Månad: november 2022

FRA är en underrättelsetjänst som arbetar med signalspaning för att upptäcka hot mot riket och kartlägga andra länders förmågor och avsikter mot Sverige.

Till exempel flög ett av Försvarsmaktens signalspaningsplan med FRA-personal ombord under måndagen, tisdagen och onsdagen över östra Polen. Där genomfördes spaningspass fram och tillbaka längs Belarus och Ukrainas gränser. Detta enligt Flightradar 24, en sajt som visar flygplansrörelser i realtid.

– Jag kan bekräfta att signalspaningsplanet finns där. Det normala är att vi flyger över Östersjön, men vi flyger sedan i våras även där, säger FRA:s kommunikationschef Ola Billger till DN. […]

I den nya budgeten utlovas att ”Försvarets radioanstalts förmåga att följa och analysera den aktuella situationen och trenderna i Sveriges närområde ska fortsatt utvecklas och stärkas”. Då behöver FRA:s personal på i dag cirka 1 000 personer utökas, och nya investeringar krävs. Läs artikel

Googleöversatt

Finland och Sverige kan spela en roll i den militära alliansen Nato, särskilt i utvecklingen av samhällenas motståndskraft och civila beredskap, säger Jörg See , Natos biträdande generalsekreterare för försvarspolitik och strategisk planering .

See talade i ämnet vid finlandssvenska Hanakäräj som hölls i Esbo på tisdagen. Han berömde Finland och Sverige för att de är föredömliga när det gäller att upprätthålla samhällets motståndskraft. ”Jag tror att Sverige och Finland kan ta en ledande roll i det”, sa See. […]

Enligt See håller vi just nu på att definiera vad som förväntas av Finland och Sverige när länderna blir fullvärdiga medlemmar i Nato. Se påminns om att NATO-medlemskap också medför skyldigheter för länder. Medlemsländerna måste försvara inte bara sitt eget territorium, utan även resten av unionen på ett ömsesidigt överenskommet sätt.

”Vi definierar vad som är en rättvis andel och en rimlig utmaning”, säger See.

Se uppgav att Natos internationella stab, där han är medlem, har haft ett nära samarbete med Finland och Sverige sedan sommaren. Läs artikel

Sveriges statsminister Ulf Kristersson och Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan höll på tisdagen ett enskilt möte under Kristerssons besök i Turkiet. Efter det träffades den svenska och den turkiska delegationen. De båda ledarna diskuterade bland annat de hinder som Turkiet anser att det finns för ett svenskt medlemskap i Nato.

Efter mötena höll Kristersson och Erdoğan en gemensam presskonferens, och då blev det klart att inget speciellt genombrott hade skett under samtalen. Erdoğan sa att han tyckte att Sverige gjort en del saker bra, till exempel godkännandet av vapenexport. Erdoğan upprepade sitt krav på att terrorganisationer måste stoppas. Enligt honom förväntar sig Turkiet konkreta steg från Sveriges sida då det gäller skyldigheten att bekämpa terrorism. […]

En svensk journalist frågade Erdoğan om Turkiet har krav på att människor ska utlämnas från Sverige.

– I våra diskussioner har målet varit att se över Sveriges attityd till terrorism. Fyra personer har hittills utlämnats, men för tillfället finns en person kvar i Sverige, sa den turkiska presidenten och namngav en person som han sa att är terrorist och som ännu inte har utlämnats.

Ulf Kristersson talade för sin del om ländernas goda relationer och om den outnyttjade potentialen mellan Sverige och Turkiet.

– Vi kan jobba närmare varandra. Vi kan göra mer för att våra länder och regioner ska vara säkrare, tillsammans, sa Kristersson.

Han betonade att Sverige förstår att Turkiet har utkämpat en blodig strid mot PKK-terrorister, och att Turkiet är det Natoland som har påverkats mest av terrorism. Läs artikel

Kraftsalven fra det russiske utenriksdepartementet forleden mot norsk sikkerhetspolitikk og forholdene i Arktis var ikke tilfeldig. Det er et alarmsignal om at Norge er på full fart inn i konfrontasjoner med Putin-Russland som vil sette Norge på kanskje den alvorligste prøve siden vi ble NATO-medlemmer i 1949.

