Månad: januari 2023

Google-översatt

Under våren förra året kastade sig Finland in i fållan och tiggde om Natos skydd i en situation där det inte fanns något militärt hot mot landet. Beslutet att ansöka om medlemskap i Nato togs i inbillad brådska, hastigt. Efter att ha lämnat in medlemsansökan har finländarna sett att det inte var någon riktig brådska . Inte än, inte ens under de närmaste åren .   Det är dags att statsledningen erkänner att de ”accelererade förberedelserna2 för Nato-medlemskap som gjordes i paniken från förra våren inte står emot kritisk granskning .

Finland har tagit väl hand om landets försvarsberedskap . När vi förbereder oss för yttre hot har vi mindre att fixa och be om ursäkt för än andra, som republikens president konstaterade i sitt nyårstal. Vår beredskap och prestanda är bland de bästa i Europa.

Allmän värnplikt och den stora reserv som skapas med den är grunden för vår försvarsförmåga. Medborgarnas vilja att försvara sig är högre i vårt land än i något annat Nato-land. Militärt är Finland det starkaste landet i Norden. […]

Den farligaste är tron ​​på ”kärnvapenparaplyet”, som är tänkt att skydda europeiska Nato-länder från Rysslands taktiska kärnvapen. I verkligheten finns det inget kärnvapenförsvar. USA vill inte äventyra sina ekonomiska intressen och nationella säkerhet för Europa. I Finland vet man inte (läs: vill inte veta) att 2000-talets utveckling har urholkat terrorbalansen under det kalla kriget. Ryssland har överlägsenhet när det gäller kärnvapen på taktisk nivå. General Kenneth McKenzie, som bar den amerikanska presidentens kärnvapenkod runt halsen dag och natt när han var i tjänst, beskrev på ett träffande sätt situationen : ”USA har överlägsenhet vad gäller konventionella vapen, medanMoskva har fler taktiska kärnvapen – och fler alternativ för att leverera dem .” Läs artikel

I dag bruker det norske forsvaret luftdroner først og fremst til overvåking og ildleding (finne posisjonen til mål på bakken). Disse dronene fjernstyres av en eller flere operatører.

Men kunstig intelligens gir helt nye og til dels skremmende muligheter: teknologien er kommet så langt at svermer med droner utstyrt med våpen og kameraer kan styre seg selv og løse oppgaver på egen hånd, uten kontakt med operatører. Dette er trusler vi også må kunne forsvare oss mot.[…]

I Ukraina ser vi hvordan droner brukes på nye måter, både som angrepsvåpen, til overvåking og som en del av propagandakrigen. Russerne bruker iranske Shahed droner som styrer av seg selv inn mot forutbestemte mål. Ukrainerne har brukt kommersielle droner som slipper små sprengladninger på intetanende soldater på bakken. Läs artikel

Håndholdte luftvernmissiler har allerede hatt suksess mot russiske kampfly og angreps­helikoptre i Ukraina. Nå har også det norske forsvaret kjøpt inn Piorun-missiler. Etter planen skal Finnmark landforsvar få de første eksemplarene allerede til høsten.

Våpenet er like enkelt som det er effektivt. Tidlig i invasjonsfasen i Ukraina ble det en av de største hodepinene for de russiske angrepsstyrkene. Det polskproduserte MANPADS (Man-portable-air-defense system) luftvernsystemet Piorun er et rakettutskytingsrør som er lett nok til å avfyres fra skulderen til en soldat. Når det målsøkende missilet avfyres, har det en rekkevidde på 6500 meter horisontalt og 4000 meter vertikalt. Läs artikel

Finlands anslutning till Nato kan godkännas av riksdagen med enkel majoritet, anser grundlagsutskottet i sitt utlåtande.

– Utskottet anser att det inte handlar om en så betydande överföring av behörighet till Nato att beslutet skulle förutsätta två tredjedelars, alltså kvalificerad majoritet, säger utskottets ordförande Johanna Ojala-Niemelä (SDP). Utskottet är därmed på samma linje som den arbetsgrupp som berett Nato-anslutningen under ledning av Utrikesministeriet.

Enkel majoritet betyder att minst hälften av riksdagsledamöterna röstar för att godkänna anslutningen. Riksdagens talman deltar inte i omröstningen. Grundlagsutskottet var enhälligt i frågan.

Utskottet konstaterar att Finland i och med Nato-anslutningen behåller makten över statsbudgeten, lagstiftning och domstolarna. En annan vägande faktor är att Nato agerar genom konsensus, det vill säga enhälliga beslut.

– Här flyttas inte automatiskt några pengar till Nato, och inom Nato finns heller inga konstruktioner där man fattar majoritetsbeslut, som i EU, säger Mats Löfström i Svenska riksdagsgruppen. Läs artikel

Niinistö påminner om att Finland har en unik position eftersom ”vi inte är medlem i Nato och vi har en direkt gräns mot Ryssland”.

– Det måste man ta hänsyn till. Om man beslutar att lämna över stridsvagnarna kan Finlands bidrag inte bli särskilt många, konstaterar Niinistö i sina kommentarer till STT per mejl på torsdagen.

Niinistö manar också till samtalet mellan USA:s president Joe Biden och Tysklands förbundskansler Olaf Scholz i början av året, i slutet av vilket de två länderna beslutade att skicka överfallsstridsvagnar till Ukraina.

– När det gäller stridsstridsvagnar, som Leoparder, är överlämningen inte avslutad och det finns säkert skäl till det, konstaterar Niinistö. Läs artikel

Försvarsmakten är på god väg mot att anskaffa teknik i sådan kvalitet och kvantitet, att det inom en rimlig framtid är möjligt att reguljära infanteriplutoner får motsvarande täthet av optik och sensorer som ett typiskt specialförband kan ha haft de senaste 15-20 åren. Jag tänkte ventilera några tankar kring detta och vad det skulle kunna ge för nya möjligheter för stridsteknik och taktik för infanteri inom pluton och kompani. Enligt mig uppstår vissa skillnader och möjligheter, exempelvis avseende ledning, när i princip varje soldat på plutonen kan skapa en egen ”kill chain”. Vad menar jag med detta?

