För första gången vill en Nato-medlem lämna över stridsflyg till Ukraina, faz.net

Googleöversatt

Slovakien vill leverera MiG-29 stridsflygplan till Ukraina . Slovakiens utrikesminister Rastislav Kacer berättade för den ukrainska nyhetsbyrån Interfax-Ukraina i en intervju som publicerades på måndagen. Under hans möte med Ukrainas president Volodymyr Zelenskyy i Kiev i torsdags förra veckan var det bra diskussioner om hur leveransen skulle gå till.

Under de kommande veckorna kommer en ukrainsk delegation att resa till Slovakien för att arbeta med slovaker och amerikaner för att genomföra leveransen. ”Jag är optimistisk att planen kommer att dyka upp i Ukraina snart”, sa Kacer. Enligt Kacer beslutade den slovakiska regeringen förra veckan att förse Ukraina med missiler för att beväpna MiG-29:or.

Slovakien skulle vara den första NATO-medlemmen att ge Ukraina stridsflygplan . I mitten av april meddelade den slovakiske premiärministern Eduard Heger att han var villig att överlämna det slovakiska flygvapnets tolv MiG-29:or till Ukraina. I början av juli upprepade han denna vilja, men utan att ge några detaljer. I mitten av augusti kontrade den slovakiske försvarsministern Jaroslav Nad rykten om att MiG-29:orna redan befann sig i Ukraina. Slovakien för samtal med de allierade om vad de ska göra med planen om de avvecklas som planerat, sa han då; något beslut har ännu inte fattats. Läs artikel

Symposium: Have US military programs made African countries less safe? responsiblestatecraft.org

Alex de Waal, executive director of the World Peace Foundation, Research Professor at the Fletcher School of Global Affairs, Tufts University

U.S. counterterrorism in Africa has failed. It was evident from the earliest post-9/11 days that the war on terror was seeding what it sought to eliminate. The Pentagon funded and trained soldiers who violated human rights, corrupted public service and mounted coups. Counter-terror support repurposed African regional organizations as military coalitions.

The PATRIOT Act handicapped humanitarian operations in Somalia 11 years ago so much that an entirely preventable famine killed 250,000 people. The military operation that toppled Muammar Gaddafi unleashed a wave of jihadism across a third of the continent.

This dismal U.S. scorecard is especially regrettable because in the decade before 9/11, East African nations had hit on a formula for containing al-Qaida — putting the politics first. A combination of coercion and diplomacy pushed Sudan, the leading state sponsor of terror, into collaborating with its neighbors and the United States and put the region on the road to neutralizing the jihadist threat.

The failings were evident even under the George W. Bush administration, which pulled back from its excesses. What wasn’t established was an alternative. The Trump administration outsourced its Africa policy, putting Israel, Egypt, Morocco and the United Arab Emirates in the driving seat. The Biden administration has no discernible policy other than timidly hoping for stability.

Today, if the Biden administration is looking for a framework for partnering with Africa that steers a course between militarization and moralizing, it need look no further than Africa’s own norms and principles of governance and democracy. These are aspirational for sure, but aspirations forged in the recovery from conflict, state failure, and despair. They’re enshrined in the Constitutive Act of the African Union, its commitments to democracy, elections and governance, to human rights, and to peace and security.

Anvisningar för Försvarsberedningens (Fö 1992:B) fortsatta arbete, regeringen.se

Chefen för Försvarsdepartementet, statsrådet Jonson, beslutar att följande ska gälla för Försvarsberedningens arbete.
Försvarsberedningen ska i en första etapp analysera viktigare förändringar i den internationella utvecklingen globalt med särskild betoning på Europa och Sveriges närområde. Erfarenheter från Rysslands anfallskrig mot Ukraina ska ägnas särskild uppmärksamhet. Försvarsberedningen ska utifrån detta redovisa sin bedömning av omvärldsutvecklingen och sammanhängande konsekvenser för svensk försvars- och säkerhetspolitik. I det senare ingår följder av ett svenskt medlemskap i Nato med tillhörande prioriteringar för svenskt vidkommande samt en översyn av försvarspolitiska utgångspunkter och mål.
Utöver vad som sägs ovan ska Försvarsberedningen enligt 2020 års försvarsbeslut (prop. 2020/21:30, bet. 2020/21:FöU4, rskr. 2020/21:136) genom en kontrollstation utvärdera förverkligandet av försvarsbeslutet 2020, i syfte att säkerställa att förstärkningen och kostnadsutvecklingen är i fas med riksdagens beslut om inriktning och ekonomisk ram. Av 2020 års försvarsbeslut framgår även att regeringen i budgetpropositionen för 2024 ska återkomma till riksdagen för att säkerställa att genomförandet av försvarsbeslutet fortgår som planerat samt med förslag om hur planeringsramen för perioden 2026– 2030 ska hanteras. Försvarsberedningen ska inför detta lämna förslag om
planeringsramen. Läs anvisningen

Tre böcker som ökar förståelsen om Ryssland

Sven Hirdman
  1.  Varför kollapsade Sovjetunionen?

