, newsweek.com

Bulgarian Prime Minister Kiril Petkov confirmed that his government has no plans to send heavy weapons to Ukraine amid Russia’s invasion, saying that Bulgaria has ”done enough” to help Kyiv with humanitarian relief.

”We’ll do what we have promised to do and there’s no need to reignite the debate every two weeks,” Petkov told local media on Tuesday. ”We’ve supported the incoming refugees, we have sent all kinds of humanitarian aid, we have also been involved with repairing Ukraine’s heavy weapons and we’re in line with all sanctions against Russia.”

”We’ve done enough and we’ll continue to support Ukraine,” he said in response to Kyiv’s plea for military aid.

Bulgaria has avoided sending ammunition to Ukraine since Russia’s invasion began on February 24, while negotiating a different deal with Ukrainian President Volodymyr Zelensky that involved using Bulgaria’s factories to repair Ukraine’s heavy weapons and using the country’s port of Varna to transport Ukrainian grain. Läs artikel