Alt som heternordområde-samarbeid er i realiteten og bokstavelig talt skutt i filler. Ikke av Norge, men av Putin-Russland. Norges valg i dag er enten å gi etter for russisk press eller følge en klar vestlig linje som også vil forsterke sammenbruddet i de norsk-russiske bilaterale forbindelser. Fra våren av – nærmere bestemt mai måned (mer senere) – kan vi sitte tilbake med kun en begrenset ambassade i Moskva og en sterkt opptrappet konfrontasjon i alt som heter Arktis, men spesielt på Svalbard. […]

Den første prøven er allerede et faktum. Forsvarssjef Eirik Kristoffersen og forsvarsminister Bjørn Arild Gram (SP) går inn for at det operative ansvaret for Norges totale forsvar skal overføres fra NATOs felles kommandosenter i Brunssum i Nederland til NATOs nye felles kommandosenter i den amerikanske basen Norfolk på østkysten av USA.

Det betyr at alle operative beslutninger om forsvaret i Nord-Norge blir tatt i Norfolk, USA. Formell beslutning om overføring ventes våren 2023. Men hvor klokt er det akkurat nå? Tør noen tenke på hvordan russerne vil forholde seg til et Norge de facto enda sterkere knyttet til USA enn før? For Norge er det nå ikke noe annet valg enn å be allierte land om stående forsterkninger i Nord-Norge. Uten det er vi blottstilte og hjelpeløse. […]

Men den største prøven kommer i mai måned. Da skal Norge overta formannsvervet i Arktisk Råd – fra Russland. Hvordan skal en slik overtagelse finne sted – i et møte eller i form av en kort skriftlig erklæring? Fra mars i år er Russland kastet ut av Arktisk råd av de sju andre faste medlemmene av Arktisk Råd, USA, Canada, Storbritannia, Norge, Sverige, Finland, og Island. Utenfor disse har vi så observatørgruppen av land fra EU og ikke minst Kina som definerer seg som et «nesten arktisk land» Läs artikel

[…] USA genomför sedan någon månad en marinoperation i Nordatlanten bestående av den amerikanska hangarfartygsstyrkan US Gerald R. Ford Carrier Strike Group. I den ingår fartyg, flygplan och markförband från ytterligare ett antal Natoländer. Sverige bidrar med ett antal sjöofficerare med särskilda fartygskompetenser i syfte att fullt ut förstå Natos marina integrerade koncept som vi med ett Natomedlemskap blir en självklar del av, men också för att bidra till den tillfälligt sammansatta sjöstyrkans förmåga att hantera ytstridsfartyg i trånga farvatten såsom exempelvis Östersjön och Keltiska sjön. Den svenska marinen har idag en bred palett av förmågor men som ännu inte är operativt integrerade med andra förbandstyper från skilda vapenslag eller nationer. Läs pressmeddelande

[…] S-regeringen var i samband med ansökan om svenskt Nato-medlemskap tydlig med att inga kärnvapen skulle placeras på svensk mark. Den nya regeringen har dock uttryckt lite mer svävande i frågan. Trots att Moderaterna inledningsvis stödde regeringens krav.

Försvarsminister Pål Jonsson förklarade i SR att Sverioge inte bör ha några förbehåll i sin ansökan även om kärnvapen inte aktuellt.

Nu kallar Socialdemokraterna alltså utrikesministern och försvarsministerns till utrikes- respektive försvarsutskottet för att förklara den svenska linjen .

– Vi avvisar bestämt kärnvapen på svensk mark, och vi kräver att regeringen nu klargör sin inställning, säger Peter Hultqvist, (S) ordförande i försvarsutskottet, i en kommentar. Läs artikel

[…] För det första är Kina på väg att hinna i kapp USA på flera områden och utmanar alltmer aktivt det globala system som amerikanerna har upprätthållit. Även om stormaktsrivaliteten har en militär dimension – se bara spänningen kring Taiwan – så utspelar sig en stor del av maktkampen kring innovation, investeringar och handelsmönster. I vårt närområde innebär Rysslands aggressionskrig mot Ukraina även en vidare konfliktdimension i kampen mot västvärlden där flöden av energi, data, innovation och pengar används som politiska instrument av alla parter. Det är alltså just de flöden och resurser som liberaliserades under den tidigare eran och som tjänat den hittillsvarande liberala ordningen som nu kontrolleras och nyttjas för strategiska syften – en geoekonomisk logik.