Den bästa och, vill jag påstå, definitiva redogörelsen ges i boken:

  • The Fall of the Soviet Union, Yale University Press 2021, av professor Vladislav Zubok vid London School of Economics.

Den rysk-brittiske forskaren Zubok har haft tillgång till praktiskt taget allt arkivmaterial i väst och i Ryssland för perioden 1985–1993 och dessutom intervjuat flertalet aktörer från denna period. I sin över 800 sidor långa bok skildrar han nästan dag för dag – ibland timma för timma – hur Sovjetunionen upplöstes till följd av inneboende spänningar och motsättningar. En stor del av ansvaret läggs på Gorbatjov på grund av hans orealistiska inrikespolitik, men även på de centrifugala strömningarna i de sovjetiska unionsrepublikerna, inte minst den ryska med Jeltsin i spetsen. Det fanns brytpunkter, till exempel 1987, då utvecklingen kunde tagit en annan väg, men 1989 var det redan kört. Författaren framhåller att Gorbatjov var en framstående utrikespolitiker, men han fick inte det stöd av västmakternas ledare som han hade behövt. Redogörelsen är mycket övertygande och förklarar varför det senare gick så dåligt för Ryssland under 1990-talet.

  1. Varför motsätter sig Ryssland Natos utvidgning?

En grundlig redovisning av motsättningarna mellan Ryssland och Nato om Natos utvidgning österut ges i boken:

  • Not One Inch – America, Russia and the Making of Post-Cold War Stalemate av professor Mary Sarotte, Yale University Press, 2021.

Läs mer

Stridsvognen er kjernen i vårt konsept så lenge vi tillater det, stratagem.no

Sebastian Langvad. major i Hæren

Fridtjov Bjørgolfsson Vigerust kommenterer i innlegg i DN mitt innlegg der jeg støtter Forsvarssjefens anbefaling om å avbryte stridvognsanskaffelsen. Fridtjov og jeg er enige om at Hæren må gå nye veier i fremtiden. Samtidig virker han ikke overbevist om at denne fremtiden bør starte nå.

Jeg fremmet påstanden om at vi nå har et mulighetsvindu for endring. Fridtjov er ikke enig, men presenterer heller ikke noe nytt motargument. Snarere gjentar han kun den passiviserende tanken om at vi ikke kan prioritere modernisering foran beredskap i en periode. Derfor må jeg gjenta mitt argument fra forrige innlegg, med ny ordlegging: Før Russland eventuelt er klar for en ny, strategisk landoffensiv, må de løsrive hoveddelen av landmakten sin fra Ukraina på en eller annen måte. Läs artikel

Parlamentet diskuterar att gå med i Nato i dag, ilkkapohjalainen.fi

I riksdagens plenum hålls idag en remissdebatt där regeringens förslag om Finlands anslutning till Nato diskuteras. Det har beslutats att påbörja processen, även om medlemskapet fortfarande väntar på Turkiets och Ungerns ratificering.

Efter remissbehandlingen går motionen över till utskotten. Betänkandet bereds av utrikesutskottet och åtminstone grundlagsutskottet, försvarsutskottet, underrättelsekontrollutskottet och finansutskottet avger ett yttrande till det. Utrikesutskottet kan även begära ett yttrande från andra utskott om det anser det nödvändigt. Läs  artikel

Ledda av Nato – Svenska och finska stridsflyg över Baltikum, forsvarsmakten.se

I veckan genomfördes en Natoledd aktivitet i Baltikum i syfte att öka förmågor och stärka relationerna med övriga deltagande nationer från olika delar av Europa. […]

Från svenska flygvapnet deltog 172:a stridsflygdivisionen från F 17 med sex Jas 39 Gripen och en av de svenska stridspiloterna fick uppgiften att vara mission commander, MC, för uppdraget.

