Enligt den finska grundlagens portalparagraf är landet ”en suverän republik.” Vad det innebär har belysts av den finska riksdagens grundlagsutskott. I ett utlåtande över regeringens proposition om finsk anslutning till Nato behandlar utskottet suveränitetsfrågan. Perspektivet är huvudsakligen formellt, men utskottet går även in på realiteterna. Frågeställningen är relevant även för svensk del. Värdet av den egna självbestämmanderätten bör vid en analys av nackdelar och fördelar med ett medlemskap i Nato bedömas även konkret och strategiskt. Bidrar det finska grundlagsutskottet till att göra oss mer upplysta?
Utskottet konstaterar inledningsvis att det aldrig tidigare bedömt ett förslag som ”innebär att Finland allierar sig militärt.” Inte oväntat blir då den finska anslutningen till EU en referenspunkt. Enligt utskottet står det klart att Nato inte kan jämställas med EU, som ”skiljer sig betydligt från Nato när det gäller sammanhållning, omfattning och djup.” Att gå med i Nato innebär, enligt utskottet, något helt annat än anslutningen till EU.
I en övergripande bedömning framhåller utskottet att ett Natomedlemskap har ”långtgående konsekvenser för Finlands ställning” och innebär att medlemsstaterna ”begränsar sin verksamhet så att de beaktar sitt medlemskap i Nato och utövar sin utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik med utgångspunkt i att de är medlemmar i Nato.” Konsekvensen blir ”att Finlands faktiska politiska handlingsutrymme reduceras.” För utskottet står det klart att Natofördraget ”i sin helhet kräver riksdagens godkännande redan därför att fördraget har avsevärd betydelse.”
Här indikeras vilka ”långtgående konsekvenser” ett medlemskap har. Det blir ett hårt tryck på att utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiken strömlinjeformas enligt Natos riktlinjer. Det reella politiska handlingsutrymmet minskar. Anslutningen har ”avsevärd betydelse” och den egna självbestämmanderätten kommer att ställas på avgörande prov. Det kommer att krävas en stark nationell ledning och medborgaropinion för att bevara kärnan i det egna landets suveränitet.