När det tidigare har krävts ett samarbete för att upptäcka, identifiera, avståndsmäta, belysa, eldreglera och avgöra effekt av verkan, så kan en enskild skytt i mångt och mycket klara detta autonomt med stöd av moderna riktinstrument. Dessutom på stridsavstånd som, om terrängen medger, är avsevärt längre än tidigare. Läs artikel

Tirsdag trådte Ukraines ambassadør i Danmark, Mykhailo Vydoinyk, frem på vegne af Ukraines regering og opfordrede til, at Danmark leverer spritnye Caesar-artillerisystemer til hans land. Faktisk er de endnu ikke rullet af samlebåndene på den franske fabrik.

Netop køen ved samlebåndet betød, at forsvarsminister Jakob Ellemann-Jensen kunne skyde opfordringen til hjørne. ”Vi kan ikke levere noget, der ikke eksisterer,” lød svaret. Forsvarsministeren slog samtidig fast, at regeringen vil forholde sig til, om artilleriet skal til Danmark eller Ukraine, før det ruller ud af fabrikken.

Den dansk-ukrainske debat om Caesar-artilleriet spiller ind i en stor international debat om nye, omfattende våbenforsyninger til Ukraine. Foruden avanceret artilleri indgår blandt andet de tysk-producerede Leopard-kampvogne i debatten. Danmark er også blandt de europæiske lande, der har Leoparder. De ville have stor betydning ved fronten i Ukraine. […]

Det kunne umiddelbart ligne et svært dilemma, men stemningen i NATO er anderledes. Tirsdag meldte generalsekretær Jens Stoltenberg klart ud:

– Jeg har sagt til de allierede, at hvis de skal vælge mellem at leve op til NATO-retningslinjer vedrørende forsyninger og kapaciteter eller at støtte Ukraine, så er det vigtigst at støtte Ukraine.

Dermed punkterede Stoltenberg, der netop havde holdt møde med udenrigsminister Lars Løkke Rasmussen, Danmarks argument om eget behov og forøgede risikoen for, at vi kommer på bagkant. Läs artikel

Modern unmanned aerial vehicles, widely known as drones, have been an indispensable part of warfare for the past two decades. America’s use of Predator drones for reconnaissance missions in the Kosovo War against Serbian forces is known as the first time drones officially entered into the equation. At that time, hardly anyone noticed the capacity of these vehicles to change warfare. By the early 2000s, the United States began to use drones not only for intelligence, surveillance, and reconnaissance (ISR) missions but also for precision strikes, starting in Afghanistan.

For some time, the United States, followed by Israel, monopolized not only drone military operations but also the drone market. While these two states took advantage of the military edge provided by drones, it was impossible for other states to develop military drones with the capabilities of Predator, Reaper, or Heron drones. But this is no longer the case.

As drones started to be used extensively, new operational concepts started to evolve, radically transforming armed conflict. This is especially visible in the Russo-Ukrainian War, where drone usage dominates most of the highlights of the conflict.  Läs artikel

Statsminister Ulf Kristersson hävdade att Turkiet ställt omöjliga Nato-krav på Sverige. Nu slår Turkiet tillbaka – och menar att alla krav ryms inom ramen för avtalet.

– Det är nu Sveriges uppgift att uppfylla sina åtaganden, säger Ahmet Berat Conkar, vice ordförande i Turkiets Natodelegation.

Tonläget har förändrats från svenskt håll kring de pågående Natorförhandlingarna.

– De vill saker som vi inte kan och vill ge dem. Nu ligger beslutet hos Turkiet, sa statsminister Ulf Kristersson i söndags, i ett oväntat utspel om Turkiets krav på Sverige för att godkänna en svensk Natoansökan.

Nu svarar Turkiet på Kristerssons utspel.

– Turkiet har krävt saker som är i linje med det multilaterala avtalet med Sverige och Finland. Det är nu Sveriges och Finlands uppgift att uppfylla sina åtaganden, skriver Ahmet Berat Conkar, toppnamn i president Recap Erdogans Rättvise- och utvecklingspartiet, AKP. Läs artikel

After the end of the Cold War – in January of 1993 – the Barents cooperation came to life through the signing of the Kirkenes Declaration. Trust and stability were to be developed through this new framework for cooperation between states, regional units, and people – primarily in the northern parts of Russia, Norway, Finland and Sweden.

Three decades later – with Russia’s hot war against its neighboring country and harsh measures against its domestic civil society – questions are being raised about what successes the cooperation can actually claim and even the framework’s right to life. […]

At the event, they will present their views on the cooperation results, the Ukraine War’s effects on the border-crossing interaction, possible moves for rebuilding trust, and how the Barents region may look in five, ten, and thirty new years.

”We know that the Barents model has been of great interest to other border areas in Europe. We may resume cooperation with Russia again at some point in the future and it is therefore important to summarize what the prerequisites were for it to work and which mechanisms contributed to this,” Jacobsen points out. […]

– The Barents cooperation is a formalized collaboration primarily between Russia, Norway, Finland, and Sweden – designed to promote stability and sustainable development in a region which was characterized by military tension during the Cold War.

– The cooperation was established through the Kirkenes Declaration in 1993, stemming from a top-political process led by the MFA’s in Norway and Russia – and a regional process with initiatives for business and cultural cooperation between northern counties in the two states. These two levels structure the cooperation. Läs artikel