– I denna typ av aktivitet är det första gången en svensk stridspilot agerar som mission commander. Det visar inte bara att vi är redo och integrerad i Nato-sammanhang, det visar även att vi är redo att ta ”lead” i en komplex uppgift, säger den svenske stridspiloten med callsign Flamer.

En mission commander ska lösa det flygtaktiska uppdraget och har två uppgifter – att se till att uppdraget kan lösas och att genomföra uppdraget på ett flygsäkert sätt. Som MC börjar uppdraget innan genomförandet. Ordern, Air Tasking Order, med uppdraget får MC normalt ungefär ett dygn innan genomförandet. I detta fall genomfördes planeringen på distans från respektive deltagarland, vilket gjorde koordineringen mer komplex och tidskrävande. […]

– Den taktiska delen av uppdraget inleddes med ett tidssynkroniserat kryssningsrobotanfall från två amerikanska fregatter i syfte att slå ut fientliga luftvärnssystem i målområdet. Därefter anflög de Finska F-18 planen, som i detta scenario primärt agerade i attackrollen, mot sina mål och slog ut dessa under skydd av svenskt jaktflyg. Läs pressmeddelande

Sky Shield & the Spiraling U.S.-NATO Arms Race, pressenza.com

Joseph Gerson, president of the Campaign for Peace

Reuters reported on October 13 that “Germany and more than a dozen NATO partners aim to jointly procure air defense systems that protect allied territory from missiles, eying Israel’s Arrow 3 system, U.S. Patriot, and German IRIS-T units among the options. The system has been named European Sky Shield.” Consistent with U.S. and NATO commitments to integrated and intraoperative systems, Sky Shield is being designed to fully integrate the short, medium, and long-range missile defense systems of all participating nations.

Those who signed the October letter of intent are Germany, Britain, Slovakia, Norway, Latvia, Hungary, Bulgaria, Belgium, the Czech Republic, Finland, Lithuania, the Netherlands, Romania, and Slovenia. Defense News had earlier reported that “Some allies may only be interested in one layer of the shield while others will opt for the full suit,” with the opportunity to expand their limited systems in the future.

France, Italy, Turkey, Spain, and Poland have yet to sign on as they have their own competing air defense systems. Continued negotiations about their and non-NATO member states possibly joining Sky Shield are anticipated. Additionally, the U.S. will continue to operate some ballistic missile sites in eastern Europe independently from NATO. […]

Investments of tens of billions of Euros, if not more, will be required if a system is to be built with the ostensible goal of protecting the eastern flank of NATO from Norway in the north to Greece in the south. That said, we know from repeated failed missile defense tests and the limited capabilities of Israeli and Ukrainian missile defenses, absolute protection is still far beyond what missile defenses can provide. 80% reliability against conventionally armed missiles can provide meaningful, if not total, protection.

But a 20 per cent failure rate in downing nuclear armed missiles would result in unimaginable devastation, possibly global cooling or worse, nuclear winter.  Worth noting is that the U.S. has no real defenses against Russia’s new hypersonic and other exotic nuclear weapons delivery systems. […]

The European Council on Foreign Relations explains why most NATO members states have signed onto Sky Shield. It reports that a lesson from Russia’s more than 4,000 devastating missile attacks on Ukraine, including recently against Ukraine’s infrastructure, is that “Russia will likely continue to use them in the future, in Ukraine and perhaps beyond.” (This way of war is in the long tradition of siege warfare, and as we know from the U.S. Iraq wars, it is not unique to the Kremlin.) Hence, the Council article continues, Läs artikel

Prest i Kirkenes: – Alle kriger går over og vi kan gjenopprette avtalene, forsvaretsforum.no

– Jeg vet at noen er redde, men jeg har ikke snakket med noen som frykter at Norge skal bli invadert av Russland. Men det er på flere måter et stemningsskifte etter at Ukraina-krigen startet, sier soknesprest i Sør-Varanger menighet, Øystein Solberg Mathisen, til Forsvarets forum.

Mathisen har bodd i Kirkenes i nesten 10 år gjennom en 16-års periode. I Sør-Varanger menighet er det seks kirkebygg og åtte gravlunder.

– Samarbeid med Russland er frosset. Det bor 500 russere her. Alle har en russisk bekjent som er sterkt preget. Mange av de russerne som er her tør ikke si hva de mener. Vi har levd i fred med russerne i tusen år og har tenkt å fortsette med det når krigen er over.