För det andra ser vi en alltmer fragmenterad globalisering. Trots stormaktsrivalitet är inte globaliseringen över. Tvärt om är många av dess mekanismer fortfarande starka. Särskilt om man vänder blicken från västvärlden till Afrika eller Asien.  Men globaliseringens ömsesidiga beroenden samexisterar med en återkommen maktlogik, och dess flöden nyttjas av stater med politiska syften. Denna hybridvärld – partiell hyperglobalisering med frihandel och samarbete inom vissa områden, men samtidigt konflikt, maktkamp och strategisk reglering – bör ses som det nya normalläget under överskådlig framtid.

Till stormaktsrivaliteten och globaliseringens effekter kan läggas den tekniska utvecklingen där vi just nu står inför en mängd parallella genombrott av kritiska tekniker som förstärker varandra. Genombrott inom AI, kvantberäkning och nya material är inte bara en förutsättning för en grön och digital omställning utan utgör också en säkerhetspolitisk maktbas för stater.  Att forma, kontrollera och vara framgångsrik i denna utveckling – som tills stor del drivs av näringslivet – är ett primärt mål för stater i allmänhet och stormakterna i synnerhet. Nyligen befästes detta fokus på teknik och innovation som prioriterade områden för framtidens maktutövning i såväl USA:s nya säkerhetsstrategi som i ambitionerna som presenterades under den kinesiska partikongressen.  Läs artikel

Utredningens uppdrag har bestått i att lämna förslag till hur ett modernt och väl anpassat fysiskt skydd för civil­befolk­ningen mot direkta konse­kvenser av krigs­hand­lingar på svenskt terri­torium bör vara utformat. Uppdraget har omfattat tre sak­områden som enligt utred­ningens direktiv är starkt för­bundna med varandra; skydds­rum, utrym­ning och inkvarte­­ring samt behovet av en stöd­organisation, som under ledning av en myndig­het eller annat offentligt organ kan genom­föra insatser exempel­vis inför eller i samband med använd­ning av skydds­rum och vid utrym­ning och inkvarte­ring.

Utredningen kan laddas ned här.

President Sauli Niinistö talade på morgonen på försvarskursens öppning. Han tog upp världsläget, Finlands Natoprocess och möjligheterna till fred i Ukraina. […]

Vissa har redan velat bestämma hur vår Natoprofil ska se ut, sa Niinistö, och hänvisade bland annat till diskussionen om att placera kärnvapnen i Finland. Niinistö sa det är klart att kärnvapen är en viktig del av Natos styrka, men att vi nu ska koncentrera oss på medlemsprocessen.

– Vår profil som Natomedlem kommer att formas naturligt i sinom tid.

Han försäkrade ändå att Finland inte planerar att förvara kärnvapen på sitt territorium. Ingen har heller erbjudit oss något sådant, sa han. Ett kärnvapenkrig går inte att vinna, och därför ska man inte föra ett sådant, citerade Niinistö ett uttalande från FN:s säkerhetsråd, och påminde om att Nato har kärnvapen bara i förebyggande syfte. […]

På en presskonferens efter talet fick presidenten en fråga om Sveriges kursändring när det kommer till kurderna. Han svarade att han inte vet vilka kontakter Sverige har haft med kurdorganisationerna.

När det gäller Finland sa han att det har funnits en felaktig uppfattning om att Finland skulle ha slutat bistå de kurdiska organisationerna. Finland inte har stött de kurdiska organisationerna direkt tidigare heller, men Finland bistår kurderna via internationella hjälporganisationer, och det kommer att fortsätta, sa Niinistö.

