Månad: augusti 2022

Givarkonferensen i Köpenhamn till förmån för Ukraina har under dagen samlat in motsvarande omkring 15 miljarder svenska kronor.

– Ukrainas strid är vår strid, säger Danmarks försvarsminister Morten Bødskov efteråt. […]

Målet är att trappa upp stödet bland annat genom direktproduktion av vapen till Ukraina. Här har Polen, Tjeckien och Slovakien räckt upp handen och sagt sig vara redo att utöka sin produktion av artillerisystem, ammunition och annan utrustning.

Om även svensk vapenindustri kommer att påverkas av den nya inriktningen av Ukrainastödet kunde försvarsminister Peter Hultqvist (S) inte kommentera närmare.

– Jag utesluter ingenting. Vi är inne i en process där vi tittar på de möjligheter som finns. […]

Sverige gjorde inte några nya utfästelser i samband med givarkonferensen.

– Jag har deltagit i mötet för att informera mig om situationen och de olika projekten. Sedan får vi fortsätta att diskutera ekonomin, sade Hultqvist. Läs artikel

Big western companies are pulling out of Novatek’s grand Arctic LNG 2 project. Turkish companies, among them Karpowership, appear ready to take their place.

Novatek’s large liquified natural gas projects in the area all heavily depend on Western technology, and a full halt in developments now threaten the latest project, the Arctic LNG 2. Novatek will not be able to complete the project as planned following the exit of Baker Hughes, as well as Saipem and Technip. But help might be on its way from Putin-friendly Turkey.

Karpowership, the Turkish manufacturer of so-called powerships, is reported to be in talks with Novatek over the construction of a 300-400 MW floating power station that can provide the first of the project’s three trains with energy.

According to Kommersant, Novatek has little choice but to contract the Turkish company. There are simply no other available options in the market. Läs artikel

[…] As Harvard University’s William Overholt put it: “Pelosi accomplished much in Taiwan. She stimulated cyberattacks, got thousands of businesses banned from exporting to China, shut down important cross-Strait communications tool Weibo, elicited mainland military exercises and stimulated an imminent temporary blockade.”

Ms Pelosi undermined US President Joe Biden and made him seem weak, after he said the military didn’t want her to go but she went anyway. This does not demonstrate coherent American strength on the issue, especially since Mr Biden is the leader of the Democrats, the party to which they both belong. […]

The Shanghai Communique of 1972, which is the foundation of diplomatic relations between the two countries, states it plainly: “The United States acknowledges that all Chinese on either side of the Taiwan Strait maintain there is but one China and that Taiwan is a part of China. The United States Government does not challenge that position.”

It may not have done then, but Mr Biden has come as close as possible to trashing the “One China” stance with his repeated assertions that the US would defend Taiwan if it came to war, even once comparing America’s relations with the island to those with its treaty partners in Nato. This is recklessness in the extreme. However much outsiders may have sympathy for the people of Taiwan, there is no legal basis for independence, and when the nationalist leader Chiang Kai-Shek retreated there in 1949 after being defeated by the communists in China’s civil war, he certainly didn’t think he was going to a different country.

Hawks like Mr Colby believe the answer is for the US to increase defence spending drastically. Many in the region that would be directly affected by conflict believe, on the other hand, that it has never been more crucial to reaffirm the “One China” policy. It was noticeable that in their statements following Ms Pelosi’s visit, nearly every member of the Association of South-East Asian Nations stressed their commitment to that position, which maintains there is but one China, whatever the current circumstances happen to be. Läs artikel

 Russia told the United States on Monday it would not allow its weapons to be inspected under the START nuclear arms control treaty for the time being because of travel restrictions imposed by Washington and its allies.

Inspection conditions proposed by Washington created ”unilateral advantages for the United States and effectively deprive the Russian Federation of the right to conduct inspections on American territory,” the Moscow foreign ministry said in a statement. Läs artikel

[…] Kiev remains afloat due to abundant Western aid. President Volodymyr Zelensky has pushed the West for active military intervention, so far unsuccessfully. His latest gambit is to urge the Biden administration to declare Moscow a state sponsor of terrorism.

There is just one problem with the idea: Russia is not a state sponsor of terrorism.

Of course, the Putin regime is evil, having brutally invaded its neighbor. There was no justification for Russia’s aggression, though allied violations of multiple security assurances and expansion of NATO to Russia’s border help explain his decision. Moscow is a criminal actor. However, that does not mean it is a terrorist state.