– Alle kriger går over og vi kan gjenopprette avtalene. Hvis vi hadde kansellert dem nå ville vi bygget opp fiendebildet som Putin ønsker, sier Mathisen. Läs artikel

Erdogan calls on Putin to establish Syrian corridor, arabnews.com

Turkish President Recep Tayyip Erdogan called for a 30-km security corridor on Turkiye’s border with Syria in a phone call with Russian President Vladimir Putin, Erdogan’s office said on Sunday.

Referring to Kurdish militants that Ankara considers terrorists, Erdogan reiterated the “importance and urgency” of creating the corridor in northern Syria in accordance with a 2019 agreement between Turkiye and Russia, the statement added. […]

Under a 2019 deal signed with Turkiye, Russia promised to establish a buffer zone between the Turkish border and YPG forces that would be controlled by the Syrian army and Russian military police.  The agreement was not fully implemented although both Russian and Syrian government forces are present in the border region, as well as some US troops. Läs artikel

Magdalena Andersson till Svenska Yle: Finland är orsaken till att Sverige inte haft en Natodebatt, svenska.yle.fi

[…] – Finland var ju mer förutseende som inte monterade ner försvaret på samma sätt som vi gjorde med de låga försvarsutgifterna som vi haft i Sverige. Det går ju inte i dag, vi behöver öka utgifterna, säger Magdalena Andersson. […]

När insåg du att Finland kommer att skicka in en ansökan?

– Jag tror inte det går att säga något specifikt datum. Det var ju en process i Finland, precis som det var en process i Sverige. Min bild är att processerna löpte parallellt med varandra, ibland låg Finland före och mot slutet låg vi några steg före. […]

Enligt Magdalena Andersson är det Finland som indirekt styrt den svenska Natodebatten i flera år.

– Det faktum att vi under så många decennier inte hade en Natodebatt alls i Sverige är ju för att det aldrig var aktuellt att lämna Finland ensamma utanför Nato, säger hon.

Sveriges dåvarande försvarsminister Peter Hultqvist har sagt att han bestämde sig för att landet borde gå med i Nato den 11 april klockan 08.15. Så tydlig är inte Magdalena Andersson. Hon säger att en avgörande faktor för henne var de säkerhetsförsäkringar som man förhandlade fram med Storbritannien, USA, Tyskland, Frankrike och de nordiska länderna.

– Det var väldigt viktigt för beslutet, i alla fall för mig, att skicka in en medlemskapsansökan. Läs intervjun

Müller, Brandt och Braun: ”Det behövs nya fredsinitiativ”, demokraatti.fi

Under en TV-debatt som sändes av den i Tyskland populära talk-showen ”Markus Lanz” uppmärksammades häromsistens argumenteringar som försökte bredda de aktuella överläggningarna. Och protagonisten som framförde dem var inte vem som helst utan sonen till SPD:s främste partiikon Willy Brandt.

Även Peter Brandt är socialdemokrat fast utan aktiva uppdrag. Däremot har han en profil som professor (emeritus) i modern historia på distansuniversitetet Hagen och som publicist.[…]

I centrum för den argumentationen står inte minst försvarsorganisationen Natos stegvisa utvidgning österut.

Att det aldrig har undertecknats något juridiskt bindande dokument som intygar att Nato någon gång avstod från att bredda ansvarsområdet österom det förenade Tyskland bekräftas även av Peter Brandt et al. Men enligt deras tolkning ligger det stora misstaget i väl dokumenterade muntliga löften om Natos begränsning som gavs till Sovjetunionens statsledare. […]

Författarna kräver ett nytt tänkande som innebär att man återvänder till gamla principer som redan låg till grunden för Willy Brandts eller Olof Palmes fredspolitiska initiativ.

Rysslands geografi är orubblig men frågan är om dess politiska ledare kan förmås till ett omtänkande. Den nygamla målsättningen är att skapa gemensam säkerhet. Det som sökes är således sega och tålmodiga impulser för att uppnå öppningar för ett förhandlingsläge om vapenvila och fred i Ukraina.

I en färsk intervju med nyhetsmagasinet Der Spiegel krävde den kände australiske historikern Christopher Clark fredsförhandlingar parallellt med det pågående kriget.

– Någon gång måste Ryssland och Ukraina sluta fred, säger Clark och varnar samtidigt för en illusion om att den kommer att tillfredsställa alla ryssar och ukrainare.

Motsatsen vore en långdragen fortsatt militär konflikt som i sin tur även minskar chansen att ta hänsyn till den globala klimatkrisen. Läs artikel