Om kriget i Ukraina sa president Sauli Niinistö att han inte ser några tecken på att någondera parten vill ge efter.

– Ukraina har all rätt och alla de rätta orsakerna att försvara sig. Ryssland har ingen rätt, och inga orsaker, att anfalla.

Det är bara Ukraina som kan besluta om hur landet ska fortsätta försvara sig, och Finland kommer att fortsätta stödja Ukraina tillsammans med det internationella samfundet, försäkrade Niinistö. Presidenten sa ändå att det är farligt om diskussioner om krig blir vardag, och inte diskussioner om fred. Fred är ett så viktigt mål att det är viktigt att försöka upprätthålla kontakter också till Moskva, precis som Tyskland och Frankrike har försökt göra, sa han. På presskonferensen efter talet betonade han att det inte handlar om att samarbeta med Moskva. utan om att upprätthålla en kontakt. Läs artikel

Googleöversatt

[…] Som medlem i Nato får vi ytterligare säkerhet från både alliansens gemensamma avskräckning och gemensamma försvar. Som medlem deltar Finland i utvecklingen av båda. Det är viktigt att förstå att kärnvapen är en integrerad del av Natos avskräckning. Vi har säkert fortfarande mycket att lära om kärnvapenavskräckningens natur, vi deltar bara i diskussionerna om det som medlemmar. Men det är klart att för Nato är kärnvapen just ett sätt att förebygga, inte ett mål i sig. Jag påminner er om vad alla permanenta medlemmar i FN:s säkerhetsråd sa tillsammans i början av detta år: ett kärnvapenkrig kan inte vinnas och ett bör aldrig utkämpas.

Tal om kärnvapen har snabbt blivit vardag de senaste dagarna, även här i Finland. Jag anser att detta är en farlig utveckling. Låt oss uttrycka det tydligt: ​​även om vi inte i förväg ställer några begränsningar för vårt Nato-medlemskap, har Finland absolut ingen avsikt att föra kärnvapen till sin mark. Och jag har inte sett några tecken på att någon har erbjudit oss dem.

Rysslands anfallskrig i Ukraina har tvingat oss att anpassa oss till en ny verklighet. Vi lever i krigstid i Europa. Tyvärr finns det inget slut i sikte nu. Ukraina har all rätt och alla rätta skäl att försvara sig. Ryssland har inga rätta och enda felaktiga skäl att attackera. Än så länge finns det inga tecken på att någon av dem är redo att överge sina egna utgångspunkter.

Finlands ståndpunkt är tydlig. Det är inte för utomstående att diktera villkor för Ukraina, som kämpar för sin egen territoriella integritet, inom sina egna internationellt erkända gränser. Beslutet att fortsätta försvaret är Ukrainas, och endast Ukrainas. Som en del av den västerländska gemenskapen kommer Finland att fortsätta sitt stöd till Ukraina och det ukrainska folket så länge det behövs.

Det finns fortfarande en fara i hur krigssamtal har blivit vardagligt det senaste året. Man får inte glömma att varje dag som krig utkämpas betyder människors död. Krigets fortsättning ger ingen varaktig säkerhet för någon. Bara fred kan göra det.

Även i dessa tider måste man kunna och våga prata om fred. Det handlar inte på något sätt om eftergift mot en angripare som uppenbart bryter mot internationell lag. Inte från blå ögon, inte från mjukhet, inte från naivitet. Inte på grund av vår egen brist på beredskap. Men om det faktum att målet i slutändan måste vara att uppnå fred, att sluta döda. Det är där alla krig till slut slutar.

Förutsättningarna för fred behöver kännas på andra håll än på krigsfronten. Utrymme för dessa fredssamtal skapas genom diplomati. Av denna anledning har jag välkomnat Frankrikes president Macrons och Tysklands förbundskansler Scholz ansträngningar att upprätthålla en dialog, eller åtminstone möjligheten till det, även med Moskva. Fred är ett så viktigt mål att vi inte bör spara några ansträngningar för att uppnå det. Det är värt att arbeta för fred, även om det visar sig vara meningslöst. Det är också det nationella försvaret. Läs talet