Zelensky’s desire to get as much for his country from the West is understandable. In a comparable situation, any American president should do the same. Indeed, when seeking independence the American colonists assiduously lobbied the French monarchy for aid, which turned out to be critical for their victory. (Ironically, Paris’s war with Great Britain ultimately was disastrous for France, bleeding the monarchy financially and thereby contributing to the subsequent French Revolution. More evidence that no good deed goes unpunished, which Washington should bear in mind today.) […]

The most obvious reason not to put Moscow on the list is to stop misusing a designation originally meant to apply to what most people would understand as terrorism. The practice of terrorism was recognized as a special horror and believed to warrant unique treatment. The label loses its meaning when applied for reasons other than a country’s having sponsored terrorism. It would be better to simply abolish the practice of naming countries state sponsors of terror than to continue diluting the label. Läs artikel

Nu är det bara sju länder kvar i försvarsalliansen Nato som inte har skrivit under ratificeringen av Sverige och Finlands natoansökan.

Ann Linde som var på besök i Jönköping under onsdagen berättar hur diskussionerna med Turkiet går inför deras godkännande och att hon fortsatt står fast vid sitt uttalande om att släppa fri den fängslade oppositionsledaren Selahattin Demirtas.

”Det är ju så att alla 30 länderna måste ratificera, man har varit osäker på Turkiet om Sverige menar allvar när det gäller att bekämpa terrorismen, därför krävde dem ett avtal om mer samarbete i terroristbekämpning”, säger utrikesminister Ann Linde. Läs artikel

Att gå emot den grundlagsskyddade tryck- och yttrandefriheten är inte rätt sätt att motverka rysk krigspropaganda, skriver Tidningsutgivarnas vd Johan Taubert och jurist Per Hultengård i en debattartikel i Tidningen Journalisten. I stället måste demokratin försvaras med demokratiska medel.

Som så ofta i tider av ofred är citatet om att ”krigets första offer är sanningen” aktuellt. Alla sidor i en konflikt har intresse av att styra narrativ och föra ut önskade vinklar. Statskontrollerade ryska medier som Russia Today (RT) och Sputnik är tydliga exempel på propaganda under journalistisk täckmantel, och det är mot den bakgrunden EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen har förklarat att de inte ska få sprida desinformation inom EU. […]

Men är det skäl för demokratiska stater att ta till samma repressiva och förbjudande åtgärder som kännetecknar det land vi själva kritiserar? Att blockera sändningar från RT och Sputnik är i praktiken censur och går emot den svenska grundlagsskyddade tryck- och yttrandefriheten. Ändå har det, med ett fåtal undantag, varit en förvånansvärd brist på politisk debatt om att regeringen sluter upp bakom EU-sanktionerna.

Protester har dock kommit från Europeiska Journalistfederationen och Svenska Journalistförbundet, som menar att man i stället bör stötta oberoende medier och journalister, och att tillförlitliga medier behöver uppmärksamma och granska när desinformation och propaganda sprids. Läs artikel

Som en av EU:s första åtgärder efter Rysslands invasion av Ukraina var att beordra ett omedelbart stopp för RT och Sputnik att sända i eller riktat mot EU-länderna, såväl i regelrätta tv-kanaler som i sändningar på Youtube. RT har sändningar på engelska, franska, tyska och spanska.

Enligt EU-beslutet, som fattades enhälligt av de 27 EU-regeringarna, gäller sanktionerna ”tills angreppet mot Ukraina har upphört, och tills (de) upphör med att bedriva desinformation och informationsmanipulering riktad mot EU och dess medlemsländer.” Tidigare hade EU också infört sanktioner mot RT:s redaktionschef Margarita Simonjan.

RT Frankrike överklagade sanktionsbeslutet till EU-domstolen och krävde att det skulle hävas. Sanktionerna bröt mot en rad principer i EU-stadgan om mänskliga rättigheter, bland annat yttrandefrihet, näringsfrihet, rätten att bli hörd och principen om icke-diskriminering, enligt RT.

I sin dom på onsdagen förkastar EU-domstolen samtliga dessa punkter.

Enligt domstolen i Luxemburg har ministerrådet lagt fram tillräckliga bevis för att RT Frankrike aktivt stött Kremls krig, och att mediets aktiviteter även kan utgöra ett hot för säkerheten inom EU. […]

Också många europeiska medier och journalister var kritiska till EU-sanktionerna mot de ryska sajterna, när de antogs i mars. Att stänga medier är inte rätt sätt att bekämpa desinformation, skrev bland annat Europeiska journalistfederationen (EFJ), där svenska journalistförbundet är medlem. I stället kan det ge motsatt effekt. Läs artikel

Sveriges och Finlands samförståndsavtal med Turkiet, undertecknat i Madrid den 28 juni, om de två ländernas kandidatstatus för medlemskap i Nato ser vid första anblicken ut som ett finurligt diplomatiskt aktstycke, som formellt lägger förpliktelser på alla tre parter men som samtidigt är tillräckligt vagt skrivet för att ge utrymme för olika tolkningar.

Men det är bara vid en första anblick. Tittar man närmare på avtalet finns visserligen de vaga skrivningarna där, men förpliktelserna som listas åläggs i praktiken enbart Stockholm och Helsingfors och har formen av en checklista. Och denna checklista ger Ankara tydligt företräde i tolkningarna. […]

Paragraf 4 handlar alltså om att Sverige och Finland till fullo stöder Turkiet vad gäller hot mot dess nationella säkerhet. Och i detta sammanhang, eller som en följd därav, åtar sig de två länderna att inte stödja den syriskkurdiska organisationen YPG/PYD. Och inte heller den entristiska, islamistiska religiösa organisationen och sekten under predikanten Fetullah Gülen, Gülenrörelsen, som i Turkiet sedan december 2014 i rättsliga sammanhang går under akronymen FETÖ, så som en förkortning av ”Fetullahçı Terör Örgütü” – ”Den fetullahistiska terrororganisationen”, och samtidigt är en anspelning på rörelsens ledares namndiminutiv, ”Feto”. (Jämför med PKK-ledaren Abdullah Öcalan, som av sina anhängare omtalas som ”Apo”.)

Dock omnämns inte uttryckligen de tre organisationerna som terroristorganisationer, till skillnad från hur PKK omnämns under punkt 5. Och det framgår också av den andra meningen att Sverige och Finland inte skall stödja dessa tre organisationer i den mån eller i de sammanhang där de utgör ett hot mot Turkiets nationella säkerhet. Samtidigt omnämns i mening fyra i samma paragraf att Sverige och Finland tillbakavisar och fördömer alla former av terrorism.

Redan tidigare har Turkiet haft svårt att få gehör i sina avtal såväl med USA som med Ryssland, vilket för övrigt inte ens rubricerar PKK som en terroristorganisation, att få YPG/PYD att uttryckligen omnämnas som terrororganisationer. […]

Därefter åtar sig i punkterna 8:2, 8:3, 8:4, 8:6 och 8:7 Sverige och Finland att uppfylla ett antal turkiska krav, utan att Turkiet behöver göra något motsvarande. Det är sådant som att ändra sina lagar om terrorbekämpning (8:2), möta Turkiets krav på utlämningar och i det sammanhanget också etablera bilaterala legala ramar för att underlätta utlämningar (8:3), att granska och förhindra finansierings- och rekryteringsaktiviteter från PKK:s sida inklusive ”alla andra terroristorganisationer och deras förlängningar” med mera i enlighet med paragraf 5 (8:4) samt att underlätta vapenexport från Sverige och Finland till Natos medlemsländer (8:6). […]

Att den svenska medlemskapsansökan har påskyndats på det sätt som har skett under de senaste månaderna, av ett regeringsparti som bara för en kort tid sedan hävdade att den svenska alliansfriheten var skriven i sten och att en Natoansökan ytterligare skulle destabilisera Europas säkerhet efter Rysslands angreppskrig på Ukraina, men som sedan drivit processen för att eliminera den som en valfråga, har i sig varit demokratiskt bekymmersamt, för att uttrycka det milt.

Än värre är att samma minoritetsregering nu också lagt en börda på framtiden och på sina motståndare i politiska partier som den sannolikt har hållit utanför förhandlingsprocessen. Läs artikel

Since political science has shown that the best way to promote human rights is not to have wars, one might have thought that antiwar activism would be the primary form of human rights activism. It isn’t. Instead, the mainstream position—shared by Amnesty International, Human Rights Watch and most other such groups—is neutrality on the initiation and continuation of war, coupled with factual reporting on violations of international humanitarian law, or the laws of armed conflict, concerning the conduct of hostilities.

This posture was a choice rather than a necessity, and one with important ethical and political stakes—and it was and is still debatable. There are two questions worth posing for the future: Should there even be a default in favor of this mainstream position? And if there should be such a default, when, if ever, should it be lifted?

The past 50 years of this more or less absolute default are exceptional in history, since most advocacy groups in modern times have prioritized controlling war itself rather than stigmatizing crimes within war. And the current reversed position among advocates has some increasingly obvious downsides. Läs artikel